Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Så tydligen är frågan om utkrävande av ansvar en mycket känslig fråga för den mediala eliten.
Ren självbevarelsedrift.
Vilket i sin tur visar att de mycket väl är medvetna om vem som bär ett mycket stort ansvar.
Det är de själva. Och det måste kännas mycket ovant och skrämmande. Ja rent utav en utmaning.
De flyr tanken genom att "ta ansvar" för klimatet med att klimatkompensera sina flygresor.
Det är lagom lång borta och saknar helt konsekvens för samhället. Ren symbolhandling och därmed inget reellt ansvar alls. "Klimatansvar" är bara varmluft.
Kyeyune pekar på det politiska ansvaret i sin artikel idag:
Jag börjar mer och mer ana att den sanna anledningen till att ingen gör något är tragisk i all sin enkelhet: det vore helt enkelt politiskt kostsamt för det egna partiet i nästa opinionsmätning att vara den som skriker ”stopp!” och drar i nödbromsen. Hellre då att någon annan gör det, och tar smällen som kommer på att säga det alla mellan skål och vägg redan vet är sant. Likt en politisk variant av fångarnas dilemma är det agerande som är bra för individen samtidigt skadligt för helheten; i försöken att rädda sina egna skinn gör våra politiker det i längden farligare för sig själva, samtidigt som landet som helhet fortsätter att ta skada.
http://www.gp.se/ledare/kyeyune-mot-den-oundvikliga-kraschen-1.11359468
Och visst de är de som formellt är lagstiftare och beslutsfattare i frågorna.
Men de verkar inte i ett vakuum utan de har böjt sig för den mediala elitens stormande på ledarsidor, i public service och i förment olika politiskt styrda och med bidrag gödslade "gräsrotsrörelser".
En vildvuxen arena där maskrosorna tagit över och kvävt andra blommor. Monokultur av ogräs tog över politiken. En monokultur där alla har samma åsikt men som förespråkar mångkultur i samhället. Hur illa skorrar inte det?
Det är nog dags att plöja upp den mentala monokulturen i medierna och odla traditionella svenska kulturväxter med bättre nytta. Speciellt på kultursidorna.
GP gjorde precis detta. Kastade ut ett gäng vissna skribenter/maskrosor och släppte in klassisk politisk debatt mellan olika åsikter. Gjorde sig till opposition till den formella makten. Politikerna.
Men har fortfarande inte attackerat den tredje makten, medierna, för deras enormt stora ansvar att driva politikerna fram till ättestupan. Det är heller inte framkomlig väg att skrika hoppa till politikerna även om det görs elegant på ledarsidorna. Även om tanken är lockande för vad de gjort och kanske framförallt vad de inte gjort. Men vad man då gör är att faktiskt hjälpa drevet i sin jakt.
Det är dags att stoppa drevet. Mediedrevet och dess drevkarlar och hundar i jakten på oliktänkande måste stoppas. Och det görs endast om den som initierat jakten identifieras och ställs ansvarig.
Hundarna lurar man med köttben. Drevkarlarna stannar på kommando för att hålla linjen.
Jaktledaren måste hittas, identifieras och göras ansvarig.
Att detta drev är enkom baserat på ett primitivt flockbeteende tror jag inte på.
Och skulle det vara så är det värt att offra en kanske oskyldig "jaktledare" för att statuera exempel.
Det är ett krig. Ett mediekrig. Och inte längre om mångkulturen utan om mediernas makt och deras ansvar. Det var frågan om mångkulturen som öppnade upp frågan om mediernas makt och ansvar.
Vilken svensk ledarsida blir först att hårt gå ut och anklaga medierna för att missbrukat sin makt och därmed riskerar all sin makt?
Eller hinner politikerna före?