Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ser man på. Ett litet friskt skott på den svenska rättsvårdens annars så vanskötta planta.

Konservative poddaren Ronie Berggren nekades ny tjänst hos sin arbetsgivare Örnsköldsviks kommun efter att de fått reda på att han skrivit kritiskt om islamister på Facebook. Nu får kommunen kritik av Justitieombudsmannen som hänvisar till det så kallade repressalieförbudet i grundlagen.
[...]
Berggren anmälde kommunen till Justitieombudsmannen, JO
[...]
Nu får Örnsköldsviks kommun kritik av JO. I sitt beslut skriver JO:

”Grundlagens skydd för yttrandefrihet innebär bl.a. att det allmänna inte får vidta repressalier mot enskilda som använt sin yttrandefrihet. JO anser att nämndens åtgärd att återta erbjudandet om anställning stred mot det s.k. repressalieförbudet. Nämnden får därför kritik för sitt agerande.”
[...]
Det [kommunens förklaring] är inget som JO fäster någon vikt vid. I sitt beslut hänvisar man till Regeringsformens skrivningar om yttrandefrihet.

”Den som är anställd vid en myndighet har alltså rätt att, utan att riskera att drabbas av repressalier från arbetsgivarens sida, framföra sina egna synpunkter såväl på myndighetens verksamhet som i andra frågor. En offentlig arbetsgivare kan inte av sina anställda kräva att de utanför tjänsten avhåller sig från att ge uttryck för en viss typ av värderingar.

Detta gäller även när dessa kan synas helt avvika från det arbetsgivaren står för. Förtroendet för myndigheterna upprätthålls inte genom tillsyn över de anställdas åsikter utan genom att verksamheten utövas under lagarna och kontrolleras rättsligt.”

https://nyheteridag.se/islamistkriti...far-jo-kritik/

Det kanske vore något för professor Gardell att fördjupa sig i, islamismkritiskas diskriminering på arbetsmarknaden.

Han representerade Conservatives i större delen av sin karriär ja. Men hade även ett inspel i Liberal Party mellan 1904 och 1922.

Jag antar dock att Edgerton syftade på det som tråden handlar om, alltså dagens media och inte Churchills samtid. Många idag har ingen aning om vad han representerade politiskt utan hyllar honom för att "han stod upp mot Hitler". Samma sak med folk som tror att Lincoln var Demokrat. Är det någon kändis eller historisk figur som verkar God så fyller man ut de luckor man inte känner till med ens egna fantasier om vad som hör till godhet.

Ditt minne verkar vara lite grumligt eftersom vi två har diskuterat samma fråga i denna tråd och hade motsatta åsikter.

Även den vältalige skribenten Edgerton har också för fram liknande synpunkter (dvs motsatt din ståndpunkt).

Det är en logiskt självklarhet att om man ideligen röstar och stödjer en politik, så är man också ansvarig för densamma.

Det är också en logisk självklarhet att allmäna val är folkets möjlighet att utkräva ansvar gentemot det politiska etablissemanget, genom att rösta bort dem eller rösta på ett annat alternativ (för att ändra riktning).

För att använda exempel från närtid så röstade väljarna fram Trump efter åtta år av Obama i USA och i Storbrittanien vann Brexit i folkomröstningen.

Såvida det inte är någon essentiell skillnad mellan britter, amerikaner och svenskar så borde samma sak gälla i Sverige.

Jag antar att en del av oss här i tråden tillhör en generationen som har gjort lumpen.

Kommer ni ihåg gnället, hur det påverkade gruppens stridsvärde? Så fort du själv eller någon annan blev hungrig och blöt och började frysa, sura och gnälla (”vad gör vi här egentligen?”, ”vad spelar det för roll?”, etc), eller drabbades av fältkoma, ja då slog befälen ned på det och beordrade vederbörande till att rycka upp sig själv.

Detta var naturligtvis inte bara för att höja stridsvärdet hos en enskild soldat, det handlade om hela gruppens moral. Negativitet smittar.

Därför gör du mig besviken, Edgerton. Du dök plötsligt upp i tråden som en uppenbarligen beläst skribent, ditt engagemang i ämnet verkade stort och du vann snabbt många läsares respekt. Efter valet verkar du emellertid ha tyngts ned av defaitismen. Du ger uttryck för dels uppgivenhet inför Sveriges framtid, dels victim-blame:ar du det svenska folket.

Är du helt omedveten om vems agenda du därigenom främjar? Vem är din fiende, egentligen? De dumma svenskarna?

Jag har inte skrivit många inlägg, men följt tråden en bra stund innan jag registrerade mig. De flesta som läser tråden är säkerligen som mig: passiva följare. Men vilka är då dessa passiva följare? Vi kan ju vara tämligen säkra på att många ledarskribenter följer tråden och ibland tar upp dess temata i sina krönikor. För dessa rödpillrade skribenter –tror jag- har vi varit det icke-mediala folkets röst, våra åsikter och tankar är desamma som uttrycks mellan skål och vägg i många, många, MÅNGA hem i Sverige. Trådens ståndpunkter plockas säkert upp av nämnda ledarskribenter, packas in i ett för massorna mer tilltalande emballage och kolporteras ut från stora mediala plattformar.

Ibland har unga hetsporrar skrivit inlägg där man hånar vår tråd som varande blott navelskåderi. Om jag har rätt i ovanstående analys är det helt fel; vi är sannolikt inte bara analytiker, vi är nog även aktivister. Visst, det är svårt att utvärdera effekten av vår aktivism, men jag tror den snarare underskattas än det motsatta.

Ägna nu en tanke åt oss som följer tråden: tänk på oppositionens sköra hopp i en prekär situation, tänk på de som sätter sina mediala karriärer på spel genom att ge folket en röst. Är det då inte att betrakta som ett svek att gång på gång återupprepa mantrat att denna vår kamp inte tjänar något till? Att vi –eftersom så många svenskar låtit sig luras och hunsas av ett maktfullkomligt etablissemang- rentutav förtjänar att förlora vår kamp för sanning, rättvisa, äganderätt och identitet?

Du utför, medvetet eller ej, sabotage mot den kamp du säger dig stödja. Om det nu är så att du verkligen har givit upp, sluta då skriv. Din dysterhet hjälper ingen (jag försöker inte psykologisera bort dina argument, men om det är så att du är deprimerad, sök då hjälp. Depression är en potentiellt dödlig sjukdom).

Eller, som en fänrik skulle skrika: Ryck upp dig! Hur många sociologer, ekonomer och filosofer du än läst, tycks inte insikten ha sjunkit in att Sverige faktiskt förändrats något enormt de senaste åren. Visst, förvånansvärt många svenskar är fortfarande okunniga, men bara enstaka är fanatiska. Du skriver att svenskar önskar samhällsutvecklingen, men det gör de inte. De är lurade, även jag var lurad fram till för några år sedan. Men en opposition som inte längre kan ignoreras har vuxit fram, kan du inte se det? Indignationen och vreden sjuder alltmer i breda folklager. Vi kommer kanske inte se den nya Stora Daldansen med hötjugos och musköter, men en annan sorts revolution väntar i kulisserna. En behärskad, tyst, svensk konsensusrevolution.

Håller med 200%. Väl beskrivet.

En annan erfarenhet av lumpen är att dessa gnällkärringar inte är omtyckta av någon.

Vi som deltar på denna tråden kan troligtvis avfärdas som "gnällhögern"... En rak höger förutsätter emellertid en vänster hjärnhalva. Cause and effect.

Min ambition är inte att sprida osämja men detta är först och främst ett allmänt forum där man kan diskutera politik. Jag är ingen aktivist. Jag är inte medlem i något parti. Jag skriver för att det är kul och inte för att jag vill driva någon politisk linje. Det enda jag har sagt i tråden är att människor är ansvariga för sina handlingar och givet hur väljarna (de vita väljarna) röstar och agerar så kan vi inte säga annat än att de vill ha den här samhällsutvecklingen. Sedan har jag också påpekat att eliter driver agendor och påverkar människor bland annat genom media men också genom skolan. Det är därför vi har pedagoger i den svenska skolan istället för ämneslärare som inte lär barnen någonting annat än vänsterideologi.

Jag är ledsen att säga det men det ser inte bra ut. Ja, vi vinner en del symboliska segrar i utlandet men vi vinner inte kriget. Vi förlorar kriget. Vi måste faktiskt kunna vända oss inåt och se vad problemet är. Det kan mycket väl vara så att det finns en genetisk defekt i vita människor som tvingar oss till detta självskadebeteende. Jag vill gärna se positivt på världen men valet 2018 var faktiskt ett mörker. Jag menar, de rödgröna och liberalerna (C/Fp) fick 55 procent tillsammans. Jag trodde att AfS och Medborgerlig Samling skulle få i alla fall någon procent var. De fick inte ens 1 procent tillsammans. Visst, det går bra i Visegradländerna – men det går inte bra här. Det skulle bara vara bra att se någonting positivt.

Mycket bra observation. Till saken hör att Churchill på sin tid var konservativ i den bemärkelsen att han var med i partiet "Conservatives" men han ansågs vara mycket progressiv på sin tid. I princip en Fredrik Reinfeldt. Nu råkar det vara så att var en annan tid. De åsikter som idag anses "extremhöger" var mainstream på den tiden. Det har gått mycket snabbt. Sverige fick samkönade äktenskap 2009. Idag betraktas du som rent reaktionär och ett hot mot samhället om man inte vill ha det. Går du tillbaka till 1980-talet tyckte till och med liberaler att sådana här saker var underliga. Liberalismen tar gigantiska kliv på i stort sett alla områden.

Vi behöver jobba med oss själva.

Det är sant att en stor del av den svenska befolkningen sover törnrosasömnen och det är något man som oppositionell måste förhålla sig till. Ett dåligt sätt är att utveckla folkförakt.

Varför är folk okunniga om dagens situation, vägen som tagit oss hit och troliga framtidsscenarion?

Det finns två tämligen enkla skäl:

1. Media granskar och rapporterar inte. Trots att vi är i denna tråd, kan det vara värt att påminna om denna triviala observation. Folkflertalet är offer för en media som inte gör sitt jobb. Att intellektuella, diskussionsbenägna människor, som ingen fortbildning i invandringens konsekvenser behöver, blir upprörda över medias tillkortakommanden, är liksom en futtig konsekvens i sammanhanget. Den stora massans okunskap och de självdestruktiva ställningstaganden det ger upphov till, är den viktiga konsekvensen. Vi bör vredgas över den politiska och mediala makten, men tycka synd om folket.

2. Det finns inte längre folkliga samlingspunkter. Den nationella sammanhållningen är under upplösning. Jag låter det vara osagt om det finns enkla förklaringar till varför det blivit så och jag undanber mig standardförklaringar från de judiskt besatta. Låt mig istället peka på vad som inte längre finns: Vi träffas inte längre varken i kyrkan, framför bingolotto eller i lumpen. Föreningslivet är döende och i den mån det existerar, så kontrolleras det av äldre människor med en föråldrad samhällssyn och föga kunskap om Sverige idag. Inga nationellt samlande sammanhang där kunskap om vårt land reproduceras finns idag. Landskapsnamnen är döende. Sverige har blivit ett storstadsland, sin enorma gleshet till trots. Men träffas vi inte på facebook, flashback och instagram? Det gör vi. Men i väl avgränsade rum för de redan frälsta. Gränssnitt mot de okunniga saknas.

Det kommer nu några år snart, kanske med början redan 2019, där läget att rekrytera betydligt fler människor till vår sak, kommer att vara mycket gott. Ty vi kommer få ekonomiska ökenår i kombination med en omåttligt impopulär regering. Sant är att nya utomeuropeiska väljare strömmar till. Men många sossar kommer lämna jordelivet också. Ännu är det inte för sent.

Jag vill se en nationell rörelse med folkupplysningsideal. En rörelse som tycker synd om folket istället för att klandra dem. Avskyn skall vändas mot politiker och media. Rörelsen måste ta på sig medias bristande journalistiska granskning och upplysa folket om rådande omständigheter. Hur stor har egentligen den utomeuropeiska invandringen varit? Vad händer om vi fortsätter på inslagen väg? Hur ser det ut i kommuner som Lessebo, Hultsfred och Ljusnarsberg? O.s.v.

En varm, förlåtande populism, som ger stora massor möjlighet att revidera sin politiska uppfattning utan att förlora ansiktet. Men samtidigt en populism som håller en klar gräns mot svenskrelativister och de som önskar förskingra svenskheten som begrepp. Människor behöver mening och gemenskap. Beröva vänsterliberalerna ders möjlighet att erbjuda det och sälj egna varor istället.

Det finns egentligen bara krig och trådens rubrik är faktiskt mer passande än många tror. Fred är ett långtråkigt undantag i vår kamp för överlevnad. De flesta individer styrs av sina egna biologiska drifter och kommer alltid prioritera sina egna geners överlevnad, oavsett intelligens och utbildningsnivå.
Behöver du inte kriga för att säkra dina avkommors fortlevnad kommer du hellre välja en mindre riskfylld taktik.


Du sitter på svaret. Kriga, för din egen och dina avkommors överlevnad. Dock har jag verkat i våra två största städer de två senaste åren och märker en avsevärd skillnad i mentalitet jämfört med oss lantisar. Det finns ju två sidor av saken, vi på landet tycker att stadsbor har en naiv inställning till vad som krävs för att säkra basala behov, såsom föda och värme. När jag ser en av dessa lattedrickande fjollor kan jag inte låta bli att tänka att han antagligen tror att hans kaffe finns där på närmaste café som genom en naturlag och som han tar för givet.
Stadsbor å andra sidan verkar tycka att vi på landet inte ser den stora bilden och om bara vi hade tillgång till ett flashigt café och operaföreställningar skulle vi släppa vår fientliga inställning till allt som hotar vår livsstil och vår trygghet

Skulle inte säga att folk vill ha den här utvecklingen, däremot är det frustrerande att de verkar acceptera utvecklingen. För många här är det uppenbart att 7klövern inte kommer eller kan göra något. Den insikten finns inte hos gemene man utan de sätter förhoppningen till att om det blir värre kommer politiker att reagera.

Tråden är intressant eftersom den föregick dagens kaotiska regeringsbildning. Trådstartaren betonade att SD inte kommer vara med i striden om mångkulturen. Så rätt han har fått. Det är inte längre Åkesson som sitter i studien när media vill ha olika debattörer om invandringens konsekvenser. Det är istället sådana som Teodoresu och Gudmundson mot Lindberg och Gahrton. Dagens uppgörelse inom Alliansen handlar om att M och KD vill frigöra sig från tidigare position om politisk korrekthet angående migrationsfrågor. Den striden har inte heller SD deltagit i. Efter regeringsbildningen kommer vi ha två nya partier, alltså M och KD, som kan debattera på samma sätt som SD. Och M och KD kan därmed få samma position som ledarskribenterna inom liberal media har, det vill säga att man styr samtalet.

Därmed skulle liberala skribenter och intellektuella överhuvudtaget som är kritiskt mot invandringen få en politisk plattform. Det skulle naturligtvis stärka M och KD. Vi ska dock inte dra det här för långt. Moderaterna har varit arg på C och L åtskilliga gånger tidigare men blivit sams igen. För den media utvecklingen kommer det dock att vara betydelsefullt att moderaterna sansat sig och fått en mer nykter inställning till mångkulturen. Ska därför bli intressant om sådana som Sanandaji, Flam och Ganman blir accepterade inom mainstreammedia.

Rekommenderar er att titta på ett stycke i denna dokumentär där krigsoffret får möta sin förövare (börjar 34.40 in i avsnittet).

https://www.svtplay.se/video/1995449...-is:pla:lp-app

Krig är inte vackert och när det är över finns inga straff som väger upp de lidanden man orsakat. De skyldiga är väl medveta om vad de ställt till med och orsaken eller ursäkten är oftast förvånansvärt banal och primitiv.

Den drabbade kommer aldrig att förstå hur och varför det kunde ske och får leva resten av livet med dessa frågor obesvarade. De skyldiga får sitt straff (ingen tröst när allt redan är förstört) eller kommer undan men glöms sedan bort.

Men vem är det som skapar dessa krig där både offer och förövare är förlorare? Vem bestämmer att vi ska förstöra ett väl fungerande samhälle och land för att sedan bara matas med banala och meningslösa ursäkter när det är över?

IS-krigaren: "Jag var ensam och fattig och ville hjälpa min gamla farmor" vilket slutade med att jag personligen tog död på 900 män och våldtog 250 kvinnor och barn. Kunde inte göra annat för då hade mina kamrater dödat mig.

Den svenska politikern: Jag tog en massa beslut som förstörde sverige för jag var ensam och ville bara väl, vara god, få vänner och hjälpa människor. Riskerade att få mitt sociala och yrkesmässiga liv förstört av mina partikamrater om jag protesterat eller sagt emot alla tvivelaktiga beslut vilket hade varit lika med döden.

Håller med dig i stort. Mediakriget om mångkulturen handlar mest om avsaknad av rapportering, snarare än två diametralt olika åsikter som stöts och blöts. De oppositionella har krigat för att ens försöka skapa en motpol, men är fortfarande förpassade till "hatsajter" och andra informationskanaler som fortfarande räknas som ett förkastligt tilltag för den bredare publiken. Den stora sorgen är att vi fortfarande harvar i de här skyttegravarna snarare än förbereder än motoffensiv.

Vad det gäller den nationella sammanhållningen upplever i alla fall jag att tekniken är en stor motståndare. Tekniken kan skapa ytlig sammanhållning som utgångspunkt. Folk stirrar ned i sina mobiler, mer eller mindre dygnet runt. Så även om sociala medier fyller en funktion kan de inte bidra med den sammanhållning som endast verkligheten kan erbjuda. Våra motståndare är strålande på det här, det får man ge dem. Det poppar ständigt upp små erbjudande om att deltaga i än det ena än det andra som inte direkt har med politiken att göra men som indirekt kan härledas. Sen har de etablissemanget på sin sida.

Även jag predikar förståelse och förlåtelse. Klara bud om vad som gäller utan att peka folk rätt i ansiktet. Det är framtidens melodi!

För resten av trådens deltagare har jag startat en tråd angående ansvarsfrågan. Den finns att finna här:

(FB) Är det svenska folket ansvarigt för den politiska utvecklingen angående mångkulturen?