Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Så går det dock utför med förtroendet bland allmänheten, för "public service" och övriga regimtrogna MSM. MSM håller på med mässande monologer. De tror väl att kulminationspunkten inte är nådd.

Den banala ondskan (Hannah Arendt). Starka känslor eller likgiltighet behöver inga argument.

Som jag skrev förut finns två trådrelevanta arketyper här: Stockholmssyndrom eller gaslighting.

Den cuckade hussvennen som filosoferar, rationaliserar och projicerar sin autentiska sorg och oro på den enda yta han törs, blivit fostrad och indoktrinerad till: Sig själv. Skulden är hans enda exklusiva egendom och även om det egenvärdet är negativt, är det ju ett definierande, levande något att vårda.

Han vill manifestera sig, vill synas, men vågar inte ilska, inte klander, inte självförsvar, inte vedergällning och hat. Men han har tillåtelse att känna en känsla fullt ut och det är självhat. Varför han vältrar sig desto mer hämningslöst i den gyttjan.

Det är en perverterat rasistisk självhävdelse: "Vi svenskar/européer ÄR annorlunda och The White Man's burden är att stoiskt acceptera sin egen undergång i en sista grandios gest." Då duger alla dumheter för sanningar och européer kan i samma andetag skyllas för sin historiska ondska som sin självförstörande altruism.

Gaslighting ägnar sig majoritetsbefolkningens utgrupper åt när de manipulerar och förstärker detta självhat med föraktfulla och osynliggörande budskap om svenskens annorlundahet. "Ja, ni har suttit och fegat er på historiens avbytarbänk och nu får ni vad ni förtjänar", kan det uppfordrande låta från något privilegierat barnbarn som själv aldrig gjort något modigt eller självuppoffrande, utan dragit alla fördelar av svensk gästfrihet utan att känna anständig tacksamhet.

Och som fegt viker undan när det egna hyckleriet påtalas. När ansvar väl utkrävs kommer det att köpslås, tillstås och ackommoderas. "SJÄLVKLART existerar svensk identitet och folkrätt på lika villkor - jag sa väl aldrig annat?"

Också de konforma NPC-svenskarna kommer lekande lätt byta skjorta och bli etniska lagspelare när ingruppskonsensus väl är formad. Inte förr, men som det blixtrande fiskstimmet som tidigare svängt i frågor som avhandlats i tråden. Det visade sig att "alla" hela tiden hört det där de inte låtsats om, att det inte alls fanns några informationsbubblor som skyddade mot förbjudna sanningar. Bara teater och innantilläsning ur manus någon annan författat.

Då är det svårare att riva mörka tankeslott där väggarna består av tjocka böcker och depression. Men som terapi vill jag ge dig en tankeövning:

Hur ska trenderna extrapolera i mål? Vilken är logistiken och hur ser försörjningslinjerna ut för ett fullgånget, stabiliserat Malmö-Sverige ut? Kommer minoriteternas samförstånd bestå - existerar det ens idag? Vad skiljer ett land i norra Europa från Libanon, Sydafrika eller Brasilien, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt? Finns historiska exempel på tvärsäkra demografiska prognoser och domedagsprofetior som faslifierats av reaktiva krafter och ny dynamik?

Drygt 25 procent av vita brasilianare är fattiga. Deras elit (inte för att Jair kommer göra någonting heller) har inte gjort någonting åt att vända utvecklingen de senaste 150 åren. Det som kommer hända i framtiden är att varje generation kommer att acceptera situationen som normalitet. Du kan ta välfärdsstaten som exempel. Den kommer reduceras ned bit för bit. Få märker någonting eftersom processen kommer ta decennier. Det Sverige som finns om 100 år kommer vara mycket annorlunda från det idag. Antagligen kommer Sverige inte se ut som Libanon men väl en mix av Turkiet och Brasilien. En liten rik elit (primärt vit kristen och judisk) kommer sedan kunna göra vad de vill utan några större problem. Det är som du vet inte svårt att kontrollera ett folk.

Detta borde vita människor veta eftersom de kontrollerade i princip hela världens folk för 100 år sedan. Svensken kommer acceptera detta och accepterar det redan nu. Det räcker med att tala med gemene svensk och kan ger uttryck för antingen Stockholmsyndromet eller ”Gaslighting” (som du kallar det). Detta problem sträcker sig dock inte bara till svenskar och vita. Det är först nu som liberalerna är på väg att lyckas öppna gränserna i Japan. Det satt djupt i det japanska etablissemanget men med tanke på hur äckligt perverterad den japanska kulturen har blivit 70 år av liberal propaganda. Det klart att Japan kommer gå vår väg precis som andra asiatiska länder. Den organiserade liberalismen är det största hotet någonsin mot inte bara västvärlden men hela världen.

Ett lästips för dig om en vit man i Japan och livet som minoritet i ett land där du inte kan assimileras.
https://www.amren.com/features/2018/...ving-in-japan/


Kamp för överlevnad kan gestalta sig på olika sätt. Det ter sig ganska rimligt att en person kommer svika sitt folk om denna kan förbättra sin situation. Detta är förövrigt något som brukas under krig där den ena parten sprider propaganda. I slutändan spelar det som sagt mindre roll. Det går inte att blunda för situationen längre. Det handlar inte bara om invandring men om en mängd sociala, ekonomiska och kulturella frågor. Jag kan tycka att vi borde ha en rasande grupp unga människor som inte kan försörja sig på ett fullgott sätt efter läst långa utbildningar. Det ser vi inte. De är mest tysta och rädda. Det samma gäller läkare, tandläkare, sjuksköterskor, brandmän, poliser och lärare som ser Sveriges förfall varje dag men som av någon anledning fortsätter att rösta på vänstern.

De gamla marxisterna gick runt och hoppades på att arbetarklassen skulle göra uppror mot kapitalet. Detta hände aldrig. Istället introducerade de den så kallade post-marxismen (med vissa undantag) som syftade att bryta ned västerländsk kultur och nationell samhörighet. Detta fungerande inte som förväntat. Sedan 1945 har i princip varje land i västvärlden infört massinvandring istället som är mycket mer effektivt. Vi blev inte kommunister (eller liberaler för den delen) så nu ersätter de oss istället. Högern kommer inte vinna någonting eftersom högern går runt och hoppas på att folk skall vakna. De kommer inte vakna. Till och med i Grekland där liberalerna har kört landet i botten fortsätter grekerna att rösta på etablissemangspartier. Däremot vet vi att när högern väl tar makten så som i Visegrad länderna går det rätt fort att vrida klockan tillbaka. Folket följer med som ett fiskstim. Om det är på grund av övertygelse eller fiskstimmet är nog svårt att avgöra.

Jag tror du är på rätt spår. Identifierar mig inte själv som nationalist, men identifierar mig inte direkt som någon som går på vägar, vistas i hus eller använder datorer heller. En del saker har ett tydligt praktiskt syfte i all sin godtyckliga förgänglighet utan att man behöver göra något nummer av det. En bra väg, ett bra hus eller en bra nation har ett värde.

Hur som helst: Jag skulle nog säga att folket bär lite mer ansvar. Mitt huvudfokus är att skilja på sak och person. "Du är inte dina tankar", basic KBT typ. Och man ska ta chanser att visa kärlek för släkt, vänner och bekanta även om man sågat deras åsikter totalt, vilket man också ska göra. Tror jag iaf. Får för mig att det är bättre i längden att konfrontera åsikter (vid tillfälle förstås) än att försöka övertyga någon att den låtit sig vilseledas. Människors förmåga att lära sig av egna misstag är högre än människans förmåga att betrakta sig själv som grundlurade får. Det är mindre psykologiskt obekvämt att medge att man har tänkt fel än att medge att man råkat outsourca sin identitet till en ljugande psykopatmaskin och blivit rövknullad av ett kugghjul i decennier (ursäkta svenskan) till allmän beskådan för de som inte lät sig luras och vars förnuftiga påpekanden man stolt ignorerat. Men som sagt, det är bara vad jag tror.

Man kan använda humor för att förlöjliga idiotin och bjuda in de som behöver bli av med den att vara med. De behöver chansen till förlösning. Man hjälper dem att erövra distans till indoktrineringen. Sen får de ta ansvar för att identifiera och eliminera den i sig själva. Det är det mest respektfulla.

Vad gäller demografiska prognoser, reaktiva krafter och ny dynamik så vill jag påminna om den största historien som någonsin berättats. Berättelsen om det judiska folkets egentliga skapelse. Från vår egen judeokristna Bibel och Toran. Här enligt av mig redigerat sammandrag från Wikipedia.



Vad vi ser i Sverige är en parallell eller om man så vill en upprepning av ett urgammalt förlopp. En prominent utländsk person som uppnått en betydande ställning hos värdnationen använder sitt inflytande och övertalar härskaren att släppa in en främmande folkgrupp i landet. De assimilerar sig inte utan formar en egen nation inom värdnationen. Efter ett antal år gör sig den demografiska utvecklingen påmind och värdnationen börjar agera brutalt genom att förslava diasoparan för att sedan bl.a. döda förstfödda gossebarn. Katastrofer inträffar och den främmande nationen vandrar under umbäranden hem till sitt eget land.

Alla eventuella antisemitistiska element i berättelsen för ni skylla urspungsförfattarna för.

Mycket riktigt, if you cant beat them, join them. Men du ger mig ett intryck av att du anser att kamp är meningslös. Vilket det faktiskt inte är.
Folk som aldrig stått ansikte mot en pipmynning skall hålla käften. All den propagandaapparat som i decennier kallat oss som sett vad som komma skall och kallat oss för skitiga, lågpannade och outbildade djävlar har givetvis haft ett inflytande. Det har på intet sätt varit lätt att avvika ifrån den sk värdegrunden. Vilken lattedrickande fjolla vill sammanknippas med en bondlurk?

Samtidigt är det som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Måste du inte dra ut till strid kommer du att välja en mer fredlig väg.

För att återgå till trådens ämne så vill Dagens Industri idag att kulturkriget ska blåsas av. I en ledare signerad PM Nilsson så ropar han att Centerns och Liberalernas kulturkrig måste blåsas av och ersättas med gammal hederlig sakpolitik. Han konstaterar dock att det är Kimmie Åkesson som är den skyldige till att kriget startade när han inleder med:



Vem vet om inte PM Nilsson kanske rentav börjar närma sig stadiet woke? Här kommer avslutningen:



https://www.di.se/ledare/blas-av-kulturkriget/

Förstår att näringslivets största mediala trumpet blåser hårt för att mana till besinning. Men nu har Annie Lööf fått mark under fötterna och tar spjärn tillsammans med Björklund för att nedkämpa den onda draken nationalism. Den heroiska sköldmön ska en gång för alla dräpa ondskan och då är alla medel tillåtna - som att spräcka alliansen genom göra upp med Miljöpartiet under bordet om 9 000 hazaren för att säkra posten som den första kvinnliga statsministern i Sverige - och den globala agendan.

Antar att trådens följare redan nu förstår att Annie Lööf redan i våras gjorde upp med Miljöpartiet om det här och att priset för det var hazaramnestin.

Den slutsatsen följer inte alls gällande handlingar.

Man kan ha avsikter och man kan ha förutseende med sina handlingar. Att avse något är att vilja något och att ha förutseende om sin handlings effekt behöver inte betyda att man vill ha det så.
En rökare kan förutse att man får cancer av att röka, men hon vill förmodligen inte ha cancer. Avsikten i att röka är inte att få cancer.

Man kan exemplifiera ytterligare med det moralfilosofiska tankeexperimentet 'spårvagnsproblemet' som går såhär:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Spårvagnsproblemet

Om man drar i spaken och ändrar spårriktning så kan man resonera som så att avsikten är att rädda fem individer, där man förutser att en person kommer dö. Det innebär inte att man vill att en person ska dö därför att det är inte avsikten med handlingen.

Detta med att det går att skilja på handlingars avsikter och förutsägelser samt att det finns en moralisk skillnad mellan dessa kallas för 'doktrinen om dubbel effekt' (doctrine of double effect). Där det minst problematiska med denna doktrin är att det går att skilja på vad man vill och vad som faktiskt blir utfallet. Det finns inga goda skäl till att invända på det påståendet.
Faktum är att det dessutom finns en tredje åtskillnad, nämligen oförutsedda konsekvenser av ens handlingar.

Ta terroristen på Drottninggatan. Är det ett avsiktligt utfall, förutsett utfall eller oförutsett utfall av ett demokratiskt val?
Att Akilov hände var förmodligen en förutsedd verkan av de handlingar man valt. Inte tror man att det ska gå riskfritt att släppa in miljoner människor. Men man gör det för att det förmenta goda väger upp mot att Ebba, 11 år, får sin kropp krossad av tung ton lastbil. Svenska barn offras för att mångkulturen ska existera.

Man kan dessutom ifrågasätta huruvida terrordådet på Drottninggatan ens är ett utfall av ett demokratiskt val eller är det snarare ett utfall av handlingar från politikereliten och medieeliten. Vi har val vart fjärde år, men det är inte folket som gör handlingen att öppna eller stänga gränserna eller att starta krig som ger flyktingvågor. Det är inte folket som sprider det normativt vinklade budskapen i medierapporteringen när mångkulturens negativa konsekvenser har förskönats av media.
Makten har större inflytande i att påverka tillvaron, per definition. Och man kan starkt ifrågasätta huruvida det svenska folket har någon reell makt i ett globalt samhälle där makten är centraliserad i globala överstatliga samt privata institutioner.

Påminde mig om 70- och 80-talets begrepp “regnbågsfamilj” som inte hade någonting med HBTQ att göra utan innebar att man hade adopterat barnen från olika delar av världen.

Förståsigpåare kunde säga saker som att adoptivbarnen borde vara tacksamma över att deras biologiska föräldrar övergivit dem så att de fått chansen att komma till det rika Sverige. Detta ledde förstås till väldiga psykiska problem hos barnen. Jesus Alcala som senare jobbade åt Barnombudsmannen och blev ordförande åt Amnesty var en av dem som adopterade en pojke från Colombia. Efter att pojken blivit vuxen skrev adoptivmamman en bok där hon berättade att hon inte hade några känslor för sin adoptivson och han begick självmord.

Skulle inte förvåna mig om Mina “jagärhär” Dennerts psykproblem har samma orsaker.

Idag har många länder i “tredje världen” fått det hyfsat bra och har råd att säga nej till rika västerlänningar som vill adoptera. Man vet att föräldralösa barn oftast får det bättre hos släktingar i landet.

Samkönade vitingar som vill adoptera från U-länder får nej.


Föreningslivet kom ju till för att samhället var ineffektivt och man tjänade på att samarbeta. I slutet på 1800-talet så blev arbetare livegna när de handlade i sin brukspatrons affär på krita. Lösningen blev att handla på det arbetarägda kooperativa.

Idag är det mycket billigare att handla hos de kommersiella lågprisvaruhusen än på COOP.

Föreningslivet har i många år varit en plats där arbetsförmedling och socialtjänst försöker dumpa hopplösa fall. Idag pratas det bara om ensamkommande, men innan dess var det svenska förtidspensionärer som man försökte prångla ut.


Som vit stadsbo vill man ju markera att man har råd att köpa sig fri från mångkulturen, Det är vad tolerans i grund och botten handlar om, att visa upp sina pengar.

Påminner tråden om Robert Putnams gigantiska studie om mångkulturens inverkan på samhället. Mångkulturen leder per automatik till att tilliten i samhället minskar både inom värdbefolkningen och diaspororna. Sociala band bryts och avstånden mellan människor ökar.

Den fulla omfattningen av mångkulturens inverkan på svenskarna går nog aldrig att helt påvisa. Det är alltför komplicerade förlopp och för många faktorer inblandade. Ingen sociolog kommer heller att ta i frågan under överskådlig tid. Vem skulle tillåta eller finansiera en sådan undersökning?

Så vi kan bara spekulera kring hur mycket av dagens psykofarmakaka konsumtion, minskande föreningsliv, ökande avstånd mellan människor etc. som är beroende av "Putnam effekten"?

Jag kände inte till detta om adoptioner eller jag visste att det finns djupa problem med dessa. I synnerhet med de utländska. Jag förstår inte hur utlandsadoption överhuvudtaget kan vara lagligt. Det borde ha förbjudits för länge sedan. Det var förövrigt något som SD ville fram till 2010 innan de fegade ur. Det lustiga är att Tobias Hubinette och de här "rasteoretikerna" är emot utländsk adoption och vad jag förstår även att vita män gifter sig med asiatiska kvinnor. Det senare fick faktiskt Hubinette skit för och Stockholms universitet sparkade honom för det uttalandet. Tydligen var östasiatiska institutionen (eller vad fan den heter) fullt av vita män med en förkärlek för asiatiska kvinnor. Jag bara undrar hur livet kommer bli för alla de här utländska barnen som homofilerna har fått adoptera. Helt sjukt att denna handel med barn skall få fortsätta. Det är inte ens fråga om ras och invandring. Det är en fråga om värdighet.

När är människan ansvarig för sina handlingar? Kan en människa vara ansvarig för sina handlingar? Det är frågor som du bör ställa dig.
Kamp för vad? Vad är det du kämpar för? Vad vill du ha i Sverige som är värt att bevara? Vad är svensken idag? En radhussvensk med tjock fru och två rågblonda barn och en hund? Titta på svensken. Han är totalt ointresserad av sin omvärld. Det är folköl, kebabpizza, hockey VM, Thailand och spendera resten av tiden på ett kontor eller på någon byggnadsarbetsplats. Nej, fullkomligt värdelöst. Det finns inget att bevara längre. Du borde läsa Ride the Tiger av Julius Evola.

Jag har aldrig fattat vad PM Nilsson är för något. Han arbetar för Bonnier men han är samtidigt ett evigt språkrör för allt som Svenskt Näringsliv tänker och tycker. Jag tror inte att vi kommer komma någonstans med den svenska regeringsbildningen. Problemet verkar ligga i att Jan Björklund och Annie Lööf vägrar bli en del av de rödgröna på grund av vänsterpartiet. Till och med Dagens Nyheter verkar inte ha några problem med S/V/Mp/C/L regeringsbildning. Det är någonting djupt jävla obehagligt med Annie Lööf och Jan Björklund. Vad där det de väntar på? Att allt skall lösa sig? Att FN, Bilderberg, Goldman Sachs eller whatever skall ringa Stefan Löfven och Ulf Kristersson och se till att det blir en samlingsregering? Sverige och liberaler är fan inte kloka i huvudet.