Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men man ska inte förväxla öppenhet med asylinvandring. New York och Londons internationella folkmyller och rikedomar är inte ett resultat av generös asylinvandring, tvärtom, USA och Storbritannien har varit bland de snålaste. Sverige måste föra en restriktiv asylpolitik men lika viktigt är ett internationellt förhållningssätt. Sveriges ekonomi är helt beroende av omvärlden, med allt vad det innebär i form av handelsavtal, nya steg i EU, student- och forskarutbyten, internationella insatser och en intellektuell och politisk nyfikenhet på världen.

Kulturministern reagerar på Åkessons P3-utspel ”grövsta påhopp jag hört”

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson var med i P3:s morgonprogram Morgonpasset och sade i direktsändning: ”Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 direkt”. Nu reagerar Åkessons politiska motståndare.

Till Expressen säger Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP):

– Jimmie Åkessons uttalande mot P3 och public service är ett av de grövsta påhopp jag hört under min tid som kulturminister. Det är tydligt att SD är ett parti som utgör ett hot mot det fria ordet.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt skriver på Twitter:

”Vi har sett det i Ungern, Polen och i Danmark. Det första rasister och högerextremister brukar göra vid makten är att angripa den fria kulturen och medias oberoende. Det ska inte få hända här.”

Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson skriver, även han på Twitter:

”SD vill alltså lägga ner en radiokanal av politiska skäl. Det osar 1930-tal lång väg.”

Jimmie Åkesson har dock inte i några intervjuer som följt den i Morgonpasset i P3 lovat eller uttalat att han faktiskt skulle försöka lägga ned kanalen om Sverigedemokraterna skulle få inflytande i frågan efter valet.

Ingen behöver heller ägna sig åt de senaste åtta årens gissningslekar om varför partiet växer. Det är bara att fråga någon man känner. SD har mer och mer karaktären av ett folkrörelseparti.

Och det är lätt att förstå spänningen. Jimmie Åkesson lockar fler åhörare till sina valmöten än någon annan partiledare. I tv-debatterna innebär hans närvaro en omedelbar konflikt. Han börjar också få en kvalitet som tar tid att uppnå. Svenska väljare brukar uppskatta politiker som står pall i motvind. Åkesson har stått i motvind under hela sitt politiska liv och tagit strider som få hade orkat med. Det inger till slut ett slags respekt.

Sverige kommer, oavsett regering, att fortsätta den strama migrationspolitiken. Axeln C-MP-V har inte en chans och det vet de. Migrationsverkets rapport från 29 juli ger en utförlig bild av vad som skulle hände om man gör som till exempel centerledaren vill, det vill säga släppa restriktionerna för anhöriginvandring och öka möjligheterna att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Då går antalet asylsökande upp på 40 000 personer om året och ansökningarna om anhöriginvandring på över 50 000. I realiteten innebär det att dagens ansträngda läge i kommunerna förvärras, att budgetposterna för migration/integration ligger kvar på 45 miljarder om året och att bristen på SFI-lärare, grundskolelärare, socialsekreterare, poliser, bostäder och vettig sysselsättning kvarstår.

Men man ska inte förväxla öppenhet med asylinvandring. New York och Londons internationella folkmyller och rikedomar är inte ett resultat av generös asylinvandring, tvärtom, USA och Storbritannien har varit bland de snålaste. Sverige måste föra en restriktiv asylpolitik men lika viktigt är ett internationellt förhållningssätt. Sveriges ekonomi är helt beroende av omvärlden, med allt vad det innebär i form av handelsavtal, nya steg i EU, student- och forskarutbyten, internationella insatser och en intellektuell och politisk nyfikenhet på världen.

Varje valår tänker jag förutom på pappa också på Astrid Lindgren som för mig kommit att symbolisera det gamla Sverige, det land som jag växte upp i. Ett välfärdsland, 70- och 80-tal, där öppna nazistdemonstrationer var fullkomligt otänkbara och där ett parti som SD fortfarande var långt ifrån parlamentarisk makt och bestod av ett gäng heilande unga män i militärkängor
----
Med röda kinder läser jag en sex år gammal DN-artikel jag skrev om att bli politiskt deprimerad. Den handlade bland annat om normaliseringen av rasism och anitfeminism, min ångest inför gränserna som sakta men säkert ritades om. Det är bara sex år sedan, ändå känns den fruktansvärt daterad.

Exemplen jag använde känns pinsamt naiva och banala. Men på den tiden, för sex år sedan, ansågs den tillräckligt kontroversiell för att leda till en lång och hätsk debatt som gick ut på att jag överdrev, samt en hel del hot och hat som till slut gjorde att jag fick leva under polisbeskydd en period.

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli så oändligt mycket värre än vad jag då befarade.

Länge har det varit ett faktum att lågutbildade män är de som utgör SD:s kärntrupper. De som känner sig hotade både av ökande inkomstklyftor och av att grupper de traditionellt sett ansett sig stå över – kvinnor, hbtq-rörelsen och minoriteter – blir mer synliga och högljudda. Numera säger sig även var femte kvinna inom LO sympatisera med SD.
----
Jag pratar med mamma som nu är fattigpensionär men som jobbat på sjukhus i hela sitt yrkesverksamma liv. Hon bekräftar bilden i DN-reportaget. Många av hennes före detta kollegor kommer att rösta på SD i det här valet.

Kvinnor jag minns från barndomen som varit hemma hos oss och fikat, stora, hesa skratt medan de röker, dricker kaffe och äter kakor. Kvinnor som på Astrid Lindgren-tiden var sossar och lojala fackanslutna medlemmar men som numera blivit fattigpensionärer och delar rasistiska länkar från sidor som Stå upp för Sverige och Nya tider. Kvinnor som känner sig svikna av det nedmonterade välfärdssverige de en gång i tiden troget gav sina värkande kroppar och tid till och nu skyller denna besvikelse på invandrare.
----

Sedan dess [valet 2014] har jag läst alla rapporter jag kan komma över som analyserar den högerpopulistiska väljarkåren. Jag vill gärna förstå vad det är som framkallar den sortens systemkollaps i hjärnan. Hur kan man som sjuk, arbetslös fattigpensionär lägga sin röst på ett reaktionärt, arbetarfientligt, hatfyllt parti?

Hur kunde 14 miljoner tyskar rösta på Hitler och NSADP 1932? Hur kunde 13 procent av svenskarna rösta på SD 2014? Hur i helvete har det gått så långt att SD troligen kommer få upp emot 20 procent i det här valet?

Jag har ingen aning, men detta vet jag: skammen och oförståelsen inför att vara närstående till någon som röstar på SD kan bäst beskrivas som ett känslomässigt kaos. Hur mycket jag än försöker förstå skälen bakom siffrorna (besvikelse, upplevd utsatthet, missnöje, rädsla) finns det en del av mig som förblir den rasande Ronja som avsäger sig dotterskapet när hon inser att hennes Mattis är en simpel rövare.

Alla människor är värda en andra chans, men att ta så lättvindigt på en bakgrund inom NSF, det är inte rimligt.
https://www.expressen.se/kronikorer/...a-ung-och-dum/

"AFA har varit duktiga på att sätta fokus på den där frågan..."
https://www.youtube.com/watch?v=UIle3yrgyeE

FOI: Botarmé som stödjer SD växer explosionsartat
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...xplosionsartat

Och P3, vars ton är urban och individualistisk, frihetlig och fräck, skorrar totalt mot SD:s grundackord. Inte undra på att Åkesson hoppas att "så få som möjligt" ska lyssna. Den önskan delar han helt säkert även med åtskilliga i den rumsrena borgerligheten, som knappast skulle gråta floder om ungdomarna en dag helt överger kanalen för Youtube och influencerpoddar. Men Åkesson attack bryter ett tabu: att som politiker ens yppa en önskan om direkt inflytande över public services innehåll. Vd Cilla Benkö såg sig också nödgad att gå ut och påtala Sveriges Radios redaktionella självständighet, vilket hon gjorde helt rätt i.
https://www.expressen.se/kultur/kari...ad-han-tycker/

När jag var barn var Pippi Långstrump min hjälte och förebild. Hon var okuvlig, modig, rolig och hon hade frihet att göra som hon själv ville. Hon lärde mig att vara stark, hon visade att jag kunde bo i mitt eget hus, att jag kunde ha mina egna pengar, att jag skulle stå upp för mig själv och att jag hade rätt att fatta mina egna beslut. Hon visade mig att mitt liv är mitt äventyr, och framför allt gav hon mig friheten att vara mig själv.
[...]
Min mormor föddes ungefär när svenska kvinnor fick rösträtt, längre sedan är det inte. När min mamma gifte sig fanns inte begreppet våldtäkt inom äktenskapet, det var självklart att kvinnan tog mannens efternamn och de flesta kvinnor var hemmafruar utan egen inkomst. Medan min mammas generation tvingades underordna sig mannen som familjens överhuvud, fick min generations kvinnor friheten och rätten att vara och bli vad de ville. Precis som Pippi.
[...]
Medan vi klättrade i träd, cyklade, spelade fotboll och badade i sjöar, växte andra flickor upp tvingade att som barn gifta sig med vuxna män, de riskerade att mördas av sin egen far om de blev kära, de fick lära sig att deras kroppar måste skylas, att något så naturligt som mens var skamfullt och gjorde att de inte fick vistas överallt, de könsstympades, de var fråntagna sin rösträtt, förnekades utbildning, stängdes in i hemmen förpassade till hushållsarbete och de var offer för legaliserade våldtäkter och fysisk misshandel av sina äkta män. De växte upp i samhällen där sådana illdåd var accepterade och ofta till och med legaliserade, och i vissa länder fick de till och med lära sig att det var Guds vilja.

Medan vi njöt av vår jämställdhet, led kvinnor i andra länder i tystnad i dessa arkaiska, patriarkala kulturer med kvinnovåld rättfärdigat och dolt bakom en slöja av kultur och religion.

Dessa kvinnor står nu på vår tröskel.
[...]
Våra fri- och rättigheter är i vissa fall så främmande för dem att de har svårt att relatera, och Pippi Långstrump har de ingen aning om vem det är.

Till alla immigrantsystrar: I Sverige är kvinnor och män jämlika. Dagen du kom hit fick du samma rättigheter som alla andra kvinnor och män här. Från den dagen du anlände har din man, bror, eller far inte längre rätt att bestämma över dig.
[...]
Om din man slår dig eller tvingar dig att ha sex, bryter han mot lagen och du kan anklaga honom för misshandel och våldtäkt. Om du är trakasserad av ”moralpolisen” är det kvinnoförtryck, och olagligt här. Om din far hotar att döda dig för att du blivit kär i en man du själv har valt, tala om för honom att han kommer att hamna i fängelse. Säg till honom att utbilda sig om kvinnors rättigheter i Sverige, för om han inte själv hade varit ett offer för en bakåtsträvande uråldrig patriarkal kultur varför skulle han då mörda sin egen dotter?

Om du kom hit som barn gift med en vuxen man – eller om du är ett barn och din familj vill gifta bort dig med en vuxen man - ska du veta att i Sverige är det olagligt. Det kallas pedofili och våldtäkt och det är straffbart eftersom vi vet att det skadar ett barn för livet. Här har alla flickor rätt till sin frihet.
[...]
Hur har vi kunnat tillåta att kvinnor i Sverige inte tillåts att röra sig fritt och öppet, att kvinnor i Sverige skyls bakom skynken, att kvinnor i Sverige gifts bort redan som barn, att kvinnor i Sverige är rädda för män?

Kanske har vi varit tysta på grund av en malplacerad rädsla att bli kallade rasister, och inte insett att den jämlikhet som vi tagit för given inte är en allomvärldslig rättighet, utan en rättighet som vi måste värna varje dag, och att den, tillsammans med våra lagar måste omfatta alla kvinnor i Sverige.

Vi måste inse att vår tystnad angående könsrasism hotar säkerheten och framtiden för alla kvinnor i Sverige.

• Vi kan inte längre sitta tysta och se hur regering och kommuner av misstag finansierar organisationer som i hemlighet predikar könsdiskriminering och våld mot kvinnor. Offentliga medel ska bara finansiera demokratiska organisationer som kan visa att alla är välkomna dit på lika villkor.

• Vi kan inte längre sitta tysta och låta utomlandsfödda flickor få bo och vara gifta med sina förövare och barnvåldtäktsmän, för att svensk lag inte kan försvara dem.

• Vi kan inte längre sitta tysta och acceptera att det finns ställen och platser i Sverige där kvinnor inte tillåts att vistas.

• Vi kan inte sitta tysta och låta kvinnor bli trakasserade på offentliga platser för att de utövar sina rättigheter att leva sina liv, förtryckta av värderingar som inte hör hemma här.

• Vi kan inte längre tillåta att förövares etnicitet döljs för oss, för det hindrar vår förmåga att göra informerade val angående vår egen säkerhet.

• Vi kan inte acceptera att kvinnor går rädda på kvällarna i många områden i vårt land, i oro över att bli attackerade.

Vi kan inte längre sitta tysta och använda religion och kultur som en ursäkt för våld, förtryck, misshandel och diskriminering av kvinnor och kalla det religiös och kulturell frihet.
[...]
Ett förtryck som har pågått så länge att det har blivit en kultur, är ändå fortfarande bara ett förtryck. Ett förtryck kamouflerat bakom religiösa regler och ritualer, är fortfarande bara ett förtryck.

Vi ska aldrig någonsin låta könsdiskriminering kallas för något annat än vad det är.
[...]
Och i Sverige är könsdiskriminering – precis som all annan diskriminering – olaglig.

Vad skulle hända om Pippi Långstrump var tvungen att dölja sina flätor under en burka för att undvika att bli slagen och kallad för hora - vilka är vi då?