Citat:
Helena Edlund är "prästen som blev bannlyst av kyrkan, efter att ha uppmanat till solidaritet med förföljda kristna."
Hennes bok har nyligen publicerats: "Konsten att överleva Svenska kyrkan"
https://www.bokus.com/bok/9789188809...venska-kyrkan/
Hennes bok har nyligen publicerats: "Konsten att överleva Svenska kyrkan"
https://www.bokus.com/bok/9789188809...venska-kyrkan/
Helena Edlund ger en tillbakablick om hur SAP släppte muslimer in i värmen medan svensken var upptagen med annat och inte hade en aning om vad deras parti höll på med. Resultatet vet vi alla bara vi kliver utanför dörren eller läser valfri tidning men bra att upplysa valboskapen om hur det en gång tog fart.
http://helenaedlund.se/socialdemokra...iska-draksadd/
Citat:
Hur kunde det bli så här? Hur kom det sig att de svenskar som råkade vara muslimer började betraktas som en homogen grupp istället för som enskilda individer? En grupp som dessutom får se sig företrädas av skränande, krävande röster som distanserar sig från samhället? Hur kunde den kyrka som sedan Luthers dagar förespråkat en klar separation mellan stat och kyrka helt plötsligt börja förespråka religionens intåg i politik och samhälle? Hur kunde svenska feminister som under ett sekel kämpat för kvinnors rättigheter plötsligt försvara könssegregering, barnäktenskap och polygami?
Hur började resan?
Citat:
År 1994 inleddes den oheliga allians som vi idag ser konsekvenserna av. Då tog Sveriges Muslimska Råd (SMR) kontakt med Socialdemokraterna och signalerade intresse för ett samarbete. Att SMR ansågs ha islamistiska kopplingar och leddes av den sharia- och särlagsförespråkande islamisten Mahmoud Aldebe (make till den ovan nämnda Ebtisam Aldebe) betraktades inte som ett problem från Socialdemokraternas sida. Istället såg man möjligheten till gemensamma vinster: Aldebe (som i professor Jonas Otterbecks avhandling Islam på svenska (2000) pekas ut som Muslimska brödraskapets nyckelperson i Sverige) och SMR eftersträvade större politiskt inflytande på samhället – Socialdemokraterna vittrade valboskap. Socialdemokraternas tidning Broderskap uttryckte det på följande sätt:
”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.”
”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.”
Men då samarbetet mellan SAP och SMR i största möjliga mån skulle döljas för svenskarna fann man en lösning.
Citat:
Någon inom socialdemokratin var dock insiktsfull nog att antyda att ett öppet samarbete mellan S och islamister nog inte var helt lämpligt ur PR-synpunkt, och därför lade Socialdemokraterna ut samarbetet på entreprenad – till Broderskapsrörelsen, socialdemokratins kristna gren. Samarbetet fick så småningom synliga konsekvenser: under Broderskapsrörelsens 63:e kongress, som hölls under sommaren 2011, beslutade Broderskapsrörelsen att ta ännu ett viktigt och symboliskt steg: förbundet skulle byta namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet och den kristna profilen ersättas av en mångreligiös.
Identitetspolitiken var född.
Citat:
Den allvarligaste konsekvensen av samarbetet var dock tillkomsten av den svenska identitetspolitiken. Sidorna i utvärderingen avslöjar att S svalde idén om en specifik, muslimsk identitet med hull och hår, så till den grad att man inledde en veritabel kohandel med politiska mandat:
”Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst fem län. SAP ska ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 ska ha fått en politisk grundutbildning. En viktig del i arbetet är att föra fram muslimer för uppdrag i styrelser och nämnder.”
”Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst fem län. SAP ska ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 ska ha fått en politisk grundutbildning. En viktig del i arbetet är att föra fram muslimer för uppdrag i styrelser och nämnder.”
Och genast började muslimerna flytta fram sina positioner.
Citat:
Bland annat krävdes införande av en statlig imamutbildning (som nu finns), betald ledighet vid muslimska helgdagar och att imamer och hemspråkslärare automatiskt skulle få lärarlegitimation. De skulle sedan, som ordinarie lärare, undervisa i religion och språk för att ”skapa en naturlig integrering av islam i svenska skolor”. Att göra islam till en del av den svenska skolan skulle enligt Aldebe minska behovet av muslimska friskolor.
Vidare framfördes krav på muslimska begravningsplatser i samtliga kommuner, grönt ljus för halalslakt, könssegregerade simhallar och gym (vilket nu finns), samt byggande av en moské i varje svensk kommun.
[...]
Slutligen krävde Aldebe införande av särlagstiftning och sharia, främst gällande familjerätt, för att ”befrämja den muslimska gruppens status och skydda den mot majoritetssamhället”.
Vidare framfördes krav på muslimska begravningsplatser i samtliga kommuner, grönt ljus för halalslakt, könssegregerade simhallar och gym (vilket nu finns), samt byggande av en moské i varje svensk kommun.
[...]
Slutligen krävde Aldebe införande av särlagstiftning och sharia, främst gällande familjerätt, för att ”befrämja den muslimska gruppens status och skydda den mot majoritetssamhället”.
SAP tog överenskommelsen med SMR på största allvar och valde in Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa in i partistyrelsen.
Citat:
Men Mustafa var inte bara muslim. Han var islamist. En i raden av islamister som omfamnats och utbildats av Socialdemokraterna. Än idag återfinns Mustafas och Aldebes namn i flera av de organisationer som säger sig företräda ”muslimer i Sverige” och som varje år cashar in miljoner av svenska skattebetalares pengar, trots att organisationerna i många fall bevisats sprida såväl religiös extremism, antisemitism, homofobi och kvinnohat. Istället för att fördömas, anlitas organisationerna som sakkunniga och anförtros ansvar för diverse ”integrationsåtgärder” och ”anti-rasistiska informationskampanjer”.
Inget parti tycks bry sig och vår feministiska regering höjer inte på ögonbrynen åt samhällsutvecklingen. Hur kan det vara möjligt?
Citat:
Kanske ligger svaret i, att det för de politiska partierna i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, inte handlar om att hantera dagens verklighet utan att leva upp till ingångna avtal. En naiv kohandel, där islamistiska grupper garanteras inflytande i utbyte mot röster.
Ett avtal är ett avtal, det ska vara ordning och reda i politiken.
Expressen tog upp saken 2014 men vid den tidpunkten var folk fullt upptagna med att "Öppna sina hjärtan"
https://www.expressen.se/nyheter/s-l...muslimska-rad/
__________________
Senast redigerad av CJFleetwood 2018-03-29 kl. 23:16.
Senast redigerad av CJFleetwood 2018-03-29 kl. 23:16.