Citat:
Ursprungligen postat av
longbow4y
Ett litet exempel av hur medierna vinklar händelser där mångkulturen ingår på flera sätt.
En nylig händelse i Göteborg.
Det är säkerligen ren slump det finns olika versioner. Givetvis en slump.
För inte kan det finnas en agenda?
Alternativ utifrån svenskt synvinkel. (Inte hittat någonstans):
- Svenska medborgare blev utsatta för brandattentat vid svensk gudstjänstlokal.
Invandrare anlända under året trots nya migrationsregler anhållna som skäligen misstänkta.
Sionist versionen:
- Judar utsatta i Sverige, (underförstått alla) senast ett fruktansvärt brandattentat mot en synagoga i Göteborg.
Araber (underförstått alla) skyldiga!
Regeringen handlingsförlamad och medskyldiga till den utbredda antisemitismen i regeringen och Sverige.
Avgå Wallström!! Skäms Sverige.
Vanligaste versionen till en början:
- Judisk synagoga utsatt för brandattentat. Tecken på den utbredda antisemitismen i Sverige.
Tre anhållna. Polisen utreder kopplingar med NMR.
Politikerna tar avstånd från antisemitismen högt och ljudligt.
Som sakta håller på att övergå i den officiella tillika Vänster versionen:
- Protester mot Trumps politik för Jerusalem och Israel urartade. Brännbart material kastades på en gård vid en synagoga. Ingen skada skedde. Tre ungdomar misstänkta.
Förtrycket måste stoppas annars kommer förtvivlade flyktingar från regionen att bli allt mer desperata. De är på flykt och det är därför vi släpper in dem i landet. De är barn.
Var tog svenska perspektivet vägen?
Det var antagligen svenska medborgare i en svensk gudstjänstlokal som drabbades.
En av Sveriges nationella minoriteter. Dvs Svenskar.
De drabbades av migranter som aldrig skulle varit här.
Är det då Svenskar eller judar som är drabbade? Svenska judar?
Eller har vi olika standarder på begreppen utifrån politiskt syfte och agenda?
Lite sådär att när det passar kan medierna välja att trycka på etnicitet. Eller inte.
Svensk MSM:s för närvarande vassaste ledarskribent, Smålandspostens Fredrik Haage, tar ett tag om näsan på den officiella vänsterversionen, tillsammans med det offentliga etnicitetshyckleriet.
Citat:
Vad får juden tycka?
[...]
Den berömda Sverigebilden mörknar.
Den antisemitism vi här ser prov på är av ett slag som inte låter sig bekämpas med annat än realism. Ett första nödvändigt steg är att erkänna att det handlar om en tradition som härrör från Mellanöstern och som vunnit insteg i takt med invandringsströmmarna från regionen i fråga. Alltför länge har alltför många debattörer velat tassa runt detta genom att använda mindre känsliga termer som ”den nya antisemitismen”.
Men den är inte ny, i så fall nytillkommen.
[...]
En annan mindre uppmärksammad aspekt av problemet är den obehagliga underton i debatten som tyst och sakta vinner allt mer mark: Man skall inte beskylla svenska judar för vad Israel företar sig, sägs det. De är ju svenska och inte israeliska medborgare. Och det är ju riktigt. Men om de nu ändå gör det, alltså stöder mycket i den israeliska hållningen? Om de bifallit byggandet av den barriär som hindrat många terrordåd? Om de inte accepterar bilden av israeliska angrepp som övergrepp utan som vedergällning och förebyggande militära operationer? Om de faktiskt tycker att det är rimligt att Jerusalem är Israels huvudstad?
Är de då ”skyldiga”? Är det då följdriktigt att de faller offer för våld och trakasserier, och att de har sig själva att skylla? Någonstans är det ju det som den skarpa retoriska åtskillnaden mellan svenskt och israeliskt medborgarskap underförstår, att det inte är anständigt att tycka någonting annat än att Israel är en gangsterstat.
Om man officiellt håller för givet att Israel är en skurk och att palestinier är offer, vilket den svenska staten mer högljutt än något annat europeisk land har gjort, då har man också legitimerat en svartvit verklighetsuppfattning. Därifrån är steget till israelkritikers moraliskt rättfärdigade ”aktioner”; demonstrationer, nätverksarbete och opinionsbildning som lösgör destruktiva energier, mycket kort.
[...]
Många politiker uttrycker nu förstås sitt avståndstagande från attentatet. Men en hel del av dem har också självrannsakan att göra.
http://www.smp.se/ledare/vad-far-juden-tycka/
Ja vad ska juden få tycka? Är den proisraeliska juden skyddsvärd? I så fall, är den nationalistiska israeliska juden lika skyddsvärd? Om det är vidrigt att nyinvandrade palestinier, tillsammans med vänstersvenskar och "etablerade" svensk-palestinier, utlyser intifada från Malmö med krav på avskjutning av judar, är det då lika vidrigt att Palestinalevande palestinier utsätter Israellevande judar för terrorattacker? Om vi anser att Sverigelevande judar har rätt till skydd från Sverigelevande palestiniers (och andra muslimers) och vänsterextremisters hat och hot om våld, måste vi då inte också tycka att Israellevande judar ska ha samma rätt att skydda sig själva mot Palestinalevande palestiniers hot och våld? Varför ska israeliska judar behöva fördragsamt uthärda palestinska palestiniers frustrationsutlösta hat och våld om inte svenska judar ska behöva uthärda här?
Kan vi med någon moralisk ryggrad fortsätta fördöma Israel efter att kapitalt sänkt garden här hemma? Har Israel vunnit? Israels nya ambassadör höjer i alla fall insatsen och synar svenska regeringens hand. I potten slängs offerkoftetrumfernas offerkoftetrumf. Förstås.
Citat:
Ambassadören: ”Nu krävs mer än tomma ord”
Vågen av antisemitiska brott är oacceptabel och svenska politiker måste nu ta i med hårdhandskarna för att stävja hatet, det anser Israels ambassadör Ilan Ben-Dov.
– Gör mer i termer av att lära ut historien om Förintelsen, säger han till SvD.
https://www.svd.se/israels-ambassado...r-an-tomma-ord
Citat:
Enligt Ilan Ben-Dov krävs det mer än "tomma ord" från civilsamhället, politiker och myndigheter för att hatet och antisemitismen mot staten Israel ska upphöra.
[...]
Ben-Dov anser också att utbildning är viktigt för att undvika liknande attacker i framtiden.
– Jag tror att det kan göras mycket mer i termer av att lära ut historien om Förintelsen och om den judiska historien. Det är det viktigaste.
http://tt.omni.se/01359b5baecb4ab7b9...2bc54920fd9476
Netanyahu synar Bryssels hand.
Citat:
Netanyahus besök i Bryssel i dag är det första av en israelisk premiärminister på 22 år och sker i ett extra spänt läge efter USA:s ambassadbeslut i förra veckan.
Fast det beslutet ska ses som en möjlighet, tycker Netanyahu.
– Vad president Trump har gjort är att lägga fakta på bordet. Fred bygger på att man erkänner verkligheten. Och att Jerusalem är Israels huvudstad är tydligt. Ingen kan förneka det. Det här gör freden möjlig, Jag tycker att vi borde ge freden en chans, säger Netanyahu på en kort pressträff med EU:s utrikeschef Federica Mogherini på väg in till dagens möte med EU:s utrikesministrar.
Fler erkänner?
Där hoppas han få gehör för Trumps idéer även hos EU-länderna.
– Jag tror att alla – eller åtminstone de flesta – av Europas länder kommer att flytta till sina ambassader till Jerusalem, erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och engagera sig ordentligt med oss för säkerhet, välstånd och fred, säger Netanyahu, som även hoppas på en palestinsk reaktion.
– Det är dags att palestinierna erkänner staten Israel och att den har en huvudstad – som heter Jerusalem, säger Netanyahu.
http://tt.omni.se/4c84f70c20f63bb345...74f219bbf1dbc2
Som ackompanjemang till den samfällda bestörtningen över palestinavänliga attacker mot judiska institutioner här hemma händer inte jättemycket i den arabiska muslimska världen. Några Hamas- och Hizballahgalningar gör det de gör. Palestiniernas president Abbas skriar ut dekret om vredens dagar och uppmanar arabiska ledare till bojkott och vedergällning medan arabiska ledare i sin tur inte gör mycket väsen av sig i Jerusalemfrågan. Putin håller sig cool och uppmanar till återupptagande av fredsförhandlingar snarast möjligt.
Citat:
Arabvärlden är förändrad och Jerusalem står inte längre högst upp på prioriteringslistan.
På en arabisk satirteckning som publicerades häromdagen, sitter två arabledare ihopkurade vid en telefon och ber om instruktioner från Vita Huset. Hallå Washington, säger den ene som har luren vid sitt öra, har vi tillstånd att fördöma? Och den andre sitter ivrigt väntande: vad sa de, vad sa de?
Teckningen överensstämmer med den bild många medborgare har av arabiska ledare som styrs från Washington.
[...]
Jerusalem, al Quds på arabiska, var en gång ett samlande mytomspunnet stridsrop, men hotet från IS, skräcken för Iran, maktkampen mellan Saudiarabien och Iran, och krigen i Syrien, Jemen, o Irak, har dämpat lystern kring Jerusalems gyllene klippdom. Prioriteringarna har ändrats. Ingen tror att Egypten och Jordanien kommer att avbryta sina viktiga militära samarbeten med Israel för Jerusalem.
Egypten är mer angeläget om att krossa IS på Sinai än att blåsa liv i fredsprocessen. Det är också något svårare för arabiska ledare att anklaga Israel för dess brott mot palestinierna, när Israel visat mer respekt för mänskligt liv än den syriska regimen med sitt blodiga bombkrig mot den egna befolkningen, eller Saudiaraiben med sitt förödande krig mot fattiga Jemen.
Både Egypten, Jordanien och Saudiarabien är i dag mer överens än någonsin med Israel när det gäller hotbilden i Mellanöstern. Alla delar samma skräck för Iran, samma aversion mot politisk islam och mot den arabiska vårens demokratiaktivism.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6839918
Trump the game changer har gjort det igen, med den politiske rävfarmaren Netanyahus goda minne kan man anta.
Inte ens arabvärlden hatar längre Israel. Nu ska vi samfällt hata Iran. Hur ska Sveriges Israelantagonistiska men Iranvänliga feministiska regering tackla det hela tro?
Hoppas det i alla fall.
