Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för den Siegfrid; ett förnämligt referat av en märklig krönika. Man kan säga: antingen är Santesson genompuckad, eller så anar han problemen och försöker vagt hissa flagg att invandringspolitiken bör göras om helt.

Antingen är han dum eller feg. Massinvandringen är lackmusprovet på envar intellektuell idag: är man för den eller emot den. Santesson är varkendera. Och det är värre än att ta tydlig ställning. Han är lite som Johan Lundberg i vid mening: irrar runt i ingenmansland och uppskattas därmed av ingen.

Jag föredrar ärliga puckon som Helle Klein och Carina Rydberg framför diffusa fall som Santesson och Lundberg. Hellre åsikter som att ett erkännande att svenskar finns är farligt än ett veligt kannstöpande. För mot sådana som Klein, Dick Harrison och Birgitta Olsson blir kampen tydlig. Men SvD-högern, den kan man varken kämpa ihop med eller bekämpa.

Vi lever i polariserade tider. Alla måste förstå det. Allt är idag politik. Att inte ta ställning är också att ta ställning. För eller emot svenskars rätt att existera, för eller emot svenskars historiska rätt till detta land. Det är vad mediekriget handlar om, det är kulturkrigets frontlinje. Och proberstenen heter massinvandring. Den är vapnet mot oss. Det finns inga nyanser här. Man måste se problemet i vitögat. Den som inte gör det befinner sig andligt på semester.

Så rätt, så rätt. Det är den svenska borgerligheten som är mest degenererad och farlig. Hade den varit av vanligt europeiskt slag hade vänstern och nyliberalismens vansinnigheter aldrig fått det genomslag som de fått. Något för framtida historiker att forska i, om det nu blir tillåtet i kalifatet.

SvD har gjort en så kraftig gir vänsterut att det saknar motstycke, vilket verkar ha påverkat precis samtliga medarbetare. Göran Eriksson, som tidigare gjort ett någorlunda ärligt intryck, tolkar den färska mätningen från deras skitinstitut Sifo som att valet nu står mellan S och M, samtidigt som alla andra institut visar att folkrörelsen går framåt och snart när fördubblats i antal sedan det senaste valet.

Dock får man väl ha överseende med att gubben inte kan skriva att kommande val står mellan folket och en korrupt maktelit. Men före den här vänstergiren hade Sifo, om deras uppdragsgivare fortsatt i högergående riktning, presenterat andra siffror, utifrån vilka Göran dragit helt andra slutsatser.

SvD har alltså återgått till att göra verklighet av de drömmar från vilka vänstern vaknar upp blöta. På bara något år har man gått från en relativt sund kraft till att bli en förgiftad drake. Hur är det möjligt? Breiviks soloräd kan inte ensamt förklara det här. Eller? Ägarna är ju trots allt norrmän....

Mja, projektet är väl i grunden globalistliberalt. Verktygslådan innehåller dock mycket postmodernism, marxism, postkolonialism, konstruktivism, etnomasochism et c. Vänstern använder samma verktyg med stor iver och entusiasm.
Skillnaden är väl att globalistliberalerna vet vad de bygger, medan vänstern vill leka med verktygen för att de är så fina och får dem att känna sig viktiga och Goda. Att globalistliberalerna skrattar åt dem bakom ryggen märker de ju inte av.

Jan Guillou skriver idag om invandring och konstaterar följande:

Det är en mardröm att föreställa sig ett framtida Sverige med ännu värre diskriminering på arbetsmarknaden, ännu tydligare bostadssegregering, ännu fler sverigedemokrater, ännu större brottslighet bland de ännu tydligare definierade icke-etniska svenskarna. Ett sådant land går åt helvete, ekonomiskt lika väl som moraliskt och politiskt.

Han säger det genom att definiera sig själv som invandrare - alltså den goda sidan. Herr Guillou tror att det är diskrimineringen av invandrare som orsakar problemen med massinvandringen, varmed han har idiotförklarat alla utom sig själv. Alltså kommunerna går på knäna för att de måste bekosta skäggbarn, socialbidrag till 7barnsfamiljer, pumpa in pengar i problemskolor, skapa vårdplatser åt nyanlända pensionärer med mera. Det här begriper även kulturmarxisterna. 1+1 är lika med 2 och kan omöjligen bli något annat. Det intressanta är hur liberaler och kulturmarxister försöker komma runt detta. De förnekar inte verkligheten, utan riktar fokus på annat istället, typ att det inte finns något svenskt. Men verkligheten är liksom envis på det viset, den gör sig påmind hela tiden.

I stort sett all forskning är överens om att tilltron till invandring avgörs hur pass mycket medelklassen och däröver berörs. Det är därför som politiker inte vill peta i till exempel bostadssegregationen eftersom man inte vill oroa medelklassen. Vad som börjar hända nu är att välfärden börjar svikta. Medelklassen börjar helt enkelt att få problem när mor och farföräldrar drabbas av alla nedskärningar; pensionerna kommer att ligga på en permanent socialbidragsnivå; tjänstemän med långvarig akademisk utbildning kommer aldrig att få en rimlig lön om de jobbar i offentlig sektor; kommunerna satsar väldigt lite på infrastrukturen; det är inte längre Hells Angels som är de farliga utan invandrargangsters och så vidare. Samtidigt som detta sker verkar det inte vara någon ände på massinvandringen. Man kan alltså inte längre förhärliga de symptom (i detta fall massinvandring) som orsakar problemen.

Guillou lyckas dessutom med att citera Reinfeldt fel, han som sagt sig inte vara svensk och åberopat sitt negroida och lettiska ursprung.

Det som Guillou varnar för är redan här, men i en annan kasualitet än den som Guillou försöker åberopa:
Detta har redan hänt, och orsaken är att de icke etniska "svenskarna" kämpar emot med näbbar och klor för att inte närma sig det svenska, påhejade av sådana som Guillou.

Att antalet sverigedemokrater ökar är snarare ett resultat av det ovan.

Men i slutresultatet är jag helt överens med Janne:

Santesson är absolut inte dum, hans serie inlägg om "sysselsättningsgapet" är utomordentlig.
Han visar med vetenskapliga metoder att det finns ett ovedersägligt samband mellan hög asylinvandring och högt sysselsättningsgap. Den "strukturella diskrimineringen" är ett fantasifoster liksom idéerna om att sänkta trösklar på arbetsmarknaden kommer lösa problemet. Att han sedan, som Timbro-anställd, inte kan följa upp sin korrekta verklighets- och problembeskrivning med slutsatsen att Sverige måste stoppa asylinvandringen säger sig självt. Om vi nu får en allmän spridning av en korrekt verklighets- och problembeskrivning är självfallet extremt mycket vunnet.
Svenska folket kommer inte dra samma slutsatser som Santesson om de tillåts förstå problemet och de alternativa vägval som finns.

http://inslag.se/journal/2012/5/30/e...-debatten.html

http://inslag.se/journal/2012/6/5/va...ingsgapet.html

http://inslag.se/journal/2012/6/11/s...och-oster.html

Jag svarade på denna igår, men nu har jag en ny teori: Aftonbladet är emot kungahuset, därför är alla medel tillåtna anser de! Dvs Aftonbladet tassar även in på minerat land, i berikningens förlovade land och dess baksidor, när huvudsyftet är att komma åt kungen och hans krets. Vi vet ju hur Aftonbladet försökte komma åt kungen med fejkade porrklubbsbilder mm.

Så även om jag ogillar hets mot kungahuset så hoppas jag Aftonbladet gräver vidare här. Kungahuset är ju så PK så de kan behöva lite eld i baken. Kungen är landets mest PK individ. Hans årliga tal gör stor skada: mångkultur, berikning, massinvandring-till-alla-lycka-bär...

Så kära Aftonbladet, fortsätt grilla PK-Tosse och PK-Christina, och ge PK-Tjabo en släng av sleven... Ni vill avsätta kungen men risken är att ni drar ner er själva och hela PK-väldet i fallet.

Men nu var det Bonniers med Expressen / TV4 som låg bakom drevet mot konungen, så jag håller inte med.

Karin Petterssons ledarartikel http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle14982022.ab är ett bra ecempel på ett kännetecknen för elitmediadiskussionen om mångkulturen: Den är inte relevant för hur vanliga svenskar försöker orientera sig i en helt ny, "mångkulturell" vardagsverklighet.

Utöver den lilla "medietwittokratin" är det nog bara deltagarna och läsarna av denna tråd som överhuvudtaget läser genom artiklar som Petterssons, då den endast är en avstämning av läget för interna makt- och karriärrelationer. Hennes upprördhet över hur stöveltrampet ekar allt högre är säkert på något plan genuint, men i praktiken har hon ingen ambition över att texten ska vara opinionsbildande.

Som har påpekats otaliga gånger i tråden med belysande exempel, så är det inte särskilt stor bredd i etablerad media om "mångkulturen", oftast handlar det om att upprepa åsikter som var gångbara på 90-talet och som ännu är gångbara inom mediahierarkin. Den egentliga skillnaden består av kvalitet. God kvalitet som Jan Guillou, eller infantil nivå som Per Svensson.

Förändringarna i det svenska samhället är så genomgripande (tex mobilisering av svensk etnicitet på platser över hela landet där den kanske aldrig har mobiliserats tidigare) att analysera debatten hos de etablerade skribenterna på tex Aftonbladet är att likna vid det kremlologiska studiet av interna, senila maktkamper på sovjetisk elitnivå.

Hur skröplig den nuvarande sk hegemoniska mediediskussionen egentligen är fick vi ju tydligt demonstrerat när SvP:s skylt i Grums faktiskt påverkade mediedebatten.

Vill vi se vart utvecklingen inom någon slags mainstreamdebatt kommer att ta vägen om ett par år, så är de radikala redaktörerna Widar Nord (friatider.se) och Richard Langéen (nationell.nu) mer relevanta att läsa än en i grunden sympatisk "opinionsbildare" som Karin Pettersson.

Även om det inte direkt handlar om mångkultur så verkar fler och fler öppna ögonen:
http://www.nt.se/ledare/default.aspx...89#fank7758087

Debattartikel i GP där Gun Holmertz, verksamhetsansvarig för Caritas Frivillig-centraler i Hjällbo/Bergsjön, nämndeman (V), Förvaltnings- och Migrationsdomstolen i Göteborg, skriver om den växande islamismen som får inflytande över invandrares liv, motarbetar integrationen och hur många araber aldrig utvecklar någon lojalitet till det svenska samhället.


Givetvis är det svenskarnas och männens fel att vi nu har tillåtit islamismen frodas, men det är ändå en vass artikel.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.97...hjallbo?ref=fb