Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är jämnt två år sedan de dagar då de stora dammluckorna öppnades, sedan den stora "Refugees Welcome"-hösten, och precis som förra året kommer vi att få se en skörd av artiklar och krönikor som firar minnet och påepkar de svikna förhoppningarna, hur lumpet Sverige har betett sig osv. DN drar sitt står till stacken med ett låååångt intervjuporträtt på den srier som ställde sig i spetsen för (ett av) tågen til fots från Budapests central till österrikiska gränsen - och sedan, ihopbyggt med detta epos, ett (mpressionistiskt) reportage om den jobbiga backlash som avtecknat sig i tysk media seenaste påret. Här är det ett stort narrativ som ska skärpas in och skrivas in i historieböckerna, mannen beskrivs som vore han en broder till Lech Walesa och Willy Brandt, medan Angela Merkel beskrivs ungefär som en ny men mer realistisk Gorbatjov.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/han...till-tyskland/

Naturligtvis en våldsamt partisk och personfixerad text, men ingen må vänta soig att DN skulle medge detta, den står på nyhetsplats, både på webben och (säkerligen) i pappersformat. DN har ingalunda släppt sin agenda för öppna gränser och massivt inflöde av allsköns folk och rackare från MENA-länderna.

DN, Aftonbladet, SVT, P1 och även expressen kommer att fortsätta med sådana här reportage till valet nästa år. Samtidigt är de till nöds tvungna att rapportera om krisen i systemen då verkligheten är för alarmerande. När media till exempel meddelar att polisen måste lägga våldtäktsmål åt sidorna för att satsa ännu mer resurser på gängkriminalitet (det vill säga invandrarrelaterat) slår detta ut alla så kallade feel good-reportage.

Den här typen av reportage försöker undvika massinvandringens konsekvenser. Men en romantiserad bild av svanenmärkta folkgrupper och deras vandring till Västeuropa för en bättre ekonomisk tillvaro kan omöjligen konkurrera med de extremt negativa effekterna av just denna folkvandring. En Zlatan legitimerar inte hundratusentals permanent bidragsberoende bosättare som sätter systemen i gungning. Att media försöker övertyga oss om att det vi kan se framför framför oss inte händer blir förlängningen bara löjligt.

Den allestädes närvarande kraften får massmedia att förtiga invandringsproblem och regeringen att producera gravt missledande hemsidor om Sveriges våldtäktsproblematik och skolorna att tvinga lågstadiebarnen att fotograferas med handhjärtsposer. Vad är kraftens energikälla? Vi vet alla att kraften är riktad uppifrån. Trumps kaotiska val och presidentskap har framställt källan i relief. Här en gammal inflytelserik socialist och professor i sociologi som berättar vilka som styr USA:

In the last few months, several competing political, economic and military sectors – linked to distinct ideological and ethnic groups – have clearly emerged at the centers of power.

We can identify some of the key competing and interlocking directorates of the power elite:

1. Free marketers, with the ubiquitous presence of the ‘Israel First’ crowd.

2. National capitalists, linked to rightwing ideologues.

3. Generals, linked to the national security and the Pentagon apparatus, as well as defense industry.

4. Business elites, linked to global capital.

[...]

The power elite cuts across party affiliations, branches of government and economic strategies. It is not restricted to either political party, Republican or Democratic. It includes free marketers, some economic nationalists, Wall Street power brokers and militarists. All compete and fight for power, wealth and dominance within this administration. The correlation of forces is volatile, changing rapidly in short periods of time – reflecting the lack of cohesion and coherence in the Trump regime.

Never has the US power elite been subject to such monumental changes in composition and direction during the first year of a new regime.

During the Obama Presidency, Wall Street and the Pentagon comfortably shared power with Silicon Valley billionaires and the mass media elite. They were united in pursuing an imperial ‘globalist’ strategy, emphasizing multiple theaters of war and multilateral free trade treaties, which was in the process of reducing millions of American workers to permanent helotry.

With the inauguration of President Trump, this power elite faced challenges and the emergence of a new strategic configuration, which sought drastic changes in US political economic and military policy.

The architect of the Trump’s campaign and strategy, Steve Bannon, sought to displace the global economic and military elite with his alliance of economic nationalists, manufacturing workers and protectionist business elites. Bannon pushed for a major break from Obama’s policy of multiple permanent wars to expanding the domestic market. He proposed troop withdrawal and the end of US military operations in Afghanistan, Syria and Iraq, while increasing a combination of economic, political and military pressure on China. He sought to end sanctions and confrontation against Moscow and fashion economic ties between the giant energy producers in the US and Russia.

While Bannon was initially the chief strategist in the White House, he quickly found himself faced with powerful rivals inside the regime, and ardent opponents among Democratic and Republican globalists and especially from the Zionist – neoliberals who systematically maneuvered to win strategic economic and policy positions within the regime. Instead of being a coherent platform from which to formulate a new radical economic strategy, the Trump Administration was turned into a chaotic and vicious ‘terrain for struggle’. The Bannon’s economic strategy barely got off the ground.

[...]

While Bannon had secured several important economic appointees, the Zionist neoliberals undercut their authority. The Fischer-Mnuchin-Cohn cohort successfully set a competing agenda.

The entire Congressional elite from both parties united to paralyze the TrumpBannon agenda. The giant corporate mass media served as a hysterical and rumor-laden megaphone for zealous Congressional and FBI investigators magnifying every nuance of Trump’s US Russia relations in search of conspiracy. The combined state-Congressional and Media apparatus overwhelmed the unorganized and unprepared mass base of Bannon electoral coalition which had elected Trump.


Thoroughly defeated, the toothless President Trump retreated in desperate search for a new power configuration, turning his day-to-day operations over to ‘his generals’. The elected civilian President of the United States embraced his generals’ pursuit of a new military-globalist alliance and escalation of military threats foremost against North Korea, but including Russia and China. Afghanistan was immediately targeted for an expanded intervention.

Trump effectively replaced Bannon’s economic nationalist strategy with a revival Obama’s multi-war military approach.

The Trump regime re-launched the US attacks on Afghanistan and Syria – exceeding Obama’s use of drone attacks on suspected Muslim militants. He intensified sanctions against Russia and Iran, embraced Saudi Arabia’s war against the people of Yemen and turned the entire Middle East policy over to his ultra-Zionist Political Advisor (Real Estate mogul and son-in-law) Jared Kushner and US Ambassador to Israel David Friedman.

Trump’s retreat turned into a grotesque rout. The Generals embraced the neoliberal Zionists in Treasury and the Congressional global militarists. Communication Directory Anthony Scaramucci was fired. Trump’s Chief of Staff General Joe Kelly purged Steve Bannon. Sebastian Gorka was kicked out.

[...]

Trump had already lost on all accounts. The ‘final solution’ to the problem of the election of Donald Trump is moving foreword step-by-step – his impeachment and possible arrest by any and all means.

What the rise and destruction of economic nationalism in the ‘person’ of Donald Trump tells us is that the American political system cannot tolerate any capitalist reforms that might threaten the imperial globalist power elite.

Writers and activists used to think that only democratically elected socialist regimes would be the target of systematic coup d’état. Today the political boundaries are far more restrictive. To call for ‘economic nationalism’, completely within the capitalist system, and seek reciprocal trade agreements is to invite savage political attacks, trumped up conspiracies and internal military take-overs ending in ‘regime change’.

The global-militarist elite purge of economic nationalists and anti-militarists was supported by the entire US left with a few notable exceptions. For the first time in history the left became an organizational weapon of the pro-war, pro-Wall Street, pro-Zionist Right in the campaign to oust President Trump. Local movements and leaders, notwithstanding, trade union functionaries, civil rights and immigration politicians, liberals and social democrats have joined in the fight for restoring the worst of all worlds: the Clinton-Bush-Obama/Clinton policy of permanent multiple wars, escalating confrontations with Russia, China, Iran and Venezuela and Trump’s deregulation of the US economy and massive tax-cuts for big business.

We have gone a long-way backwards: from elections to purges and from peace agreements to police state investigations. Today’s economic nationalists are labeled ‘fascists’; and displaced workers are ‘the deplorables’!

Americans have a lot to learn and unlearn. Our strategic advantage may reside in the fact that political life in the United States cannot get worse – we really have touched bottom and (barring a nuclear war) we can only look up.

http://www.unz.com/jpetras/who-rules-america-2/

Hörde det allt mer öppet politiska radioprogrammet spanarna i helgen.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...?programid=516

Ingen av de tre spanarna lyckades avhålla sig från att nämna Trump.

Men den som verkligen gick all in var Calle Norlen som hade semestrat i USA, närmare bestämt i en liten
välmående stad på östkusten där alla är toleranta och han trivdes som aldrig förr.

Att den toleransen inte gäller andra åsikter än att Trump och nationalism är dumt och att globalismen är frälsningen behövde inte ens förklaras.

Det intressanta med spaningen är att Calle trivdes så fantastiskt bra när han vistades med enbart likasinnade toleranta människor och slapp Trumpanhängare, nationalister och liknande patrask. Han kallade sin spaning "global skilsmässa" och hans tes gick ut på att det visserligen är sorgligt att inte kunna umgås och samverka med människor med annan världsbild och ideologi än sin egen men att det tyvärr tycks vara nödvändigt att sära på folk med olika åsikt.

Han gav exemplet att alla EU-förespråkare borde få ett eget och soligt land medans EU-kritikerna borde förvisas till ett eget regnigt och kallt land osv osv. Lika barn leka bäst alltså!

Det beklämmande är att varken han eller någon annan i studion inser att han faktiskt bara bekräftar nationalisternas och mångkulturkritikernas världsbild, han vill ju inte alls ha mångkultur, det är bara något som han inbillar sig eftersom han inte har en aning om vad mångkultur är. Han vill bara umgås med likasinnade precis som dom människor han anklagar för att vara intoleranta!

Har hyckleriet och dumheten inga gränser?

En ständigt återkommande observation är att den progressiva nyliberala-nyvänstern aldrig förstår att den har sin egen intolerans och sina egna egna fördomar och skenheligheter.

Exemplen är legio.

En framstående journalist som numera arbetar på Breitbart skrev om sitt deltagande i stora paneldebatter tillsammans med kolleger på t ex NY Times och WaPo. När han i dessa villigt erkände att han har en konservativ i bias vilket påverkar hans val av nyheter och synvinkel såg hans debattmotståndare detta som bevis för hur usel han var. Själva såg de sig som oväldiga, kloka och objektiva. De ser aldrig bjälken i sitt eget öga.

Ett smakprov:

http://www.expressen.se/kronikorer/l...ssa-ursinniga/

De är religiösa fanatiker. Vad är progressivism? Det är profetia om framtiden, något som är vanligt i religion. Historia tolkas så som steg på vägen, progression, mot den oundvikliga framtiden. Hitlers fall diskuteras mycket eftersom det är ett tecken på historiens framsteg, Sovjet och dess fall diskuteras knappt över huvud taget eftersom det är svårt att se hur fallet av den "jämlikheten" de hade där passar in i en bild av hur allting går mot "jämlikhet".

Ett Svensk exempel. Filosofiska rummet i SR P1

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...?programid=793

Förutom att vara ett reklaminslag för Åsa Wikfors bok handlar inslaget egentligen om kunskapsintolerans.
För enligt framförallt Åsa fick sanningar aldrig ifrågasättas ens om de bara var troliga sanningar. Det är en högst ovetenskapligt förhållningssätt. Inom naturvetenskapen ifrågasätts alla sanningar just för att testa om de verkligen är sanna. Skulle man anammat Åsa:s inställning hade alla fortfarande trott att jorden var platt och att solen cirkulerade runt jorden. Det var just genom att ifrågasätta som man hittade nya mer riktiga sanningar. Nu vill vår ovetenskapliga samtid låsa fast sanningar i demokratins namn. Om tillräckligt många anser en sak så är det nu en "sanning". Och det kallar de numera vetenskap.

Programmet är skrämmande men också utmärkt samtidsmarkör.
Kunskapsintolerant och vetenskapsintolerant. Att det var en filosof som diskuterade vetenskap är tidstypiskt.

En samhällsdebattör som står på globalisternas sida är Patrik Engellau som driver bloggen Det Goda Samhället. Det var läsaren "Martina" som satte mig på rätt spår.

I krönikan "Vilken analys gäller?" framstår Patrik Engellau som kejsaren som är så naken - allt tack vare det fantastiska inlägget från "Martina". För att göra det enkelt så kopierar jag Martinas inlägg och lägger det här:

MARTINA
"@gmiksche
PE (Patrik Engellau) upprepar bara etablissemangets svenskhat fast i en ny tappning. Han skriver i sista stycket att han är helt blind för etnicitet, han har ingen som helst lojalitet till oss svenskar. Vi saknar helt existensberättigande som etnisk grupp. Det är kontentan av artikeln. MEN! När det gäller att skylla etablissemangets brott på någon, DÅ FINNS VI! ”svenska attityder” är bara PEs sätt att säga att svenskar finns när man ska säga något negativt. Till exempel att vi (och våra attityder) har förstört det fina sossebygge som PE ägnade livet åt.

Här är en gammal video som förklarar fenomenet:
youtube.com/watch?v=BQ8J6ZxispI

Ok, jag ber om uräkt för tonfallet i min kommentar. Men det finns något i PEs medelklassartiklar som driver mig till vansinne. Här är en spekulation varför det är så:

Jag tycker man ska läsa vad folk faktiskt skriver. Och PE återkommer igen och igen till att han vill att utlänningar och svenskar, hans så kallade medelklass, skall bedriva klasskamp mot fattiga svenskar (som om den verkliga medelklassen inte har gjort det redan i 40 års tid med oefterhärmlig grymhet och hänsynslöshet genom invandringen). PEs medelklass får absolut ej visa etnisk solidaritet med mindre lyckade svenskar. För det är ju PEs ”medelklass” klass som skall betinga lojaliteten.
Andra sidan av PEs åsikter är att vi svenskar utrotas som etnisk grupp. Alltså, PE är gammal kommunism. Han har bara bytt förpackning. Samma egalitära, universiella kommunistvärderingar som ormar omkring och söker sig en ny form. PE och hela hans kader är ansvariga för utrotningen av svenska folket. Och inte ens nu tänker han lägga av. Nya smarta strategier."

Källa: https://detgodasamhallet.com/2017/09...analys-galler/

Det som Patrik Engellau håller på med i sina krönikor på Det Goda Samhället är att avleda uppmärksamheten från det verkliga problemet - och dom som är skyldiga till det haveri som han allt för ofta gottar sig åt.

Så vem är denne Patrik Engellau? Hans farfar var visst en selfmade man som jobbade med Volvo i många år. Nånting som unge Engellau kunde dra nytta av och i 30-årsåldern var han ambassadör i nåt afrikanskt land. En enastående karriär! Sen blev han drivande aktör i Moderaternas friskolereform med skolpengen. En mutpeng som också fick en slags motsvarighet på universiteten. Och nu sitter vi där med skägget i brevlådan. Med världens sämsta skola utifrån satsade resurser.

Och om Patrik Engellau nu vill göra nåt åt den offentliga sektorn - ja då ska han väl göra ett Alexanderhugg och kapa huvudet - istället för att veva runt med fingret i såsen?

Jag håller med "Martina". Patrik Engellau är ingenting annat än en god representant för de onda globalisterna som vill det svenska folket illa. Han kan stoppa sin brasilianska lärarinna i portugisiska så långt upp i röven att hon inte syns till mera.

Maria Rashidi har intervjuats av Svenska Yle, och gett den svenska feminasseregimen ett prima underbetyg.

Hennes man förstörde hennes ansikte då hon ville skiljas
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/...-ville-skiljas

Kommentera om ni känner för det!

Hon identifierar många av de problem som finns och sätter fingret på det djupt ologiska i att acceptera beteenden i invandrarmiljö, som skulle vara helt oacceptabla i en svensk miljö och dessutom stimulera dem med statsbidrag. Hon inser dock inte att invandring har skapat invandringsproblemen, utan hävdar att de är resultatet av dålig integrationspolitik. DN-artikeln avslutas med att Sverige har världens kanske bästa invandringspolitik. Som påpekats tidigare i tråden är white flight ett fenomen som regelmässigt dyker upp när invandrarna blir tillräckligt många, så denna "världens bästa invandringspolitik" kommer alltid att vara världens sämsta integrationspolitik, men det förstår hon inte. Hon ser de problem som finns, men förstår inte orsaken och hur de måste lösas.

Jag tänkte på denna tråd direkt när jag lyssnade på programmet.

För mig så ger avsnittet många insiktsfulla perspektiv i hur det mänskliga intellektet fungerar, diskussionen ger många poänger som verkar rimliga. Exempelvis att vi människor är känslobaserade som gör att vi blir partiska inför nya sakpåståenden, vi tror gärna det vi vill tro snarare än att tro på det som empirin talar för. Inom samhällsvetenskaperna brukar man tala om att man ska inhämta fakta från empirin, som sedan generaliseras och därefter bygger man sin teori, dvs empirin bygger teorin. Men människan brukar bedöma verkligheten utifrån sin förutfattade tro och har en confirmation bias när information och empiri processas av hjärnan.

En annan viktig poäng som görs är den sociala gruppen vs individen och att vi människor gärna blandar ihop det normativa med det deskriptiva, vi tittar gärna på hur saker borde vara snarare än att titta på hur det faktiskt ter sig. Människan är ett samarbetsdjur, vi tillhör en social struktur och vi vill överleva, då blir det rationellt för individen att inte gå emot de sociala normerna, idealen och reglerna. Vårt tänkande och vår psykologi handlar om överlevnad, då blir det sociala sammanhanget viktigt, vi blir en del av gruppen och grupptillhörigheten blir en integrerad del i vår personlighet. Så när man möter faktum eller sanning som krockar med gruppens övertygelser gällande normativ så kommer solidariteten till gruppen prioriteras före det nya utmanande faktumet, vi ändrar inte åsikt som kanske vore sanningsenligt utan vi ser grupptillhörigheten som viktigare. När våra övertygelser blir testade så blir vi defensiva eftersom det går emot gruppens ideal och därför blir det en attack mot den personliga identiteten, det blir kognitiv dissonans vilket är psykiskt jobbigt. Så därför rationaliserar vi bort de motstridiga uppfattningarna vi har samtidigt så vi får en koherent bild av tillvaron. Koherent i den meningen att vi behåller vår identitet, grupptillhörighet, kunskap och normativa ideal intakta samt att dessa föreställningar stämmer överens med varandra.

Nu till de paradoxala delarna av samtalet:

Man nämner 'den klassiska "correlation is not causation", dvs bara för att två fenomen korrelerar så innebär det nödvändigtvis inte att det ena orsakar det andra och ger som exempel att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistik och att det nödvändigtvis inte beror på att dom är invandrare. Lite innan i programmet har man då nämnt att SD:are har dålig tillit till myndigheter och att i samhällen med dålig tillit så är 'konspirationsteorier' vanligt förekommande. Man menar alltså att SD innebär konspirationsteorier men missar den uppenbara korrelation och kausalitets problematiken.
Man pratar också om att populismen är ett hot mot samhället och den kraft som orsakat fake news/konspirationsteorier/alternative facts i och med Trump och Brexit. Här missar man också att korrelationen inte nödvändigtvis är kausaliteten till dessa fenomen. Man gör självmål.

Man nämner att 71% av de som röstar på SD anser att landet är otryggare än vad medierna förmedlar och att 73% av de som röstar på MP anser att landet är tryggare än vad medierna förmedlar. Detta menar man innebär faktapolarisering, vår grupp tror det vi tror och er grupp tror det ni tror, vilket är "ett hot mot demokratin" eftersom man inte kan prata om den gemensamma världen på ett gemensamt plan.* Men detta uttalande får ju tolkas som märkligt i kontexten, i ett mångkulturellt och diversifierat samhälle så finns det väldigt många olika subgrupper. Ska dessa grupper leva gemensamt i ett demokratiskt samhälle och man förstår hur identitet och grupper fungerar så kommer det bli meningsskiljaktigheter. Mångkulturell demokrati innebär inte att vi har en gemensam grupp och att alla tycker lika, mångkulturell demokrati innebär att grupper kommer kontrasteras, ställas mot varandra och mötas med motsättningar i normativa ideal.

Det är detta demokrati handlar om på ett nationellt och globalt plan, demokrati är folkets makt och folket är grupperat. Det mångkulturella samhället handlar om mötet mellan de olika grupperna i det gemensamma samhället, men etablissemanget vill ha en gemensam grupp, en gemensam norm för överlevnad. Man ser därför den faktaresistenta utvecklingen som ett hot mot grupptillhörigheten och därför ett hot mot den personliga identiteten, på samma sätt som den populistiske ser samhällsutvecklingen som ett hot mot sin grupptillhörighet och sin personliga identitet. Kan detta vara ett bevis för att det mångkulturella samhället är dömt att misslyckas? Det verkar ligga i människans natur att sträva efter en gemensam grupp, vår överlevnad sköts bäst med gemensamma normer och ideal, därför kommer den överlevande livsformen vara den gemensamma kulturen.**

Man pratar om populisten som något hotande mot det rådande systemet, man pratar om demokrati som något idealt och eftersträvansvärt men är totalitära och elitistiska i sitt synsätt, helt i motsats till demokratins fundament. Man är emot populism men missar att populism är ett uttryck för det folkliga, dvs det verkligt demokratiska. Medieklimat har blivit decentraliserat, medieklimatet har blivit anti-etablissemang. De traditionella medierna kan inte kontrollera opinionen och då kan man inte kontrollera folket, folket hittar sina egna media med källor till information, folket blir mindre homogeniserat samt mer grupperat och det upplevs som ett hot mot etablissemangets och maktens struktur. Det vi ser är en ökad debatt i samhället, etablissemanget kallar det för populism, jag kallar det för decentralisering och demokratisering. Är man emot det nya medieklimat och emot den populistiska politiken så är man inte för demokrati. Man kan vara emot detta, det är okej, men då ska man också inse sin ståndpunkt och inte tro att ens ståndpunkt är något demokratiskt vilket man ändå gärna gör. Det är synd, men vi är alla trots allt bara människor i slutet av dagen.



*Här kan man notera att medierna kan beskriva en normativ och/eller en deskriptiv bild av verkligheten. Jag kan hålla med om att en gemensam bild av det deskriptiva, det faktiska sakförhållandena i samhället underlättar debatten. Men den helt objektiva bilden av sakförhållanden är svår att få till stånd eftersom vi inte är en allvetande objektiv gud, vi är tolkande och värderande subjekt i en gemensam värld. Då måste den gemensamma debatten ta avstamp i det subjektiva och därför kommer vi ha olika bild av verkligheten vare sig vi vill eller inte.

**Vi har en gemensam kultur idag i form av det globalistiska kapitalistsamhället. Det kommer bli mycket intressant att se hur samhället hanterar motgångar i form av ekonomiska krascher, misstro till finanssystemet, arbetslöshet och tilltagande miljöproblem. Jag ser dagens politiska missnöje som ett symptom på att hela den kapitalistiska modellen kommer fallera. Globalismen/kapitalismen bryr sig inte om olika normativa ideal på den lokala nivån förutom de finansiella idealen. Detta kan bli systemets fall eftersom vi är människor, vi har andra värderingar som krockar när subgrupper emellan ska leva ihop - dessa ideal krockar i synnerhet när det vanliga, det ekonomiska systemet, kan komma att sluta fungera.

Jag läste alla "Martinas" kommentarer. Mycket bra, även om jag själv inte är riktigt lika snabb att anta onda avsikter hos den som jag uppfattar befinner sig något så när på min sida. De flesta av oss har vandrat en lång väg, vilket vi tenderar att glömma bort.

I det sammanhanget vill jag tipsa om en artikel om den republikanska kommentatorn av amerikansk dagspolitik, Rod Dreher som tycks bli mer rödpillad för varje dag. Av citaten att döma befinner han sig ungefär där jag själv befann mig för tio år sedan, men det är i sådana här små steg som vi alla blir rödpillade.

https://www.counter-currents.com/201...of-rod-dreher/

Skrämmande, rent otäckt att lyssna på. Råder alla att börja lyssna 10:30 från slutet. Dessa människor är galna fanatiker som aldrig kommer släppa ifrån sig makten. De kommer införa diktatur med motiveringen att oppositionen är "faktaresistent".