Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja... idag är det nog väldigt "svenskt" (dvs vanligt förekommande i Sverige) att bortse från, att någon hjälpsökande (i bred bemärkelse) har ett eget ansvar. Att oreserverat tycka-synd-om har blivit det enda godkända perspektivet; det är ett slags Stockholmssyndrom på steroider.

Ursprunget (till perspektivet) finns hos vänstern, som förkunnar att alla, som befinner sig lägre ner i en hierarki (oavsett vilken hierarki) befinner sig där pga en djup orättvisa och alltid utan egen förskyllan.

Det välfärdsindustriella komplexet (socialtjänstlagen!) och den stora kvinnodominansen/feminismen i svensk förvaltning har varit en enastående bördig mylla för denna utblick.

Skribent efter skribent (inkl. ledarskribenter) bedyrar att det är naturligvis självklart, att lycksökare från Afghanistan m.fl. andra länder ljuger, om det är till fördel för dem.

Det kan man kanske hålla med om... men det säregna tillägget, att svenska myndigheter och enskilda 1. inte ska ge järnet för att avslöja sådana lögner och 2. inte lägga något moraliskt perspektiv på lycksökarnas egennyttiga lögner, är djupt stötande och samhällsundergrävande.

Adam är den vite musikern som inte vågar jamma på jazzklubben belägen på fel sida av järnvägsspåren. Inte så mycket för att det är förenat med socialt stigma, som att han inte kunde hänga med i improvisationerna.

De är tillbaka från semestern där de blivit utskällda av släkt och vänner samtidigt som de IRL sett utvecklingen i landet. Istället för att glassa som vanligt har de fått ta skydd och retirera.

Låter du Adam jamma med så blir han nog också bra. Övning ger färdighet. Att utesluta någon som vill lära sig är ... osvenskt.

Jag tycker det vore alldeles utmärkt om Adam gav sig tillkänna igen. Att komma ut med vita covers flera år efteråt är inte samma sak.

I en text om Carl Schmitts tankar mötte jag detta stycke om staten som politisk enhet utifrån dess relation till medborgare och andra politiska enheter. Texten slog ner i mig som något av en filosofisk bomb, och fick det samtida Sverige att sättas i blixtbelysning:

Om staten:
"Den avgränsar sig från andra politiska enheter, men inom dess egna gränser håller sig alla motsättningar, konflikter och kontroverser på en nivå under en gruppering i vän respektive fiende, dvs. de väger lättare än den samhörighet (eller vänskap) som den relativa homogeniteten mellan medborgarna skapar och integreras således i den fredliga ordning som säkerställs genom statens våldsmonopol."

Genom att aktivt relativisera svenska värderingar och samhälle, och därmed skapa avsaknaden av ett sammanhållande kitt, en känsla av samhörighet även mellan de som är infödda och de som är nyligen blivna medborgare, upphör staten i förlängningen att existera så som enhet (läs: Sverige). Ett land sett som politisk enhet upplöses, givet dessa förutsättningar, då snabbt.

Dagens svenska statliga skvaderfigur ger en enda möjlig utstakad kurs: staten sedd så som endast en administratör av ett landområde och de individer som händelsevis uppehåller sig där.

Fråga: har inte de förutsättningar som är grundläggande för statens blotta existens så som fungerande (politisk) enhet redan upplösts i alarmerande nivå? Är den relativa samhörigheten hög nog? Håller sig kontroverserna på en nivå under uppdelningen i vän eller fiende? Säkerställs den fredliga ordningen genom statens våldsmonopol?

"När tillståndet som politisk enhet en gång uppnåtts behöver det alltså inte vara för evigt, utan måste hela tiden befästas genom fredlig samexistens. ... Den politiska sfärens domesticering och integrering i den överordnade staten kan bli ifrågasatt och situationen kan bli så prekär att man kan stå inför ett latent eller öppet inbördeskrig som upplöser den statliga enheten som politisk enhet. Det gäller att förhindra att konflikten eskalerar och splittringen blir så stor att den övergripande homogeniteten börjar ifrågasättas.

Bismarck satte exempelvis stopp för den "kulturkamp" som utkämpades i Preussen och Tyska riket strax innan den nådde denna punkt, även om den vid det laget hunnit eskalera till en existentiell lojalitetskonflikt för den katolska delen av befolkningen. Bismarck var tillräckligt erfaren som politiker för att inse att riket och dess fortlevnad stod på spel."

Ja, det är definitivt nåt på gång. SVT har även denna lilla delikatess:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/va...akt-med-fadime

Ska det rent av snart bli möjligt att diskutera piedestalminoriteten kurder lite mer nyanserat? Kanske är de inte per automatik offer för omvärldens ondska, när allt kommer omkring? Kan det finnas något i den kurdiska kulturen som befordrar svårighet med samlevnaden kanske.

Reaktionen, när det begav sig, från Nalin Pekgul då domen mot Fadimes mördarpappa meddelades är intressant. Nalin Pekgul var fullt införstådd med vad som pågick. Fadime till och med bodde hos henne för att skyddas från familjen, som alltså uttalat önskan att döda henne. Nalin Pekgul fungerade dessutom som medlare mellan Fadime och pappa Sahindal. Ändå:
https://www.sydsvenskan.se/2002-04-0...t-efter-fadime

"Världens snällaste". Men bara så länge inte den kurdiska hedern kom i kläm uppenbarligen. Släktingarna som tryckte på kunde man, enligt Pekgul, klandra men inte "världens snällaste" pappa som sköt sin egen dotter. Hon fattar inte själv hur marinerad hon är. Släktingarna som pressade "världens snällaste" pappa kan man hata, men "världens snällaste" pappa som rättar in sig i det kurdiska rättsskipningssystemet ska, trots att han omfattar samma sedvanesystem som övriga släktklanen, hållas oskyldig.

Den som uppvisade vettigast reaktion den gången var Sydsvenskans ledarredaktion, inte Nalin Pekgul.

Och Rikskurden Nujen, han som i Almedalen förra året deklarerade att han inte flytt till Sverige för att bli svensk utan för att kunna fortsätta vara kurd, trampar på i ullstrumporna. Rikskurden kan inte nog ihärdigt spy sin galla över Sverige och svenskarna. Och heller inte ihärdigt nog lufta sin kurdnationalism.
http://www.expressen.se/kronikorer/o...amiljepusslet/

Kan det stora antalet kurder i landet ha bidragit till inställningen tro? Det myckna våldsverkandet från bl a kurder, spelar det någon roll tro? Att det uppspolade kurdiska barnets kurdiske far var kurdisk människosmugglare boende sedan länge i Turkiet (där han för övrigt uppenbarligen inte dödades eller förföljdes för att han var kurd) som efter eget beslut placerade sina späda barn i den sjöodugliga båten för att han ville ha gratis tandvård i Sverige, spelar det kanske roll för synen på de sk flyktingarna? Att vi har vuxna karlar som lajvar barn och kräver att vi ska ta hand om dem trots att de i flera instanser konstaterats sakna asylskäl, påverkar villigheten att bjuda in fler? Mm, mm.

Du Özz. Du vet att det är ganska farligt för kurder i Sverige va? Faran utgörs då inte främst av svenskar utan av andra kurder. Fadimesläktingarna som såg till att pappan som vägrade låta mörda sina döttrar för att de handhälsat på pojkar har bott i Sverige vääääldigt länge. Den hetsigaste av dem, offrets bror, har bott här 27 år. Mördaren, offrets kusin, har bott i Sverige ca 30 år medan offret och hans familj närmast är att betrakta som nyanlända, de hade bara hunnit bo här i tre år.
https://twitter.com/SofieLowenmark/s...86001750740993

Kurdisk identitet och kultur omformas tydligen inte i brådrasket precis. En tillgång för Sverige kan det då rakt inte kallas.

Jag tänkte precis att vi snart kommer att få se någon riva Karl XII statyn i Kungsträdgården nu när USA satt ribban men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara den biträdande kulturchefen på Expressen som gav klarsignalen. Är det någon som fortfarande tvivlar på att det pågår ett folkmord?

http://www.expressen.se/kultur/ide/v...a-gustav-vasa/
Ingen av dessa är lika blodbesudlad som du Jens Liljestrand, och en dag kommer du att tvingas svara för dina handlingar.
Counter currents är senaste offret, liksom Daniel Friberg och Christoffer Dulny som nu är portade från USA.

https://www.counter-currents.com/201...nder-attack-2/

Det går oerhört snabbt nu och Trump är helt maktlös att göra något åt det även om han nu börjar fatta vad som står på spel och försöker göra motstånd. Oppositionen kan snart vara förbjuden i hela väst.

Svaret blir att måla ut en allt större skara av befolkningen som extremister, rentav brottslingar i sina förbjudna åsikter. Strategin som sådan är ju egentligen inte en strategi då det inte finns någon eftertanke eller logiskt resonemang om att få resultat. Till och med Wolodarski vet väl innerst inne att folk inte litar på allt som skrivs i DN bara för att de börjat intyga sin egen förträfflighet i en "fakta"ruta längst ned under artiklarna och krönikorna. Den uppblåsta, kompromisslösa självgodheten är snarare ett rätt gott tecken på att allt inte står rätt till. Samtidigt så börjar ju tidigare mångkulturfrälsta mediala personligheter som exempelvis Charlotte Marteus att genomgå en sorts avkodningsprocess där de börjar bli medvetna om att det finns en annan verklighet utanför Bonnierbunkerns sekteristiska sällskap.

Pikanta teman säljer lösnummer. Kan man någon gång ge oppositionen rätt, så att säga, så kan man kanske få den mer välvilligt inställd till fortsatt befolkningsutbyte och nationellt suicid? Eller skulle dessa MSM-organ vara nyblivna motståndare till multikulti och massimmigration?

Inte bara är homogeniteten upplöst, utan även den svenska nationella stolthetens eller blotta existens omintetgjorts systematiskt. Och den siste garanten, det uppenbarligen snöpta våldsmonopolet, har tryfferats med en politiserad fjant ur socialsekreterarstaten:

Patrik Engellau:
https://detgodasamhallet.com/2017/08...kap/#more-8829

---

Dels finns det konkurrerande rättstillämpning i sharia i västerlandet, men också klanernas uppgörelser mellan varandra, vare sig det blir en regelrätt rättegång i brottmålet enligt svensk lag, så kan klanerna, med målsägare och tilltalad ha gjort upp i godo redan. Det är ingen djärv tanke att anta att klanerna har försteg gentemot den svenske statsindividualisten, när våldsmonopolet inte längre är statens. I en kuriös antologi under redaktion av Nordal Åkerman - Kontroll av individen (1972) - skriver rättssociologen Vilhelm Aubert:

Intressant att fler fått samma aha-upplevelse över Carl Schmitts tankar. Han säger rakt ut precis de saker som jag grubblat mig fram till under en kris som gjort alla demokratins brister allt för tydliga. Det stärker min misstanke att vår tid inte är så olik Weimarrepublikens tid.

Jag läste om hans tankar i ett kort del i Filosoferna av Svante Nordin, så jag kan förstås ha fått fel uppfattning, men det tycks väldigt träffande. Dels talar han om hur demokratin bara är ett skådespel där den egentliga makten ligger hos några få inom partiledningen och politikerna röstar enligt vad partierna beslutat, så all form av diskussioner är bara slöseri med tid. Och hur parti eller block indelningen sliter samhället i bitar/polariserar.

Men sen har han ett intressant resonemang om att den yttersta makten i en stat ligger hos den som kan utropa undantagstillstånd. Makten att frångå lagen. Göra lite "avsteg från gällande lagstiftning" som det kanske kallas idag. Men nu är det förstås ett problem att Ågran agerade som hon gjorde, men hon blev åtminstone symboliskt straffad vilket betyder att det inte var ok. Värre är det med exempelvis polisen som uppger att det inte är politiskt möjligt att följa lagen och arrestera de ensamkommande illegala "barnen".

Så jag antar att svaret på din fråga är JA. Men det är intressant att fundera på vem som egentligen har den högsta makten enligt hans definition om tjänstemän kan bortse från lagen under vissa förhållanden som inte täcks av lagen. Vad som är politiskt möjligt styrs ju idag av media, så media har indirekt makten att ge tillstånd eller definiera när lagen upphör, men inte hur som helst. Ytterst så måste media förhålla sig till den egna berättelsen de byggt upp och den styrs av en sorts dramaturgisk logik som tar hänsyn till hur starka känslor något väcker.

Schmitts poäng med makten över undantagstillståndet var att det stod över allt annat och var en Vilja. I slutändan så var det där man hamnade när maktkampen gått tillräckligt långt och den liberala föreställningen om att samhällets grund låg i lagen var bara en illusion. Så vi är alltså maktlösa mot vår egen berättelse? Vi driver planlöst i den riktning som "muh feelings" har tagit ut. Det finns ingen vilja som styr och därmed får man nog säga att nationen har upphört och bara hålls samman av strukturer som skatteverket och polisen.

Apropå kriget mot statyer och annan västerländsk kultur, här är senaste nyheterna från Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/senastenyt...cle25685669.ab

"Statyer symboliserar vit överhöghet"

"Men varför finns statyerna där över huvud taget? Svar: de restes som symboler för de vitas överhöghet över den svarta befolkningen, enligt historikerna."

Jag trodde först att det här var ett ovanligt långsökt debattinlägg, men tydligen är det en nyhetsartikel från TT. Det är rätt otroligt vad som räknas som "nyheter" idag.