Citat:
Ursprungligen postat av
baggebo1
Haha. Jag underdrev kanske din inläggsratio till ett av hundra, men du fattar vad jag menar. Fortsätt skriva på ditt unika och positiva sätt.
DN, Expressen, Dagens Industri, Odenberg osv. Är inte deras inställning i den här frågan tillräcklig för att fatta att det inte pågår något krig inom de etablerade medierna, om någonting alls? Alla står upp för status quo (alla kommer stå upp för S - L - C - MP efter 2018). Det pågår olika strategier för att uppnå status quo (Dahlberg, PM Nilsson - Låtsa SD-vänlighet i oviktiga frågor - stå bara upp när det gäller), (Janouch -Sanandaji - Ta över frågorna helt och gör den svenska åsikten oviktig), (Malcolm Kenyani - IRM - Låtsas att allt handlar om vänsterns identititetspolitik och att allt löses genom att vi "ser" på invandringen på ett annat sätt), men när det kommer till kritan vill ingen förändra något. Kolla även "CrispyKreems" reaktioner varje gång något större håller på att hända. Det handlar om systemet mot utmanarna.
Nej, jag håller förstås med om att "Krig" är helt fel beskrivning, men det är ju det begrepp som etablerats med tråden. För ska man vara ärlig så hade ju TS fel om troligen precis allting.
Precis. Det är makten som försvarar sin position mot utmanarna, eller än så länge främst mot verkligheten som börjar bli för påtaglig. Media kämpar mot sociala medier och alternativa medier om makten över berättelsen. Och politikerna kämpar mot SD och den allt mer kritiska opinionen. Eliten mot folket helt enkelt.
Dessutom så sker ju ett inre sammanbrott hos eliten. Media har genom sitt maktutövande använt sin egen trovärdighet som ammunition. Genom mörkande, vinklanden, censur och rena lögner har man kanske stoppat kritikerna länge nog för att förstöra landet helt, men nu är inflytandet enbart en följd av spridningen av ordet, och helt utan trovärdighet.
Politikerna har å sin sida främst drabbats av det inavel som blir av att politikerna väljer varandra till alla positioner. Men även de är offer för PKismen, när idéer om representation och varannan damernas och liknande har trumfat kompetens så har de blivit helt urarmade på duglighet. Och med medias oförlåtande pk-övervakning har de även formats till de fegaste och ryggradslösaste politikerna någonsin.
Det är ett krig mellan elit och folk, men främst är det ett samhälles sammanbrott under PKismens polariserande och nedbrytande effekter. Förhoppningsvis kan det uppstå något nytt ur det här, men det kräver att folket hittar tillbaka till riktiga värderingar och framförallt att de uppbådar lite stake. Krisen är också en möjlighet att rensa ut allt skräp, och jag talar då inte främst om invandrare, utan om de människor som främst övertygats av PKismen. De som njutit av makten att förnedra och förtrycka sina medmänniskor, och de som skamlöst byggt sig en karriär och rikedom på ideologin.
Sen finns det förstås mycket lärdomar att dra av erfarenheten. Själv har jag gått från liberal till konservativ, och fler inser nog värdet av konservativa idéer nu.