Citat:
Ursprungligen postat av
enondgris
Det finns definitivt en tendens att diskutera ords mening från journalister och politiker. När diskussionen om problem med stenkastning mot utryckningsfordon i förorter var som hetast diskuterades själva problemet, dess orsaker och eventuella lösningar väldigt lite. Istället fokuserade man på att det vedertagna begreppet för kritiker kommit att bli "nogo-zoner" och att det inte fanns några zoner i Sverige som man inte kunde "gå i". Ungefär. Det handlade i alla fall om semantik istället för problemet.
Det är som jag ser det en medveten strategi för att man vet att det finns ett problem, och man vet också att man inte vill diskutera problemet eftersom dess orsaker går stick i stäv mot den egna ideologin. För att avleda uppmärksamheten och kväsa debatten lindar man in sig i definitioner och hårklyverier så att man kommer att diskutera semantik istället för sakfrågan. Samma gäller med pratet om vem som är "svensk".
En annan strategi för att undvika diskussion om problem är att kräva bevis, källor och exempel för att sedan avfärda dessa och kräva nya in absurdum. Någon avfärdar Tino Sanandaji för han är brunsmetad, Assar Lindbeck för han är för gammal och har inte hängt med, en tredje för man inte hört talas om personen och så vidare. Allt för att dumma ner debatten och trötta ut motståndaren och läsaren och kringgå själva problemet. (Observera dock att personer som underkänner utbildade nationalekonomer mycket väl kan ha hyllat Schyfferts nationalekonomiska uttalanden. Det är ingen konsekvens vi talar om utan fel vinkel är ondska oavsett budbärare, rätt vinkel är godhet oavsett budbärare.)
En tredje strategi är den som du själv nämner sedan. Teorin om Berättelsen. Att det inte finns någon sanning, att allas Berättelser är giltiga, att fakta inte behövs. Om man vet att ens ideologi inte håller mot verkligheten finns det alla skäl att undvika fakta. Det blev ett problem, så S och Södertörn lanserade det nya greppet Berättelsen genom vilken man kunde nå ut med sina budskap utan att befatta sig med verkligheten. Sverige är ett fruktansvärt rasistiskt land? Ja, teorin krävs för S nuvarande ideologi men motsägs av internationell forskning som pekar på att Sverige är ett av de länder i världen med minst strukturell rasism. Jobbigt för S och journalisterna, så in på spelplanen kommer Brandmannen i Boden och andra Berättelser som inte ens behöver vara sanna för att överrösta de jobbiga vetenskapliga resultaten.
Tyvärr för de som anammar dessa metoder tror jag de är högst kontraproduktiva. För de väljare som vill se lösningar på problem tror jag de första två metoderna i längden bara frustrerar, irriterar och stöter bort vanligt folk. Den tredje är ännu mer problematisk för genom att lansera teorin om att sanning inte finns och att Berättelsen är giltig har man öppnat upp för andra aktörer att presentera sina Berättelser och göra dom lika giltiga. Denna motsatta Berättelse behöver inte heller vara sann, men om den stämmer bättre överens med den verklighet mottagaren lever i så kommer den att vinna.
Jag tror man lite grann börjat inse att man skapat ett monster med verktyg som vänds emot en själv nu, för har det inte varit lite mindre Berättelser den senaste tiden? Fokus verkar ligga på en återgång till fakta, men eftersom det inte heller är gångbart fokuserar man på att försvåra att få fram fakta (nya lagförslaget om inskränkning av grundlagen, oviljan att låta BRÅ göra en ny studie över brottslighet och invandring) kombinerat med en folkuppfostran (satsning på att lära ut källkritik) som jag utan att veta det gissar mig till inte har som syfte att lära folk bli bättre på att granska regeringen utan snarare ska definiera om vad källkritik och fakta är så att det passar ideologin. Det sistnämnda återstår dock att se, men jag blir mycket förvånad om saker Sandvikenrapporten kommer att vara ett exempel på något dåligt i utbildningen. Snarare kommer det vara att allt som kommer från SD eller någon som någon gång haft samröre med SD per definition kommer att vara fel på grund av budbäraren och inte innehållet i det som sägs. För det passar ideologin bättre.
Mycket viktig observation.
Dessa tre strategier framgår alldeles tydligt om man granskar debatterna ordentligt.
Ja, visst är det medvetet, en vänster, kulturnarxistiskt präglad elit och journalister i skön förening, som blir alltmer pressade av verkligheten.
Pseudodiskussioner, kategoriserande, avståndskrav och rena fantasiberättelser (som sagt...) det som förs fram istället.
I slutändan handlar det om makt. Deras tid är förbi, men de kämpar och slåss med de medel som återstår.
Faktum är att det här forumet är en högst påtaglig aktör. Här avslöjas deras falsarier, Sandviken, slöjhistorier, brandmän osv, vilket krymper utrymmet för deras hittepå-narrativ.
Snart blir det enbart kattbilder och kakrecept.
