Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Fredriks text är väl närmast att betrakta som ett kåseri. Ett kåseri över ämnet hans egen förvåning att andra inte delar hans uppfattning. Som anlitad av Aftonbladet blandar han så klart in Sverigedemokraterna, i sitt resonemang om det i hans ögon obegripliga faktum, att alla inte tycker att Zlatan är bäst på att spela fotboll. Se där, hur man på Aftonbladet går från ämnet vad folk tycker om Zlatans bollsparkande, till att Sverigedemokraterna är verklighetsfrånvända. För det är ju det hans argumentation går ut på.

Fredrik är dock skribent på Sveriges största tidning. Som sådan har han väl viss auktoritet. Hans alster har i Sverige mycket stor spridning. Och jag tar mig härmed friheten att låna auktoritetens sätt att fabulera, f'låt logiskt argumentera.

Fredriks resonemang utgår från det i hans ögon självklara, det rentav allmänt kända, att Zlatan är bäst. Åsikter som avviker från denna uppfattning är heltokiga, enligt Fredrik. Kopplingen till Sverigedemokraterna gör han genom att hävda att detta logiskt korrelerar med det opinionsmässiga stödet för Sverigedemokraterna. För Fredrik är det lika obegripligt att nån kan vara emot de senaste decenniernas förda invandrings- och mångkulturpolitik, som att man kan tycka att det finns bättre fotbollsspelare än Zlatan. För mig är det dock helt ologiskt hur det kan finnas en korrelation mellan Zlatans bollkunnande och svensk mångkulturpolitik. Än mer vari sambandet mellan åsikterna om dessa båda saker ligger. Helt logiskt är det därför så, att antingen är Fredrik dum i huvet, eller så är jag det.

Förutom att det inte finns någon logisk korrelation mellan åsikterna om Zlatan och åsikterna om förd politik, bortser Fredrik i sitt resonemang helt från den fråga som han själv och hans kollegor, då inte kollegor bara på Aftonbladet, varit med om att driva stenhårt, nämligen identitetsfrågan. När det gäller Zlatans prestationer på fotbollsplan är så klart identitet inte nåt att väga in. Men att identitet inte skulle vara nåt att väga in i bedömningen av förd svensk invandrings- och mångkulturpolitik är nog ett misstag från Fredriks sida. Särskilt korkat är det att bortse från min och andra svenskars identitet, diskuterar man förd identitetspolitik. Och på ett sätt går det att betrakta Fredriks kåseri som ett uttryck för själva essensen av förda politik. Nämligen att i Sverige är den svenska identiteten, det svenska folkets existens, bara en bagatell.

Det är egentligen det Fredrik gör. Han bagatelliserar den svenska identiteten. Och det är nåt vi kommer att få se mer och mer av i svensk media. Tennant drog, inte helt till min egen belåtenhet, upp nåt jag skrev för flera månader sedan - - men han hänvisade samtidigt till en intressant text skriven av Evelyn Schreiber på Nerikes Allehanda.

Där refererar skribenten till hur hon sett utländska barn dansa på en scen och sjunga/prata på klingande svenska - undersförstått att alltså är de svenskar. Med följande av argumentationens riktning, att de därmed verkligen på riktigt är svenskar och att det då också är fel att se dem som de utländska barn de är. Deras föräldrar och deras hemländers folk, skulle visserligen kunna ha en annan åsikt, men just när det gäller vem som är svensk, slutar vi i Sverige att vara globala och att ta intryck av hur det funkar utanför för Sverige. Dels är de i Schreibers text omämnda barn, dels pratar de klingande svenska (tillåt mig tvivla), och detta gör dem till svenskar. Punkt slut. Att se dem, benämna dem, som utländska barn, är att vara dum mot barn.

För Virtanen, för Schreiber och för Selimovic som nämns här strax ovan i tråden, är vi svenskar bara en bagatell. Bara en identitet man iklär sig genom att bära en viss kostym. Och klär man sålunda ut sig, så blir man det man påstår att man är. Detta sätt att se på det svenska, går att se på många ställen. Det svenska är bara en kostym, en bagatell. Samma resonemang hörde vi för minst tio år sedan från Mona Sahlin, som tyckte att vi var töntiga, från Reinfeldt som genuint tyckte att vi var barbarer, till Dagens Nyheters chefredaktör som uppträdde och lät sig avfotograferas iklädd en midsommars blomsterkrans och därmed vart han svensk. Det är dock ingen bagatell när en svensk klär ut sig till same och skämtar med det samiska folkets upplevda identitet. https://www.youtube.com/watch?v=7-aWj7rmv3A. Att i en sketch på scen driva med ett folks identitet väcker i Sverige större vrede än att driva politik som bagatelliserar ett folks identitet.

Ber om ursäkt för att jag argumenterar som jag gör. Men jag försvarar mig med att jag bara härmar, till hundra procent och spegelvänt efterapar, det sett på vilket våra mediala och politiska auktoriteter argumenterar. Och duger det åt dem, duger det väl för mig svensk, eller?

Allvarligt så tror jag vi kommer att få se en hel del bagatelliserande av just den svenska identiteten framöver. Nåt bagatelliserande av de nyanländas identiteter kommer vi dock inte att se röken av. Inte ens i den historiska bagatellen som är dagens Det Nya Sverige. Inte ens i svensk massmedia. Och själva bagatelliserandet är ett slags sätt att ta loven av kritik; se här, visst kan vi alla leva tillsammans i fred i Sverige, vi är väl alla människor, eller? Att alla människor därmed inte är svenskar, att verkligheten inte heller i övrigt med våldtäkter, rån, misshandlar, bidragsfusk, kostym-svenskhet och annat skit väger upp obehaget av att bara vara en bagatell, försöker man trolla bort med vädjanden om att vi måste väl alla komma överens, vara vänner, ta varandra i hand med mera och så vidare, bland annat genom att hänvisa till att jugoslaven Zlatan är bra på att spela fotboll. Kommer ju inte att funka, men det är kul att iaktta. Samtidigt som det är obehagligt för mig som svensk.

Edit:

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6451711

Hur ska den feministiska stormakten Sverige reda ut det här? Ganska ironsikt att tjejer har fått börja finna sig i att bli sexuellt trakasserade och våldtagna i ett land som påstår sig jobba för jämnställdhet. Utvecklingen i Sverige går snabbt bakåt tack vare massinvandringen. Det sjukaste är nog att lärare, rektorer och annat löst folk inom socialtjänsten inte bryr sig. Dom är nog så indoktrinerade av mångkultur att deras hjärnor inte klarar av att hantera det här.
Varför görs det inga anmälningar? Varför utdelar inte samhället några som helst straff för det här? Inte konstigt att problemen fortsätter. Folk kommer behöva ta lagen i egna händer för att få stopp på det här.

angående den senaste (oberoende) undersökning om hur media,läs ledarsidorna, har skrivit om invandring/integration negativt eller positivt ? Så har svd:s proffstyckare presterat en mogen,kritiskt granskande ledare idag. http://www.svd.se/forskning-med-fragetecken/om/ledare
Läs den, det är värt tiden.
Samt har från samma dödsdömda tidning Johanne Hildebrandt presterat följande uppföljning till Kinberg/batras nationaltal, en vänlig strykning medhårs av det moderatiska huskorset,

http://www.svd.se/svenska-varderinga...alla/om/ledare

Angående anomalin om hur svenska självklara värderingar frontalkrockar med den patriarkaliska hjärnskada som våra senaste gäster från långtbortistan är förprogrammerade för.

På bussen mellan Stureplan och Norrtull blir Richard Swartz eftertänksam:

Ärans och hjältarnas språk





http://unvis.it/www.dn.se/ledare/kol...ltarnas-sprak/

Swartz skulle gärna kunna göra en busstur till Tensta eller en strapats till "Möllan" i Malmö. Kanske skulle det vara svårt att återge skyltnamnen med en europeisk teckenuppsättning i tangentbordet dock...


Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska kommenterar i GP:

Hotas verkligen svenskan?



http://www.gp.se/nyheter/debatt/hota...skan-1.2505818

Lingua franca i all ära, men i de s k utsatthetsområdenas trappor och tvättstugor talas allehanda utomeuropeiska språk, inte något överbryggande lingua franca? Segregationen och frånvaron av krav på assimilering, det vida bruket av tolkar i uträttandet av ärenden och myndighetskontakter pressar inte till språklig enhet. Swartz respektive Andersson tycks se det lite olika, vad det gäller det svenska språkets öde; antingen för litet för att i längden överleva (i globalismens utslätande spår och svenskhetens bristande egenomsorg, törs man dra den konklusionen hos Swartz eller är det den egale betraktarens konstaterande - men inte mindre likgilktig än att han gör det till ämne för en krönika?) eller stadd i "utveckling", en ständigt "modern svenska". En språklig motsvarighet till svenskhet medelst Stockholms tunnelbana - swedishness by Stockholm subway. Det gränslöst inkluderande myntets downside: språkförbistring à la Babels torn. Halvspråkiga eller utomsvenskspråkliga individer snarare än svenska eller flerspråkiga; eller möjligen "modernt" svenskspråkiga.

Den ökande oordningen kan med det sluttande planets och gränslöshetens logik kalibrera Sverige med det nya sämre skick som norm att hädanefter utgå från - det lönar sig inte med 'nostalgiska återblickar'; desto bekvämare för politikerna och globalismmedierna att kalla allt för "svenskt", det är för sent att ställa krav eller reversera processer, eller ens hindra "förändring" (försämring). De korn av önskvärd utveckling, genom medvetna målsättningar och val eller lyckosamma språng av serendipitet, ska få legitimera mångfalt större icke önskvärd samhällsförändring; "förändring" är ett positivt värdeord.

Ja, precis. Det är den bakgrundsinformationen som tidigare alltid saknats när media rapporterat om detta.


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22873424.ab


http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ble...e-flyktingbarn

Sett utifrån det Sveriges Radio nu berättar blir det mycket mer begripligt varför föräldrar protesterar mot att "flyktingbarn" hamnar i samma skolor som deras sönder och döttrar. Inte bara är "flyktingbarnen" ofta vuxna (vilket media nu motvilligt börjat erkänna) utan det tycks också alltid följa ett spår av sexuella trakasserier och andra våldsbrott varhelst dessa "flyktingbarn" drar fram. Inte konstigt att föräldrar protesterar.

Problemet är bara att media alltid mörkat problemen som massinvandringen ställer till med, och när det uppstår lokalt motstånd någonstans i Sverige kommer riksmedia dit för att rasiststämpla alla som klagar. Svensk PK-media bryr sig inte det minsta om någon bakgrundsinformation eller tidigare erfarenheter av att låta arabiska och afrikanska män vistas i samma lokaler som svenska barn och tonåringar. När dessa problem drabbar mer resursstarka föräldrar i medelklassområden kommer det inte vara lika lätt att sopa "kulturkrockarna" under mattan.

De intressantaste kombattanterna i mediakriget, som faktiskt utgör reella hot mot den nuvarande ordningen, är alternativa medier, och då inte nödvändigtvis "alternativmedia". I varje krig är respektive sidors styrka av största intresse, så jag tänkte göra ett nedslag. Tino Sanandaji verkar snitta ca 3000 likes per inlägg, vecka ut och vecka in. Hur många läsare detta innebär går bara att sia om. TS har säkert information om sidvisningar, men en snabb efterforskning blev resultatlös. Oavsett exakta siffror kan vi konstatera att det rör sig om 3000 gånger en faktor X>1.

Hur många läser egentligen t ex Aftonbladets ledarsida? Jag tvivlar inte på att de har fler läsare än TS, men där jag skulle våga påstå att nästan samtliga TS läsare har ett grundmurat förtroende för dennes karaktär och passionerat delar författarens världsbild och åsikter lär många av AB LS:s läsare vara mediefolk och politrucker som framförallt läser alstren för att de förväntas göra det. Detta påverkar säkerligen också benägenheten att sprida idéerna vidare i sin omgivning. Jag tror inte att det är orimligt att tro att TS kritik av låglönejobb eller outtröttliga rabblande av förvärvsfrekvenser och utbildningsnivåer lagt krokben för den nyliberala offensiven under våren, som liksom kom av sig.

En liknande utveckling, där det skapas nästan en kult kring ihärdiga, sanningssökande folkbildare kan ses även på andra områden. För att ta ett exempel från träningsvärlden: Jacob Gudiol, som till temperament och tillvägagångssätt påminner väldigt mycket om TS. Tillgången till etablerade kanaler blir snarast en eftergift under galgen från gammelmedias sida, efter det att den egna plattformen byggts.

Förhoppningsvis ser vi en utveckling där fler verkligt oberoende offentliga intellektuella kan träda fram och där de ryggradslösa opinionsjournalisterna i etablerad media mer antar en legacy-roll för pensionärena.

Här är länken till hela den sorgesamma rapporten:
https://polisen.se/Global/www%20och%...ofredanden.pdf

Flickor under 15 år är den klart mest utsatta gruppen men även pojkar under 15 utsätts tämligen frekvent för sexuella ofredanden i varierande hemskhetsgrad. Mycket multikulturell sammansättning på gärningsmannakadern.

Sidornas styrka är givetvis viktig i kriget. Etablissemanget har mainstreammedia som är störst, men alternativ media har folkets röst och framför allt verkligheten. I en fri marknadsekonomi och demokrati är detta naturligtvis det mest viktiga. Om Trump vinner eller nästan gör det, om britterna går ur EU eller att 49 procent vill det kan sådana som Melin inte kalla 50 procent av amerikanerna och britterna för idioter. Hon kan inte heller kalla ca 40 procent av fransmännen för fascister för att de kan tänkas rösta på le Pen eller 70 procent av svenskarna för rasister för att de vill ha mindre invandring.

Vi har nu 4 viktiga val framför oss under de närmsta två åren. Nu strax Brexit, i höst det amerikanska, nästa år det franska och 2018 det svenska. Hur det än går i valen kommer de att vara ett utslag för ett stort missnöje mot såväl etablissemang och den politiska makteliten. Som om det inte räcker har nu detta missnöje en plattform att verka i genom internets möjligheter. På detta för svensk del kommer massinvandringens konsekvenser slå särskilt hårt och skoningslöst. Sammantaget kommer det att bli allt för övermäktigt för den svenska politiska makteliten. Att inte lyssna på missnöjet blir i förlängningen bara möjligt om man inför diktatur och stänger ned internet. Det kommer inte att hända.

Det är väl just detta som skrämmer makteliten. Fria val. Fri information. Folkets demokratiska röst.

Det visas med all tydlighet idag på AFAbladets ledarsida där Somar Al Naher gör följande iakttagelse:

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22991385.ab

Hon saknar den utomparlamentariska rättviserörelsen där ungdomar kan göra sin röst hörda.

Aftonbladet föraktar uppenbart demokratins spelregler. Hellre utomparlamentariska aktiviteter.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap torde vara en av de samhällsaktörer som har mest och bäst kännedom om det mångkulturberikade tillståndet i landet. Ska man tolka följande som en markering om upphörande av beröringsskräcken gentemot invandrarrelaterade tråkigheter? Sveriges Radio som möjligen fått sig nya direktiv till livs rapporterar genom Sara Kvist.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6452483

Ja, vad ska man säga. Detta blir bara mer och mer pinsamt för SR mfl. Om media velat få fram statistik/vågat skriva sanningen hade vi sluppit år av smutskastande rubriker, jag blir egentligen bara förbannad.
Det måste finnas tusentals artiklar/uttalanden genom åren, källkritiskt tänkande i journalistkåren har onekligen satts på undantag/"glömts bort".

Minns när drevet gick då Åkesson dröjde med sitt fördömande av dessa ständigt återkommande "mordbränder". Han jagades likt en förymd fånge. Vem jagar nu de verkliga kriminella - media - frågan man sig. Hoppet står till att det sovande folket vaknar till liv, något annat går väl inte att hoppas på antar jag.

Och som ett brev på posten, eller likt en ledare i AFAbladet eller för den delen en artikel i SR:

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6452715

Japp, det är internets fel. Allt enligt fredspristagaren Obama.
"Don't shoot the messenger" är nu förbytt till att allt är Internets fel.

Så praktiskt. Då slipper de ta tag i verkligheten.