Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Inlägg till (FB) Regeringen bjuder in Alliansen för att prata om anti-terrorism - Inte SD (Rubr/Mod)

// mod

Wikipedia:

Undrar om Mills idag skulle ha ansett att marxismen har en "working model for societal structure"... Kanske om den gifter sig med liberalismen?

https://en.wikipedia.org/wiki/C._Wright_Mills#Legacy

Santesson:



Santesson anknyter till statsvetaren Charles Lindblom, när den teknokratiska modellen för politiskt problemlösande underkänns, eftersom det finns en värderingsmässig, folklig sida av demokratin som behöver bejakas. Här skulle naturligtvis fungerande medier kunna vara en kanal att begripliggöra för allmänheten och en lojal politikerklass vara garant för att teknokraterna sätts att lösa prioriterade problem. Blotta ordet politikerklass röjer att det finns ett egenintresse, om vilket t ex Bengt Ericson skrev en hel, ganska underhållande bok (Den härskande klassen). Santesson:




Den irrationella oron, den har vi hört, inte minst från DN... Om man skadar hjärnstrukturen amygdala eller med väl valda droger i lämpliga doser kan man kanske lunka på, eller ragla runt som en zombie, obekymrad om det mesta. Hur långt räcker propagandan för att trygga det sovande folkets sömn? Tolkningsmönster ska ha etsat in en funktionell blindhet, operant betingning ska ha präntat in skuldkänslor och släckt ut vissa självbevarande instinkter, samtidigt som andra instinkter, som att ingå i flocken - eller snarare rädslan att bli utstött - utnyttjas i kuvandet av populasen.


Så bekvämt. Inget ansvar. Men vid köttgrytorna ska det sittas, livet ut.

Här kanske den klädsamt blygsamma svenskheten - 'nej då, jag har verkligen inte mycket makt' följt av ett förläget skratt - har befordrat ansvarsflykten.

Internet och den tekniska utvecklingen med medborgaren som en troligtvis snabbfotad och illojal konsument har rubbat maktordningen, men möjliggjort en åsiktsmångfald. Eftersom eliten förvägrat dem plattformen, eller gammelmedierna rent faktiskt inte haft kapaciteten att förmedla strömmen av åsiktspluralism (och i många fall ej heller viljan, genom att stänga av kommentarsfälten eller hårdmoderera dem) så har de förlorat i förtroende. Medborgarna må ses som röstboskap eller åsiktskonsumenter, men det behövs ändå en politisk långsiktighet, inte kappvänderi och kursomläggningar 180¤, på riktigt eller i det sagda, utan avbön och helst avgång, för att vinna förtroende. Det behövs idéer om vad och för vem samhället är till för och en uttalad tanke om den önskvärda utvecklingen; för kontroll, välfärd, inte gränslöshet och stolliga visioner om att frälsa mänskligheten. Historisk kännedom, människokännedom. Inte "godhet" och naivitet.

Nej, vad jag egentligen ville få fram med mitt dåligt formulerade inlägg var bara att jag önskar att journalisterna slutar upp med sin aktivism och börjar ägna sig åt journalistik.

Nu är ju ledarsidor en annan sak och därför blev mitt inlägg inte så lyckat vilket jag även garderade för

Nog är etablissemanget skakat alltid. Det är en delvis annan spelplan nu, och utgången av spelet är ytterligt oviss. I dagens GP skriver Peter Hjörne själv ledaren. Ämnet är de grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheterna och hur dessa förvaltas i dagens debattklimat med åsiktskorridorer och obstinata utpressningsförsök av olika kränkthetsmaffior som gladeligen kliver av den demokratiska spelplanen för att få sina respektive viljor igenom.
http://www.gp.se/ledare/det-behövs-m...-fel-1.4246361

Jag tror detta är ett statement och så nära en offentlig ursäkt någon mediemogul tänker komma. Hjörne är visserligen inte chefredaktör längre men han är fortfarande styrelseordförande och huvudägare i bolaget bakom Stampen, och jag tror han på allvar är skärrad över det samhällsklimat vi har fått, och, faktiskt, tror jag han är lite ångerfull och skamsen över sin egen medverkan.

Gissningsvis så vill inte befolkningen helt gå miste om sin egen överlevnad. Men, som du säger, så skall man nog inte tillskriva texten en allt för detaljerad betydelse.

Jag följer Sam Harris podcast halvt om halvt. De flesta vet nog vem Harris är, men alla kanske inte känner till att han är islamkritisk på gränsen till kontrajihadist, och som många andra kontrajihadister så är han en cuck som är livrädd för att bli kallad "rasist". Så sent som för några månader sedan så sa han i en av sina podcasts att det inte fanns några goda skäl att studera skillnader i IQ mellan raser, d.v.s. även om det skulle finnas sådana skillnader så bidrar det inte till något gott att utreda den frågan. En märklig inställning för en upplysningsman som Harris, kan tyckas.

Nåväl, idag kastar han in handduken och bjuder in Charles Murray till podcasten och de första tio minutrarna är en enda lång ursäkt för att han själv har deltaget i förföljelsen av Murray och andra på obefintlig vetenskaplig grund.

Jag tycker det säger något om hur snabbt det förändras nu.

https://www.samharris.org/podcast/it...dden-knowledge

Louise Meijer har varit på studentfest och drabbats av ett stycke verkligt vansinne vilket stämt till eftertanke som sedan resulterat i en ledare i Jönköpingsposten. LM definierar sig som feminist och kom under festligheterna i samspråk med en annan självdefinierad feminist. LM bespetsade sig på ett trevligt samsynat samtal men, ack nej, så blev det inte då samtalspartnern visade sig vara kulturrelativist. Därifrån till identitetsaktivism, trigger warnings, safe spaces och kunskapsdöd.

Här har vi den för agendasättarna mest tillgängliga räddningsplankan skulle jag tro. Från avståndstagande från kränkthetsaktivismens kulturrelativism till stabiliserande kulturkontinuitet med åtföljande värderingar som ger vid handen att all kulturblandning inte är hälsosam (för någon) eller ens möjlig. För att rädda "den rasifierade andres" tillsammans med sitt eget, välbefinnande kommer det att anses humanitärt att återbörda "den rasifierade andre" till mer kulturkompatibla miljöer. För dem som blir kvar gäller assimilering och avläggande av offerkoftor och krav på specialrättigheter. Inhemska könsextremister får väl reda sig bäst de kan, utanför rampljuset men skyddade av rimliga diskrimineringslagar.

Så långt går inte LM, men hon skriver följande:
http://www.jp.se/article/ledarkronik...ande-innehall/

Det blir ju lite svårt med den journalistiska legitimiteten om det inte finns något gemensamt fundament att rapportera till, eller från. Om alla åsikter är lika mycket värda är devalveringstakten för varje överenskommelse hisnande, liksom människovärdet eroderas om ingen människa ska få vara mer värd än någon annan för den enskilde rent personligen.

Och, by the way, inte ett dugg förvånande att just Uppsala universitet utmärker sig på det islamismapologetiska fältet med tanke på personalstaben vari kompletta galningar som Mattias Gardell återfinns.

En annan kil i narrativet om den vita etniske svenskens exklusiva ansvar för att hålla mångkulturen välsmord som smugit sig in på sistone är förfäktande av att orsakerna till invandrade tråkigheter inte uteslutande står att finna i det sk utanförskapet eller socioekonomiska faktorer. En hel del av illbattingarna besitter såväl resurser som intentioner. Här får "extremismvetaren" Anna-Lena Lodenius åskådliggöra fenomenet i Borås Tidning:
http://www.bt.se/boras/inget-snack-o...varst-just-nu/

Det är uppenbarligen landsortspressen som likt små lotsbåtar tar de stora drakarna på släp ut i farleder som leder någon vart.

Oerhört viktig text. En av de stora mediemogulerna bejakar alltså öppen debatt (det öppna samhället på riktigt; Poppers båda volymer berörde överhuvudtaget inte invandring och jag betvivlar att Reinfeldt läst dem). Dessutom raljering över beteendet att ta skyddsposition i "värdegrunden".

Det är inte för inte som GP är den enda intressanta tidningen i dag -- de har t ex släppt fram Formgren vid något tillfälle och Håkan Boström får skriva där. OK, Aftonblads-Åsa faller ibland också framåt, men den är tidningen i övrigt så fruktansvärd.

Ja, det är nog den vägen de kommer försöka ta för att backa sig ur sitt hörn. Problemet är bara att det finns en enorm ilska i samhället mot dem som berikat sig på det här vansinnet. De har byggt upp en maktställning av kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital, och detta på vanliga människors bekostnad. Varje förnedring mot sina medmänniskor har varit en källa till högre anseende. De "dumma, obildade lantisarna" som de så föraktat och hånat kommer nog inte vara förlåtande. Det börjar bli dags att betala tillbaka.

Inte heller kommer de undan ansvaret för de enorma kostnader, både ekonomiska och i mänskligt lidande, som deras sjuka ideologi orsakat.

Det duger inte med den sortens försök att komma med försiktiga invändningar mot sin tidigare agenda och hoppas att man sakta kan ställa om. Det kommer krävas ett rejält och brutalt kappvändande där man högljutt angriper sina forna allierade. Det krävs syndabockar och de första att börja peka finger är de som kan klara sig. Heberlein ligger bra till, för Meijer är det värre. Inte för att jag vet vad hon skrivit, men att arbetat med media är bevis nog på att man inte har något samvete. Det går inte att arbeta där utan deltaga i vansinnet. Alla är på det klara att det är media som bär den största skulden, och deras allt desperatare försök att ljuga om Putintroll eller falska nyheter gör ilskan än värre.

Men visst. Lite hopp finns kanske för journalisterna. Kanske går det att vända långsamt. Problemet då är bara att all ilska finns kvar, och ett samhälle med så mycket hat kan inte fungera. Till sist exploderar det.

Det här inte bara ett rant från min sida, utan det är också ett litet siande om hur senare skeden i mediakriget kommer se ut. Det kommer att bli en infighting där man ska hitta syndabockar, med avslöjanden inifrån redaktionerna, antagligen först från de som blir arbetslösa när besparingarna börjar bli kännbar även för de lite mer skyddade.

Vilka blir syndabockarna? Mattson, Wolodarski, eller försöker de först med någon utanför skrået, som Reinfeldt?

Det är kappvändarna som nu tar ton. De vill inte angripa sig själva utan hellre dem som på riktigt tidigare drev Overtonfönstret i progressiv riktning.

Syndabockar inom media blir därför de mest högljudda med mindre makt och IQ, säg Virtanen och Schyffert. De övriga som kan få ta en kula för Uncle Globali-Sam i övrigt blir de mest extrema identitetspolitik-människorna inom feminism-fältet.

Kommer det att fungera? Nej, egentligen inte. De 50% vars oro och relevanta ifrågasättande har varit ständigt föremål för uppfostringskampanjer och förtal lär inte smälta. De 20% som hör till klankulturer bryr sig inte. De 30% som ligger närmare elitens ståndpunkter kommer dock att hänvisa till dessa omvändelse-texter och därmed intala sig att den där "naiviteten" har gått över och att det alltså är dags att tillsammans göra det bästa i en globaliserad värd.

Ja, det är kanske de "nyttiga idioterna" som får ta smällen. Personer som Arnstad och Lindberg är ju väldigt lätta mål, både högljudda och så uppenbart korkade att det blir så pinsamt att t o m de värsta PKisterna skruvar besvärat på sig. Symboliska händelser är nog också lätta måltavlor Schyffert - som du nämner - Gardell och den där sångerskan blev ju lite symbol för PKisterna när de poserade i t-shirtar med något tryck om "PK-eliten" eller så.

Men jag vet inte. Det känns som de är för hopplösa, som barn ungefär. Fingret bör ju peka på någon som borde veta bättre. De som envisades med att släppa in Arnstad i tv-studion t.ex.