Apropå diskussionen ovan om Socialdemokraternas interna motsättningarna mellan traditionalister och globalister sände Konflikt idag ett intressant program med titeln "Är socialdemokratin död?".
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=1300
Det är tydligt att chockvågorna genom MSM efter Trumps seger fortsätter att generera reportage om "oron" hos arbetarklassen i Europa. I dagens program skildrade man bl.a. det franska, brittiska och tyska "rostbältet" med anledning av de val som genomförts eller planeras i de tre länderna.
Konflikt valde också att intervjua Renée Fregosi som är professor i statsvetenskap och filosofi vid Sorbonne och medlem i det franska socialistpartiet PS sedan 40 år. Fregosi konstaterade att tillståndet inom den franska vänstern är "katastrofalt" och pekade främst på splittringen mellan vänsterradikaler och socialdemokrater i partiet. Fregosi tillhör själv den senare kategorin och kallar vänsterradikalerna för "neobolsjeviker" och "multikulti-islamistvänster". Samtidigt är Fregosi pro-EU och ser federalismen som en nödvändighet.
Debatten som följde mellan Jenny Andersson, professor vid Sciences Po i Paris och uttalad globalist, den i tråden välbekante Lars Trädgårdh och Lisa Pelling vid tankesmedjan Arena idé belyste hur vänsterns och särskilt den unikt svenska socialdemokratins blotta existens hotas av de politiska dilemman globaliseringen medför. Medan Fregosi indirekt berörde vänsterns värderingsproblem i mötet med migrationen - gick Lars Trädgårdh liksom tidigare rakt på denna ömma punkt och konstaterade att S förtroendekris inte handlar så mycket frihandelsaspekten av globaliseringen utan oförmågan att hävda en unik svensk "värdegemenskap".
Konflikt gjorde också ett nedslag i Eskilstuna som under decennier har haft ett närmast ohotat S-styre och intervjuade kommunalrådet Jimmy Jansson (S). Kommunalrådet menade att S måste hantera de "spänningar mellan människor" som invandringen har orsakat i Eskilstuna och hela landet med att ställa högre krav även på nyanlända att lära sig språket och t.ex. inte kunna tacka nej till yrkesutbildningar. Tar man del av resurserna måste man, enligt Jansson, också göra sitt yttersta för att bidra.
För Trädgårdh illustrerade Jimmy Janssons resonemang de idéer som den klassiska socialdemokratin byggde på - den skötsamme arbetaren som sätter plikt före rätt och tar egenansvar. Det var grunden till S popularitet och folkets förtroende för partiet och det är just därför frikopplingen mellan invandringen och arbetsmarknaden är på väg att sänka S. Trädgårdh konstaterar att S har förlorat sin egen berättelse, den om ett medborgarhem med en egen värdegemenskap, och att det snarare är det som skapar osäkerhet hos väljarna. I stället för globalism talar Trädgårdh om en internationalism som förutsätter nationalstaten och att det är vad S måste återgå till för att överleva.
Det blir så självklart när man lyssnar på Lars Trädgårdh och Jimmy Jansson men Andersson och Pelling triggas direkt både av socialisten Fregosis kritik av "multikulti-islamistvänstern" och Trädgårdhs väl underbyggda resonemang. Andersson varnar för "protektionismen" och att flörta med rädslan för invandringen hos "arbetarklassen" och anser att även om S medborgartanke kan "förstås inom det nationella rummet" så måste man samtidigt acceptera globalisering och mångkulturalism.
Pelling bemöter Trädgårdhs tankar med en varning för nationell gemenskap som grundas i "blodsband", trots att Trädgårdh just förklarat att folkhemstanken byggde på helt andra premisser. Pelling tror tvärtom att "oron" för globaliseringen kan botas med fördelningspolitik och socialt skydd. Hon undviker konsekvent Trädgårdhs argument om att S måste erkänna sin och svenska folkets historiska värdegemenskap som en gång gjorde partiet regeringsbärande.
Det är snudd på absurt att bevittna vissa vänsterdebattörer självdestruktivt vurma för globalisering utan att ens kunna erkänna paradoxerna i resonemanget. Samtidigt är det intressant att Konflikt ägnar ett helt program åt denna splittring inom vänstern. Jag skrev i ett tidigare inlägg att man i tråden ibland överdriver den ideologiska konformismen inom vänstern och att den här interna konflikten kommer att få större betydelse för utvecklingen än man kanske kan tro. När MSM nu öppet skildrar motsättningarna visar man också en väg ut ur sankmarken av globalism, kulturrelativism och identitetspolitik.
Trädgårdh hävdar i debatten att S styrka egentligen inte har varit idealismen utan realismen och pragmatismen, vilket vi har sett exempel på det senaste året. Han konstaterar att det ska bli intressant att se hur S tar sig ur det här dilemmat och det kan man verkligen hålla med om. Det finns trots allt fortfarande fler Jimmy Janssons än Margot Wallströms inom S.