Alice ångar på och kallar 2017 för året då vi vågar välja väg.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-2...-väg-1.4079809
___
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-2...-väg-1.4079809
Du kanske kan ha rätt, men det finns en grupp som media kan kasta framför tåget mer än några andra - den gruppen är samhällsvetarna och framförallt Genusmaffian. Det vore en första ordentlig utrensning och man skulle komma åt roten till den här ondskan - för roten är just att i princip alla samhällsvetare i detta landet är identitest-genus-vänster - och det vore nog Göteborgs Posten som skulle ta den striden då man har flera kvinnliga profiler (Alice, Sussan Birgersson och Alexandra Boscanin) som både har intelligensen att göra det, åsikten att genus-terrorn spårat ur och de har nog fördel av att vara kvinnor i en sån debatt.
Jag tror inte folk i det här landet hade blivit glada om någon orkade gå till botten med vad dom har för sig och hur genusvetenskapen och postkollonialismen har gått. Dessutom finns det samhällsvetare och psykologer så nära som i Danmark som är av en helt annan åsikt än den svenska univesitetsvärlden och som säkert gärna hade utgjort en intelligentia som kan citeras och vifta tillbaks när det börjar skrikas.
Men det är långt kvar tills vi har någon som vågar höja tonläget ytterliggare - där har du helt rätt och det är sorgligt.
I en sund debatt hade SvD och GP varit mitten och inte långt ute på flanken.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-2...-väg-1.4079809
Citat:
Men det är inte enbart terrorattacker och krig i vår omvärld som skapar oro. Under det gångna året har invandringsfrågan fortsatt att dominera den inrikespolitiska dagordningen. I december var den emellertid, för första gången på ett år, inte den viktigaste för väljarna. Enligt en ny Novusmätning hamnar den först på tredje plats, efter sjukvård och skola som toppar (SVT 7/12). Det är föga förvånande, regeringens åtstramning av migrationen syftade till att minska de skenande kostnaderna och påfrestningen på välfärden och fick, eftersom den utarbetades därefter, också avsedd effekt.
Det riktigt svåra återstår dock; under kommande år kommer kostnaderna för de många människor som ska integreras att skjutas över på kommunerna. Hur det ska finansieras i praktiken vet ingen. För kommunerna återstår då att antingen sänka kostnaderna för befintlig verksamhet genom att skära i utbudet, eller att höja skatterna för att upprätthålla ens dagens nivå.
Att skolan och sjukvården uppfattas som de viktigaste frågorna sammanhänger med den om integrationen, dels eftersom fler människor innebär ökad efterfrågan på systemet, dels eftersom systemet är finansierat med skattemedel. Eftersom det tar oacceptabelt lång tid för invandrade att komma i arbete i Sverige, samtidigt som alla åtnjuter samma rätt till välfärden, uppstår diskrepans i ekvationen. Frågan är hur det kommer att påverka gemene mans skattemoral; varför försörja fler och därtill betala mer och samtidigt få ut allt mindre och därför tvingas investera i privata lösningar vid sidan av?
I debatten om några av landets liberala ledarsidor, däribland den du just nu läser, har det mellan raderna framkommit att det skulle vara icke-liberalt att förhålla sig till den målkonflikt som migrationen aktualiserar. Att det skulle vara liberalt att vurma för en "Allt åt alla" - politik ā la Jonas Sjöstedt. Ju närmare 2018 års valrörelse vi kommer desto tydligare kommer det emellertid att bli att politik handlar om att välja. Ska vi hjälpa så många som möjligt på plats i hemländerna, eller några få resursstarka som lyckas ta sig till Europa? Ska den som är ny i Sverige ha samma rätt till välfärd som den som betalt skatt här under ett helt liv? Ska vi riva välfärden (som nyliberalerna vill) till förmån för oreglerad migration (som delar av vänstern och de mest "liberala" liberalerna vill)?
Det riktigt svåra återstår dock; under kommande år kommer kostnaderna för de många människor som ska integreras att skjutas över på kommunerna. Hur det ska finansieras i praktiken vet ingen. För kommunerna återstår då att antingen sänka kostnaderna för befintlig verksamhet genom att skära i utbudet, eller att höja skatterna för att upprätthålla ens dagens nivå.
Att skolan och sjukvården uppfattas som de viktigaste frågorna sammanhänger med den om integrationen, dels eftersom fler människor innebär ökad efterfrågan på systemet, dels eftersom systemet är finansierat med skattemedel. Eftersom det tar oacceptabelt lång tid för invandrade att komma i arbete i Sverige, samtidigt som alla åtnjuter samma rätt till välfärden, uppstår diskrepans i ekvationen. Frågan är hur det kommer att påverka gemene mans skattemoral; varför försörja fler och därtill betala mer och samtidigt få ut allt mindre och därför tvingas investera i privata lösningar vid sidan av?
I debatten om några av landets liberala ledarsidor, däribland den du just nu läser, har det mellan raderna framkommit att det skulle vara icke-liberalt att förhålla sig till den målkonflikt som migrationen aktualiserar. Att det skulle vara liberalt att vurma för en "Allt åt alla" - politik ā la Jonas Sjöstedt. Ju närmare 2018 års valrörelse vi kommer desto tydligare kommer det emellertid att bli att politik handlar om att välja. Ska vi hjälpa så många som möjligt på plats i hemländerna, eller några få resursstarka som lyckas ta sig till Europa? Ska den som är ny i Sverige ha samma rätt till välfärd som den som betalt skatt här under ett helt liv? Ska vi riva välfärden (som nyliberalerna vill) till förmån för oreglerad migration (som delar av vänstern och de mest "liberala" liberalerna vill)?
Citat:
Ingen opinionsbildare med ambitionen att överleva i det politiska eller mediala klimatet kan framkasta de åtgärder som skulle reversera utvecklingen. Inte nog med att personen ifråga skulle vara körd, det skulle också kickstarta enorma sociala spänningar, för att inte tala om upplopp.
___
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-2...-väg-1.4079809
Du kanske kan ha rätt, men det finns en grupp som media kan kasta framför tåget mer än några andra - den gruppen är samhällsvetarna och framförallt Genusmaffian. Det vore en första ordentlig utrensning och man skulle komma åt roten till den här ondskan - för roten är just att i princip alla samhällsvetare i detta landet är identitest-genus-vänster - och det vore nog Göteborgs Posten som skulle ta den striden då man har flera kvinnliga profiler (Alice, Sussan Birgersson och Alexandra Boscanin) som både har intelligensen att göra det, åsikten att genus-terrorn spårat ur och de har nog fördel av att vara kvinnor i en sån debatt.
Jag tror inte folk i det här landet hade blivit glada om någon orkade gå till botten med vad dom har för sig och hur genusvetenskapen och postkollonialismen har gått. Dessutom finns det samhällsvetare och psykologer så nära som i Danmark som är av en helt annan åsikt än den svenska univesitetsvärlden och som säkert gärna hade utgjort en intelligentia som kan citeras och vifta tillbaks när det börjar skrikas.
Men det är långt kvar tills vi har någon som vågar höja tonläget ytterliggare - där har du helt rätt och det är sorgligt.
I en sund debatt hade SvD och GP varit mitten och inte långt ute på flanken.
__________________
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2017-01-05 kl. 23:01.
Senast redigerad av Napoleon.Snowball 2017-01-05 kl. 23:01.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
