Citat:
Ursprungligen postat av
Nostradumbass
Nu kliver Breitbart in med en för svensk media jobbig artikel
http://www.breitbart.com/london/2016...void-msm-news/
Breitbart hänvisar till Resumé
http://www.resume.se/nyheter/artikla...onella-medier/
SVT hakar på
http://www.svt.se/kultur/ny-studie-h...ionella-medier
Man konstaterar alltså att 1 av 5, 20% av svenskarna inte litar på traditionell legacymedia. Också att ca: 50% har en annan primär nyhetskälla än svensk media. Detta är bomb-siffror. Svensk media kan inte prata med 20% av svenskarna, det sammanfaller väl med storleken på SD. 50% har vaknat så pass att man inte bara läser svensk synkronmedia.
Det blir svårt att upprätthålla narrativen då. För vi kan väl anta att dom 20% som i undersökningen säger att dom inte litar på svensk media har vänner/familj och så dom också, så dom kan antas påverka en större krets runt sig.
Samtidigt varnar Aftonbladet för "blodbad" i nästa val om inte "elitens partier" skärper upp sig:
Men vad spelar det för roll, när 50% inte läser blodbadsvarningarna?
Jag vill försöka mappa Peter Wolodarskis och Jan Helins argumentation i artikeln i SVT Kultur mot beteendemönster som har diskuterats i tråden.
INLEDNING
Personligen har jag funnit aktörer inom media och offentlig verksamhet som är omöjliga att föra en normal dialog med, se mitt inlägg här:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?
Jag har kommit fram till en förklaringsmodell med tre villkor:
1. En person som är faktaresistent och har ett uppblåst ego utan motsvarighet i verklig kompetens.
2. Denne person tar allt motstånd som bevis på att motståndaren inte förstår och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
3. Personen undviker alla sakfrågor och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.
Detta skapar en omöjlig situation eftersom all fakta som framförs bara skapar djupare motsättningar.
longbow4y föreslog en variant i följande inlägg:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?
1. Har makt utan motsvarighet i verklig kompetens.
2. Tar allt motstånd eller ifrågasättande som bevis på att motståndaren försöker utmana makten och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
3. Undviker därför alla sakfrågor, är faktaresistent och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.
TEST MOT ARTIKELN I SVT
Peter Wolodarski säger såhär:
”Den visar också på att det finns en grupp som är väldigt högljudd i sociala medier och som anger tonen där. Och det finns en risk att vi likställer folkopinion med vad som delas väldigt mycket och hörs väldigt mycket.”
Detta stämmer bra med punkt 3 eftersom Wolodarski inte nämner vilken typ av nyheter det gäller (sakfrågan) och påstår att en liten grupp är högljudd (personangrepp) och antyder att de kan lura de övriga.
Vidare säger Wolodarski:
”Vi som arbetar i de traditionella medieföretagen kan inte ta för givet att alla förstår hur journalistiskt arbete bedrivs. Vi måste bli mer öppna med vad det är vi gör, varför vi gör det, hur vi gör våra val, vilka källor vi använt, om vi är på plats eller sitter hemma och rapporterar om vad som är originaljournalistik och vad som är omskrivningar från andra medier så att alla kan värdera vad som är vad.”
Detta stämmer bra med punkt 2 (i första versionen). Wolodarski menar att det kan bero på att folk inte förstår. Han blåser upp sig och menar att de behöver bli MER öppna för att de som inte förstår ska förstå. Med MER öppna är det underförstått att de redan ÄR öppna men att folk inte fattar trots det.
Jan Helin säger:
”Undersökningen ger ett intressant nytt sätt att förstå hur nyheter och journalistik konsumeras. Men vi kan inte anpassa journalistiken för att det finns en vilja bland en grupp konsumenter att ge en viss bild av sig själva när de delar nyhetsmaterial eller för att en annan grupp använder utsnitt av journalistiken för att övertyga andra om sin åsikt.”
Här ser vi personangreppet i punkt 3. Helin avfärdar det hela med att vissa personer bara vill ge en bild av sig själva när de delar nyhetsmaterial. Helin kringgår därmed sakfrågan.
Vidare säger Jan Helin sammanfattningsvis:
Vi startar ett forskningsprojekt. Det är viktigt för journalistiken och publicistiken att förstå dessa nya beteenden. Men vi behöver inte bry oss om resultatet.
Detta stämmer bra med den sedvanligt ineffektiva mötesdemokratin som visas i detta inlägg:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?
”Först bestämmer man tid för mötet. Då försvinner alla problem omedelbart eftersom de ska lösas på mötet. [...] Om någon till äventyrs inte är nöjd med någonting så handlar det bara om olika uppfattningar som det är viktigt att lyssna på. Alla ansvariga är ödmjuka inför utmaningen. Detta ska behandlas på nästa möte. Så vad är problemet?”
Sammantaget är det lätt att se hur Peter Wolodarski och Jan Helin följer ett standardmanus för att inte behöva ändra någonting samtidigt som motståndaren ställs i dålig dager.
Såhär är det hela tiden. Det är mycket tröttsamt att uppleva.
