Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mitt första inlägg i Flashbacks bästa tråd... here it goes

igår den 3 november publicerar Sydsvenskan en debattartikel skriven av H*dvig L*rka och Fr*derick B*tzler från Centrum för sociala rättigheter som beskrivs som "en grupp jurister och juriststudenter som engagerar sig för utsatta grupper" med rubriken "ingen människa ska definieras som en sanitär olägenhet" Som avhandlar årsdagen av polisens avhysande av zigenarlägret vid industritomten vid Sorgenfri i Malmö.

http://www.sydsvenskan.se/2016-11-03...itar-olagenhet

Artikeln känns något otrendig, godhetspoäng för vurmande av zigenare har stadigt sjunkit och media håller nu till och med på att svänga i frågan. Däremot finns alla klassiska inslag i en typisk PK-debattartikel



Kommunen tar alltså inte sitt ansvar för människorna, alltså de av fri vilja hitresta zigenarna. Inte heller tycks myndigheterna i landet de vistas, som av en ren slumpartad händelse råkar vara Sverige vilja tillgodose hitresta zigenares rättigheter. Varför svenska myndigheter och kommuner har ett ansvar för andra länders medborgare förklaras självklart inte. Istället hänvisas det som vanligt till diverse olika organisationer som lyfts fram som experter och auktoriteter

Jaså det menade han? Det är en mänsklig rättighet att få komma till Sverige, inkräkta och bosätta sig på valfri tomt, skräpa ner något fruktansvärt och göra upp lägereldar mitt i stan samtidigt som man bedriver organiserat tiggeri och kompletterar med småstölder och bedrägerier?

Trots att Centrum för sociala rättigheter drivs av juridikstudenter tycks de ha fått ett och annat om bakfoten Endast Svenska medborgare har grundlagsskyddad rättighet att i Sverige demonstrera.

Så trevligt att H*dvig L*rka 22 år tycker det är så viktigt med rätten till demonstration eftersom hon själv deltagit vid störande av andra (höger)politiska torgmöten och demonstrationer. Intressant också att hon flera gånger tidigare har varit med i olika mediesammanhang. Bland annat i Sydsvenskan som organisatör av motstånd mot TTIP, som någons volontärarbetare/expert i Nicaraguas sockerplantager, I studenttidningen Lundagård och Malmö/Lunds lokala grattistidning (hittade tyvärr ingen länk), har en del påpassliga släktförhhålanden. Det är såklart ingen nyhet att media är inavlat och "mannen på gatan" som intervjuas uppdagas som en personlig vän till journalisten eller att människor som presenteras som "aktivister" i själva verket sitter i Ung Vänsters styrelse. Men det är helt klart värt att nämnas att H*dvig L*rkas mor är M*deleine Fr*tsch L*rka, anställd sedan många år på Sveriges Radio och att hennes far är P*r L*rka är chef för SVT sydnytt. Att de använder sina kontakter för att pusha för mediaexponering för sin dotter är knappast någon långsökt gissning.

http://www.sydsvenskan.se/2016-11-03...itar-olagenhet

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3052

Du har hittat en SJW (Social Justice Warrior) av rang:

Hon bidrar också till detta:
https://www.facebook.com/socialarattigheter
http://socialarattigheter.se/

Som du sett så är hon ung. Så sånt här går över.

Fler unga kvinnliga mediakrigare. Jag tycker mig se att i detta sena skede av pk-hegemonin får de unga kvinnliga korttidsanställda göra skitjobben. De etablerade kollegorna med kända namn verkar inte vilja skriva som man gjorde 2014-2015.

SvD låter en ny ung stjärna som jag inte känner sedan tidigare J*h*nn* C*d*rbl*d beskriva de vedervärdiga människor som besöker Grand Hotel i kväll. De beskrivs som kontroversiella samtliga och de hängs ut med namn och bild och beskrivs som
-populist
-beundrar Putin
-adelskvinnan som vill skjuta flyktingar
-korrupta
-har konstiga sexuella åsikter
-EU-fientliga

Dock finns orden rasistisk och främlingsfientlig inte med i artikeln. Jag tror den modererats hårt.

http://www.svd.se/de-kommer-till-ake...d-hotel#sida-6

Expressen kan också och kopplar eventet på Grand Hotel till Hitler och nazismen. Det är en ung jurist vid namn *mm* P*rss*n som talar om vart skåpet ska stå.

http://www.expressen.se/debatt/rasis...hur-vi-agerar/

Annars har mediareaktionen på SD:s event på Grand Hotel kommit väldigt sent och varit rätt så lam. Det är talande att etablerade journalister inte säger just något.

Det här kan vara det tydligaste avståndstagande jag någonsin sett i MSM vad avser Reinfeldt och hans störda verklighetsuppfattning. Under hans tid som statsminister hyllades han av högern/liberaler för skattesänkningar och avregleringar samtidigt som vänstern avgudade honom för att han bidrog till massinvandring samt aktivt hatade SD. Nu när effekterna av hans vansinne blivit övertydliga kan liberaler tydligen lufta sitt missnöje. Föga förvånande är det Alice T som håller i yxan, triggad av Reinfeldts massinvandringspositiva uttalanden tidigare i veckan. Först redogör hon lite allmänt över den brutala verklighet som råder i Göteborg och vilken verklighet sedan ställs mot Reinfeldts desperata försök att rädda sitt politiska anseende.

"Men skippa Kafka. Aftonbladets intervju med den förre statsministern, Fredrik Reinfeldt (M), funkar nästan lika bra för ändamålet. Med anledning av sin kommande bok passar Reinfeldt på att skapa några minnesvärda citat: "De som är fientligt inställda till invandring anklagar mig för att inte berätta sanningen om kostnaderna. Till dem säger jag: varför berättar ni inte sanningen om intäkterna? /.../ De som vill ha en mer restriktiv invandringspolitik säger att ekonomin, pensionerna och jobben hotas. Men hur jag än vrider och vänder på det när jag går igenom de forskningsunderlag som finns råder närmast konsensus. Att människor kommer hit stärker ekonomin och säkrar pensionssystemet på sikt." (3/11). "

Finns det månne något att invända mot detta resonemang? En hel del faktiskt!

"för det första behöver man inte vara fientligt inställd mot invandring för att vilja ha fakta om kostnaderna. Tvärtom är det fullt rimligt att alla uppgifter, både de som talar för eller emot den egna hållningen, läggs fram. (Att man av motsvarande skäl inte är fientligt inställd mot pensionärer, sjuka eller barn för att man har koll på vad dessa grupper "kostar" när man utformar systemen säger sig självt.)

För det andra finns det ingen naturlag, eller ännu viktigare någon seriös forskning, som hävdar att invandring i alla lägen "stärker ekonomin och säkrar pensionssystemen på sikt"

En viktig förklaring är att Sverige gått från arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring. Att som Reinfeldt blanda korten är både ohederligt och i förlängningen rentav korkat.

För det tredje: varför har det blivit så trendigt, inte minst från makthavarhåll, att förneka uppenbara samhällsproblem? Kortsiktigt kanske man kan rädda sitt eget skinn, om man varit ansvarig för utvecklingen, men vem gynnas av det i längden?

Många människor är oroliga, och det med all rätt. Flera mätningar, däribland de som genomförts av Novus, visar att en majoritet av svenskarna tycker att samhället utvecklas åt fel håll. Att i det läget försöka skönmåla verkligheten av oro för vilka krafter man spelar i händerna leder bara till en sak: att de krafter man inte vill främja gynnas samtidigt som problemen växer sig allt större och tilltron till samhället skjuts i sank. Eskapism var ordet!"

Mycket njutbar läsning i sin helhet.Just nu struntar jag i att Alice tillhörde Reinfeldts änglakör då det begav sig och nöjer mig med att avnjuta denna underbara spottloska på hans politiska arv och inställning. Det är exakt så här framträdande moderater borde argumentera om de ska ha minsta chans att attrahera de väljare vilka i besvikelse lämnat M för SD. I och med att vänstern målat in sig i ett hörn genom sin tidigare unisona hyllning av Reinfeldts invandringspolitik är det för övrigt walk over för liberalerna att framföra denna typ av kritik. Vänstern kör vidare i Reinfeldts spår och hoppas på ett mirakel.Snacka om att ha surrat sig fast vid masten!

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-k...eldt-1.3930689

Hanif Bali tillhör också de som gillade Reinfeldt, men nu helt ändrat kurs. Han erkände det på twitter för några veckor sedan. Det som sker nu är att man ilsket och kallt dementerar alla gräsliga påstående om den fantastiska invandringen och förnekandet av dess konsekvenser. Nästa steg i mediakriget tror jag mer kommer att handla om hur de gemensamma resurserna används. Vad ger politikerna rätt att omfördela landets resurser till migranter där de flesta aldrig vare sig vill eller kan bidra med något? Det är så att säga en naturlig och logisk följdfråga om man först har fakta. För man kan inte bara landa i faktabeskrivningen. Just nu kan jag tycka att man står stilla. Ja, Teoderesco, Arpi, Dahlberg med flera avfärdar myter och desinformation. Men sedan då?

Precis. Det finns inga opinionsbildare, ens bland de försynta systemkritikerna i politik och media. Bara opinionsavspeglare.

"Vi måste våga diskutera att vi kört vilse. Kanske dags att sakta in?" Inte någon kompassriktning för att hitta rätt.

Får jag fresta med lite långläsning signerad Ann Heberlein? Temat är bland annat den Mipex-rapport som nyligen kom och enligt vilken vi duktiga svenskar minsann är världsbäst på integration. En och annan skribent har girigt gripit efter detta löjliga halmstrå i syfte att slå sig för bröstet och framhålla att detta är ett kvitto på att massinvandring till Sverige är ett vinnande koncept (bland annat Lars Lindström och Petter Larsson vill jag minnas. Inte direkt de skarpaste knivarna i lådan alltså). Ann Heberlein ställer sig dock frågande till undersökningen eftersom den inte står i samklang med det invandringsrelaterade nyhetsflöde som vi dagligen matas med och vilket nästan enbart är negativt.

"Sverige är bäst i världen på integration – i alla fall enligt EU-finansierade Mipex, Migrant Integration Policy Index. Jag måste erkänna att påståendet att Sverige är världsmästare på integration förvånade mig. Mitt intryck är snarast att integrationen fungerar uselt i vårt land. Rapporter om kaotiska utanförskapsområden, ständiga debattartiklar om ”ökande rasism”, förekomsten av separatistiska organisationer, det stora antalet IS-sympatisörer och vittnesmål om hedersetik leder tanken i den riktningen. Trots detta hävdar alltså Mipex att Sverige är bäst på integration av de trettioåtta länder som de analyserat. Hur kan det komma sig?


"Hur kan då MIPEX påstå att Sverige är bäst på integration i utbildnings och arbetsmarknadsfrågor? Det kan de eftersom de inte mäter de integrerande åtgärdernas effekt för samhället, i det här fallet Sverige. Den effekt MIPEX mäter är i hur hög utsträckning dessa integrationsåtgärder når subjekten för studien, alltså migranterna. Därför kan SFI betraktas som en lyckad satsning enligt MIPEX trots att så få fullföljer – alla nyanlända med uppehållstillstånd erbjuds ju faktiskt utbildning i svenska. Att effekten för det svenska samhället inte kan betraktas som god, och att väldigt liten utdelning ges för varje satsad skattekrona bekymrar inte MIPEX. Låt mig sammanfatta läget: Sverige är bäst i världen på att erbjuda nyanlända möjligheter till utbildning och arbetsmarknad – men de nyanlända är inte bäst i världen på att använda sig av dessa möjligheter. Sverige är således bättre på integration än de som ska integreras."

Så var ser med den saken. Mipex- rapporten kan som vi visste med fördel förpassas till det runda arkivet och idiotstämpeln kan även fortsättningsvis användas gentemot samtliga som åberopar den till stöd för fortsatt invandring. Avslutningen är bra och jag tycker hennes term "bikultur" på ett träffsäkert sätt beskriver läget. Läsvärt i sin helhet.

"Frågan är om Sverige verkligen är ett mångkulturellt land? Kanske är en rimligare beteckning att Sverige allt mer tenderar till att bli ett ”bikulturellt” land, i form av ett land med en sekulariserad, svensk majoritetskultur och en muslimskt präglad minoritetskultur, som gör sin närvaro påmind i allt högre grad? Oavsett vad vi väljer att kalla det har den förda integrationspolitiken fått oönskade och destruktiva konsekvenser. Trots att Sverige, enligt Mipex, är världsledande på integration växer det så kallade utanförskapet – de parallella samhällena, med värderingar och praktiker som skarpt skiljer sig från majoritetskulturen, frodas"

http://ledarsidorna.se/2016/11/ann-h...-skyldigheter/

USA är på det hela taget ett extremt dåligt exempel. En nation som är väldigt ung och som från början bygger på invandring och med detta som utgångspunkt hitta symboler alla kan omfamna. Frågar du istället de som bodde där innan den vite mannen kom och upprättade dagens nation - som hade sina kultur sedan lång tid tillbaka, indianerna - är de inte så att de jublar över "mångkulturen" och smältdegeln. USA har ett fåtal symboler, flaggan, valutan och konstitutionen som alla kan känna för samtidigt som nan kan fortsätta vara kines, hotentot eller moskovit. Sverige är äldre och hade en mycket mer homogen folkgrupp och kultur. Vi har inga enkla quickfix - svära trohet till flaggan - för att bli svensk.

Men det är väl egentligen ingenting nytt? Svensk borgerlighet har varit döende sedan minst 20 år i ideologiskt avseende. Reinfeldt och Schlingman marknadsförde ingen egentlig ideologi. Bara ett paketalternativ till S (som har liknande problem). Skickliga valvinnare var de. Och som jag skrivit tidigare, så slets alla borgerligt sinnade intellektuella med i stollerierna. Vilken dårskap Reinfeldt med svans än visade, så applåderade man som klappmongon åt den store valvinnaren. För att komma vidare nu, måste man offentligt smäda Reinfeldt och frysa ut honom. Men man landar i samma ideologiskt döda träsk man befann sig i före och under honom.

S lider av samma problem. Ideologin är svag och den historiska tråden har gått förlorad, när arbetarsolidaritet, fördelningspolitik och lättsam nationalism ersatts med någon märklig typ av amerikaniserad vänsterism. Dessutom buren av medelklassintellektuella som ockuperat en stor del av media, fackföreningar och inte minst myndigheter.

Men S har en fördel i att alltid ha säcken med socialförsäkringar i botten. Det är en direktlina till förmodligen ca 20% av väljarna. Något liknande fundament har inte borgerligheten och SD suger dessutom villigt upp avhoppade borgare.

Jag tror svensk politik, även SD, måste betraktas i ljuset av att Sverige är statt i förfall. Och då menar jag inte bara ett allmänkulturellt förfall, utan i en rad avseenden. Skola, bildning, populärkultur. Ekonomi. Infrastruktur. O.s.v. Vi är inte längre ett vad jag vill kalla för "framtidssamhälle". Ett samhälle där motorn, drivet och motivationen har varit framtida positivt utfall av dagens arbete. En gång byggare av bilar, kärnkraft och motorvägar. Idag sjukhusnedläggning och syltbesparing. Toppat med en dekadent storstadskultur, där enskilda skryt- och prestigeprojekt förleder en betydande del av medborgarna att tro att vi fortfarande är på topp och på väg mot en ännu bättre framtid - helt i strid med samma medborgares intuition. Därav den stora ilskan hos många vänstersympatisörer. Förnekelse.

Man kan kanske säga så här:

Det finns politiker - navigatörer - som anser att det med rätt politik går att lösa problemen och gå en bättre framtid till mötes. Det finns också politiker som är realister och på riktigt förstår de problem landet har. Men navigatörerna är inte realiser och realisterna saknar lösning på de problem de ser.

Därmed fångas politiken i detta...ingenting, som vi betraktar nu. Och ledarsidorna i tidningarna blir reducerade till betygsättare och dagskommentatorer av det politiska spelet. "Hur borde man göra istället?", är inte direkt den vanligast förekommande frågan i debatten. Det mesta kretsar kring "det här är fel!".

Ledarsidorna har en ny gästskribent. Jessica Stegrud heter hon och arbetar som Controllingchef i energibranschen. Jessica samtalar med en vän som är vänster och har ett fint jobb.


Det är det här jag menar med att man måste gå vidare med att enbart tala om fakta. Ca 70 procent är massinvandringskritiska och man delar inte alls synen på mångkultur som etablissemanget har. Jag menar att det är till dem man ska tala till. De övriga kanske 14 procent skulle strunta i om landet så föll helt isär, eller i vart fall förneka att det gjorde det. Det är inte meningsfullt att försöka övertyga dessa människor då de inte kan föra en saklig diskussion som de dock kan göra i alla andra områden. När det kommer till invandring och mångkultur har vi en total låsning.

En amerikan påpekade nyligen för mig att det är först med Lincoln som USA på allvar börjar skaffa sig självbilden av att de är *ett* land, en enda kultur, ett folk. Tidigare såg man i mycket högre grad varje delstat som lika med ett land, en kulturell entitet. Än idag är det en stark identitetsfaktor att man är från Pennsylvania, New Jersey, Texas, Missouri osv, men då var den mycket starkare. Det federala USA var ett ganska svagt utvecklat paraply; även om man delade en politisk union så spelade den ingen större roll för människors uppfattning av vilka de var, av var de kom ifrån. Det var, kan man säga, som med EU idag - vi tänker oss aldrig EU som *ett* land, bortsett från vissa extrema euro-federalister.
'
Före Lincoln sade man i dagligt tal "The United States are...", efter kriget börjar man säga "The United States IS determined to/committed to..." osv. Lincolns Gettysburgtal är ett uttryck för denna nya och fastare vision av USA som en enad nation, och han är helt medveten om att han formulerar något (delvis) nytt. Detta kom sedan att samverka med de snabbare kommunikationerna, den väldiga invandringen från Europa och efterhand urbaniseringen.

Det är helt orealistiskt att vänta sig den sortens sammansvetsning mellan radikalt olika kulturer i dagens Sverige. Särskilt om man tror att den bara skulle infinna sig av sig själv med litet enkla slagord eller som en snabb, naturlig kulturell osmos.

Intressant diskussion med bland andra Lars Bern om svensk industripolitik.

https://youtu.be/IWnFjgb8jB0?t=25m12s

Bern påpekar att svenska politiker har ett stort behov av att visa upp sig som goda globalister, och att politiker i andra länder inte beter sig på samma sätt som i Sverige. Den inställning som svenska politiker har till Sverige är inte särskilt gynnsam för landet som helhet. "Det är våra politiker som är problemet".

Är inte ett stort problem att svenska politiker nästan aldrig har någon yrkesbakgrund numera? Att inställningen till Sverige som nation har förändrats bestrider nog ingen, men konsekvenserna av skiftet behöver inte bli alldeles tydliga direkt. Bern konstaterar också att de lågkvalificerade invandrare som kommit till Sverige aldrig kommer få någon sysselsättning här.

Det är ingen tvekan om att sysselsättningen bland invandrare kommer vara den dominerande samhällsfrågan kommande år, och får det problemet ingen lösning kommer det få allvarliga konsekvenser. Frågan är också hur långt människor är villiga att gå för att få bukt med problemet genom att avveckla det svenska systemet. På dessa frågor ges inga svar, varken från media eller politiker. Den kanske inte är så konstigt, för det finns inga trevliga scenarier att presentera