Visst är det så. Om vi föreställer oss en värld utan internet & sociala medier så hade Svenska Dagbladet & Expressen givetvis fortsatt att mörka, ljuga & fulspela för att dölja sanningen.
Ja, alltså det var detta som Åsa Linderborg var rädd för tidigare. För snart 4 år sedan sade hon i debatt på Publicistklubben att det är viktigt att journalisterna har greppet och makten över narrativet. Då avsåg hon Avpixlat och andra alternativ media som hon inte tyckte skulle få vara med i det etablerade sammanhanget. Våga (vägra) debatten som nog de flesta minns här. Bara det att nu skriver expressen, gp, svd med flera på samma sätt som alternativ media samtidigt som vi fått en allt mer extrem identitetspolitisk vänster som hon inte heller känner sig bekväm med.
men varför inte ta upp de svenska sk liberalernas ansvar i denna förföljelse?
Citat:
Ursprungligen postat av TheLucky
... samtidigt som vi fått en allt mer extrem identitetspolitisk vänster som hon inte heller känner sig bekväm med.
Den extrema identitetspolitiken skrider ohejdat framåt i västvärlden. Hakelius berör hur utsatt man blir om man motsätter sig konsensus. Vad många av oss i tråden återkommer till är det akademiska, pseudovetenskapliga bränslet som drivit på identitetspolitiken. Miljontals sociologer, jurister och "genusvetare" har formats i den postmodernistiska förnekelsen av objektiv verklighet och beväpnade med postmarxistiska, totalitära verktyg sitter de nu på beslutspositioner där de försöker förändra människors beteende och åsikter.
Ytterst få inom akademin har vågat protestera mot detta. Jonathan Haidt (ovannämnd) är en. En annan är Jordan Peterson, klinisk psykolog och professor vid University of Toronto. Peterson har länge i sin forskning försökt finna de mekanismer som gör att vanliga människor kan begå de gruvligaste brott, om de bara intalats att de arbetar för en god sak. Tänk lägervakter i Auschwitz. Han skrev en bok om detta i slutet av 90-talet och han är mycket kunnig om hur de auktoritära kulturerna i Nazityskland och Sovjet uppstod.
Peterson kom fram till att det viktigaste bålverket ett samhälle kan resa mot den totalitära staten är sanning. Dvs det måste finnas en helt fri diskussion där alla får diskutera samhällets alla problem. Om en kultur uppstår där folk håller tand för tunga för att inte kränka eller för att drabbas av repressalier tappas den feedbackmekanism som hindrar totalitärt tänkande. Det är genom fritt åsiktsutbyte som man kommer fram till nya insikter.
Han hamnade i blåsväder i höstas då han gick ut på Youtube och ifrågasatte Kanadas och provinsen Ontarios kommande (nu genomförda) ändringar i regelverket om "hate speech" eftersom de innebär att det är nu brottsligt att inte omtala en person med det pronomen som den själv har valt! Även förbrytarens arbetsgivare kan bli skadeståndsskyldig, vilket har medfört att Peterson har fått två skriftliga varningar från sin arbetsgivare att han måste börja använda dessa pronomina. Han har vägrat och hela affären har vuxit till en stor strid om yttrandefriheten.
Detta är en del av det angrepp som staten och massmedia nu har startat mot alternativa media. Man vill inte ha något mediekrig. Det enklaste sättet är att förbjuda avvikande åsikter.
Jag rekommenderar denna intervju av David Rubin med Peterson:
Om den ger mersmak kan ni leta rätt på de klipp där han med en ängels tålamod debatterar med självupptagna dogmatiska studenter och med etablissemangsrepresentanter.
Det är intellektuella som Peterson som måste leda väst ur universitetens återvändsgränd.
Den extrema identitetspolitiken skrider ohejdat framåt i västvärlden.
[..]
Detta är en del av det angrepp som staten och massmedia nu har startat mot alternativa media. Man vill inte ha något mediekrig. Det enklaste sättet är att förbjuda avvikande åsikter.
[..]
Det är intellektuella som Peterson som måste leda väst ur universitetens återvändsgränd.
Jag är dessvärre inte så positiv att Peterson, eller andra intellektuella, har förmåga att rädda västvärldens universitet. Eller västvärldens marsch mot totalitär liberalmarxism för den delen.
Möjligen hade dessa intellektuella kunnat sätta käppar i hjulet och förhindrat utvecklingen om man hade blåst till storms i ämnet för något tiotal år sedan.
När marschen genom institutionerna har nått den framgång den idag röner, och man på allvar diskuterar - eller genomför - åsiktlagstiftningar, så tror jag inte att vi kan backa tillbaka kulturmarxismen stödda blott av diskussion och reformer.
Vi behöver revolution. För att uttrycka sig metaforiskt så behöver vi vår Hitler; en kompromisslös och hoppingivande kraft som kan väcka människors kamplust på allvar. Vår tid är annorlunda mot för 100 år sedan, och vår Hitler kommer därmed också att vara anpassad för denna dag.
Allt detta förstår också vår fiende. Därav deras ökande panik och strävan efter repression och totalitarism.
DN förnekar sig aldrig. Novus/Retriever har gjort en undersökning kring vad media ägnat sig åt under 2016 och föga överraskande utgör flyktingkrisen (ni vet den där som är en kris för dem men inte för oss) det överlägset största enskilda ämnet med 250.000 artiklar under året. Som god tvåa kommet valet i USA med 150.000 artiklar. Det konstateras vidare i undersökningen att svenska folket tycker det har skrivits för lite om flyktingkrisen och för mycket om valet. Detta kan jag fullt ut förstå förvisso. Nedan dock DN:s "förklaring" till varför vi hyser denna uppfattning.
"Kriget i Syrien har pågått i nästan sex år och tidigare har medierapportering handlat mycket om striderna och dess offer. Men under 2016 har rapportering av krigets konsekvenser övertagit rapporteringen om konflikten, visar en undersökning från Novus och Retriever.
– När människor börjar röra sig mot Sverige och vill ha hjälp här påverkar det oss på ett annat sätt. Det är många enskilda människors öden som tas upp och det är någonting som går in i hjärtat och påverkar oss. Tidigare när vi läst om Syrien har det varit landet långt borta och vi har inte fått så många namn eller ansikten på personerna bakom historien, säger Ioanna Lokebratt, medieanalytiker vid Retriever."
Jo men självklart förhåller det sig så. Vi har fått lite namn på personerna bakom historien och det är det som fängslar oss så enormt att vi är helt svältfödda på ytterligare snyftreportage om flyktingar. Att vi skulle ha något som helst intresse av att läsa om de samhällsdestruktiva effekterna på den svenska välfärdsmodellen som en följd av invandringen är givetvis inte aktuellt och det är, lika självklart, inte den aspekten av den mediala bevakningen som vi svenskar tycker det skrivits för lite om i svensk MSM. Bra där DN, då vet vi det.
Vilken julklapp! Vilket mediekrig. Ett kulturkrig. Och allt inom Bonniersfären.
Expressens chefredaktör om DN:
Citat:
I 72 år har DN och Expressen varit som hund och katt, eller snarare som sengångare och geting.
Nu skäller DN på Expressen och skyller oss för att ha övergivit liberalism för populism, men vill samtidigt – sent om sider – dra nytta av våra digitala kompetenser för att få fler klick.
...
Så har det fortsatt, och i dag driver DN en evinnerlig kulturkampanj, förlåt, kulturdebatt riktad mot Expressens ledarsida.
...
Wolodarski och Wiman är dock inga idioter, tvärtom, men det är intellektuellt ohederligt av DN att i text efter text efter text mer eller mindre öppet brunmåla Expressens ledarsida.
Hur länge ska den allmänna känslan eller hörsamheten gentemot uppfordringar om humanitet möjliggöra vad som är kvar av den känslosåsiga överbudspolitiken? Bryr sig överhuvudtaget de gamla överbudarna inom politiken och medierna, som nu tvehågset tävlar om att rädda vad som räddas kan [av sig, karriären och sin politik/agenda] genom yttrade åtstramningar fulla av undantag och i frånvaro av konkretion? Något har ju uppenbarligen fått dem att svänga, åtminstone till det verbalt yttrade stadiet, vad nu det är värt. Opinionsmätningar sätter press, manar till handling eller åtminstone påskinandet av något nytt i förståelsen och viljan.
Frågan är om det sovande/handlingsförlamade folket försmäktar i relativ tysthet, eller om medelklassen kommer att mobilisera vrede och manifestera sin likgiltighet beträffande omvärldens alla oroshörn och misär, och motstånd mot att mångmiljonhövdade och växande horder av välfärdsmigranter och mansöverskott ska tillåtas välla in över gränserna och länsa konton och bodar.
Det är nu drygt ett år sen boken Underkastelse publicerades. Författaren Michel Houellebecq intervjuas i en av Argentinas största dagstidningar; här översatt till svenska:
Dystopin Underkastelse kallar författaren själv för optimistisk i sin beskrivning, såtillvida att den återger en parlamentarisk process; erövringen skedde med lagliga medel. Men sammansvärjningen var den koalition som medgav fröet att växa sig större och slutligen ta över. Muslimerna utgör den aktiva och viljestarka kraften och de kristna/sekulärt kristna som svaga, utan ledarskap. Och detta är författarens optimistiska scenario... Han tror på Huntingtons civilisationernas sammanstötning, inbördeskrig. Och varför inte, historien har ju återkommande sammandrabbningar, ibland med religionerna/tron som skiljelinje.
Den enda chansen att rädda Sverige från att bli ett nordligt Libanon eller värre - genom långsamt försmäktande eller mer omstörtande processer - är att sätta något befintligt eller mer ursprungligt Sverige över religiösa särintressen eller framskjutna minoritetsintressen som söndrar genom minoritetsregeln och asymmetriregeln.
Att Houllebecq vågar vara så öppen är intressant..........han verkat ha förutsett detta sedan 90-talet..(Extension de domaine de la lutte) ...och i synnerhet sedan "Plateforme" kring millennieskiftet.
Dessvärre blir han väl nu bannlyst i svensk kulturdebatt.
DN hade på sin förstasida häromdan en artikel om interna strider inom en av de judiska församlingarna i Stockholm. Artikeln bemöts i Expressen men det som gör att detta platsar i mediekriget om mångkulturen är dessa raderna i DN artikeln och DN:s värdering av artikeln.
Citat:
Judiska församlingen i Stockholm är Sveriges största. Den rymmer två ortodoxa synagogor och en liberal.
...
Fjolårets valresultat i församlingen var därför en liten revolution. Aron Verständig, den nye ordföranden, var tidigare ledare för den ortodoxa synagogan Jeschurun. Han som representerade en minoritet blev alltså vald till företrädare för hela församlingen, som består av omkring 4400 medlemmar.
...
Kommer ortodoxins regler prägla hela församlingen? Kommer ortodoxins diskriminering av kvinnor i synagogan och ortodoxins förbud mot praktiserad homosexualitet prägla andra verksamheter? Kommer de ortodoxa förbuden mot arbete och bruk av elektricitet under vilodagen att kasta en skugga över församlingslivet? Kommer kulturverksamheten slockna? Israelkritik bannlysas? Mer nationalism och mindre liberalism?
De spänningar som finns i andra religioner och samhällen delar även Judiska församlingen.
...
Ta uppslutningen kring den världsberömde sociologen Zygmunt Bauman. När Bauman kom till Stockholm i maj lockade han både ickejudar och judar till ett scensamtal om ”kosmopolitism och modernitet”. Arrangören var föreningen Judisk kultur.
Ett typiskt exempel på hur svenskarna vill ha sin judiskhet, anser gästen.
– Bauman är en antisionistisk och antireligiös socialist! De enda som pekar ut honom som jude är svenskt kulturliv och nazister. Hans främsta merit är att ha överlevt Förintelsen.
Motsatsen till kosmopolitism – att ty sig till fosterlandet, stammen, religionen – är en fråga om överlevnad för Isak Nachman.
– Det finns ingen framtid för små församlingar i Europa, säger han. Men judar som lever som jag, som gifter sig judiskt, som håller kosher, kommer alltid att söka sig till livskraftiga församlingar. Medan en person som inte tycker det är viktigt, som gifter sig ickejudiskt och firar jul, är dömd till assimilering. Det blir Bonniers efter några år.
DN menar alltså på fullt allvar att internt bråk i en församling om 4400 personer har ett sådant nyhetsvärde att det platsar på DN:s första sida.
De kanske har rätt?
Bråket handlar om liberalism assimilering, integration och vad man till syvende och sist är solidariskt med.
Dan Korn som citeras i DN artikel ställer samma fråga i Expressen:
Citat:
Man kan spekulera i varför DN tycker att det är viktigt att med ett sådant jättereportage uppmärksamma en liten, välintegrerad grupp i Sverige
Ja varför? Och i DN?
Expressens Negar Josephi fortsätter med "försvaret" av en mer ortodox församling.
Citat:
De enda som tycks ha svårt att tolerera andras sätt att leva sina liv och utöva sin religion verkar i stället, märkligt nog, vara de som kallar sig liberala.
...
En judisk tradition som både religiösa och sekulära brukar bekänna sig till är oenighetens. ”Fråga två judar och du får tre svar”, brukar vi säga – inte utan mallighet.
Låt det möta den svenska kulturen med ombudsmän som är fast förankrade i en konsensusidentitet och kriget om mångkulturen är igång.
Olika kulturer har olika identiteter.
Frågan är om det är lämpligt för sammanhållningen i ett land om en liten minoritet får eller tar sig för stort inflytande. Gynnar det mångkulturen eller kommer det gynna en motreaktion.
Är det det som fått DN att agera eller är det så att det ÄR en huvudnyhet för DN vad som händer i en judisk församling med 4400 personer?
Eller är det så illa att det är denna församlings inflytande som styr bilden av mångkultur i Sverige?
__________________
Senast redigerad av longbow4y 2016-12-25 kl. 20:54.
Jag tror inte Expressen står på någon annan sida är klickets sida. I en förvirrad bloggpost försöker Mattson reda ut begreppen. Och jag förstår inte mycket i babblet . Inte någon gång nämns journalistisk integritet, sanning och Sveriges väl som något att ta hänsyn till. Expressen är dock kanske mer villiga att följa samhällsvindarna andra. Lika repressiva och fördömande mot "rasism" och populism"som de var 2010, lika "populistiska" är de 2016. Vi får väl kalla det kontrollerad opposition. Nåja, bättre det än att stelna i 2010.
men varför inte ta upp de svenska sk liberalernas ansvar i denna förföljelse?
Thomas Mattssons viftande mot DN är intressant – inväntar med spänning fortsättningen. Är detta startskottet på racet i rättfärdigandet av den egna journalistiken under flera år?
Det Hakelius skriver sätter fingret på ett fenomen som jag funderat lite på under en tid. Det gäller inte bara medierna utan hela tillvaron.
Jag har högst ofrivilligt tvingats till närkamp med ”etablissemanget” för att hjälpa en anhörig (med vård och omsorg). Där har jag funnit människor som det är fullständigt omöjligt att resonera med. Exakt samma mekanismer har jag funnit när det gäller att resonera kring mångkulturen.
Jag har kommit fram till en förklaringsmodell med tre villkor:
En person som är faktaresistent och har ett uppblåst ego utan motsvarighet i verklig kompetens.
Denne person tar allt motstånd som bevis på att motståndaren inte förstår och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
Personen undviker alla sakfrågor och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.
Detta skapar en omöjlig situation eftersom all fakta som framförs bara skapar djupare motsättningar.
Är det inte något sådant som vi har sett när det gäller mångkulturen? De politiskt korrekta ser sig som hjältarna som tappert tar kampen mot de ”högerextrema dårarna”. Varje försök till resonemang avfärdas som rasism, fascism, nazism och så vidare. Och alla dessa ”mörka krafter” bekräftar för de politiskt korrekta att kampen behövs.
jag läste på lite från trump-debatten där scott adams diskuterade sånt. Man bryter sånt genom att sätta en helt ny ram runt situationen, ungefär så. Men då måste du väl kunna prata med honom antar jag.
Har du läst Underkastelse? Om inte rekommenderar jag den.
Det roliga med boken är ju att det muslimska Frankrike inte alls blir så illa för den heterosexuelle övre medelklassmannen. Det slutet har Houellebecq valt för att ytterligare reta feministerna som redan hatar honom.
När Francois som nykonvertit rör sig genom ett fulländat vackert hamam i Paris och njuter av skönheten och lugnet, så har hans liv egentligen bara blivit bättre. Det har fått en mening. Dessutom ser han i de nya lagarna en möjlighet att ta sig flera fruar. Helt lagligt och på hans villkor. Och om det är något som provocerar mest med boken är det i sådana fall hur lättvindigt grundläggande demokratiska värden ges upp. Glöm jämlikhet. Det här är mannens seger över feminismen.
Citat:
Ursprungligen postat av sjalvebastedrang
Vägen mot ett dystopiskt inbördeskrig, måste av nödvändighet passera ett stadium där först lag, ordning och socialförsäkringar bryter samman. Därefter ett stadium där den materiella välordningen bryter ihop.
Med det senare menar jag de praktiska omständigheter och gemensamma angelägenheter som får samhället att öht fungera i en modern bemärkelse. Så vad händer när fjärrvärmen, tappvattnet och snöröjningen slutar fungera i de större städerna? Sjukhusen är stängda och svälten håller befolkningen i ett förlamande grepp.
Syrien visar hur snabbt ett land kan gå från ordning till kaos. Och det kan ske i Sverige också. Men sluttillståndet blir inte som i Syrien - eller som det skulle kunna bli i Frankrike. Nej, processen terminerar i en mördande, kall vinter, där svensken tagit sin omhändertagande hand från invandrarkollektivet.
Ett parlamentariskt övertagande får samma resultat. När svenskarna, som idag och imorgon står för själva den praktiska driften av samhället, sluter sig, flyr, anrikas på vissa håll, o.s.v., då faller de övertagna områdena ihop som korthus.
Det är helt enkelt så att trots den enorma invandringen till Sverige, under en längre tid, så är själva de praktiska funktionerna i samhället fortfarande svenska. Då menar jag inte skomakare och skräddare.
Vidare så är inte egendomsfördelningen integrerad. Eller kvoterad. Det vore intressant med en marxist som vågade ta de fördelningspiolitiska problemen med bidragsinvandring på allvar - och ta konsekvenserna. Inte som idag, där man snarare kan förvänta sig krav på jordreformer från en Sabuniliknande typ.
Kanske kan medelklassen få ett erbjudande de inte kan motstå... På tal om skomakare och skräddare; nästa år är det reducerad moms för deras tjänster, med vår hållbarhetssträvande rödgröna regerings vilja att stimulera reparationer istället för nyinköp. Borta är "butlertjänst" i T-banan som någon S-märkt höjdare försökte sälja in för några år sen. Det är medelklassen som behöver mobiliseras eller köpas, för politisk förändring eller konservering. Antingen med förutseende politik eller hals över huvud inför fullbordat, kritiskt faktum; det senare mer sannolikt än det förra. Eller så ingjuts hopp i medelklassen och säkerheten i det offentliga rummet tryggas så som Houellebecq postulerade i Underkastelse: med Muslimska Brödraskapets maktövertagande under den karismatiske presidenten Ben Abbas (och skjutningarna på gatorna upphörde med ens och traditionella värderingar kom till heders).
Citat:
Ursprungligen postat av ujhs
Att Houllebecq vågar vara så öppen är intressant..........han verkat ha förutsett detta sedan 90-talet..(Extension de domaine de la lutte) ...och i synnerhet sedan "Plateforme" kring millennieskiftet.
Dessvärre blir han väl nu bannlyst i svensk kulturdebatt.
Det är väl en säljande persona för denne enfant terrible.
Medan t ex de båda Gävletidningarna Arbetarbladets och Gefle Dagblads (som f ö gjort ett styvt jobb i journalistiskt gräv beträffande moskén i Gävles imam och församling, och fått smaka på hot därefter) recensenter såg underhållande satir och angelägna samhällsfrågor väckta av Underkastelse, så hemföll DN:s posör Kajsa Ekis Ekman åt att projicera sina egna hang-ups på författaren; om gubbsjuka, påstådd islamofobi och den påstått kränkte, vite västerländske mannen. Icke ett ord om så kallade hederskulturer eller den politiska processen eller strömningarna som möjliggjorde islams övertag i boken och dess konsekvenser för exempelvis feminismen. Detta verkar vara något av en specialitet hos tendentiösa DN överlag, att anklaga andra för något de själva gruvligen gör sig skyldiga till. "Ekis" gör snarare ett ideologiskt statement än recenserar boken:
Citat:
Att Houellebecq inte skildrar några samhällsproblem, utan tvärtom en mycket specifik manstyps dubbelmoral, borde vara uppenbart. Mannen som vill ha kvar patriarkatet men utan att behöva vara patriark, som likt ett barn vill ha allt utan att ta ansvar för konsekvenserna och vars rasism inte är något annat än förlorad kontroll över kvinnan. Som drömmer att en övermakt förverkligar hans fantasier. Den man Houellebecq har klätt av naken är ingen annan än vår tids vite kränkte man. Därför är det så underligt att recensenterna ständigt insisterar på att klä på honom en allmänmänsklig dräkt.
"vår tids vite kränkte man" är i alla fostrad till att vara världsbäst på jämlikhet mellan könen. Så det går att hävda att det är "underligt" att "klä på honom en allmänmänsklig dräkt", eftersom det är en föga universell jämlikhet den vite mannen unnar andra. Inte riktigt vad "Ekis" tänkte på... Gör den vite mannen "allmänmänsklig" igen, t ex genom att på ofta repeterat vänstervis jämställa honom med talibanen.
Då såg bokens översättare till svenska, Kristoffer Leandoer, desto mer av samhällsangelägenhet hos författaren:
Citat:
Princip efter princip – frihet, jämlikhet, broderskap – ges upp utan motstånd av bekvämlighet, egenintresse eller möjligen ren liknöjdhet. Det är själva processen som intresserar författaren: hur snabbt människor ställer om sin inre kompass, hur snabbt man skolar om den egna smaken, den egna ideologin, det egna ordvalet. Större delen av romanen är förlagd till den akademiska världen, erkänt känslig och snabb när det gäller intellektuella trender, vilket ger ökad trovärdighet åt skeendets drastiskt uppsnabbade förlopp: frågan om vilken sorts terminologi som är rumsren omdefinieras ändå hela tiden.
__________________
Senast redigerad av Kinuski 2016-12-25 kl. 23:33.
jag läste på lite från trump-debatten där scott adams diskuterade sånt. Man bryter sånt genom att sätta en helt ny ram runt situationen, ungefär så. Men då måste du väl kunna prata med honom antar jag.
Problemet är ju att en stor del av det svenska etablissemanget och många okritiska medborgare fortfarande lever i illusionen av Sverige som den Humanitära Stormakten där allas lika värde (oklart vad det betyder) skall värnas till varje pris (trots att ingen kan förklara vad det egentligen innebär).
Den ramen skulle behöva ersättas av en ram av fakta, substans och rationell problemlösning. Men frågan är om detta överhuvudtaget är möjligt i Sverige. Kanske måste det samhälle som vi känner bryta samman innan illusionen försvinner och en helt ny ram kan sättas.
Thomas Mattssons viftande mot DN är intressant – inväntar med spänning fortsättningen. Är detta startskottet på racet i rättfärdigandet av den egna journalistiken under flera år?
Det Hakelius skriver sätter fingret på ett fenomen som jag funderat lite på under en tid. Det gäller inte bara medierna utan hela tillvaron.
Jag har högst ofrivilligt tvingats till närkamp med ”etablissemanget” för att hjälpa en anhörig (med vård och omsorg). Där har jag funnit människor som det är fullständigt omöjligt att resonera med. Exakt samma mekanismer har jag funnit när det gäller att resonera kring mångkulturen.
Jag har kommit fram till en förklaringsmodell med tre villkor:
En person som är faktaresistent och har ett uppblåst ego utan motsvarighet i verklig kompetens.
Denne person tar allt motstånd som bevis på att motståndaren inte förstår och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
Personen undviker alla sakfrågor och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.
Detta skapar en omöjlig situation eftersom all fakta som framförs bara skapar djupare motsättningar.
Är det inte något sådant som vi har sett när det gäller mångkulturen? De politiskt korrekta ser sig som hjältarna som tappert tar kampen mot de ”högerextrema dårarna”. Varje försök till resonemang avfärdas som rasism, fascism, nazism och så vidare. Och alla dessa ”mörka krafter” bekräftar för de politiskt korrekta att kampen behövs.
Något som kan fungera är att undvika att prata om sig själv i första person, samt att inledningsvis i en eventuell diskussion basera alla exempel på ett afrikanskt land eller ett arabland - för att senare använda Sverige i precis samma exempel.
Exempel:
Somalia besöktes av släktingar i somras. Fantastiskt land med en fin och unik kultur som folket bevarat sedan lång tid tillbaka. vore tråkigt om det samhället förändrades och den unika kulturen försvann.
I Huskvarna förra veckan såg man hur det i deras centrum spelades arabisk musik, tråkigt att se hur staden förlorat sin ursprungliga, unika karaktär.
Man kommer alltid hålla med i det första läget, men få kortslutning i det andra.
Hoppas på att folk någon gång lyckas problematisera, kritisera och diskutera fritt även i Sverige, fria från den fullständiga, totala indoktrineringen. Det kommer hända, men det kommer ta tid. I videoklippet nämns hur kulturmarxismen planterades i väst redan för 30 år sedan, och i klippet sammanfattar han i stort sett dagens åsiktskorridor. Kanske det kan öppna upp ögonen för folk.
Mvh
C
__________________
Senast redigerad av chicksdigit 2016-12-26 kl. 00:10.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
