Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jason Willick varnar sina bröder och systrar i eliten för att inbilla sig att Trump blev vald pga "fake news". Willick undviker klokt nog att allt för mycket fundera om pratet om fake news är fake news. Men i vart fall sätter han begreppet inom citationstecken.

Han säger att det är närmast suicidalt att eliten än en gång låtsas att folket inte har förstått vad de har röstat på. (Tjenare, Sverige!)


Jag håller med honom i mångt och mycket men har svårt att acceptera det självrättfärdigande begreppet "postwar liberal order" när liberalismen snarast dog under kriget. (Fukuyama skrev nyligen en artikel i FT som också landade i den nya konflikten mellan nationalism-demokrati och liberalism.)

Jag kan inte se det liberala i oligopolt styrd massmedia som drakoniskt bestämmer diskussionsämnena och hur de får beröras, t om vilka ord som får användas, och som understöder överheten (både staten och kapitalet) i dess värv att uppfostra folket att omfamna elitens fullständigt extrema människosyn. Har det i världshistorien tidigare hänt att en elit drivit devisen att andra människor, som inte har del i det samhälle som eliten hör till, har lika stor eller större rätt till samhällets överflöd som den befolkning som har skapat det? Detta är inte utveckling. Det är en anomali som inte kan fortleva länge.


http://www.the-american-interest.com...e-new-bregret/

Ann Heberlein har skrivit en mycket bra krönika om medias förhållande till oro.
http://ledarsidorna.se/2016/12/ann-h...-rimliga-oron/

Hon noterar att det plötsligt råder oro och ängslan i alla reportage just nu, oro för valresultat i Frankrike och Österrike. Oro för trump, rädsla för rasism, oro för strängare asylregler osv osv.

Denna oro och rädsla uttrycks och sprids av samma medier och politiker som alldeles nyss sade att man INTE skulle vara rädd eller orolig. Vi skulle inte vara rädda för terrordåd, inte vara rädda för kriminalitet och sexuella övergrepp, inte oroas för hederskultur och ökande klyftor.

Nu är det nya tider, nu är det fint att vara orolig!

Så mu kräver Ann att även hennes och så många andras oro (även min) skall tas på allvar.

Som sagt en mycket bra krönika som jag hoppas många ska läsa.

Hon skriver även i Göteborgsposten idag. Där om att vänstern delar in människor i goda och onda vilket nu sker efter valet i USA. Det handlar om inställda tentor, upplösta relationer, splittrade familjer osv bara för att Trump vann.



Men om vi säger så här: vänstern överskattar nog sig själva för mycket. Hanif Bali intervjuas i Fria tider: - Idag struntar vi i vad vänstern tycker! Moderaterna behöver egentligen inte samarbeta med SD innan valet. SD stödjer moderaterna i alla fall eftersom alla samhällsfrågor just nu landar i massinvandringens effekter. Vartefter vi närmar oss valet kommer det för socialdemokraterna vara väldigt tydligt att deras hat mot sd och samarbetet med mp innebär att de förlorar sin ställning som största parti. Det i sin tur innebär också att medielandskapet förändras. Med ett styrkeförhållande på 60 och 40 mellan höger och vänster där S tvingas närma sig höger blir vänstern till slut kvar på runt 15 procent. Då blir det som Hanif Bali säger att man kan strunta i vad vänstern tycker.

Positionsförändringarna inom M är intressanta, inte minst detta att en högprofilerad riksdagsledamot väljer att intervjuas av Fria Tider.

Den sprakande politiska kraftledning som ännu ligger oanvänd i Sverige är ju den mer muskulöst stridslystna, vanvördiga Breitbart-populismen som förde Trump till seger. Den virala, konfliktsökande, opportunistiska insikten att DN och Aftonbladet ÄR opinionsmässigt värdefulla - som ovänner.

Lyckliga den politiker som beskrivs som klandervärd populist av dessa ledarsidor. Patetisk den stackare som istället lyssnar på ovännernas råd och distanserar sig från den högst belägna terrängen för att fienden larmar om att den är oförsvarlig.

Vi ser ständigt denna subversiva omtanke i trådar om SD här på Flashback och nu i media, där både AB och DN har varnat M för att det nog är den förändrade migrationshållningen som leder till tappet i SCB.

Sanningen är förstås den om det farliga ingenmanslandet jag upprepat: Stanna antingen i din egen skyttegrav och huka ELLER rusa hela vägen med blanka vapen ned i fiendens värn. Att trevande känna sig fram i den oskyddade terrängen är varken säkert eller vinnande.

M har - hittills - lyckats distansera sig från den lilla spillran invandringsliberaler OCH hållit massan SD-väljarna på armslängds avstånd. Knuten har varit hur man ska lyckas med att både legitimera SD utan att gynna partiet.

Är M intresserade, har jag svaret på den gåtan. Som teaser är det polemiska nyckelbegreppet God Ton.

Förutom politiskt intresse krävs också någon form av ekonomisk investering i en svensk Breitbart-prototyp. Sverige i sig självt är nog för litet för få ett eget Breitbart-kontor. En handfull rika svenskar som älskar sitt land skulle kunna ge ekonomiska muskler till ett sådant projekt. Men jag tror inte att det kommer att ske.

Fria Tider är nog ett svenskt Breitbart redan idag vad gäller relativ räckvidd. Flashback är en subversiv infrastruktur som väl saknar amerikansk motsvarighet. Den politiker eller det parti som ger sig in i en sant ömsesidig symbios med denna latenta folkrörelse har nästan obegränsad viral räckvidd.

Det skulle vara oerhört intressant att se denna lägesenergi förvandlas till rörelse.

Något vi inte har i Sverige är r/the_donald.

Det kan liknas vid ett ständigt Trump-rally, fyllt med memer och humor.

https://m.reddit.com/r/The_Donald/

Men visst, jag håller med dig. Jag tycker att två komponenter saknas i det svenska missnöjet: varnvördig populism samt intellektuell-historisk kunskap.

Hon skriver ganska bra. Men hennes text är som ett barns text. Jag vet att Ann Heberlein inte är ett barn och jag tror mig veta att hon förmodligen är tämligen skärpt. Men hennes och många andras texter är som vore de skrivna av barn. Man vänder sig till politiker som om politiker vore ett slags föräldrar, och kräver att dessa föräldrar ska ta ens oro på allvar. Nu måste mamma och pappa lyssna på mig. Nu måste pappa och mamma göra nåt!

Ann Heberlein skriver trevligt och med flyt, men just den där inställningen till politiker och andra makthavare, inställningen till etablerad media, är som ett barns inställning till mor och far eller skolfröken som ställer allt tillrätta när det blivigt galet och man blir rädd och orolig.

Men mor och far kan inte ställa saker tillrätta. Lika lite som politiker kan. Lika lite som etablerad media kan. Ann Heberlein måste själv göra, måste själv agera, för att få det som hon vill ha det. Och hon är inte beroende av någon annans godkännande för att göra det hon själv måste göra för att få det som hon vill att det ska vara. Någon annan, varken mor eller far, skolfröken eller politiker eller radio och tv och tidningar i det här landet, kommer att göra så att det blir så som Ann Heberlein vill ha det. Ann Heberlein måste, och kan, precis som jag och du, göra själv.

Trevlig sida för det mesta, den där ledarsidorna.se. Och Ann Heberlein skriver bra, men för mig är hennes syn på sig själv som nåt slags barn i relation till svenska staten och dess institutioner, väldigt tydlig. Och det stör mig att hon faktiskt förmodligen i praktiken upplever sig så. Och många andra är likadana som hon är där.

Gör själv Ann Heberlein, skulle jag vilja säga till henne. Och tror hon att nånting ändras bara för att nån lyssnar på henne, att nånting ändras bara för att mor och far bekräftar hennes oro, är hon kanske inte så skärpt som jag formodat. Ingenting ändras av vare sig prat eller lyssnande. Annat än att det för den orolige kan kännas skönt att få prata av sig och för den lyssnande föräldern kan kännas som att man är god för att man lyssnar. Det känns skönt inombords för båda parter. Känns. Men pratet och lyssnandet ändrar i sig ingenting. För ändring krävs handling.

I och för sig skriver också jag själv och säger vad jag tycker, precis som Ann Heberlein, men jag kräver inte att nån ska lyssna på mig. Jag har inget behov av att nån annan ska lyssna på mig så att jag ska känna mig sedd, så att jag kan känna mig bekräftad, sedd och bekräftad som det heter på parapsykologisk svenska. Jag bara skriver och det tycker jag Ann Heberelin och andra också ska göra. Sluta vända sig till pappa staten och mamma media.

Men smaken är ju som baken, även när det gäller att säga vad man tycker. Och tur är väl det. Ann Heberlein skriver trevligt, men hon borde bara säga rakt på vad hon tycker och vill, inte vädja om att nån ska lyssna på henne. Hennes texter behöver inte en adressat. Hennes tankar och idéer bär ändå, i sig själva. Precis som dina och mina tankar och idéer.

Grejen är ju den att yngre, raskare krafter inom M nu verkar förstå sådant som mossiga SD inte begriper. Jag har varit inne på det många gånger, att den självgående, organiskt virala marknadsföring som SD lurats att förakta är något multinationella varumärken skulle mörda för. Kanske är det marknadsliberala moderater som kan tillägna sig detta, snarare än nostalgiska, konsensuslängtande sverigedemokrater.

Vi har alltså möjligen en situation där det "populistiska" partiet drömmer om etablissemangets plattformar och intelligenta etablissemangsaktörer längtar efter populistisk street cred.

Hanif Bali byter genom det implicita legitimerandet av FT ut utgången "rumsrenhet" som Jimmie Åkesson suktar efter för framtidssäkrad trovärdighet bland systemkritiker som SD gjort allt för att distansera sig från och underminera.

Demos-populus-folk-nation. Dessa koncentriska begrepp utgör det starkaste politiska kraftfältet av alla och hänger samman i en pragmatisk och idealistisk helhet som det inte är svårt att vare sig cyniskt röstmaximerande använda eller demokratiskt besjälat att motivera. Som du skriver är det optimala förstås att ha denna helgjutna mångsidighet.

Hanif Bali är modig, men den tystnad vi nu ser ska inte tolkas som att hans motståndare har gett upp. Det kan komma ett drev på tisdag eller onsdag, och styrkan i det drevet kan göra att han måste lämna Moderaterna.

Problemet för Bali är att hans partiledare säkert vill se honom lämna partiet då hon förmodligen tolkar hans upproriskhet som en positionering inför en kommande ledarkris i Moderaterna. Bali är smart nog att förstå att vid nästa partiledarbyte så ryker hela Reinfeldts gäng.

Om alltså Wolodarski startar ett drev någon gång nästa vecka tillsammans med Aftonbladet så kan AKB och hennes allierade kräva att han blir utesluten och då är frågan om han har någon chans.

Det kan tyckas överdrivet att en intervju med FT skulle få så här stora konsekvenser men det beror på hur viktigt regimen anser det är att Bali försvinner. Om det anses prioriterat så kommer han ställas till svars för varenda lösryckt citat från Fria Tider de senaste fem åren. Kom ihåg att Mattias Karlsson kallat FT för neofascistiskt. Detta är också något som DN kommer kunna skriva en hel artikel om som en del i drevet.

Det är inte alls överdrivet att en intervju i FT skulle kunna få stora konsekvenser. Tänk bara vad som hände med Ulf och Lena Adelsohn när de erkände att de läsa Axpixlat ibland. Det är på denna nivå media tycker om att verka.

Frågan är hur många personer ett sådant drev klarar av att mobilisera. Bali har en skara högljudda anhängare som garanterat kommer gå till motoffensiv. Bali är dessutom en viktig länk till väljargrupper som Moderaterna annars har svårt att nå. Det kan bli kostsamt att göra sig av med honom. Skulle media dessutom misslyckas med att bli av med Bali visar det hur svagt deras inflytande har blivit. Det är många journalister som länge stört sig på Bali, men han sitter kvar ändå till deras förtret.

En annan viktig punkt är att det börjar gå upp för media att de står ganska ensamma där ute. Tidigare har de kunnat köra på med sina mobbningstaktiker så länge massan höll sig passiv och inte vågade utmana mobbargänget på skolgården. Nu har folk insett hur svaga och förvirrade massmedia egentligen är under omständigheter som de inte kan kontrollera. Medias maktprivilegium grundar sig i slutändan på hur väl de kan förstå och förklara vad som sker i samhället, vilket är deras huvudsakliga uppgift. När de inte längre klarar av att sköta den saken söker sig människor annorstädes för relevant information. Ju mer felaktig och världsfrånvänd media framstår genom sina ständigt felaktiga förutsägelser kommer de så småningom reduceras till gatupredikanter som står och skriker om jordens stundande undergång till en icke-existerande publik.

Samtidigt ökar insatserna för globalistliberalerna i tider av motgång. Eftersom media så pass uppenbart och entydigt allierat sig med ena sidan i den nuvarande politiska konflikten har de extremt mycket att förlora. Det är vinnarna som alltid skriver historien, och skulle vänsterliberalerna, globalisterna och den postmoderna vänstern förlora slaget om globaliseringen och massinvandringen kommer deras eftermäle inte att bli en trevlig läsning för kommande generationer. Det är hos dem som skulden för Europas problem med islamisering, masskriminalitet, hedersvåld, klankulturer och ghettoisering kommer hamna.


http://www.svt.se/nyheter/utrikes/eu...itlers-hemland

Invandringsmotståndare har börjat vädra morgonluft runt om i Europa och desperationen blir alltmer tydlig från etablerat håll. Hur många gånger har inte Hitler dragits fram som argument från EU-juntan och dess mediala betjänter, och det har helt slutat fungera. Folk ser igenom lögnerna. Europas folk står i ett direkt motsatsförhållande till media, eliter och kulturetablissemang.

Jag tror inte att det blir något drev. Mainstreammedia gillar inte att prata om Fria Tider. Avpixlat tar man gärna upp i olika sammanhang, men sällan Fria Tider. Det har förmodligen att göra med att man betraktar det ganska amatörmässiga Avpixlat som ofarligt.