Citat:
Ursprungligen postat av
Kinuski
Jag tror det är ett exempel på oytos återanvändning av ett argument, bara en liten men nödvändig perspektivförskjutning har gjorts. Men vad var det som medförde perspektivskiftet, till att börja med? Är det TheLuckys materiella gravitation som verkar på den goda kompassen vars nål nu stinger där det bör stinga?
Ja - eller ännu hellre en
renodling och underkännande av varje moraliskt anspråk som någonsin gjorts för att motivera den konstruerade, styrda migrationen som den drabbat Europas folk. Fördömandet är kategoriskt på alla punkter, ur alla perspektiv:
1. Det är fel mot de svenska barnen, vars framtid är svenska vuxnas särskilda ansvar. En miljöpartistisk svensk mamma är en dålig mamma jämfört med en somalisk eller turkisk som utan att tveka sätter sina egna barn framför andras ungar.
2. När detta primära svek mot de egna barnen rannsakats, visar det sig dessutom vara till men för andras ungar. Vi har hjälpt åldersljugande män på bekostnad av de där syrika flickorna som frös ihjäl i ett flyktingläger i vintras och oräknade fler som dör ynkliga dödar i kolera eller är undernärda i t ex Indien.
Priset för svensk migration är inte en "tacokväll" som Henrik Schyffert påstod - det är små kroppar i marken och människoöden i vardagen. Hans äckliga, korkade poserande
kostar och de röda siffrorna i balansräkningen både i Sverige och globalt är i den värdefullaste av valutor.
Och även om ingen i offentligheten aktiv debattör kan kosta på sig att vara så tydlig, så är det mycket riktigt en fråga om att använda den moralmilitära hårdvaran på slagfältet. Inte genom att byta ammunition, utan svänga tornet 180 grader. Perspektivet ändras, inte saken.
Med detta i tankarna kommer diskussionen om "lika värde" i ett annat perspektiv:
Citat:
Ursprungligen postat av
DavidHume
Falsariet "allas lika värde" måste nedmonteras, och detta borde vara högt prioriterat - annars vinner den liberala sidan aldrig några intellektuella slag. När väl detta är gjort kommer resten att vara så oerhört mycket lättare.
Lyckas de dessutom utnyttja inkonsekvensen i att många mångkulturalister utan problem tillåter sig att dra människor över en (mycket) grov kam enligt devisen "alla som vågar sig på att ifrågasätta idéen om det mångkulturella samhällets förträfflighet strävar mot etnisk rensning", medan de samtidigt "kräks lite i munnen" så fort någon drar alla med någon slags utländskt påbrå över en lika grov kam, så är ytterligare ett slag vunnet. Antingen är det OK att generalisera för alla, eller för ingen. Man måste vinna möjligheten att använda gråskalor, och möjligheten att tillhöra en gråskala. Alla som inte vill ha vidöppna gränser är inte dödsknarkarfascistnazister, och det borde vara lika självklart som att alla invandrare inte är kriminella, eller för den delen räddare av välfärden. Om mångkulturalisterna själva inte vill att man ska dra människor över en kam så måste det ju vara OK, ja inte bara OK utan rent av något väldigt positivt att göra skillnad på folk och folk - eller hur?
Det är inte någons lika värde som ska förnekas eller underkännas, utan någon annans som ska hävdas och synliggöras.
Det ska alltid vara en positiv, bejakande inriktning på varje perspektivförskjutning - både vad gäller svenskar och invandrare:
Svensken är också människa. Svenska folket är ett folk som alla andra. Blonde, blåögde Kalles anspråk på folkrätt beror inte på att han är blond och blåögd - utan på att han är människa, med all folkrätt vi är överens om som ett universellt, allmänmänskligt givet.
Det rasistiska är inte att hävda lokalt företräde, utan att förneka det.
Invandrarens och minoritetens lika människovärde ligger också i dennes
lika klandervärde och ansvar. Att vara fattigare, mer svåranställd, utanför, att ha en uppförsbacke är inte invandrarens i Sverige specifika, orättmätiga börda - det är alla invandrares i alla tider, på alla platser erfarenhet och lott.
Invandraren och minoriteten har rätten till sin uppförsbacke. Har rätten att känna tacksamhet och omsorg. Att
återgälda. När JFK uppmanade att inte fråga vad landet kan göra för dig, utan du för landet - då var det inte av ringaktning utan respekt. Inte förminskande utan inspirerande. Det är det uppfordrande vuxenansvaret som är rätt sätt för "liberaler" och andra att bemöta hustlande rasifierade eller besuttna etnoseparatister:
Vem fan tror ni att ni är - mer än människor? Och vi - mindre?