Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Här måste jag, tyvärr, agera djävulens advokat...

Läste Westerholms text, och länken till AB i densamma, och mig tycks det som att Anders Lindberg motsätter sig en faktafri valrörelse. Han påstår ju att Trump använder sig av just det? Har jag möjligtvis missförstått andemeningen i Lindbergs ledare?

Känns bara som att nu är inte läge att misstolka så grovt som jag misstänker har skett här. Westerholm kommer ju bli hudflängd på nolltid, och hans motståndare på mediakrigsslagfältet (puh, långt ord) får ännu lite mer luft i sina förljugna segel.

Bakgrunden:

Och vad händer nästan direkt? Jo ser man på:
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6516305

Den främste mångkulturförespråkaren inom liberalerna åker ut i kylan.

Liberalerna håller på att revidera sin politik och det kan bana väg för att liberalerna kommer likt trådstarten vara de som främst tar striden ideologiskt mot mulitkulturalisterna.


Många olika definitioner av liberaler men det är nog så att det är nu som partiet liberalerna väljer väg också i mångkulturfrågan och blir mer nationalistiska både i argumentation och politik.
Konsekvenserna av multikulturalismen tvingar liberalerna att agera nationalistiskt.
Och istället för att först strida om multikulturalismen går liberalerna direkt och anammar nationalism för att på så sätt kunna bekämpa multikulturalismen.
Det vill säga tvärtemot TS ansats.

Första stegets ut med Birgitta Ohlsson ligger helt i linje med en tydligare nationell profilering.

Mediekriget kommer stå mellan nationella liberaler och globala så kallade liberaler.
Och där kommer ägarstrukturen avgöra sida i kriget.

"Fakta är vad vi säger är fakta och sanning här inne på redaktionen. På ryska, kamrater, heter det Pravda (sanning)."

Och därmed kan fakta naturligtvis förändras eller skäras till i ny gestalt från en vecka till nästa, ungefär som när artikeln om Stalins KGB-chef Beria i Stora Sovjetencyklopedin byttes ut mot en utvidgad artikel om Berings hav, efter att denne Beria hade blivit avrättad som förrädare i maktkampen efter Stalins död.

Mycket av det som säljs in som "fakta" i dagens massmedier är egentligen känslomässigt pimpade stories" eller värderande memes, utstyrda som om de vore fakta.

Nja.. tveksam till om Westerholm kommer att bli hudflängd, då Lindbergs ledare var bland det mest antiintellektuellt ohederliga jag har läst från hans penna... och Anders Lindberg levererar en *störtflod* av vansinniga texter. (Har dock sett en (1) ledare, där Lindbergs resonemang håller och har dragit slutsatsen, att Anders Lindberg är lika utstuderat och medvetet ohederlig som t.ex. Erik Ullenhag.)

Lindberg vänder sig mot, att man extrapolerar och skriver:


Det finns en avgörande skillnad mellan en bils accelerationsförmåga och en migration. Det finns en faktisk, fysisk INTERN begränsning av en Volvos accelerationsförmåga - till skillnad från migrationen till Europa. Storleken av migrationen till Europa begränsas enbart av *externa* faktorer.

Anders Lindberg är självfallet inte omedveten om denna fundamentala skillnad. Han fortsätter:


Brexit-kampanjen hävdade naturligtvis inte något sådant. Man påpekade, att 1. Camerons regering argumenterade energiskt för att Turkiet skulle bli medlem av EU och 2. om Turkiet blev medlem av EU så skulle Turkiets befolkning få obegränsad rätt att bosätta sig i EU.

-----

Du har möjligen helt rätt i din tolkning av rubriken på Lindbergs ledare, att han motsätter sig en faktafri valrörelse. Men, när jag läste ledaren (för ngn månad sedan) så tolkade jag faktiskt rubriken som Westerholm gör. Den postmoderna vänstern kallar ju det mesta för "fakta" och Anders Lindberg önskar sig en debatt som inte extrapolerar ngr negativa konsekvenser av den egna politiken. Han framställer potentiella långsiktiga konsekvenser som irrelevanta. Läste därför rubriken som att Anders Lindbergs önskar sig en valrörelse, som ignorerar långsiktiga konsekvenser av den förespråkade politiken.

-----

TILLÄGG: Länk till Lindbergs ledare.

Per Wästberg ger sig in i burkinidebatten på Expressens kultursidor med inlägget "Vänstern blundar för det radikala islam". Rubriken är visserligen en truism men medan burkinidebatten i svensk MSM hittills främst har handlat om moraliserande över franska myndigheters agerande antar Wästberg ett annat mer relevant perspektiv.
Wästberg påpekar skillnaden "mellan de muslimer som bryter mot lagar och värderingar i landet där de valt att bo och det flertal som respekterar dessa". Skillnaden är väsentlig men inte av politiskt korrekta skäl utan för att kunna fokusera på den politiska aspekten av islamismen. I Frankrike är det senare en självklarhet, vilket Wästberg också belyser när han visar förståelse för att burkiniförbudet uppkom och konstaterar: "Med en baddräkt, okänd i Koranen, visar fundamentalisterna hur de kan splittra och nästla sig in i det sekulära samhället.".

Att som politiker vägra ta kvinnor i hand eller ställa särkrav på offentliga platser som simhallar och arbetsplatser är inte i första hand en religiös utan politisk handling. Det är en medveten attack på demokratin som enligt islamisterna är illegitim då folket aldrig kan sätta sig över islamiska lärde. Islamister testar medvetet religionsfrihetens gränser för att sedan, när de möter motstånd, kunna hävda att demokratin är förljugen och korrupt. Det är visserligen uppenbart för varje kritiskt tänkande person men medan Frankrike redan i konkret handling har trappat upp den politiska kampen mot islamismen för man i svensk MSM fortfarande mest diskussioner om religionsfriheten, som om det enbart vore en fråga om former för samexistens och integration. Wästberg går däremot rakt på problemets kärna - den tanke som trevande börjar ta form inom svensk politik genom utspelen om svenska värderingar.
Wästberg skriver alltså indirekt att den förda invandrings och integrationspolitiken i Sverige sliter sönder vår nationella enhet och framställer islamismen som ett hot i paritet med med nazismen. Det är rätt intressant ändå att en ledamot av Svenska Akademien uttrycker sig så i en av våra största tidningar. Samtidigt tror jag inte att det lär orsaka några reaktioner av det slag som hade varit självklara för bara något år sedan. Verkligheten blir allt svårare att förneka.

Det var slutklämmen i Lindbergs ledare som fick mig att dra min slutsats:

Citat: "Där hävdade de att 70 miljoner turkar skulle komma till Storbritannien om Turkiet gick med i EU, men utelämnade att det inte är aktuellt.
Det blev inget vidare trevligt politiskt samtal och till slut
var gränsen mellan sanning och fiktion helt upplöst.
Känns det frestande med en liknande valrörelse i Sverige?" Slutcitat.

Men jag håller naturligtvis med om Lindberg. Han har en mycket ohederlig penna! Så tro nu inte att jag på något vis försvarar den mannen, han förkroppsligar verkligen elitens förakt mot folket!

Vill också passa på att tacka alla som bidragit till den här tråden, och jag tycker att den håller omåttligt mycket högre klass än många andra trådar - den var en bidragande orsak till att jag äntligen såg verkligheten som den faktiskt är!

Jag personligen reflekterade inte så mycket över Lindberg när jag läste ovanstående. Däremot lyser Scoccos bristfälliga förståelse för naturvetenskapliga analogier igenom på ett avslöjande vis (alternativt är Scocco väl medveten över sin bristande analogi, men väljer att ignorera felaktigheterna).

I fallet med en accelererande Volvo handlar det om en hastighetsförändring. I fallet med migrationen handlar det om ett konstant flöde (strikt axiomatiskt). En korrekt anaologi hade varit att hävda att 'En Volvo som rör sig i 200 km/h kommer på en timme att tillryggalägga en sträcka på 20 mil.' - vilket ju, precis som den ursprungliga utsagan är ett tämligen trivialt påstående.

Det herrar Scocco/Lindberg gör sig lustiga över är det dock något helt annat, och inget som dryftats i diskursen. De greppar, kort sagt, inte skillnaden mellan första- och andraderivata.

Dock är det ursprungliga påståendet oklanderligt:
Givet ett konstant flöde, kommer den akumulerade effekten över fem år vara fem gånger så stor som den över ett år. Duh!

DN tycks ta ställning för Ohlsson i Ewa Stenbergs kommentar. Det är Björklund som "misslyckats hålla ihop partiledningen", hon å andra sidan har "starkt mandat" är "klassiskt socialliberal" och har en "stark lyskraft och entusiasmerar sina fans som en rockstjärna". Vidare har Björklund inte levererat det utlovade förnyelsearbetet och har tveksam förankring för sitt SD-utspel inom partiet.

Debatten rör på sig. För tre dager sedan skrev Pqtrik Engellau:


https://detgodasamhallet.com/2016/09...het-potatis-2/

Chris Forsne gav 30 aug på ledarsidorna.se en värdefull bakgrundsinformation:


http://ledarsidorna.se/2016/08/chris...iendens-vagar/

Accepterar Västerlandet burkinin, så riskerar det (precis som Per Westerberg måhända anar) att leda till en del badstränder i Sverige, där de besökande *insisterar* på burkini och mer lättklädda flickor/kvinnor avvisas m.h.a. glåpord och stenkastning.

Varför är jag inte förvånad?

Avgörande för hur mediekriget kommer föras är vilket stöd som de "nationella" liberalerna får.
Ställer sig alla medier på samma sida blir det inget mediekrig nu heller.

Men:
Jag blir inte förvånad om det kommer från S nära källor som (S)VT och (S)R när de väl förstår vad striden står om. Ett oväntat stöd från Public service alltså. Initierat av husbondens röst S.
Det blir troligtvis mycket enklare med blocköverskridande överenskommelser med samma värdegrund. En värdegrund som sätter Sverige främst. Och som högsta ledningen inom S faktiskt försöker ta till sig. Det går inte fort men riktningen börjar skönjas i retorik och symbolik. Det kanske också är orsaken till Jämtins avgång.

Och för Public Service blir detta också vägen ur deras mångkulturträsk.

Tecknen finns där. Vi får se om det går att genomföra trots råvänsterns entrism inom de forna mittenpartierna S och liberalerna.

Bland journalister på Sveriges Radio uppger 54 procent att de sympatiserar med Miljöpartiet och på Sveriges Television 52 procent. Bland storstadsmorgontidningar och kvällspress är det 40 procent som föredrar MP, 38 procent av journalisterna på landsorten och 34 procent inom populärpress.

Vem kommer dessa journalister att börja sympatisera med när Miljöpartiet har sålt sin själ till djävulen alternativt åkt ur riksdagen 2018?

Denna framtida splittring i journalistkåren där hälften går till Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ medans den andra halvan går till Liberalerna och Centerpartiet menar jag kan skapa en reell förändring i hur konsensus inriktad kåren är när dom de facto börjar sympatisera med olika "block".
Givetvis kommer inga nya "Sverigevänner" att skapas men om Södermalms bubblan spricker så är halva kriget vunnet.


Källa: http://www.journalisten.se/nyheter/s...r-miljopartiet

Inte när eller framtida. Det har redan hänt. MP rasar ner till sina lägsta siffror någonsin i OU och då brukar de ändå övervärdera MP grovt.

Det har alltså redan hänt. MP tappar men FI ökar inte. Det är C som ökar för de har en ung miljömedveten kvinna som partiledare. Det räcker som politisk analys för dessa trendapor.

Att inte C ökar mer än de gjort är för att MP alltid varit och är fortfarande övervärderad i OU.
C brukar landa ungefär som OU visar.

Södermalmsbubblan spricker av ett helt annat skäl. Om du noterar så är det väldigt många skribenter och politiskt aktiva i Södermalmsbubblan som är, har varit eller skall vara barnlediga.

Det är ett stort skäl till att politiken nu ändrar tonläge. Och fokus.