Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är problematiskt att mota Olle i grind dessa dagar. Våra allianspolitiker börjar så smått inse att de måste hantera odjuret Sd med andra verktyg. Ett tämligen väntat scenario såklart. Vi har bara sett en västanbris av påhittade ursäkter till närmanden hittills.

Socialdemokraterna däremot har valt spår. De kommer att köra sitt race in i kaklet, arma satar. Detsamma gäller då även Aftonbladet som nu blivit dess ideologiska slavar, inte tvärtom intressant nog. De har helt enkelt åkt med för långt för att det ska löna sig att vända. Eller.... löna sig hade det kanske gjort men deras eventuella kvarvarande trovärdighet/stolthet hade försvunnit i tomma intet vid minsta lilla flört med Sd.

Aftonbladet och socialdemokraterna har i symbios satt sig i en gemensam rävsax, inte en chans att de överlevar detta taktiska felval. Det vi nu bevittnar är ett sista dödsryck innan valförlust och redaktionsbyte. Nu är det all-in med ett par tvåor på hand.
Jag kan på något sätt respektera Aftonbladets hållning i detta, de är åtminstone någorlunda konsekventa. Men hur s.k. oberoende liberala DN ska lyckas komma ur detta med hedern i behåll det är för mig en gåta. Blir oerhört spännande att följa DNs framtida hållning. Vändningen kommer, frågan är hur läge vi behöver vänta och vilka konsekvenserna blir.

Det räcker med att kicka Wodoslafski, han kan sen få stå som syndabock, analogt, det funkade för moderaterna..eller? Men det kommer sitta djup inne, det är Bonnier vi talar om. Kanske blir den officiellt socialdemokratiskt stödorgan, eller kanske centerpartistisk, så att Wodoslafksi kan sitta kvar? För övrogt är det intressant, med dna tankar om S, att Sverige, som väntat blir en carbon-kopia på den danska utvecklingen, dock alldeles för sent förstås.

För övrigt såg jag att ett danska förlag hade lagt ett bud på delar av stampen, bla GP. Det vore det bästa om kunde hända i Sverige. Det nya förlaget skulle på ett nafs raka åt sig alla SDares prenumerationer, bara genom att vara danska. Själv skulle jag gärna köpa en prenumeration på GP trots att jag bor i Stockholm.

Men.. bara för att det vore så bra kommer det nog inte hända, hellre köper Bonnier upp Stampen och läger ner det. Det danska förlaget tänker dock helt rätt, från kommersiell synvinkel (och politisk - för en sådan baktanke finns det nog).

Ska nämna att det är samma danska bolag som äger Jyllandsposten och Ekstrabladet, två ganska frispråkiga tidningar (med svenska mått mätt).

Det danska bolaget låter redaktörerna arbeta självständigt, bolaget sköter endast administrationen. Så om du hoppas på en nationalkonservativ gryning så lär du bli besviken, snarare kommer tidningarna att börja driva den ideologi som dom påstår sig representera, i GP´s fall "Liberal".

Det danska bolaget låter redaktörerna arbeta självständigt, bolaget sköter endast administrationen. Så om du hoppas på en nationalkonservativ gryning så lär du bli besviken, snarare kommer tidningarna att börja driva den ideologi som dom påstår sig representera, i GP´s fall "Liberal".

Det danska bolaget låter redaktörerna arbeta självständigt, bolaget sköter endast administrationen. Så om du hoppas på en nationalkonservativ gryning så lär du bli besviken, snarare kommer tidningarna att börja driva den ideologi som dom påstår sig representera, i GP´s fall "Liberal".

Att redaktionen får jobba självständigt är en sak (familjen Bonnier skriver inte ledare i DN), men att tidningen uttrycker ägarens grundvärderingar är väl ganska självklart. Det blir nog svårt att hitta något exempel på det motsatta i Sverige. Om GP köps av ägaren till Jyllands-Posten (Politikens Hus) så blir inte GP en svensk motsvarighet till den, men det är ingen vågad gissning att man kommer lägga sig i en grannfåra. Rent kommersiellt är det säkert inte dumt tänkt heller, om en någorlunda stor msm-aktör gör en inbrytning i det invandringskritiska fältet finns det marknadsandelar att vinna. Det vet aktörerna, men blygs fortfarande och är rädda för att få sin anständighet ifrågasatt (snart funkar inte det vapnet heller). För mediakriget skulle det betyda att åsiktshegemonin sprack upp ytterligare.

Paradoxalt nog så tror jag att även mångkultur-tidningarna skulle vinna ekonomiskt på en sådan inbrytning. Då hade det kanske uppstått en riktig debatt mellan de olika redaktionerna. Istället för dagens unkna konsensus & åsiktskorridor. Vilket antagligen hade ökat publikintresset på bägge sidor i debatten.

Att redaktionen får jobba självständigt är en sak (familjen Bonnier skriver inte ledare i DN), men att tidningen uttrycker ägarens grundvärderingar är väl ganska självklart. Det blir nog svårt att hitta något exempel på det motsatta i Sverige. Om GP köps av ägaren till Jyllands-Posten (Politikens Hus) så blir inte GP en svensk motsvarighet till den, men det är ingen vågad gissning att man kommer lägga sig i en grannfåra. Rent kommersiellt är det säkert inte dumt tänkt heller, om en någorlunda stor msm-aktör gör en inbrytning i det invandringskritiska fältet finns det marknadsandelar att vinna. Det vet aktörerna, men blygs fortfarande och är rädda för att få sin anständighet ifrågasatt (snart funkar inte det vapnet heller). För mediakriget skulle det betyda att åsiktshegemonin sprack upp ytterligare.

Det är inte utan njutning som jag de senaste dagarna tagit full del av hur media i USA och Sverige har hanterat det faktum att Hillary släpas in i en väntande minibuss. Hur konstigt det än kan låta, så känner jag en lättnad över att se hur det ljugs på sina håll även i USA.

Att Hillary just släpas in i det väntande fordonet syns lyckligtvis på det nu välkända klippet, då hennes fötter tydligt släpar efter marken, och de åker tydligt bang bang bang ner på varje trappsteg, tydligt tecken på att hon är medvetslös. Sök på youtube efter:
hillary feet
och se själv.

Här har det varit intressant att följa Hillarypositiva svenska medias val av formulering. Hillary: leds, hjälps, stöds etc. Den som kom närmast sanningen var en public service korrespondent som använde någon neutral formulering, vilken inte uttalade huruvida Hillary gjorde något själv för att komma in i fordonet eller inte.

Men faktum är att hon släpades, medvetslös, in i bilen.

Bland det sämsta jag läst är på sr.se. Där slätade journalisten självklart över det hela, och kunde inte hålla sig från att citera Hillarys putslustiga uttalande att hon får hosta för hon är allergisk mot Trumps dumheter.

Självklart ägnas ingen tid i media åt det faktum att Hillary själv påstod sig ha allergiska besvär på fredagen, samma dag som hon senare påstod sig ha fått en lunginflammationsdiagnos, OCH påbörjat antibiotikabehandling. Det var riktigt snabba odlingssvar på de "bakterieproverna", får mans äga.

Mjukast, mest undflyende och direkt lögnaktigt anser vissa att MSNBC varit. Ja NY har haft en värmebölja, MEN när detta inträffade var vädret "svalt" med NY mått, 24-26 grader. Titta gärna på dem, hur de likt en åldersbestämningsfientlig barnläkare får kämpa för att upprätthålla lögnerna:
https://www.youtube.com/watch?v=mE-hKEA8ALo

Men en sak får man säga, både om vänster-USA-media och svensk media, de har haft tillräckligt med journalistimpuls att visa klippet när Hillary ramlar, om och om igen. Detta köttben kan de inte låta bli att tugga i sig, det ger väl tittare antar jag.

Men min huvudpoäng är att journalister i både USA och Sverige verkar drivas av samma sak. De har sedan länge bestämt sig för att SD / Trump är onda, och att dessa två utgör en så stor fara att det är journalisernas uppgift att ljuga, förvanska och skarva på värsta propagandamaner för att motverka SD / Trump.

Journalisterna har gått från att passivt rapportera till att aktivt försöka påverka opinionen. Hela tiden drivna av ett förakt för sina kunder kombinerat med ett uppblåst syn på sin egen plats i världen - att rädda och hjälpa den för ögonblicket mest skyddsvärda svaga gruppen. Mediakriget om mångkulturen handlar kanske trots allt egentligen om just detta övergripande synsätt.

I övrigt är det rätt roande att se och höra diskussionen om SD i Sverige. Skall de av andra medier och andra politiker omfamnas eller hållas på avstånd? Vilken metod fungerar bäst för att minimera SD? Det ingen funderar på eller kommer fram till är att SD växer för att de har rätt i sakfrågan - invandringen - då spelar det inte så stor roll hur övriga intressenter agerar.