2016-07-28, 18:22
  #40297
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SigmenFloyd
Miljön - inom vilken kulturen/etniciteten kan inlemmas och som interagerar med epigenetiken och därmed biologin på dess genomgripande nivå arvsmassan - är den andra kategorin. Där finns det mer för identitetsvänstern att gnaga på; de kan med dårens envishet återfalla till "strukturer" och "utanförskapsområden" (vars "utsatthet" framför allt beror på vad de livsstilskriminella klanerna och andra kriminella kretsar, bofasta och frekventerande, själva orsakar). Statistik/fakta och fokus på individens ansvar är logiska och moraliska invändningar mot identitetsvänsterns svammel. En ytterligare mekanism att desarmera identitetsvänstern genom är ren utmattning - en passiv mekanism som kommer av blotta tiden: ingen bryr sig längre; illusionen har s a s uttömts.
Citera
2016-07-28, 18:59
  #40298
Medlem
Vimurs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av longbow4y
Som vanligt med andra ord.
Elitens klassmarkörer är självgodhet och avståndstagande från pöbeln. De KAN helt enkelt inte ha samma åsikter som "vanligt folk" för då är de själva inget annat än vanligt folk. Och det är det värsta som kan hända dessa narcissister. Eliten måste helt enkelt särskilja sig från vanligt folk.
De måste gå att urskilja från från vanligt folk.

Hela mångkulturgrejen är bara en klassmarkör. Att den fungerar nu beror på att vänstern gett upp klassanalysen och anammat identitetspolitiken.

Och i ett land med stor medelklass där många aspirerar på att bli överklass tenderar klassmarkörer få en väldigt stor betydelse.
Vi ser samma sak i mode och livsstil. Att följa trenden och markera sin tillhörighet är ytterst viktigt för väldigt många.

Så vad Stakka Bo och Pourkomeylians gör är bara att odla sitt egna varumärke med rätt åsiktsaccessoar. Lite lagom radikalt och tufft för betraktaren.

Men lyssna och läs noga vad de skriver och säger. Det handlar om dem. Inget annat.

Mångkultur? Nej det är egokultur.
Exakt, och elitens aversion mot sverigedemokrater innehåller inte bara ett stort mått klassförakt utan även en växande panik över att pöbeln inte längre vill efterlikna eliten. Det är inte av ideologiska skäl medieeliten förfasar sig då lantisen med WT-namnet Jimmie visar sig ha störst förtroende hos folket, utan snarare p.g.a. den krypande insikten om att det sociala kapital som de, i brist på pappas pengar, tillägnat sig genom "rätt" åsikter, börjar förlora i värde.

För några år sedan skrev Lindeborg en ledare med rubriken "Rosing & Gynning - kvinnor med klass" där hon jämförde mediernas hantering av de två "dokusåpastjärnorna". Lindeborg exemplifierade hur Rosing behandlades med illa dolt och överlägset förakt av MSM medan Gynning, som kommer från en privilegierad bakgrund, kunde återgå till mer rumsrena aktiviteter med ryktet intakt.
Citat:
Det karaktärsdrag som främst skiljer dem åt är också den helt avgörande klassmarkören: självförtroendet. Jag vann ”folkets kärlek”, säger Gynning om sin seger i Big Brother. Hon ser sig som ”en förebild för unga tjejer” och kallar sig själv ”snygg, rolig, tuff, smart, kul, självständig och cool”. Rosing beskriver sig som ”en vanlig tjej från landet” men de ord som återkommer är att hon ofta känner sig ”billig, äcklig och utnyttjad”. Så skulle aldrig Gynning prata om sig själv. Hon vet sitt värde. Känner sig utvald. Förmer. Hon vet att hon har ett skyddsnät i sin klass, att hon klarar sig. Att hon är någon.

Våren 2005 hade den feministiska tidskriften Bang Linda Rosing på framsidan till ett nummer där olika skribenter undersökte henne ur ett genusperspektiv. Hon fick 5 000 kronor för bilden men fick inte komma till tals. Så ville Bang tjäna pengar på en människa de inte ens ansåg värd att prata med. Det kändes ”lite konstigt”, sa Rosing. Att Carolina Gynning skulle ställa upp på något liknande är en omöjlig tanke.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article11308804.ab
MSMs pk-debattörer vill även de diskutera mångkulturen på bekvämt avstånd och drar sig som bekant inte för att använda sin mediala makt till att karaktärsmörda personer med invandrarbakgrund som ifrågasätter bilden de förmedlar från redaktionen. Precis som Rosing inte fick störa Bangs feministiska analys genom att ha egna och i värsta fall avvikande åsikter om sin egen person, vill pk-debattörerna att mångkulturen enbart fungerar som rekvisita i den egna showen.

De enda invandrardebattörer som accepteras är sådana som bekräftar etablissemangets varumärke och deltar i utfrysningen av debattörer som inte gör det. Ett av de tydligaste exemplen på det var när "socialisten" och revolutionsromantikern Athena Farrokhzad i en recension reducerade poeten Yahya Hassans rasande beskrivning av sitt liv i invandrargettot till rubriken "Hans raseri hyllas av danska rasister". Unga arga män från underklassen som revolterar mot reaktionära traditionalistiska krafter brukade vara vänsterns hjältar men Farrokhzad såg i stället Hassan som ett hot.
Citat:
Fan, tänker jag. En ung poesidebutant med palestinsk bakgrund som anklagar den muslimska diasporan för hyckleri, misogyni och allmänt barbari, vilken skänk från ovan för Danskt Folkeparti. När jag får boken i min hand har den redan sålt i hundratusen exemplar och gett nytt bränsle åt den aldrig sinande debatten om de ointegrerbara.
(...)
Så trots att jag tror på Hassans smärta, och trots att han säger att Danskt Folkeparti är nazister när de använder hans bok för sina egna intreFarrokhzadssen, är han inte fri från ansvar om den spelar dem i händerna. Och för blicken i diktsamlingen – fadern är ”BEHÅRET SOM EN GORILLA” och de afrodanskar som ingår i jagets värld beskrivs på sätt jag inte vill återge – är han definitivt ansvarig.
http://www.aftonbladet.se/kultur/bok...cle18217879.ab
Farrokhzad hade mycket hellre sett att Hassan precis som Rosing fick betalt för att pryda omslag och sedan hållit käften.

Rosing hade alltså inte klassmarkören självförtroende men det har Hassan, (när han tillfrågades om Farrokhzads kritik svarade han att hon kunde fara åt helvete), och det har Jimmie. De beskriver båda en verklighet som hotar det sociala kapital medieelitens varumärke bygger på och det är därför den senare inte längre skyr några medel i ren desperation över den egna sinande statusen och karriären.
__________________
Senast redigerad av Vimur 2016-07-28 kl. 19:03.
Citera
2016-07-28, 19:24
  #40299
Medlem
ankademikers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av longbow4y
Intressant vinkel på modern solidaritet: "En elit som slutat bry sig om det egna folket [...]"

Apropå detta, en artikel av Ross Douthat i NY Times (ta i trä), som resonerar om vad mångkultur är och menar att få anammar den. Apropå framgångarna för nationalistiskt inriktad politik anser han att eliterna hycklar när de talar om mångkultur, då de själva lever i en monokulturell elit-klan - "open-borders Londoners" flygande mellan metropoler diskuterande med likasinnade, "who love Afghan restaurants but would never live near an immigrant housing project".

Avslutningsvis tycks denna elit jämföras med, kanske, världsrevolutionärer och/eller kolonialmakter.

Citat:
They can’t see that their vision of history’s arc bending inexorably away from tribe and creed and nation-state looks to outsiders like something familiar from eras past: A powerful caste’s self-serving explanation for why it alone deserves to rule the world.

http://www.nytimes.com/2016/07/03/op...olitanism.html

En annan intressant artikel är Ed Wests Is Christianity killing Europe? http://www.lapidomedia.com/analysis-...y-kill-europe"
Citera
2016-07-28, 19:36
  #40300
Medlem
longbow4ys avatar
Underbar betraktelse Vimur. Jag fetmarkerar det jag menar är det viktigaste i hela mångkulturfrågan.

Citat:
Ursprungligen postat av Vimur
Exakt, och elitens aversion mot sverigedemokrater innehåller inte bara ett stort mått klassförakt utan även en växande panik över att pöbeln inte längre vill efterlikna eliten. Det är inte av ideologiska skäl medieeliten förfasar sig då lantisen med WT-namnet Jimmie visar sig ha störst förtroende hos folket, utan snarare p.g.a. den krypande insikten om att det sociala kapital som de, i brist på pappas pengar, tillägnat sig genom "rätt" åsikter, börjar förlora i värde.

För några år sedan skrev Lindeborg en ledare med rubriken "Rosing & Gynning - kvinnor med klass" där hon jämförde mediernas hantering av de två "dokusåpastjärnorna". Lindeborg exemplifierade hur Rosing behandlades med illa dolt och överlägset förakt av MSM medan Gynning, som kommer från en privilegierad bakgrund, kunde återgå till mer rumsrena aktiviteter med ryktet intakt.

MSMs pk-debattörer vill även de diskutera mångkulturen på bekvämt avstånd och drar sig som bekant inte för att använda sin mediala makt till att karaktärsmörda personer med invandrarbakgrund som ifrågasätter bilden de förmedlar från redaktionen. Precis som Rosing inte fick störa Bangs feministiska analys genom att ha egna och i värsta fall avvikande åsikter om sin egen person, vill pk-debattörerna att mångkulturen enbart fungerar som rekvisita i den egna showen.

De enda invandrardebattörer som accepteras är sådana som bekräftar etablissemangets varumärke och deltar i utfrysningen av debattörer som inte gör det. Ett av de tydligaste exemplen på det var när "socialisten" och revolutionsromantikern Athena Farrokhzad i en recension reducerade poeten Yahya Hassans rasande beskrivning av sitt liv i invandrargettot till rubriken "Hans raseri hyllas av danska rasister". Unga arga män från underklassen som revolterar mot reaktionära traditionalistiska krafter brukade vara vänsterns hjältar men Farrokhzad såg i stället Hassan som ett hot.
Farrokhzad hade mycket hellre sett att Hassan precis som Rosing fick betalt för att pryda omslag och sedan hållit käften.

Rosing hade alltså inte klassmarkören självförtroende men det har Hassan, (när han tillfrågades om Farrokhzads kritik svarade han att hon kunde fara åt helvete), och det har Jimmie. De beskriver båda en verklighet som hotar det sociala kapital medieelitens varumärke bygger på och det är därför den senare inte längre skyr några medel i ren desperation över den egna sinande statusen och karriären.

Precis så är det. Det handlar inte om flyktingar, invandrare eller mångkultur. Det handlar om varumärkesbyggande av den egna statusen och karriären. Mångkultur är bara en markör för att markera sig från vanligt folk, "göra sig märkvärdig" som en tidigare generation skulle sagt.

Det fungerar uppenbart på Södermalm men ute i landet skakar folk bara på huvudet åt sådana här fjanterier. Status? Klass? Markörer? Va fan! Det går inte hem bland arbetarklassen.

Frågan är hur S och V i storstäderna kunde ockuperas av karriärister som bara ser till sitt egna "varumärke" och karriär.
Hur gick det till? Gick de vilse i individualismen?

Det är väl snart dags att bildlikt storma Bastiljen för att välta dessa "åsiktsaristokrater" ur dess mentala vilfåtöljer och ställa dem till svars för vad de orsakat.
Citera
2016-07-28, 19:43
  #40301
Medlem
Vimurs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SigmenFloyd
Japp, att vi överhuvudtaget minns talibantalet är ett exempel på hur kritiserat det blev.
Men jämfört med Pourkomeylians kategoriska beskrivning av "mansrollen" som en global, diabolisk singularitet framstår talibantalet som försiktigt och nyanserat.

Vi bevittnar krympandets radikalisering i realtid hos identitetsvänstern. Den basala dikotomin inom beteendevetenskapen har alltid handlat om hur mycket av människans handlande som präglas av biologi kontra kultur. Det finns ingen tredje kategori.

Pourkomeylians desperation är så stor att hon formligen pissar på själva fundamentet för vår förståelse av oss själva.

Hennes karta stämmer inte med verklighetens bångstyriga geografi. Då satsar hon stenhårt på att förneka existensen av kartografi!

Detta måste vara identitetsvänsterns sista kreverande psykbryt innan hela jävla projektet upplöses i atomer. Inte fan kan det bli mer absurt nu?
Ha ha, säg inte det! Min poäng var just det du beskriver, hur identitetsvänstern sedan talibantalet fortsätter skruva resonemangen rätt in i kaklet. Ett roligt exempel på identitetsvänsterns tilltagande absurditeter är inslaget "Berättelser om trans" i dagens Studio ett. Terminologin för de könsöverskridande identiteterna är nu så pass omfattande att det krävs små lexikon och P1 hade bjudit in författaren till ett dylikt tillsammans med en transperson av något slag.

Programledarna, som jag antar är s.k. cis-män, är märkbart nervösa inför utmaningen att inte trampa snett i terminologiträsket och gästerna verkar njuta av övertaget som två trumpna tonåringar med en hållhake på pappa. För att komplicera saker ytterligare kan könsidentifieringen variera från dag till dag och det finns en hel uppsättning förhållningsregler för hur dessa sköra varelser ska bemötas. (Den som gillar MNK kanske noterar att transpersonen påminner lite om nycirkusartisten Katla.)
Inslaget börjar vid ca 1:10.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=1637

Det riskerar kanske att bli OT men samma scenario med nervösa vita heteromän, som endast får medverka om de accepterar självspäkning, existerar ju i debatten om mångkulturen. Det går inte att vinna en sådan debatt då det självupplevda trumfar alla logiska argument och avsändaren är viktigare än argumenten. Att vara alla (utom sig själv) till lags leder ofelbart till självutplåning och få personer är beredda att dra det så långt. Det lär komma en backlash mot dessa debattens gisslantagare.
Citera
2016-07-28, 19:46
  #40302
Medlem
longbow4ys avatar
Underbar länk!
Tack!

Citat:
Ursprungligen postat av ankademiker
Apropå detta, en artikel av Ross Douthat i NY Times (ta i trä),

http://www.nytimes.com/2016/07/03/op...olitanism.html

Citerar:
Citat:
The people who consider themselves “cosmopolitan” in today’s West, by contrast, are part of a meritocratic order that transforms difference into similarity, by plucking the best and brightest from everywhere and homogenizing them into the peculiar species that we call “global citizens.”
...
They have their own distinctive worldview (basically liberal Christianity without Christ), their own common educational experience, their own shared values and assumptions (social psychologists call these WEIRD — for Western, Educated, Industrialized, Rich and Democratic)

Citat:
They can’t see that their vision of history’s arc bending inexorably away from tribe and creed and nation-state looks to outsiders like something familiar from eras past: A powerful caste’s self-serving explanation for why it alone deserves to rule the world.

WEIRD.
I love it.

Och DE av alla förespråkar mångkultur?

HA ha ha ha ha ha ha ......
Citera
2016-07-28, 20:00
  #40303
Medlem
Napoleon.Snowballs avatar
Francis Fukuyama har i en artikel i Foreign Affairs (tyvärr bakom registreringsvägg) i Laschs anda nyligen sagt att den populistiska reaktionen i väst är ett demokratiskt sundhetstecken:
Citat:
Ursprungligen postat av Fukuyama
I argued in these pages that America was suffering from political decay. The country’s constitutional system of checks and balances, combined with partisan polarization and the rise of well-financed interest groups, had combined to yield what I labeled “vetocracy,” a situation in which it was easier to stop government from doing things than it was to use govern*ment to promote the common good. Recurrent budgetary crises, stagnating bureaucracy, and a lack of policy innovation were the hall*marks of a political system in disarray.

On the surface, the 2016 presidential election seems to be bearing out this analysis. The once proud Republican Party lost control of its nominating process to Donald Trump’s hostile takeover and is riven with deep internal contradictions. On the Democratic side, meanwhile, the ultra-insider Hillary Clinton has faced surprisingly strong competition from Bernie Sanders, a 74-year-old self-proclaimed demo*cratic socialist. Whatever the issue—from immigration to financial reform to trade to stagnating incomes—large numbers of voters on both sides of the spectrum have risen up against what they see as a corrupt, self-dealing Establishment, turning to radical outsiders in the hopes of a purifying cleanse.

In fact, however, the turbulent campaign has shown that American democracy is in some ways in better working order than expected. Whatever one might think of their choices, voters have flocked to the polls in state after state and wrested control of the political narrative from organized interest groups and oligarchs.
[...]
The real story of this election is that after several decades, American democracy is finally responding to the rise of inequality and the economic stagnation experienced by most of the population. Social class is now back at the heart of American politics, trumping other cleavages—race, ethnicity, gender, sexual orientation, geography—that had dominated discussion in recent elections.

The gap between the fortunes of elites and those of the rest of the public has been growing for two generations, but only now is it coming to dominate national politics. What really needs to be explained is not why populists have been able to make such gains this cycle but why it took them so long to do so. Moreover, although it is good to know that the U.S. political system is less ossified and less in thrall to monied elites than many assumed, the nostrums being hawked by the populist crusaders are nearly entirely unhelpful, and if embraced, they would stifle growth, exacerbate malaise, and make the situation worse rather than better. So now that the elites have been shocked out of their smug complacency, the time has come for them to devise more workable solutions to the problems they can no longer deny or ignore.
[...]
Given the enormity of the social shift that has occurred, the real question is not why the United States has populism in 2016 but why the explosion did not occur much earlier. And here there has indeed been a problem of representation in American institutions: neither political party has served the declining group well.

In recent decades, the Republican Party has been an uneasy coalition of business elites and social conservatives, the former providing money, and the latter primary votes. The business elites, represented by the editorial page of TheWall Street Journal, have been principled advocates of economic liberalism: free markets, free trade, and open immigration. It was Republicans who provided the votes to pass trade legislation such as the North American Free Trade Agreement and the recent trade promotion authority (more commonly known as “fast track”). Their business backers clearly benefit from both the import of foreign labor, skilled and unskilled, and a global trading system that allows them to export and invest around the globe. Republicans pushed for the dismantling of the Depression-era system of bank regulation that laid the groundwork for the subprime meltdown and the resulting financial crisis of 2008. And they have been ideologically committed to cutting taxes on wealthy Americans, undermining the power of labor unions, and reducing social services that stood to benefit the less well-off.

This agenda ran directly counter to the interests of the working class. The causes of the working class’ decline are complex, having to do as much with technological change as with factors touched by public policy. And yet it is undeniable that the pro-market shift promoted by Republican elites in recent decades has exerted downward pressure on working-class incomes, both by exposing workers to more ruthless technological and global competition and by paring back various protections and social benefits left over from the New Deal. (Countries such as Germany and the Netherlands, which have done more to protect their workers, have not seen comparable increases in inequality.) It should not be surprising, therefore, that the biggest and most emotional fight this year is the one taking place within the Republican Party, as its working-class base expresses a clear preference for more nationalist economic policies.

The Democrats, for their part, have traditionally seen themselves as champions of the common man and can still count on a shrinking base of trade union members to help get out the vote. But they have also failed this constituency. Since the rise of Bill Clinton’s “third way,” elites in the Democratic Party have embraced the post-Reagan consensus on the benefits of free trade and immigration. They were complicit in the dismantling of bank regulation in the 1990s and have tried to buy off, rather than support, the labor movement over its objections to trade agreements.

But the more important problem with the Democrats is that the party has embraced identity politics as its core value. The party has won recent elections by mobilizing a coalition of population segments: women, African Americans, young urbanites, gays, and environmentalists. The one group it has completely lost touch with is the same white working class that was the bedrock of Franklin Roosevelt’s New Deal coalition. The white working class began voting Republican in the 1980s over cultural issues such as patriotism, gun rights, abortion, and religion. Clinton won back enough of them in the 1990s to be elected twice (with pluralities each time), but since then, they have been a more reliable constituency for the Republican Party, despite the fact that elite Republican economic policies are at odds with their economic interests. This is why, in a Quinnipiac University survey released in April, 80 percent of Trump’s supporters polled said they felt that “the government has gone too far in assisting minority groups,” and 85 percent agreed that “America has lost its identity.”

The Democrats’ fixation with identity explains one of the great mysteries of contemporary American politics—why rural working-class whites, particularly in southern states with limited social services, have flocked to the banner of the Republicans even though they have been among the greatest beneficiaries of Republican-opposed programs, such asBarack Obama’s Affordable Care Act. One reason is their perception that Obamacare was designed to benefit people other than themselves—in part because Democrats have lost their ability to speak to such voters (in contrast to in the 1930s, when southern rural whites were key supporters of Democratic Party welfare state initiatives such as the Tennessee Valley Authority).
[...]
Clearly, some changes are more workable than others, with immigra*tion being at the top of the theoretically doable list. Comprehensive immigration reform has been in the works for more than a decade now and has failed for two reasons. First, opponents are opposed to “amnesty,” that is, giving existing undocumented immigrants a path to citizenship. But the second reason has to do with enforcement: critics point out that existing laws are not enforced and that earlier promises to enforce them have not been kept.
[...]
Moving to a much more restrictive policy on legal immigration, in which some form of amnesty for existing immigrants is exchanged for genuine efforts to enforce new and tougher rules, would not be economically disastrous. When the country did this before, in 1924, the way was paved, in certain respects, for the golden age of U.S. equality in the 1940s and 1950s.
[...]
This is why the unexpected emergence of Trump and Sanders may signal a big opportunity. For all his faults, Trump has broken with the Republican orthodoxy that has prevailed since Ronald Reagan, a low-tax, small-safety-net orthodoxy that benefits corporations much more than their workers. Sanders similarly has mobilized the backlash from the left that has been so conspicuously missing since 2008.

“Populism” is the label that political elites attach to policies supported by ordinary citizens that they don’t like. There is of course no reason why democratic voters should always choose wisely, particularly in an age when globalization makes policy choices so complex. But elites don’t always choose correctly either, and their dismissal of the popular choice often masks the nakedness of their own positions. Popular mobilizations are neither inherently bad nor inherently good; they can do great things, as during the Progressive era and the New Deal, but also terrible ones, as in Europe during the 1930s. The American political system has in fact suffered from substantial decay, and it will not be fixed unless popular anger is linked to wise leadership and good policies. It is still not too late for this to emerge.
Citera
2016-07-28, 20:01
  #40304
Medlem
Napoleon.Snowballs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ujhs
Kultursociologen Christopher Lasch (mest känd för "Den narcissistiska kulturer) skrev redan på 1980-talet boken "Eliternas uppror och sveket mot demokratin".Nu är det längesedan jag läste den, men man måste tillstå att han förutsåg detta väldigt tidigt. Eliterna kommer att förakta folket och köra sitt eget race........den som inte hänger på betraktas som en simpel populist.

The Revolt of the Elites kom ut samma år som Lasch gick bort, 1994. Detta mästerverk förutsåg dagens utveckling. MSM lyckades fördröja reaktionen med ett decennium, men inte mer än så. Här är en bra introduktion:

http://www.professorbainbridge.com/p...he-elites.html
Citera
2016-07-28, 20:52
  #40305
Medlem
orrtupps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vimur
Ett roligt exempel på identitetsvänsterns tilltagande absurditeter är inslaget "Berättelser om trans" i dagens Studio ett. Terminologin för de könsöverskridande identiteterna är nu så pass omfattande att det krävs små lexikon och P1 hade bjudit in författaren till ett dylikt tillsammans med en transperson av något slag.

Programledarna, som jag antar är s.k. cis-män, är märkbart nervösa inför utmaningen att inte trampa snett i terminologiträsket och gästerna verkar njuta av övertaget som två trumpna tonåringar med en hållhake på pappa. För att komplicera saker ytterligare kan könsidentifieringen variera från dag till dag och det finns en hel uppsättning förhållningsregler för hur dessa sköra varelser ska bemötas.
Hörde också detta, de kom ju också in på begreppet cis som alltså ska vara det som vi heteros ska kallas.

Vad som slog mig var att dessa transpersoner som är så extremt känsliga för vad vi kallar dom utan att tveka själva tar sig rätten att bestämma vad vi ska kallas! Önskar att programledarna skulle ha ifrågasatt detta tilltag att inte låta oss själva bestämma vad vi vill kallas...normala till exempel
Citera
2016-07-28, 21:01
  #40306
Medlem
orrtupps avatar
Patrik Engellau skriver denna drapa i Det goda samhället. Han vill helt enkelt avskaffa det mångkulturella samhället.
Citat:
Det talas om att muslimer måste göra upp med sin religion och sin ideologi. Det måste vi svenskar också. I detta avseende är vi inte så mycket bättre än muslimerna. Vi kan börja med att ta bort alla stadganden om att Sverige ska vara multikulturellt och sedan jobba vidare med att försöka förmå eventuella migranter att assimileras till det svenska samhället.
https://detgodasamhallet.com/2016/07...ska-ideologin/

Läsning rekommenderas. Det känns som han har tagit ett steg till i ingenmansland.
Citera
2016-07-28, 21:11
  #40307
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Napoleon.Snowball
The Revolt of the Elites kom ut samma år som Lasch gick bort, 1994. Detta mästerverk förutsåg dagens utveckling. MSM lyckades fördröja reaktionen med ett decennium, men inte mer än så. Här är en bra introduktion:

http://www.professorbainbridge.com/p...he-elites.html


My bad.....jag trodde den kom ut på sent 1980-tal. JAg bugar mig och tackar för korrigeringen.

Nåväl 1994 är 22 år sedan......lysande skrivet av Lasch. Undrar om hans alster finns kvar på biblioteken........även om jag tvivlar på de svenska biblioteken.
Hur som helst.....roligt att råka någon annan som läst Lasch. Jag lyfter på hatten.
Citera
2016-07-28, 21:19
  #40308
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Napoleon.Snowball
Francis Fukuyama har i en artikel i Foreign Affairs (tyvärr bakom registreringsvägg) i Laschs anda nyligen sagt att den populistiska reaktionen i väst är ett demokratiskt sundhetstecken:


Mycket trevligt att se dina inlägg, "Nappe"....även jag har läst Fukuyama.......en titel i stil med "Historiens slut och sista människan"....även detta var för något decennium sedan....där han menade att liberalismens seger var ett faktum.............men men, mycket oförutsett kan hända på något decennium.

Jag är glad och stolt över er som orkat "förkorva" er...........jag har blivit intellektuellt förslappad senaste decenniet.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in