Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Så får vi återigen se hur det offentliga Sverige tjafsar bort den egentliga frågan.

Fenomenet med sexuella ofredanden på allmänna platser kom i dagen i samband med avslöjandena om massiva övergrepp på nyårsnatten i Köln. De tyska rubrikerna gav global uppmärksamhet och ledde till efterforskningar även i Sverige, som i likhet med flera andra europeiska länder visade sig ha drabbats av liknande problem.

Den officiella tyska utredningen om incidenterna i Köln presenterades i april av Nordrhein-Westfalens socialdemokratiske inrikesminister Ralf Jäger (se kollegan Paulina Neudings referat i Dagens Samhälle). Utifrån bland annat 1 178 timmars material från övervakningskameror kunde man konstatera att övergreppen hade haft mycket stor omfattning. Man räknade till 1218 offer, varav 529 utsattes för sexualbrott.

Utredningen slog fast att nästan samtliga misstänkta gärningsmän, 149 av 153 personer, var invandrare. Två tredjedelar kom från Marocko och Algeriet. 68 var asylsökande, 18 befann sig illegalt i landet och 47 hade okänd status (man kunde inte avgöra om de fanns legalt eller illegalt i landet). Fyra var ensamkommande minderåriga, och tio hade fått uppehållstillstånd.

Den svenska polisens utredning var inte lika detaljerad. Men kontentan var inte olik. Rapporten ”Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder” från i maj skriver att ”I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige.”

Självklart är sexuella ofredanden ett problem som återfinns i samhällets alla skikt. Självklart är det en mansfråga.

Men den stora mängden övergrepp kan härledas till en begränsad grupp människor. Åtgärder som har som mål att bli meningsfulla bör riktas ditåt.

Forskningen har till exempel visat att 63 procent av våldsbrotten i Sverige utförs av en procent av befolkningen. Gärningsmännen bakom samtliga våldsbrott ryms i fyra procent av befolkningen (Aggressive antisocial behavior – clinical, cognitive, and behavioral covariates of its persistence, Märta Wallinius, Lunds Universitet 2012).

Det kan naturligtvis någon gång vara på sin plats med en bred upplysningskampanj riktad till alla svenskar om att våld är förkastligt, men vill man komma åt våldsbrotten bör man fokusera på de fyra procent av befolkningen som är gärningsmän. Riktig effekt får man om man når den procent som står för majoriteten av brotten.

Sexuella övergrepp av den typ som diskuterats i samband med Köln, och i Sverige bland annat festivalen We are Stockholm, är huvudsakligen inte en fråga om ”hela samhället”, ”ungdomar” eller ens ”män mellan 15 och 25 år”, som polisens kommunikationsavdelning vill påskina.

Polisens kampanj blandar bort korten. Vad vi behöver är primärt inte bred upplysning, utan målmedvetna insatser för att förhindra en specifik grupp förövare.

Tjafsa inte.

Det finns ett Sverige som vi ogärna talar om.

Samhället har helt tappat greppet i dessa områden och i 15 är det extra allvarligt.
...
Kriminella ligor styr, polisen drar sig för att åka dit, knark kan säljas öppet, skottlossning är vardag och människorna känner ingen samhörighet med det svenska samhället.
...
riktlinjerna för det moderna Sverige. Urbaniseringen var motorn, ett rationellt tänkande verktyget.
...
I Göteborg finns flera kriminella klaner och ätter med internationella rötter som utövar påverkan och styr hela stadsdelar.
...
Var tog Folkhemmet vägen och varför tappade ansvariga politiker greppet om utvecklingen?
...
Fastnade vi i självbilden om att vi här så himla bra?

Alla rapporter om utanförskap, om arbetslöshet och bidragsberoende, om skolor som inte höll måttet… varför lyssnade ingen?

53 områden, mesta dels miljonprogram, som polisen pekar ut som särskilt utsatta och i behov av insatser.

Samhället helt tappat greppet i dessa områden och i 15 är det extra allvarligt.

"Där möter han de stenkastande ungdomarna, delar av den kriminella klick som kommit att prägla förorterna, och menar att man också måste se dem som de tonåringar de ofta är.

– Det är snälla pojkar. Vanliga busfrön. Jag menar, vi gick och pallade äpplen. De här grabbarna tänder eld på en bil. Men det är samma busfrön, man får inte glömma det. De flesta har bara inte samma konsekvenstänk och riskanalys som man får när man äter middag hemma varje dag klockan sex med mamma och pappa."

Om den nationella demokratin stärks av självständiga sektorer med minskad eller obefintlig folkmakt borde den internationella demokratin också göra det. //..// Den centrala frågan nu bör inte vara hur folket ska få mer makt i EU utan hur EU, i likhet med medlemsländerna, ska skyddas från plötslig folkmakt.

Det skulle bli en folkhemsdröm. När miljonprogrammets områden invigdes med pompa och ståt pratades om unik stadsbyggnadsplanering och internationella hyllningar. Nu finns de på polisens lista över Sveriges mest utsatta bostadsområden. Muren mot övriga samhället växer, fattigdomen breder ut sig.

Den "unika stadsbyggnadsplanering" som lyftes fram på 1960-talet klassas nu som en säkerhetsrisk för poliserna när de, på grund av områdens uppbyggnad, har svårt att både spana på brottslingar och fly undan kaskader av kastade stenar.

Södra Sofielund, Malmö. Det har rapporterats om att kriminella har tagit kontrollen över ett bostadshus i Malmö. Att de säljer knark och att polisen inte kan bli av med dem. Det stämmer inte med verkligheten. I verkligheten handlar det inte om ett bostadshus – utan om ett helt bostadsområde. Om en plats där droger, vapen och barnfamiljer blev vardag. Och om staden som lät det ske.