Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
Den alltid lika obehagliga Petter Larsson, med meriter inom AFA & Expo, försöker desperat i Sydsvenskan/HD att motarbeta alla åsikter om att det finns något specifikt svenskt.
Det är närmast löjeväckande hur den jävla pajasen desperat försöker avförda tanken om en svensk kultur som "radikalhöger". Idioterna börjar definitivt känna hur korthuset är på väg att rasa.
http://www.hd.se/2016-05-29/idn-om-s...gar-ar-nonsens
Den förbannade gamle AFA-busen! I sanning obehaglig.
Komiskt hur vänstern tycks betrakta sig som blixtrande skarpa debattörer med sitt ständiga mantra ”
Ööööh, kåldolmar e turkiska, alltså finns ingenting svenskt…”, som kommer i diverse varianter.
Vänstern tycks ju själv tro på dessa ständigt återkommande dekonstruktioner, men varför?
Jo, troligen eftersom de fått för sig att deras marxism är en vetenskap. Liksom Emile Zola menade att han bedrev forskning när han skrev böcker, har väl marxisterna alltid menat att deras tyckande och tolkning av samhället är vetenskapligt baserad forskning.
Vänstern dyrkar ju naturvetenskapen utan att förstå den. Så här tror jag den vetenskapligt inspirerade tankeprocessen bakom Larssons (och Lomfors, Sahlins, Reinfeldts, m.fl. extremisters) filosoferande har gått till:
I naturvetenskaplig teori kan man som bekant montera ned ett djur, säg en älg, till enskilda atomer. Dessa atomer kan efter älgens död ingå i mängder av nya organismer, utan att de enskilda atomerna har något som helst förhållande till den gamla älgen, som inte längre existerar. På detta sätt tror man sig kunna dekonstruera den svenska kulturen till enskilda kulturella praktiker, som står att finna även i andra kulturer, för att därigenom bevisa att inget svenskt finns.
Samma med könsidentitet: ”
Jo, rosa var en gång i tiden en manlig färg, alltså finns ingen essentiell könsidentitet”, eller sexuell läggning: ”
vissa ursprungsbefolkningar praktiserar institutionaliserad homosexualitet, alltså är ingen människa bunden till en fast sexuell läggning”.
Kan man då med hedern i behåll argumentera så som vänstern gör?
Naturligtvis inte.
I vänsterns strävan efter att dekonstruera individuella och kulturella identiteter, bortser man helt ifrån det som i själva verket utmärker en människas eller en grupps identitet:
upplevelsen av att ha en identitet.
Upplevelsen av en identitet är ju en central komponent inom sociologin och antropologin,
men så simpel är ju inte marxismen: det är ju för sjutton gubbar en naturvetenskap! Och naturvetenskap jobbar inte med känslor och subjektivitet.
Identitet är en subjektiv upplevelse, men icke mindre verklig för det. Föränderlig, visst, men bara till viss del. Att vi skulle sakna en essentiell identitet är bara en rödskimrande önskedröm för sådana som drömmer om att få leva i en socialistrepublik med femårsplaner, omgiven av viljelösa medborgare.
Men skulle Larsson ifrågasätta alla identiteter? Naturligtvis inte: i linje med vänsterns inkonsekvens är upplevelserna av att vara t.ex. lesbisk, svart eller kvinna i en mans kropp lika oomkullrunkeliga som Kinnekulle.
Den förment objektivt analytiska texten är dessutom motiverad av synnerligen subjektiva sentiment: Larssons oresonliga och inte helt rationella hat mot sitt land samt hans förakt för sina landsmän.
För övrigt skulle jag helst läst denna dynga via unvis.