Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tidningen Arbetet har i SVD svarat Neuding efter att hon svarat på Arbetets kritik av hennes artikel om bråken i Biblioteken:




Paula Neuding svarar:




Sandra Lund och andra med henne har i många år kunnat skriva att den eller den ljuger utan att de senare kunnat svara. Nu kan de det. Mediakriget blir inte tydligare. De flesta intrigerna finns med: olika ägare som klantigt lyfts fram av Arbetet, olika politiska sympatier som Arbetet också på ett klantigt sätt försöker göra till något neutralt och hänvisar till det röda Dik vars ordförande trivialiserar bibliotek-stöken.

Arbetet försöker med hjälp av facket och svt göra det till att vänstern har monopol på biblioteken. Om samhället kan dämpa de sociala problemen upphör bråken menar man. Nu är det inte det Neuding talar om, utan att det över huvudtaget förekommer bråk i bibliotek. Det är mycket alarmerande. Respekten för offentliga rum är lite av grunden för att samhället kan fungera. Och vänstern ska inte göra det till sin fråga, vilket i realiteten innebär att de som bråkar får sympatier.

Jag tycker mig ana varför vänstern med tidningen Arbetet blir irriterade över Neudings artiklar. Det är rätt simpla artiklar egentligen. Men för det första: hon pekar på områden som på ett eller annat sätt berör alla och är samhällets grund vilket gör att medborgarna har rätt att tycka till (vänstern hatar när vanligt folk har rätt att tycka något), och för det andra: mångkulturprojektet har misslyckats eftersom det är ingen hemlighet vilka som ställer till problemen och varför dessa människor gör det. Vänstern hänvisar till utanförskap, men vadå, de skulle ju rädda välfärden och lyfta Sveriges ekonomi och göra svensk forskning världsledande inom alla områden. Så har det sagts och de som ifrågasatt detta har blivit uthängd som rasister (lika med nazister), vilket Neuding nu också blivit.

Men inte pga batikhäxorna. De måste försörjas med offentliga medel på ett eller annat sätt. Om de håller en afghan i handen under tiden spelar ingen större roll ekonomiskt.

Jag tycker det är bättre att göra jämförelsen med spekulation i konst eller utgångna konservburkar. Konceptet bygger på en tro på och en spekulation i, att afghanerna blir mönstermedborgare som skaffar minst 2 barn och betalar flitigt med skatt till det offentliga. Vilket inte kommer att ske förstås. Det faller redan på könsobalansen. Ty många av dessa killars enda chans att yngla av sig är med en importfru. Och skulle man mot förmodan få importera en sådan om 10 år, så kommer hon bli vid sin spisläst. Men kräva full försörjning på sin ålders höst.

(Hade afghanerna istället varit blonda österrikare fördelade på hjärnkirurger och tandläkare, så är det lätt att se vinsten. Ty de kommer framgångsrikt fungera på den inhemska frumarknaden och peta en mindre framgångsrik inhemsk konkurrent ut i ungkarlsskap.)

Det är f.ö. helt makalöst att inte media skriver eller diskuterar de framtida konsekvenserna av könsobalansen hos "barnen" i större utsträckning än vad de gör. Frågan går ju faktiskt att angripa i helt invandringspolitiskt neutral ton. En invandringsförepråkare skulle t.ex. kunna förespråka en könsselektering i invandringen till Sverige.
Eller de kanske väntar tills barnen är ensamma 45-åringar, varpå man drar igång ett drev om att det är statens fel och yrkar på skadestånd...

Att man överhuvudtaget kan förneka stöket på biblioteken & vem som ligger bakom är så löjligt att man inte vet om man skall skratta eller gråta. Den naturliga reaktionen på postmarxistiska bortförklaringar borde inte ens bemötas seriöst utan bara avfärdas med ett hånskratt.

Sen kommer tokvänstern med sin tramsiga "normkritik" & försöker göra det till att det är "tysthetsnormen" på biblioteken som är problemet.
Anledningen till att det låter idiotiskt beror på att dom är idioter.

Vem som helst som har besökt bibliotek regelbundet ser ju exakt vad som har hänt, varför det ett antal år nu har funnits uniformerade vakter på biblioteken & vem som har rånat besökarna & varför man fick stänga biblioteket för att personalen behövde kristerapi efter knivslagsmål. Och detta är bara exempel från det lokala biblioteket här i stan. Ingen som har varit på biblioteket kan ta miste på vem & vad som är orsaken till stöket, det är fullständigt uppenbart för alla.

Men att försöka "dekonstruera" verkligheten & blanda bort korten är som bekant en postmarxistisk paradgren. Att kritisera & brunstämpla den som bara objektivt observerar hur vekligheten ser ut är det enda försvar dom har kvar. Som Steve Sailer konstaterade: "Political correctness is a war on noticing."

Heder åt Neuding som orkar brottas med idioterna. Idioter som bara för en generation sedan enbart hade blivit bemötta med ett hånskratt & varit hänvisade till att sprida sina psykotiska fantasier i någon stenciltidning.

Kejsaren är naken, Far åt helvete!

Röstar man för massimport av mänskligt avfall ska man kanske inte förvånas över vad det för med sig, utan istället glatt gilla läget? Vissa ting är dock till synes svårsmälta, så som glädjebeskedet från Tyskland att där nu införs könssegregerade tågvagnar.


http://www.svd.se/kvinnovagnar-pa-ta...m/ledarbloggen

Så lyder Maria Ludvigssons omdöme, så varför rösta hit patrasket om man inte har någon avsikt att njuta av den exotiska berikning det medför?

Är det ändå inte lite typiskt att när hela 87% ansträngt sig så för att massimportera horder av misogyna och med det moderna samhället fullkomligt inkompatibla taharrush-orcher, hundratusentals utav dem, så ska det genast börja gnällas om integrationen.


Som Mona Sahlin med sin inställsamma stämma sa, så är det ju svensken som ska integreras i det nya Sverige. Då är det svårt att se nåt annat val än det mellan könssegregerade tågvagnar och könsblandade dito där flinka arabfingrar letar sig in under taharrushtörstande trosor. Alternativet vore ju att till stöveltrampets glada stämmor packa orcherna i godsvagnar.

Dock får man lov att konstatera Ludvigssonskan låter allt mer som Flashback, även om hon fortfarande har en bit kvar att gå innan hon är hemma. Här kallas de arma flyktingbarnen för kräk som ska tvingas anpassa sig till vad jag förmodar är svenska normer och värderingar.

För egen del är det nog dags att köpa Fanta och poppa rikligt med popcorn.

Ja det hela är surrealistiskt. Neuding pekar på sånt som förstör ett system som i sin tur vilar på en fungerande nationalstat, just den stat som vänstern så innerligt hatar men ändå frivilligt lever frikostigt av. Vänstern bär sig alltså inte själv och är därmed inte äkta och bör som du säger inte tas på allvar.

Jag har stor respekt för arbetarrörelsen och feminismen. Båda rörelserna företräder människor vars arbete möjliggjort det välståndssamhälle vi nu lever i. Däremot ogillar jag skarpt dagens vänster och postmodern feminism vars mål är att krossa det system som vi alla lever gott på, inklusive de själva. Rasifieringsdebatten är ännu en sådan där kvasidebatt om just ingenting men att de som känner sig kränkta tacksamt och leende tar emot bidrag, stipendier, fonder och får fina anställningar från just de ställen som möjliggörs av system man så innerligt hatar. Allt är så sanslöst korkat och kan inte fortsätta i förlängningen.

Asylsvenskan har haft en reportageserie om massuppsägningar i Malmö stad.



"2 024 tillsvidareanställda lämnade Malmö stad under 2015 - en personalomsättning på elva procent. Var nionde anställd sade upp sig.

Avhopparlistan toppas av precis de yrken Malmö stad just nu behöver mest: socialsekreterare, grundskollärare och förskollärare.
– Det här är extremt skrämmande. Dels att personalomsättningen i stort sett har fördubblats sedan 2009 och dels att sjukfrånvaron ökar. Jag undrar hur många som är sjuka för att Malmö stad har gjort dem sjuka? säger Helena Nanne (M), ledamot i Malmö stads personalberedning."

Det Helene Nanne befarar verkar stämma:

"Jag anser att det finns alldeles för många inkompetenta chefer som styr verksamheterna. Man betraktar medarbetarna som utbytbara.

Det råder en tystnadskultur där man ger sig på de som är kritiska. Jag har absolut inget förtroende för Malmö stad som arbetsgivare.
Socialsekreterare inom barn och familj, anställd i mer än tio år. Sade upp sig 2015."

"En fruktansvärd personalpolicy och en arbetsmiljö som genomsyrades av rädsla för repressalier. Löner som inte motsvarade prestationen. Chefer som uttryckte att personalen var utbytbar. Personal som lämnade arbetsgruppen samt blev sjukskrivna, och engagerad och välutbildad personal som hindrades att utföra ett gott arbete. Ändå blev arbetsgruppens kritik aldrig hörsammad.
Gruppterapeut, anställd i fem-tio år, sade upp sig 2011."

Tyvärr frågar sig Asylsvenskan inte varför hoten och den usla policyn finns. Jag skulle inte lita på en artikel som sa att det berodde på invandringen. Å så är det just inget mer. Däremot känner vi igen taktiken med hot och usel attityd hos styrande. Massinvandring och mångkulturprojektet har genomförts med just sådana metoder. Denna atmosfär av elakt ledarskap och dumsnäll värdegrund som till varje pris ska inpräntas genomsyrar snart när hela samhället.

Då är vi tillbaks till biblioteken. Även bråken där och att det tillåts fortsätta är en konsekvens av ett ledarskap och en politisk korrekt journalistkår som med aggressiv metod tystar kritiken och låter allt falla ihop bara för att vi ska ha massinvandring och mångkultur.

Den efterföljande Twitterkonversationen mellan Neuding och Arbetets kulturredaktör Jonna Sima är underhållande. Biblioteksstök är uppenbart känsligt, och Sima drar sig inte för att anklaga Neuding för att sprida "uppenbart påhittad fakta". Sima hade förmodligen förväntat sig att utan vidare krusiduller inkassera de sedvanliga ryggdunkningarna, och inte en Neuding på krigsstigen och övriga twitteratis krav på ursäkt och förklaringar.
... och här drar sig Sima ur tråden.
https://twitter.com/jonnasima/status/714038830379220994

Utan att tagga Neuding påstår Sima i nästa tweet att "uppenbart påhittad fakta" syftade på Neudings påstående från 2012 om vanligaste pojknamnet i Malmö 2004...
... och ännu en snöplig sorti för Sima.
https://twitter.com/jonnasima/status/714039350548439040

Det är uppenbart var övriga trådskribenternas sympatier ligger, och möjligen en obehaglig insikt för Sima om bristande argumentationsförmåga och att Twitter inte längre är en trygg vänsterdomän där billiga poäng kan inhöstas utan större ansträngning.

Mediakrigets uppmärksammade narrativ återfinns ibland på rent ironiska ställen.

Vi är väl alla bekanta med PK-floskeln: "Flyktingkrisen är inte en kris för Sverige, utan för de flyende!". Ett narrativ som Aftonbladet propagerat på många olika sätt, kanske mest provocerande via Virtanens förmyndande ledare om rödvinet.

Det är modern medias variant av det min mamma brukade säga när jag som litet barn ratade den kokta torsken - "Tänk på barnen i Afrika!"

Ibland slår dock PK-narrativet tillbaka på Aftonbladet själva på ett ytterst humoristiskt sätt.

Exempel:

Aftonbladet har under senare tid granskat tågkraschen i slow motion som är den svenska polisen.

Idag belyser man personalbristen, som i sommar riskerar leda till att nödställda inte får någon hjälp.

Polisbristen akut – riskerar bli katastrofal
http://bloggar.aftonbladet.se/krisen...i-katastrofal/


Efter denna synnerligen allvarliga problembeskrivning försöker Aftonbladets skribent ställa någon till svars, varpå detta inträffar:


Det är inte minst Aftonbladets mediakrigare som legitimerat den relativistiska argumentation Ekéus här ger uttryck för.

Asylinvandring på dessa nivåer leder till katastrofala utgifter för statskassan.
- Jaså, har du behövt köpa billigare rödvin eller? Höhöhö.

Beaten to the punch on this one.

"Kan man inte beskriva det så om en samhällsbärande myndighet är kraftigt underbemannad?
– Jo, men jag tänker liksom krisen i Syrien. Allt är relativt.

Det är inte minst Aftonbladets mediakrigare som legitimerat den relativistiska argumentation Ekéus här ger uttryck för.

Asylinvandring på dessa nivåer leder till katastrofala utgifter för statskassan.
- Jaså, har du behövt köpa billigare rödvin eller? Höhöhö."

När jag läste den i eftermiddags drog jag omedelbart paralleller till Kossan Melins genomusla krönika förra året som kommentar till Jimmie Åkessons sommartal. Där argumenterade hon att den svartmålning som Åkesson ägnade sig åt var falsk och vilseledande då Sverige, minsann, var ett bättre land än många andra, tex Afghanistan vill jag minnas. Vi hade även fungerande el och vatten och då fanns det ingen anledning till tal om någon "systemkollaps", var budskapet från Melin. Jag har inget minne av att ha genomlidit den sortens idiotresonemang tidigare, i vart fall inte från någon så högt upp PK- hierarkin men minnet kan givetvis bedra mig. Det verkar dock som att Melin slog an en ton med sitt resonemang. Nu Syrien alltså. Vad blir nästa steg? "Systemkollaps???!!! Vi är inte ens i närheten av Sierra Leones spädbarnsdödlighet så lägg ned skitsnacket!"

Även där förlorar vänstern terräng. Medieägarna ser nu med all tydlighet var trenden drar utan deras kontroll.

Utan internet är man så gott som död. Pr-mässigt sett. Någonstans måste medieägarna ur rena marknadsprinciper begripa att den agendasättande journalistiken a la Wolodarski inte håller. Om så stora maktmänniskor som herr Ulf Adelsohn och fru Lena Adelsohn Liljeroth från Strandvägen hellre läser Avpixlat än SVD i vissa avseenden bör medieägarna dra vissa slutsatser.

Journalistik handlar om att förmedla information. Internet och dess marknad å sin sida lever på att kanalisera folks upplevelser och reflektioner. Här finns en motsägelse. Att folks upplevelse och reflektioner inte alltid är korrekt med sanningen är en truism, varvid journalistiken behövs. Men om journalistiken har som idé att förneka och förlöjliga eller rent av förfölja folks faktiska upplevelser och därtill reflektioner blir det ett problem. Marknaden som är beroende av ett intresserat folk, alltså kunderna, kommer snart inse detta. Vadå, ska enbart de med enbart rätta åsikterna ha tillgång till internet. Då hamnar vi i storleken 50 000 personer. Handeln förlorar därmed tusentals miljarder. Det kommer liksom inte att hända. Mediakriget om mångkulturen bör hamna i den reflektionen.

Det där verkar även vänstern ha insett. https://twitter.com/anderslindberg/s...72360391884801
(Notera att de inte verkar förstå vad "troll" innebär, utan verkar använda det som ett allmänt ord för personer som inte uppskattar invandring)
Men kanske stämmer det att det blivit fler och fler som börjat kritisera invandringen och hela systemet, vilket nu också märks på twitter. Innan hade jag uppfattningen om att twitter mest var ett vänstertillhåll där de kunde skapa twitterstormar om manspreading eller dreva mot de som inte höll med. Men nu verkar det snarare vara invandringskritikerna som är i majoritet. Positiv utveckling i så fall.

Just Twitters status som en sandlåda & skyddad verkstad för postmarxism har ju verkligen fått sig en knäck. Jag har hört fler & fler PK-hjon som har dragit sig ur Twitter just för att man numera blir motsagd & krävd på källor när man kommer med sina floskler. Vilket naturligtvis omnämns som att "bruna krafter" tagit över sociala medier.

Jag är själv aktiv på ett antal slutna nätforum om diverse specialintressen, som tidigare översvämmades av vänstertrams. Men i takt med att det nu börjar komma mer & mer vederhäftig kritik, som man inte kan bemöta sakligt, så är det allt fler som helt eller delvis drar sig undan offentliga forum.

Där man tidigare nästan dagligen spammade sönder specialforum med att klippa in hela artiklar av Jonas Hassen Khemiri & andra debila galningar, utan att så många vågade kritisera pga. risken för brunstämpling, så krossas numera nästan varje sådant försök med verifierbara faktauppgifter. Detta har gjort vänsteraktivisterna allt mer hysteriska & det slutar nästan alltid i personangrepp & avstängning. Så mängden sådana propagandainlägg har minskat & en hel del av aktivisterna har försvunnit. Gissningsvis finns dom numera på helt slutna forum där dom inte behöver bekymra sig om att någon säger emot deras fantasier.

Intressant nog så är de dom som varit mest aktiva som nu försvinner & jag undrar om det inte finns ett samband med det som den här studien tar upp:
http://www.independent.co.uk/life-st...-a6948401.html

Den här artikeln stödjer åsikten att de drar sig tillbaka från twitter. http://unvis.it/https://t.co/BDEcsIZfmo

Samtidigt passar man förstås på att angripa twitter, nu när det inte längre är deras domän. Lite brända jorden så där.