Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Så enkelt, så självklart, så rätt! Ett debattinlägg från professor Peter Esaiasson, Göteborgs universitet. Här bekräftas allas våra tidigare framförda tankar att massinvandringsprojektet är ett elitistiskt politikerprojekt utan nödvändigt folkligt stöd. Vi har helt enkelt blivit påtvingade ett folkutbyte utan möjlighet att agera eller protestera.

"Legitimitet handlar om medborgarnas uppfattningar om makthavarnas sätt att sköta uppdraget. Här står Sverige inför en besvärlig situation. Det är ovanligt, kanske till och med unikt, att det politiska etablissemanget enas om en politik som leder till samhällskonflikter".

Ljuv musik för mina öron. Vi har väl alla stundom förundrats över svenska politikers patologiska motvilja mot att i första hand verka för sin egna befolknings bästa utan konsekvent prioriterat precis alla andra än de egna väljarna.

I en simpel three point plan förklaras hur detta "unika" har kunnat komma till stånd.


" 1. Det politiska etablissemanget brett definierat (partier, medier, myndigheter, debattörer, akademiker, intresseorganisationer) har i samförstånd satsat på att Sverige ska ha Europas mest generösa flyktingpolitik. Det rör sig om ett medvetet val. En jämförelse med Danmark visar att Sverige hade kunnat gå en annan väg.



2. Den generösa flyktingpolitiken har aldrig haft aktivt majoritetsstöd bland medborgarna. Den bästa källan över opinionsläget är SOM-undersökningarnas tidsserie från 1990 och framåt. Vid samtliga 25 mättillfällen är det fler som önskar en restriktiv politik än som önskar en generös politik. Och när motsvarande fråga ställs till riksdagsledamöterna i samband med riksdagsvalen från 1994 och framåt visar jämförelsen på större åsiktsskillnader gentemot medborgarna än i någon annan sakfråga som har undersökts.



3. I den offentliga debatten har argumenten för en generös flyktingpolitik dominerat över motargumenten. Exempelvis har ingen trovärdig etablissemangsperson föreslagit att Sverige ska gå den danska vägen. Eftersom medborgarna tar intryck av debatten kan vi utgå från att opinionen för en restriktivare flyktingpolitik varit ännu starkare om det offentliga samtalet varit mer balanserat."

Självklarheter som sagt men ändå klart uppfriskande att se dessa på pränt och i DN av alla tidningar. Till sist underkänns med råge hela beslutsprocessen för pågående folkutbytesprojektet.

"Även om den generösa flyktingpolitiken har stöd av många medborgare är den ett elitprojekt som har drivits av det politiska etablissemanget i samförstånd. Belysande är att beslutsprocessen inte klarar något av tre kriterier på en väl fungerande och lyhörd representation:

• att politikerna fattar de beslut som de flesta medborgare vill att de skall göra i stunden;

• att politikerna gör klart att de känner till vad medborgarna tycker och tänker i den aktuella frågan; och

• att politikerna ger goda förklaringar till sina beslut (i det här fallet genom att bekräfta farhågorna över den generösa flyktingpolitikens negativa konsekvenser)."

Egentligen hade man väl kunnat stanna vid den inledande formuleringen att det är "unikt" att politiker enas om en politik som leder till "samhällskonflikter". Etablissemanget enas alltså om en politik som man "vet" kommer ställa till djävulskap för medborgarna samtidigt som man "vet" att detta inte är något som folket överlag vill ha. Ändå kör man fullt ös medvetslös rätt in i kaklet. Någon unvis.it är ej nödvändig för detta inlägg. Läs och njut!

http://www.dn.se/debatt/eliten-satte...n-pa-undantag/

Sakine Madons ståndpunkter - till skillnad från Alice Teodorescus - är starkt orienterade mot att förespråka:

● vad som gynnar muslimska kvinnor med hennes egen profil

● vad som gynnar kurder

● vad som gynnar/befrämjar invandring till Sverige

Sakine Madon drar en lans för Fredrik Segerfeldt och centerpartiet, eftersom de vill befrämja invandring till Sverige. Det är fullt möjligt att hon är medveten om det du citerar från Segerfeldts penna - men för Madon s.a.s. trumfas det av, att Segerfeldt vill öka invandringen till Sverige från t.ex. Afrika och Mellanöstern.

Hon twittrade t.ex., att hon alltid hade "sett upp till" eller "beundrat" (minns inte det exakta ordvalet) organisationen Expo. Nuff' said.

Ja, Sakine är verkligen inte speciellt konsekvent eller bunden till principer som debattör - men det gäller väl i princip alla som skrivit i kvällstidningarna de senaste tio åren?

Jag håller med om att Sakine i många lägen är en förenklande, populistisk slugger som orienterar sig efter vilka som är hennes kompisar och så, och som gärna döljer vad hennes punchlines leder till på längre sikt - men det gäller ju i lika hög grad Pascalidou, Isobel, Katrine Kielos m fl. Principfasta, resonerande figurer som Herbert Tingsten, P-O Enquist eller Marika Formgren är liksom inte vad massmedia efterfrågar idag. Det positiva med Sakine är att hon har varit rätt så konsekvent med att ta avstånd från identitetspolitikens grumligheter. Att hon sedan ändå anser att kurder är bäst får man ju räkna in på att det är hemmalaget.

Oyto brukar gissla Adan Cwejman för att denne lyfter fram de negativa konsekvenserna för den judiska befolkningsgruppen i Sverige - men inte tillerkänner den etniskt svenska befolkningsgruppen några legitima intressen som grupp. Sakine Madon har samma slags gruppegoistiska perspektiv (som Cwejman) på ett s.a.s. simplare sätt. Adan Cwejman skulle inte twittra, att han alltid beundrat organisationen Expo eller dra någon lans för Fredrik Segerfeldt.

Egentligen hade man väl kunnat stanna vid den inledande formuleringen att det är "unikt" att politiker enas om en politik som leder till "samhällskonflikter". Etablissemanget enas alltså om en politik som man "vet" kommer ställa till djävulskap för medborgarna samtidigt som man "vet" att detta inte är något som folket överlag vill ha. Ändå kör man fullt ös medvetslös rätt in i kaklet.

Och vad är problemet? Att 100000 unga lever i hederskultur är en del av mångkulturen, det som inte bara var positvit utan rent nädvändigt för Sverige.
Fråga fru A när som helst om hon vill ha mångkultur. Hon svarar garanterat ja. Men när mångkulturen manifesteras i Verkligeheten, ja då är det som var så positivt och nödvändigt ... ett problem!

Varför är det så få mångkulturalister som talar väl om hederskultur? Att folk har olika kulturer är väl bra, det sa ni ju nyss. Eller har ni blivit nazsiter, ni också?

Vad avses då egentligen [...] frågar sig Steven Vertovec och Susanne Wessendorf i ett nyutkommet arbete med titeln The Multiculturalism Backlash. European discourses, policies and practices (2010. London: Routledge). Och så radar de upp olika förståelser av begreppet mångkulturell; är det vad man kan kalla ”radical multiculturalism”, ”polycentric multiculturalism”, insurgent multiculturalism”, ”public space multiculturalism” eller ”difference multiculturalism”? Olika forskare har kategoriserat talet om det ”mångkulturella” och finner åtta eller nio olika typer av ”mångkulturalitet”.

Det blir ännu mera komplext när man jämför olika länders policy och strategier för ett ”mångkulturellt” samhälle. Det gäller bland annat nationer som Australien, Canada, USA, Storbritannien, Nederländerna och Sverige som under 1970-talet formulerade program för ett mångkulturellt samhälle. Under senare år har även Malaysia, Singapore, Brasilien, Mexiko, Indien och Sydafrika antagit sådana formuleringar i sina policy-program. Det visar sig att inte någon av de nämnda nationerna har antagit samma ”mångkulturella” inriktning, introducerat samma institutionella ramar eller uppföljningsinstrument. Det är i och för sig ganska naturligt, eftersom länders historiska bakgrunder skiftar och policy- och implementeringsprogram påverkas av och måste förhålla sig till det.

Den där figuren tycks ha valsat runt en del bland asylaktivisterna de två-tre senaste åren. Vi har haft tur, det är en ren slump, inget är av egen förtjänst, förfäderna hade också tur. Vit skuld. Dela med dig till de förtrampade massorna, din bleka rika jävel.

Exempel 1: Lisa Magnusson, Metro, 9 december 2014: "Vi som är födda i Sverige förtjänar inte att ha det bättre än flyktingarna"



Jag tror i och för sig just Lisa Magnusson när hon säger att hon "har fått allt gratis". Den jubelåsnan har knappast gjort sig förtjänt av sin plats i offentligheten eller de privilegier hon uppbär (varför avstår hon dem inte till rasifierade som vill upp?). Men har alltså svenskar i gemen i dag fått allt gratis, har de många generationerna i graven fått det? Näppeligen. Det tror jag faktiskt inte krönikörlollan i fråga heller riktigt anser, men det är en nödvändig byggsten i försöket att välta landet över ända, att förstöra alla förutsättningar för ett konstruktivt samhälle. Vi ska inte bara låta oss invaderas, förstöra våra oförtjänt välmående nationalstater och rånas på våra egendomar (som vi såklart fått gratis), nej, vi ska även bejaka det, aktivt bjuda in till det.

Jo, dumma krönikörer i Metro går det naturligtvis tretton på dussinet på, det är bara det att åtskilliga av landets makthavare är marinerade i samma tankegods. Den nihilistiska, allt förintande globaliseringen buktalar genom dem.


Exempel 2: Isobel Hadley-Kamptz, "De döda på stränderna", 29 augusti 2014:



Här används den sjuårige, blonde sonen som slagträ och murbräcka för mammas heltokiga, sprittsprångande-fantasier om en gränslös värld, fri invandring och att bryta ner allt som fjättrar individen jadajada. Eftersom hon vet att det bara är en fantasi, och till och med själv tillstår att det är orealistiskt, får man gissa att hon på allvar missunnar sitt eget kött och blod att somna trygg, gå i en bra skola, slippa få granater i huvudet osv. (Kanske är det dags att göra en orosanmälan till Södermalms socialtjänst...)

Lägg gärna märke till den hänsynslösa, råa tonen i citaten ovan. Det slår mig allt oftare när jag läser texter skrivna av medlemmar i den massinvandringsförespråkande tyckokratin: det här är svin, hänsynslösa svin som är beredda att offra allt för sitt egos skull, för den dödssköna kittlingen i maggropen när andra av samma sort bekräftar den egna förträffligheten.

Man postar bilder på "flyktingar" i gummibåtar på Facebook och Twitter, fäller en tår över den drunknade lille pojken Aylan, står och viftar med "Welcome Refugees"-skyltar på tågstationerna, "markerar" mot fascisterna i SD på Grammisgalan, man kanske rentav skaffar ett gulligt litet brunt fadderbarn någonstans. Och bakom den förment humanistiska masken grinar en dödskalle.

Ivar Arpis essä är tyvärr enbart tillgänglig för prenumeranter i SvDs nätupplaga och den finns enl. Ivar Arpi dessutom enbart publicerad på webben (!). Det är ett m-y-c-k-e-t märkligt upplägg... att Ivar Arpis essä inte finns publicerad i papperstidningen.

Är det månne för att begränsa tillgängligheten av en skribent, som KO Arnstberg beskriver som någon, som "nu [skriver] öppet om den svenska katastrofen" "efter en lång tid med garderobsdörren på glänt".

Att ifrågasätta ett av massinvandringsevageliets centrala trossatser - Är det en slump var vi föds? - kanske en fast ledarskribent inte tillåts göra i SvD? (Ivar Arpi ska nu vara barnledig i tre månader... så SvD får en paus från problemet - om han nu ses som ett problem för ledarredaktionen.)

JAmerikaner var förbannade när det drällde in båtar med irländare till New York på 1800-talet och de är förbannade över mexikanerna nu. Svenskarna lackade ur på bulgarienturkarna 1989 och de har lackat ur på araber/afrikaner/romer nu. Det finns en viss avtrubbning över lång tid men pressar man för hårt går allt i baklås.