Citat:
Ursprungligen postat av
SigmenFloyd
Varje gång en politiker eller opinionsjournalist yppar ordet "mångkultur" kan ni vara jävligt säkra på att dom inte har någon aning om vad fan dom pratar om.
Jag har reagerat starkt på att total kunskapsbrist uppenbarligen är en förutsättning för att kunna deltaga i migrationsdebatten, i varje fall om man ska representera den invandringsvänliga linjen. Jag får intrycket av att de enda utlänningar man har träffat (för gudarna ska veta att man inte bor i närheten av dem) är den lismande personalen på någon all-inclusive semesterort, och dragit slutsatsen att "utlänningar är ena trevliga typer, och Kalles kaviar och Aftonbladet har de i sina kiosker också tydligen". Sedan åker man hem och anklagar invandringskritiker för att vara blåsta bönder som bara sett invandrare på bild.
1. Faktum är att multikultigänget inte vet något om migranterna; varifrån de kommer, varför de kommer, och vilken ålder, kön, ekonomiska status eller utbildning de har -
egentligen. Alla är flyktingar och luspanka, men extremt välutbildade och välmotiverade och som precis har kastat sig undan en raketbeskjutning och råkade landa i Sverige. Typ.
2. De vet inte vad kultur är för något. Ena stunden det är något svenskar inte har men som invandrare har mer av eller är bättre på, eller så har båda lite men när de förenas så blir resultatet så mycket bättre, eller så finns det kanske vissa aspekter som invandrarna måste ge avkall på, eller förresten det finns ingen kultur alls. Vi är alla människor. Va fan? Varför denna mystik? Det finns hur mycket forskning som helst på området! Massor av intressant studier att ta del av. Och då pratar jag inte om några suspekta studiecirklar som VAM håller i en dunkel källarlokal, utan det dräller av dem på närmaste högskola. Ta en fempoängskurs i "cross cultural management" eller något liknande. Lite Hofstede kanske. De har siffror och
grafer och grejor.
3. De vet inget om religion, eller tror att all religion är ungefär som kristendomen, men med olika namn på helgdagarna. Det är inte så förvånande i ett ateistiskt land som Sverige, men ej desto mindre problematiskt. Religion är livsåskådning, svaret på de stora frågorna, meningen med livet. Men för
Ayatolla Lifendahl är Koranen en Ikea-katalog där man fritt kan plocka ihop de delar man själv gillar bäst. Vem fan tror du att du är Tove? Den sanna profeten? För varför annars skulle muslimer lyssna på dig när du står där med en Bic-penna och stryker valda delar i deras heliga skrift - Guds ord - om barnäktenskap, patriarkala hedersstrukturer och förföljelse av homosexuella och oliktänkande?
4. Man förstår inte sin egen politik. Och då menar jag inte hur man kan göra helt om från en dag till en annan på en rad viktiga områden. Eller jo, det menar jag också. Ett annat exempel: "Det har varit en låg ambitionsnivå när det gäller att få nyanlända i arbete" säger
Ylva Johansson så att jag får sträcka mig efter syrgasmasken för att jag får svindel av hur verklighetsfrånvänt uttalandet är. Maken till fräckhet! När sanningen är att ambitionsnivån har varit drogrusigt överoptimistisk och att hela landet tillåtits gå på knä för att finansiera satsningarna. Men överheten hälsar att det tydligen finns utrymme att dra åt tumskruvarna ännu mer!
5. Man vet inget om emigration. Va, finns det sådan också? Ta t.ex. snacket om sjuksköterskebristen som används som argument för att bottentråla hela jävla MENA med förhoppningen att det dimper ner en eller annan vårdpersonal på svensk mark. Sverige utexaminerar tillräckligt många sjuksköterskor varje år, men nästan hälften sticker till Norge direkt efter examen. Jag ber om ursäkt till alla norrbaggar och unga sjuksköterskor i förväg, men jag tror inte att är klimatet, den exotiska kulturen, den goda maten, eller någon annan faktor som inte hade gått att återskapa i Sverige med rätt folk bakom rodret som lockar.
