Mats Tunehag levererar en bredsida om en sverige-bild i fritt fall:
Visst är det sorgligt att vårt land numera framstår som en internationell drift-kucku eller att man bara tycker synd om oss men samtidigt ska inte kraften i utlandets åsikter underskattas. Vi styrs av narcissister som är extremt medvetna om hur andra ser på dem. Kanske blir det omvärldstrycket som får den moraliska stormakten att kollapsa? En ny mer realistisk självbild skulle då kunna växa fram.
Citat:
http://www.varldenidag.se/debatt/sve...uYA3lHjQCCzjw/
Sverigebilden har förändrats. En gång var Sverige en förebild för andra, men kanske framför allt i våra egna ögon. Visst, Sverige hade lyckats väl sedan andra världskriget. Folkhemmet! Dussintalet globala varumärken. Alla politiker rabblade samma mantra om ”vård, skola och omsorg”. Och mycket blev bra – trots Palme. Han lyckades i alla fall skapa en bild runt om i världen av att Sverige var en modell att följa.
Men den svenska stundtals självgoda bilden av lyckolandet lagom är dock passé. I alla fall i omvärlden. Allt oftare framhålls Sverige som ett skräckexempel. Man skakar på huvudet. Undrar. Man tror inte det kan vara sant. Jag får ofta frågor via mejl, på Facebook eller när jag möter människor i andra delar av världen: Är det verkligen sant vad som händer i Sverige? Och så tar man upp någon nyhet, eller utveckling – som oftast handlar om avveckling av en fungerande stat.
(...)
För 50 år sedan var Singapore en fiskeby i träskmarker. I dag är det ett av världens rikaste och bäst fungerande länder. Jag har ofta besökt landet sedan 80-talet och bodde där förra vintern. Där är det en självklarhet att en minister ska ha en doktorsgrad och vara ytterst kompetent för sitt ansvarsområde. Mina vänner i denna ö-nation, som för övrigt har Israel som förebild, kan inte fatta att Sverige har ministrar som är gymnasiala i både utbildning, beteende och kompetens. Kommer Sverige göra den omvända resan: från välutvecklat land till socio-ekonomisk träskmark?
(...)
Sverige har fortfarande högt värderade varumärken. Men landet Sverige är nedklassat. I många kretsar i den amerikanska debatten är Sverige skräckexemplet. Ökande antisemitism. Lekstuga i regeringen. Sharia-kontrollerade områden i svenska förorter. En stat i upplösning som inte har kontroll på sina pass. Tiotusentals försvinner årligen. En överbefälhavare som medger att Sverige bara kan försvara sig i en vecka. En skola i förfall med internationella mått mätt. Okontrollerade migrationsströmmar som dränerar statens finanser. Sverige har näst högst antal våldtäkter per capita i världen. Rankas som ett av de mer brottsfyllda och otrygga länderna i världen. Singapore, Sydkorea och Hong Kong däremot är bäst i klassen. Inte att förglömma är det senaste debaclet med Kaplan och Romson. Om detta kan man numera läsa i tidningar, höra på radio och se på tv i USA, Ryssland, England och Australien. Detta är en ny internationell bild av Sverige.
(...)
Sverige är i dag allt annat än landet lagom. Vi ses som alltmer extremt. Ett varnande skräckexempel, som trots detta tycker sig vara lämpligt att sitta i FN:s säkerhetsråd. Men det kanske passar, å andra sidan. FN är ju tyvärr också alltför ofta ett skräckexempel på vad som gått fel i vår tid och vår värld. Frågan gnager. Kan Sverige återta rollen som förebild, eller är det för sent?
Men den svenska stundtals självgoda bilden av lyckolandet lagom är dock passé. I alla fall i omvärlden. Allt oftare framhålls Sverige som ett skräckexempel. Man skakar på huvudet. Undrar. Man tror inte det kan vara sant. Jag får ofta frågor via mejl, på Facebook eller när jag möter människor i andra delar av världen: Är det verkligen sant vad som händer i Sverige? Och så tar man upp någon nyhet, eller utveckling – som oftast handlar om avveckling av en fungerande stat.
(...)
För 50 år sedan var Singapore en fiskeby i träskmarker. I dag är det ett av världens rikaste och bäst fungerande länder. Jag har ofta besökt landet sedan 80-talet och bodde där förra vintern. Där är det en självklarhet att en minister ska ha en doktorsgrad och vara ytterst kompetent för sitt ansvarsområde. Mina vänner i denna ö-nation, som för övrigt har Israel som förebild, kan inte fatta att Sverige har ministrar som är gymnasiala i både utbildning, beteende och kompetens. Kommer Sverige göra den omvända resan: från välutvecklat land till socio-ekonomisk träskmark?
(...)
Sverige har fortfarande högt värderade varumärken. Men landet Sverige är nedklassat. I många kretsar i den amerikanska debatten är Sverige skräckexemplet. Ökande antisemitism. Lekstuga i regeringen. Sharia-kontrollerade områden i svenska förorter. En stat i upplösning som inte har kontroll på sina pass. Tiotusentals försvinner årligen. En överbefälhavare som medger att Sverige bara kan försvara sig i en vecka. En skola i förfall med internationella mått mätt. Okontrollerade migrationsströmmar som dränerar statens finanser. Sverige har näst högst antal våldtäkter per capita i världen. Rankas som ett av de mer brottsfyllda och otrygga länderna i världen. Singapore, Sydkorea och Hong Kong däremot är bäst i klassen. Inte att förglömma är det senaste debaclet med Kaplan och Romson. Om detta kan man numera läsa i tidningar, höra på radio och se på tv i USA, Ryssland, England och Australien. Detta är en ny internationell bild av Sverige.
(...)
Sverige är i dag allt annat än landet lagom. Vi ses som alltmer extremt. Ett varnande skräckexempel, som trots detta tycker sig vara lämpligt att sitta i FN:s säkerhetsråd. Men det kanske passar, å andra sidan. FN är ju tyvärr också alltför ofta ett skräckexempel på vad som gått fel i vår tid och vår värld. Frågan gnager. Kan Sverige återta rollen som förebild, eller är det för sent?
Visst är det sorgligt att vårt land numera framstår som en internationell drift-kucku eller att man bara tycker synd om oss men samtidigt ska inte kraften i utlandets åsikter underskattas. Vi styrs av narcissister som är extremt medvetna om hur andra ser på dem. Kanske blir det omvärldstrycket som får den moraliska stormakten att kollapsa? En ny mer realistisk självbild skulle då kunna växa fram.
