Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag tror att vi har att se fram emot ett av mediakrigets viktigaste drabbningar. Frontlinjen har redan etablerats och ett par skärmytslingar har redan ägt rum (så klart uppmärksammade och diskuterade här i tråden). Nazi-huliganernas attack i centrala stockholm borde emellertid vara det första skottet i en långt mer långdragen och intensiv eldväxling.
Det handlar om yttrandefriheten i den svenska debatten (och i förlängningen toleransens och själva det öppna samhällets existens). Lynschjustisens plötsliga uppdykande på Stockholms gator utgör perfekt ammunition för de många skribenter, politiker och myndighetspersoner som förfasat sig över den nya frispråkigheten i media i allmänhet och på vissa ledarsidor i synnerhet.
Argumentet kommer i korthet att lyda:
”Se här vad som händer om yttrandefriheten inte används ansvarsfullt! Om det fortsätts rapporteras fritt om invandrarrelaterad brottslighet, talas om systemkollaps och myndigheter gående på knäna och om hatsajterna inte tyglas, har vi att förvänta förnyade och upptrappade attacker från nazistvigilanter mot oskyldiga människor som råkar ha mörk hy på fel plats eller vid fel tillfälle.”
Wolodarski kan nu nicka allvarsamt och förklara att det var precis detta scenario han fruktade när han lade upp riktlinjerna för DN’s ”balanserade” rapportering av invandringsrelaterad brottslighet. Dan Eliasson har nu ett perfekt försvar för sin kod 291 och Aftonbladets ledarsida kan för första gången på mycket länge (kankse någonsin?) säga ”vad var det vi sa!”.
Bilden av svartklädda, maskerade och påkbeväpnade män kommer att frammanas varje gång Dahlberg skriver om mångkulturens avigsidor eller Tino postar en graf på sin facebook-sida. De få som de senaste månaderna har vågat försvara tolerans och yttrandefrihet kommer att få huka sig under ett bombardemang av anklagelser i stil med: ”Hur kan du tycka det är värt att försvara en rasisists rättighet att näthata när konsekvensen är att små mörkhyade flickor trampas blodiga av nazistvigilanternas kängor?”.
Det är nu viktigare än någonsin att stå rakryggad emot dessa attacker och att inte darra på målet när det självklara svaret levereras:
”Om den öppna debattens spelregler hade respekterats i förstone, hade vi aldrig hamnat i en situation där nazistvigilanter på Stockholms gator ens varit tänkbara!”
Arpi måste stå emot sin instinkt att namedroppa liberala politiska filosofer och citera långa stycken från deras verk. Passionerade liberaler måste avstå ifrån högtravande tal om yttrandefrihetens okränkbarhet och självklara plats i den västerländska demokratins historia. Det som med kraft måste framföras är att yttrandefrihet och en öppen debatt inte är principer som måste respekteras endast på grund av en dogmatisk hållning gentemot västerländska demokratiska traditioner – de är nödvändiga verktyg för att upprätthålla ett stabilt samhälle.
Om media och politiker hade månat om en öppen debatt om invandring och mångkultur för 10 år sen istället för att uteslutande använda densamma för att kasta paj, vinna billiga politiska poänger och främja individuella karriärer, då hade vi befunnit oss i en helt annan situation idag. Svagheter i mottagningssystemet hade kunnat identifieras, en mer detaljerad analys av flyktingströmmarna över medelhavet hade kunnat göras och hållningen hos övriga europeiska stater hade i tid kunnat sonderas. Framförallt hade det svenska folkets stora tveksamhet inför det mångkulturella projektet kunnat synliggöras och luftas. Resultatet hade med största säkerhet blivit att en svensk regering (oavsett färg) hade anlagt en långt försiktigare approach i vilken belastningen för det svenska samhället hade kunnat minimeras och förtroendet för både medier och politiker bibehållas. Vi hade varken behövt se SD (ni vet det där främlingsfientliga partiet med RÖTTER I NAZISMEN) nå förstaplatsen i opinionsmätningar, eller maskerade män ta till gatan i frustration över ett handfalllet rättsväsende.
Vi står således idag inför ett vägskäl där två val är möjliga baserade på två i sig oförenliga grundinställningar:
Antingen tror man att dagens situation beror på att skadliga åsikter fått florera alltför fritt i både alternativ och mainstream media. Åtgärden måste alltså vara ytterligare repression. Självcensur i fruktan för social stigmatisering har helt enkelt inte varit nog. Regelverk måste ses över och individer som inte vill rätta sig i ledet måste lagföras. Alster av den typ som Dahlberg, Arpi eller Teodorescu på senare tid gjort sig skyldiga till, får absolut inte längre komma allmänheten till kännedom. Alternativmedia måste en gång för alla tystas. Filter måste upprättas för att reglera åtkomst av okontrollerad utländsk media och regelbunden scanning av sociala medier och forum måste utföras i jakt efter uttryck som enligt en rejält skärpt lagstiftning blivit olagliga.
Eller så tror man att det gångna decenniets stängda debatt var ett misstag och att en vidare åsiktspluralism hade varit av godo. Dagens utmaningar behöver därför mötas i en anda av transparens och öppenhet. Sanningen – hur obehaglig den än må te sig måste komma alla till kännedom för att rätt beslut, med tillräcklig folklig förankring, skall kunna fattas inför framtiden. På lång sikt kan kanske ett nytt förtroende etableras mellan folket och de styrande.
De som förespråkar det senare synsättet utgör en minoritet i dagens politikomediala komplex och de kommer inte att få det lätt i den kommande kampen. Både stort mod och obruten integritet kommer att krävas och även om de lyckas uppbåda bägge är det ändå ganska troligt att de inte utgår med segern.
Bed för dem.
Det handlar om yttrandefriheten i den svenska debatten (och i förlängningen toleransens och själva det öppna samhällets existens). Lynschjustisens plötsliga uppdykande på Stockholms gator utgör perfekt ammunition för de många skribenter, politiker och myndighetspersoner som förfasat sig över den nya frispråkigheten i media i allmänhet och på vissa ledarsidor i synnerhet.
Argumentet kommer i korthet att lyda:
”Se här vad som händer om yttrandefriheten inte används ansvarsfullt! Om det fortsätts rapporteras fritt om invandrarrelaterad brottslighet, talas om systemkollaps och myndigheter gående på knäna och om hatsajterna inte tyglas, har vi att förvänta förnyade och upptrappade attacker från nazistvigilanter mot oskyldiga människor som råkar ha mörk hy på fel plats eller vid fel tillfälle.”
Wolodarski kan nu nicka allvarsamt och förklara att det var precis detta scenario han fruktade när han lade upp riktlinjerna för DN’s ”balanserade” rapportering av invandringsrelaterad brottslighet. Dan Eliasson har nu ett perfekt försvar för sin kod 291 och Aftonbladets ledarsida kan för första gången på mycket länge (kankse någonsin?) säga ”vad var det vi sa!”.
Bilden av svartklädda, maskerade och påkbeväpnade män kommer att frammanas varje gång Dahlberg skriver om mångkulturens avigsidor eller Tino postar en graf på sin facebook-sida. De få som de senaste månaderna har vågat försvara tolerans och yttrandefrihet kommer att få huka sig under ett bombardemang av anklagelser i stil med: ”Hur kan du tycka det är värt att försvara en rasisists rättighet att näthata när konsekvensen är att små mörkhyade flickor trampas blodiga av nazistvigilanternas kängor?”.
Det är nu viktigare än någonsin att stå rakryggad emot dessa attacker och att inte darra på målet när det självklara svaret levereras:
”Om den öppna debattens spelregler hade respekterats i förstone, hade vi aldrig hamnat i en situation där nazistvigilanter på Stockholms gator ens varit tänkbara!”
Arpi måste stå emot sin instinkt att namedroppa liberala politiska filosofer och citera långa stycken från deras verk. Passionerade liberaler måste avstå ifrån högtravande tal om yttrandefrihetens okränkbarhet och självklara plats i den västerländska demokratins historia. Det som med kraft måste framföras är att yttrandefrihet och en öppen debatt inte är principer som måste respekteras endast på grund av en dogmatisk hållning gentemot västerländska demokratiska traditioner – de är nödvändiga verktyg för att upprätthålla ett stabilt samhälle.
Om media och politiker hade månat om en öppen debatt om invandring och mångkultur för 10 år sen istället för att uteslutande använda densamma för att kasta paj, vinna billiga politiska poänger och främja individuella karriärer, då hade vi befunnit oss i en helt annan situation idag. Svagheter i mottagningssystemet hade kunnat identifieras, en mer detaljerad analys av flyktingströmmarna över medelhavet hade kunnat göras och hållningen hos övriga europeiska stater hade i tid kunnat sonderas. Framförallt hade det svenska folkets stora tveksamhet inför det mångkulturella projektet kunnat synliggöras och luftas. Resultatet hade med största säkerhet blivit att en svensk regering (oavsett färg) hade anlagt en långt försiktigare approach i vilken belastningen för det svenska samhället hade kunnat minimeras och förtroendet för både medier och politiker bibehållas. Vi hade varken behövt se SD (ni vet det där främlingsfientliga partiet med RÖTTER I NAZISMEN) nå förstaplatsen i opinionsmätningar, eller maskerade män ta till gatan i frustration över ett handfalllet rättsväsende.
Vi står således idag inför ett vägskäl där två val är möjliga baserade på två i sig oförenliga grundinställningar:
Antingen tror man att dagens situation beror på att skadliga åsikter fått florera alltför fritt i både alternativ och mainstream media. Åtgärden måste alltså vara ytterligare repression. Självcensur i fruktan för social stigmatisering har helt enkelt inte varit nog. Regelverk måste ses över och individer som inte vill rätta sig i ledet måste lagföras. Alster av den typ som Dahlberg, Arpi eller Teodorescu på senare tid gjort sig skyldiga till, får absolut inte längre komma allmänheten till kännedom. Alternativmedia måste en gång för alla tystas. Filter måste upprättas för att reglera åtkomst av okontrollerad utländsk media och regelbunden scanning av sociala medier och forum måste utföras i jakt efter uttryck som enligt en rejält skärpt lagstiftning blivit olagliga.
Eller så tror man att det gångna decenniets stängda debatt var ett misstag och att en vidare åsiktspluralism hade varit av godo. Dagens utmaningar behöver därför mötas i en anda av transparens och öppenhet. Sanningen – hur obehaglig den än må te sig måste komma alla till kännedom för att rätt beslut, med tillräcklig folklig förankring, skall kunna fattas inför framtiden. På lång sikt kan kanske ett nytt förtroende etableras mellan folket och de styrande.
De som förespråkar det senare synsättet utgör en minoritet i dagens politikomediala komplex och de kommer inte att få det lätt i den kommande kampen. Både stort mod och obruten integritet kommer att krävas och även om de lyckas uppbåda bägge är det ändå ganska troligt att de inte utgår med segern.
Bed för dem.
Det sorgliga är att vi i högt tempo närmar oss en punkt där ett starkt kontrollerat och auktoritärt åsiktsklimat kan förespråkas på rent pragmatiska och objektiva grunder. Om t.ex. polisen eller säkerhetspolisen anser att riskerna är stora för invandrarupplopp, plundringar eller våldsamma medborgargarden så kan det gå fort.
Jag tror att åtgärder förbereds i det fördolda. Framförallt tror jag att stor press kommer att läggas på sociala medier för att sortera bort material som kan verka uppviglande.
Citat:
Helt rätt, båda vägarna leder slutligen till nattväktarstaten. Den första vägen är den socialdemokratiskt solidariska vägen där alla i samförstånd nivellerar Sverige till nattväktarstaten - "fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla". Den andra vägen är den nyliberala.
Att massinvandringsprojektet oundvikligen leder till välfärdsstatens och den traditionella socialdemokratins död tror jag så smått börjas att förstås hos ledande socialdemokratiska tänkare. Vidar Andersson och Göran Greider är två som förstått detta.
Att massinvandringsprojektet oundvikligen leder till välfärdsstatens och den traditionella socialdemokratins död tror jag så smått börjas att förstås hos ledande socialdemokratiska tänkare. Vidar Andersson och Göran Greider är två som förstått detta.
Inte nödvändigtvis, som sagt.
Svensk, socialdemokratisk välfärd kan också omfatta ett mycket stort antal omhändertagna icke-svenskar - dock inte i Sverige.
Per Gudmundsson upplyste ju om att hela Afghanistans statsförvaltning om 800 000 familjeförsörjare kostar i storleksordningen 25 miljarder kronor. I princip skulle alltså svensk biståndsbudget räcka till att anställa en miljon "demokratiarbetare", som i sin tur försörjer åtskilliga miljoner barn - för att bygga upp och stabilisera krigshärjade länder.
Här förenas socialismens ambitioner med liberalens marknadsekonomi på en avreglerad global godhetsmarknad.
Tino Sanandaji har ju redan försiktigt tagit upp tanken, som jag tidigare refererat i tråden. Redan idag bör Merkels utspel lämpa sig som alibi att närma sig en progressiv återvandringstanke.
Mångtydig förstasida hos Aftonbladet idag. Två bilder kontrasteras mot varandra. Till vänster; flyktingar som förgås i Medelhavet, till höger; den invandringskritiska demonstrationen i Stockholm.
Budskapet går inte att missa, medan människor dör på flykt så är andra förmätna nog att inte vilja komma till undsättning.
Budskapet går inte att missa, medan människor dör på flykt så är andra förmätna nog att inte vilja komma till undsättning.
Citat:
Du kan nog lägga till ett gäng till. Tillochmed Aftonbladet har förstått, och därav min slutsats att vänstern kommer att hålla käften om integration. Ska välfärdsstaten/högskattestaten kunna räddas har nu Socialdemokratin fattat vad som kommer att krävas.
Antingen repatriering med hårdhandskarna, eller ett återvandringsprogram enligt Yotos "kretsloppsmigrationsmodell" där vi "anställer" folk i hemländerna för biståndspengar. Resultatet är det samma, dom kan inte vara kvar i Sverige - och därför blir integrationen en ickefråga.
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-01-31 kl. 13:46.
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-01-31 kl. 13:46.
Citat:
Anna Dahlbergs söndagskrönika är en av de bästa hon skrivit. Mycket just för att den framställer situationen i all sin nakenhet.
Ska den allmänna välfärden räddas, kunskapsnivån i skolan höjas och en återindustrialisering av Sverige kunna genomföras så måste en massiv repatriering genomföras. Det vet vi i tråden, det vet Anna Dahlberg och det vet säkerligen också Anders Lindberg.
Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.
Jag förutser att de två framkomliga spåren i debatten kommer att vara:
1) Den kontrollerade nedmonteringen av välfärden. Allmän välfärd och generell levnadsstandard ska successivt sänkas medan det gamla och det nya Sverige integreras. Nyckelordet kommer vara att upprätta ett nytt samhällskontrakt, fast på en ny och lägre nivå.
2) Den brutala nedmonteringen av välfärden. Snabb nedmonteringen av trygghetssystem, arbetsrätt och därmed också snabb sänkning av löner för stora grupper. Förespråkande av radikalt ökade klyftor. Förespråkande av polisstat, gated communities och egenfinansierade försäkringslösningar.
Ska den allmänna välfärden räddas, kunskapsnivån i skolan höjas och en återindustrialisering av Sverige kunna genomföras så måste en massiv repatriering genomföras. Det vet vi i tråden, det vet Anna Dahlberg och det vet säkerligen också Anders Lindberg.
Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.
Jag förutser att de två framkomliga spåren i debatten kommer att vara:
1) Den kontrollerade nedmonteringen av välfärden. Allmän välfärd och generell levnadsstandard ska successivt sänkas medan det gamla och det nya Sverige integreras. Nyckelordet kommer vara att upprätta ett nytt samhällskontrakt, fast på en ny och lägre nivå.
2) Den brutala nedmonteringen av välfärden. Snabb nedmonteringen av trygghetssystem, arbetsrätt och därmed också snabb sänkning av löner för stora grupper. Förespråkande av radikalt ökade klyftor. Förespråkande av polisstat, gated communities och egenfinansierade försäkringslösningar.
Ja Anna förordar försiktigt rejäla klassklyftor med sämre socialbidrag. Jag var tidigare emot det men verkligheten är allt för uppenbar. När socialförsäkringssystemet kom vid 40-talet var de aldrig tänkta som individuella lösningar och framför allt inte som permanenta, utan som en knuff i rätt riktning för svaga grupper så att de kunde komma in i arbetsmarknaden. Som det är nu har de möjliggjort parallella samhällen med egna lagar och en slags livsstil där svenska normer och lagar ratas. Jag menar att de generösa bidragen möjliggör religiös aktivism. Man vet att man har sin försörjning tryggad i alla fall och kan spotta på allt vad svenskt heter. I Borlänge ser vi detta:
Citat:
En grundskola i Borlänge har tagit upp en ny typ av kränkningar på ett föräldramöte.
På mötet informerades det bland annat om att en flicka fått skorna nerspolade i toaletten för att hon inte bar sjal och då inte ansågs vara en riktig muslim.
På mötet berättades det också att vissa elever på skolan gör äcklade miner åt dem som äter griskött och frågar om de är kristna samt att det spottas på vuxna.
På mötet informerades det bland annat om att en flicka fått skorna nerspolade i toaletten för att hon inte bar sjal och då inte ansågs vara en riktig muslim.
På mötet berättades det också att vissa elever på skolan gör äcklade miner åt dem som äter griskött och frågar om de är kristna samt att det spottas på vuxna.
Hämtade exemplet från Slöj-tråden. Så här blir det när klantänk krockar med ett civiliserat samhälle. Ett sådant förutsätter att medborgarna inte ser allt som fritt byte om det inte finns vakter eller militär som skyddar. Jag är lika uppgiven som Dahlberg och ser inga som helst chanser att de här människorna någonsin kommer att integreras. Snarare tvärt om. Varför ska alla som bidrar och ser allvarligt på samhällskontraktet betala skatt till en välfärd åt dessa människor? Ekonomin går bra i Sverige. Ska den belastas genom höjda skatter bara för att behålla bidragssystemet som till största del finansierar de parallella samhällena och därtill extremism? Det självklara svaret är givetvis Nej. Det är ett faktum som nu vänstern måste förhålla sig till.
Dick Erixon har klart för sig hur postmarxisterna bedriver sitt mediakrig.
Medierna tillämpar stalinistisk censur
Medierna tillämpar stalinistisk censur
Citat:
Kulturvänstern och medievänstern är ständigt kränkt. Så fort den blir emotsagd går den till personangrepp. Om man inte håller med vänstern, måste man vara rasist, främlingsfientlig och allmänt ondsint.
I Aftonbladet skriver Fredrik Virtanen att den kritik som riktas mot mediernas manipulation och mörkande av migranters våld och ofredanden skulle vara uttryck för, jo, just det: fascism. Att kritisera medierna för dess vinklade, partiska och ideologiska slagsida är detsamma som att vilja “underminera förtroendet för demokratins institutioner”.
Vänstern vill med andra ord tysta kritiken. Det är inget annat än återupplivad stalinism.
I Aftonbladet skriver Fredrik Virtanen att den kritik som riktas mot mediernas manipulation och mörkande av migranters våld och ofredanden skulle vara uttryck för, jo, just det: fascism. Att kritisera medierna för dess vinklade, partiska och ideologiska slagsida är detsamma som att vilja “underminera förtroendet för demokratins institutioner”.
Vänstern vill med andra ord tysta kritiken. Det är inget annat än återupplivad stalinism.
Citat:
Sverigebilden utomlands har varit en av de starkaste drivkrafterna för svenska politiker och svenska journalister att driva på med den exempellösa massinvandringen till Sverige. Det har aldrig handlat om omtanke om invandrare utan har handlat om att ge den politiska eliten ett moraliskt välbefinnande på bekostnad av svenska folkets väl och ve. Att kunna resa runt på internationella konferenser med en påklistrad gloria runt huvudet tycks ha varit en stark drivkraft få kunnat slita sig från. Att få känna sig moraliskt överlägsen och gå runt med uppfattningen att andra människor ser upp till en är nog en ganska trevlig känsla.
Om huvudmålet med svensk politik hade varit att hjälpa människor i nöd hade det varit mycket mer effektivt med riktat bistånd och olika hjälpinsatser på plats. Att bygga en skola i Calcutta eller vaccinera barn i Afghanistan mot polio kostar en bråkdel av vad det kostar att husera och föda ointegrerbara invandrare i Sverige. Problemet för PK-människan (homo politicus correctus) är att dessa insatser är för avlägsna för att de ska kunna ge en större moralisk tillfredsställelse. Godhetsknark behöver en mer direkt varseblivning. Den starka känslomässiga reaktionen på "flyktingkrisen" hos de flesta PK-människor utan någon som helt efterföljande konsekvensanalys är ett tydligt tecken på det.
Det som nog gör mest ont för många PK-människor just nu är inte att färre flyktingar kan komma till Sverige utan att Sverigebilden utomlands har förändrats drastiskt. Numera börjar journalister i Sverige bli medvetna om att människor utomlands skrattar åt oss och kallar oss för idioter. Vi betraktas inte längre som en "humanitär stormakt" utan som ett land med en politikerklass som lider av svåra vanföreställningar och självbedrägeri.
Citat:
Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.
Jag tror det. Ställda inför valet tror jag svenska folket föredrar ett massivt återvandringsprogram framför en nedmonterad välfärdsstat. När det blir uppenbart att det inte går att göra något av alla invandrare som kommit hit (ofta med det uttryckliga målet att leva på svensk välfärd) anser nog många att det är ett billigare pris att skicka hem dem än att offra vår samhällsmodell.
En nedmontering av välfärdsstaten har dessutom aldrig varit något som svenska folket har röstat för. Vi har hela tiden blivit itutade att invandringen är nödvändig för välfärdsstatens fortsättning. När den myten fallerar försvinner också det viktigaste argumentet för massinvandring.
Citat:
För att etablerade debattörer för en gångs skull ska ta en genväg polemiskt och själva känna hur axlarna sjunker nedåt i trygg förvissning om att vara den som anklagar, inte anklagas, så vill jag tipsa om rätt ände att börja i: Afrika eller Mellanöstern är inte per definition människoovärdiga ställen att bo. Dess kvarvarande invånare är inte lägre stående än svenskar eller migranterna. En värdig framtid finns att skapa sig även utanför Sveriges trånga gränser.
Det är en kolonial blick, en rasistisk kränkning att tro att svensk kommunal service, bo- och levnadsstandard är den mänskliga erfarenhetens strålande krona, att just dessa bredd- och längdgrader är ett Shangri-la för vilsna sökare.
Eller att det passiviserade bidragslivet i svensk förort är bättre än ett i damm och solsken i den egna kulturkretsens kontinuitet och sammanhang, att ett svenskt plastgolv alla gånger och för alla individer är att föredra framför ett afrikanskt jordstampat.
Istället för att tala om repatriering som ett politiskt tvångsmedel, handlar det om ett internationellt solidaritetsprojekt från folk till folk, om en sant liberal nivellering av snedvridande ekonomiska incitament för att inte längre hindra den återvandring som många invandrare alltid drömt om genom inlåsningseffekter.
Det är en kolonial blick, en rasistisk kränkning att tro att svensk kommunal service, bo- och levnadsstandard är den mänskliga erfarenhetens strålande krona, att just dessa bredd- och längdgrader är ett Shangri-la för vilsna sökare.
Eller att det passiviserade bidragslivet i svensk förort är bättre än ett i damm och solsken i den egna kulturkretsens kontinuitet och sammanhang, att ett svenskt plastgolv alla gånger och för alla individer är att föredra framför ett afrikanskt jordstampat.
Istället för att tala om repatriering som ett politiskt tvångsmedel, handlar det om ett internationellt solidaritetsprojekt från folk till folk, om en sant liberal nivellering av snedvridande ekonomiska incitament för att inte längre hindra den återvandring som många invandrare alltid drömt om genom inlåsningseffekter.
Mins att Sanandaji sa ungefär så till Jasenko Selimović i en debatt. Tino påpekade att han och hans familj inte hade dött i Iran om de inte kommit till Sverige och att det inte varit mot de mänskliga rättigheterna om Jasenkos familj fått tillfälligt uppehållstillstånd varit tvungen att resa tillbaka ett eller två år senare. Jasenko blev ursinnig och pratade om hur mycket invandrare bidragit till svensk välfärd, varvid Tino skakade på huvudet. Det här var 2014 när Reinfeldt regerade och begreppet volymer kunde leda till inkvisitionsdomstol. Idag tror jag som du att Tinos verklighetsbeskrivning faktiskt vore möjlig eller i vart fall inom kort kommer att bli det.
Citat:
Invandringen till Sverige är till större delen en slags guldrush till Alaska. Skillnaden är att det här är de skattebetalande svenskarna som är naturresursen som lockar. Ta bort eller nollställ det incitamentet, antingen genom minskade/avskaffade transfereringar ELLER en avlönad återvandring finansierad ur biståndsbudgeten, så kommer en fundamental insikt att manifestera sig:
Bra! Att det är välfärdsasylanter vi talar om är uppenbart. De är inte här i avsikt att bidra med något. Att vilja få ett bättre liv ekonomiskt kan ingen klandra dem för, men det borde inte vara ett acceptabelt skäl för permanent uppehållstillstånd och livstidsförsörjning på bekostnad av vad andra betalat in i skatt. Jag tror vi börjar komma över den tröskeln nu.
Jag trodde inte riktigt på din idé om kretsloppsmigration. Nu har jag ändrat mig på den punkten.
Citat:
Citat:
Ursprungligen postat av Virtanen
Att kritisera medierna för dess vinklade, partiska och ideologiska slagsida är detsamma som att vilja “underminera förtroendet för demokratins institutioner”.
Virtanen fick nästan alla rätt här. Han har bara fel på ordet "demokratins" - som i nuvarande läge skall ersättas med "värdegrundsdemokratins". Eftersom det är "värdegrunden" som genomsyrar hela samhället (som blev mycket klart efter dngate) så har vi idag ingen fungerande demokrati i ordets traditionella mening. Att kritisera och underminera förtroendet för dagens värdegrundsmedia ser jag som en högst demokratisk gärning. Demokratisk i ordets rätta bemärkelse. Vi måste ta tillbaka folkstyret från det här etablisemanget. Och vi är på rätt väg, det såg vi igår i Financial Times-artikeln som SvenskOpposition länkade till.
Att Virtanen är orolig för att åka ut med huvudet före utan att kunna något annat än att proffstycka på en tidningsredaktion överraskar föga. Men att han skulle vara en del i att upprätthålla demokratin har han fått om bakfoten.
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-01-31 kl. 14:35.
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-01-31 kl. 14:35.
Citat:
Det finns inget kontrollerat i Sveriges uppenbarelse nu. Det blir en reträtt i panik, från de högaktade fördomarna om multikulti, hybrisen och etiken i moralen. Det blir vad det blir är en mer trolig utgång. Trots allt är det mångåriga varningstecken som ignorerats av Statsmakten (f d statsmakterna): t ex SKL:s prognos om behovet att höja kommunalskatten med 13 procentenheter med nuvarande finansieringsmodell, för att försvara välfärdsnivån fram till 2035... Givetvis har detta scenario som togs fram 2010 gått i kras för längesen och situationen är betydligt allvarligare. När no go-zonerna växer som giftsvampar och lärare misshandlas av elevpöbeln och deras föräldrar sedan många år... Inget nytt under solen. Tänk att regeringen och hela den goda offentligheten så sent som för fyra månader sen applåderade och grupprunkade sin egen förträfflighet på Münchenbryggeriet. Så j*vla yrvaket, förnekande och självgott och hycklande. Yra höns. Det är nu bara frågan om Svea ska få ett eller flera kvastskaft uppkörda.
Anna Dahlbergs söndagskrönika är en av de bästa hon skrivit. Mycket just för att den framställer situationen i all sin nakenhet.
Ska den allmänna välfärden räddas, kunskapsnivån i skolan höjas och en återindustrialisering av Sverige kunna genomföras så måste en massiv repatriering genomföras. Det vet vi i tråden, det vet Anna Dahlberg och det vet säkerligen också Anders Lindberg.
Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.
Jag förutser att de två framkomliga spåren i debatten kommer att vara:
1) Den kontrollerade nedmonteringen av välfärden. Allmän välfärd och generell levnadsstandard ska successivt sänkas medan det gamla och det nya Sverige integreras. Nyckelordet kommer vara att upprätta ett nytt samhällskontrakt, fast på en ny och lägre nivå.
2) Den brutala nedmonteringen av välfärden. Snabb nedmonteringen av trygghetssystem, arbetsrätt och därmed också snabb sänkning av löner för stora grupper. Förespråkande av radikalt ökade klyftor. Förespråkande av polisstat, gated communities och egenfinansierade försäkringslösningar.
Ska den allmänna välfärden räddas, kunskapsnivån i skolan höjas och en återindustrialisering av Sverige kunna genomföras så måste en massiv repatriering genomföras. Det vet vi i tråden, det vet Anna Dahlberg och det vet säkerligen också Anders Lindberg.
Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.
Jag förutser att de två framkomliga spåren i debatten kommer att vara:
1) Den kontrollerade nedmonteringen av välfärden. Allmän välfärd och generell levnadsstandard ska successivt sänkas medan det gamla och det nya Sverige integreras. Nyckelordet kommer vara att upprätta ett nytt samhällskontrakt, fast på en ny och lägre nivå.
2) Den brutala nedmonteringen av välfärden. Snabb nedmonteringen av trygghetssystem, arbetsrätt och därmed också snabb sänkning av löner för stora grupper. Förespråkande av radikalt ökade klyftor. Förespråkande av polisstat, gated communities och egenfinansierade försäkringslösningar.
Citat:
SIDA har i praktiken varit en sådan institution i över trettio år Afghanistans största arbetsgivare. Se vart det ledde... Just ingenstans. Dubbla notor - där och här - när "äventyrslystna unga män" massimmigrerar till Sverige. Det gäller att skilja på räddningsplikten visavi flyktingar och understödsplikt ("socialbidrag"); nivåskillnad på det moraliska imperativet och förhållandet mellan ansvarsfördelningen mellan omvärldens ansvar och det individuella ansvaret. Även en medborgare måste göra rätt för sig.
Du kan nog lägga till ett gäng till. Tillochmed Aftonbladet har förstått, och därav min slutsats att vänstern kommer att hålla käften om integration. Ska välfärdsstaten/högskattestaten kunna räddas har nu Socialdemokratin fattat vad som kommer att krävas.
Antingen repatriering med hårdhandskarna, eller ett återvandringsprogram enligt Yotos "kretsloppsmigrationsmodell" där vi "anställer" folk i hemländerna för biståndspengar. Resultatet är det samma, dom kan inte vara kvar i Sverige - och därför blir integrationen en ickefråga.
Antingen repatriering med hårdhandskarna, eller ett återvandringsprogram enligt Yotos "kretsloppsmigrationsmodell" där vi "anställer" folk i hemländerna för biståndspengar. Resultatet är det samma, dom kan inte vara kvar i Sverige - och därför blir integrationen en ickefråga.
---
Markus Uvell, "fristående opinionsanalytiker, tidigare Sverigechef för Kreab och vd för Timbro" i Dagens Samhälle:
Den nya invandringspolitiken en kamp för välfärdsstaten
Citat:
Att det finns en konflikt mellan flyktinginvandringens omfattning och välfärdsstatens storlek är i sig en trivial insikt.
Citat:
Bekymret är nämligen att detta inte är en sverigedemokratisk observation, utan en socialdemokratisk. Och kärnan är något djupare än krass ekonomi: konflikten mellan en nationell, enhetlig välfärdsstat och de ökade skillnader det mångkulturella samhället innebär.
[...]
Goodharts förklaring är det han kallar ”the progressive dilemma”: hur viljan att solidariskt bidra till en välfärdsstat som finns där för alla tenderar att avta ju mer olika dessa alla blir.
[...]
Goodharts förklaring är det han kallar ”the progressive dilemma”: hur viljan att solidariskt bidra till en välfärdsstat som finns där för alla tenderar att avta ju mer olika dessa alla blir.
Citat:
Nu är anden ute ur flaskan. Från att under en lång period varit hänvisade till riksdagens minst omtyckta parti står nu krav på minskad invandring på så gott som alla partiers agenda. Och mycket högt upp på regeringens. Invandringsdebatten dominerar totalt, såväl väljarnas intresse som partipolitiken.
Mer än nästan allt annat behöver socialdemokratin, och Sverige, nu normalisera den politiska debatten. Även andra frågor behöver få utrymme. Hur ska det gå till? Tänker sig S (på det sätt MP verkar göra) att den gamla politiken på något mirakulöst sätt bara ska återuppstå? Eller är dagens exceptionella invandringspolitiska situation ett nytt ”normalläge”, utifrån vilket övrig politik ska formuleras?
För det senare talar omvärldssituationen. Det finns få skäl att förvänta sig att migrationen till Europa kommer att minska dramatiskt – oavsett om vi talar om IS slaktplatser i Mellanöstern eller de regioner i Afrika vars invånare först nu börjar få råd att ta sig därifrån. Och när den akuta hanteringen av flyktingkrisen väl är under kontroll väntar nästa utmaning: integrationen. Inte minst på arbetsmarknaden, där Sverige redan före flyktingkrisen lyckades sämst i OECD.
Mer än nästan allt annat behöver socialdemokratin, och Sverige, nu normalisera den politiska debatten. Även andra frågor behöver få utrymme. Hur ska det gå till? Tänker sig S (på det sätt MP verkar göra) att den gamla politiken på något mirakulöst sätt bara ska återuppstå? Eller är dagens exceptionella invandringspolitiska situation ett nytt ”normalläge”, utifrån vilket övrig politik ska formuleras?
För det senare talar omvärldssituationen. Det finns få skäl att förvänta sig att migrationen till Europa kommer att minska dramatiskt – oavsett om vi talar om IS slaktplatser i Mellanöstern eller de regioner i Afrika vars invånare först nu börjar få råd att ta sig därifrån. Och när den akuta hanteringen av flyktingkrisen väl är under kontroll väntar nästa utmaning: integrationen. Inte minst på arbetsmarknaden, där Sverige redan före flyktingkrisen lyckades sämst i OECD.
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/d...dsstaten-22030
the progressive dilemma... Även triviala sanningar sitter långt inne i politiken. Reciprociteten gillar inte gökungar; därför har gökungen anpassat sitt bedrägeri till sin habitat. Habitaten sprider sig nu och äter oss ur huset, våldgästar oss, tar egendom i besittning och paralyserar rättssamhället. Västerlandet är under attack och gemene svensk kommer att få det sämre. Spelet är inte förlorat, men för varje dag som går adapterar det kollektiva medvetna till en chanserad, mångkriminell anarki.
Citat:
De moraliska huvudkrafterna är fältherrens talang, arméns stridsmoral och dess patriotiska anda. (von Clausewitz)
Citat:
Det finns inget kontrollerat i Sveriges uppenbarelse nu. Det blir en reträtt i panik, från de högaktade fördomarna om multikulti, hybrisen och etiken i moralen. Det blir vad det blir är en mer trolig utgång. Trots allt är det mångåriga varningstecken som ignorerats av Statsmakten (f d statsmakterna): t ex SKL:s prognos om behovet att höja kommunalskatten med 13 procentenheter med nuvarande finansieringsmodell, för att försvara välfärdsnivån fram till 2035... Givetvis har detta scenario som togs fram 2010 gått i kras för längesen och situationen är betydligt allvarligare. När no go-zonerna växer som giftsvampar och lärare misshandlas av elevpöbeln och deras föräldrar sedan många år... Inget nytt under solen. Tänk att regeringen och hela den goda offentligheten så sent som för fyra månader sen applåderade och grupprunkade sin egen förträfflighet på Münchenbryggeriet. Så j*vla yrvaket, förnekande och självgott och hycklande. Yra höns. Det är nu bara frågan om Svea ska få ett eller flera kvastskaft uppkörda.
SIDA har i praktiken varit en sådan institution i över trettio år Afghanistans största arbetsgivare. Se vart det ledde... Just ingenstans. Dubbla notor - där och här - när "äventyrslystna unga män" massimmigrerar till Sverige. Det gäller att skilja på räddningsplikten visavi flyktingar och understödsplikt ("socialbidrag"); nivåskillnad på det moraliska imperativet och förhållandet mellan ansvarsfördelningen mellan omvärldens ansvar och det individuella ansvaret. Även en medborgare måste göra rätt för sig.
---
Markus Uvell, "fristående opinionsanalytiker, tidigare Sverigechef för Kreab och vd för Timbro" i Dagens Samhälle:
Den nya invandringspolitiken en kamp för välfärdsstaten
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/d...dsstaten-22030
the progressive dilemma... Även triviala sanningar sitter långt inne i politiken. Reciprociteten gillar inte gökungar; därför har gökungen anpassat sitt bedrägeri till sin habitat. Habitaten sprider sig nu och äter oss ur huset, våldgästar oss, tar egendom i besittning och paralyserar rättssamhället. Västerlandet är under attack och gemene svensk kommer att få det sämre. Spelet är inte förlorat, men för varje dag som går adapterar det kollektiva medvetna till en chanserad, mångkriminell anarki.
SIDA har i praktiken varit en sådan institution i över trettio år Afghanistans största arbetsgivare. Se vart det ledde... Just ingenstans. Dubbla notor - där och här - när "äventyrslystna unga män" massimmigrerar till Sverige. Det gäller att skilja på räddningsplikten visavi flyktingar och understödsplikt ("socialbidrag"); nivåskillnad på det moraliska imperativet och förhållandet mellan ansvarsfördelningen mellan omvärldens ansvar och det individuella ansvaret. Även en medborgare måste göra rätt för sig.
---
Markus Uvell, "fristående opinionsanalytiker, tidigare Sverigechef för Kreab och vd för Timbro" i Dagens Samhälle:
Den nya invandringspolitiken en kamp för välfärdsstaten
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/d...dsstaten-22030
the progressive dilemma... Även triviala sanningar sitter långt inne i politiken. Reciprociteten gillar inte gökungar; därför har gökungen anpassat sitt bedrägeri till sin habitat. Habitaten sprider sig nu och äter oss ur huset, våldgästar oss, tar egendom i besittning och paralyserar rättssamhället. Västerlandet är under attack och gemene svensk kommer att få det sämre. Spelet är inte förlorat, men för varje dag som går adapterar det kollektiva medvetna till en chanserad, mångkriminell anarki.
Att invandringen till Europa kommer minska drastiskt är faktiskt också en trivial sanning, för den som tänker till.
Inte för att drivkrafterna är små och minskande - utan för att de är stora och ökande. Inom mindre än hundra år kommer Afrika enligt FN:s standardscenario att producera ett befolkningsöverskott på TRE MILJARDER presumtiva migranter, att lägga till dagens ökande tryck.
Valet är i praktiken binärt: Antingen släppa in alla som vill "söka ett bättre liv" - eller endast det utvalda fåtal som lönar sig för mottagarländerna. Det förra innebär en nivellering av europeiska levnadsvillkor och politisk stabilitet med Afrika och Mellanöstern - det senare att inte acceptera några asylsökare alls, eftersom dörren på glänt forceras upp av själva drivkraften till migration.
Inte heller är det en fråga om "moral" att släppa in ett relativt fåtal och minimera nyttan av det humanitära överskott Europa kan tänkas avstå - tvärtom kommer framtidens afrikaner förbanna det resursslöseriet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
