Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Haha. Det där hade jag missat.


Feminismlogik.

Så det hon säger att det är OK att misshandla "barn" för att skydda kvinnor så att dom kan känna sig trygga - men att hon inte ställer sig bakom huliganism. Men huliganer som spöar "barn" för att Katerina ska få känna sig trygg är helt OK.

Det visar väl hur infernaliskt jävla korkad feminismens moraliskt underbyggda tankegods är. Men det går igenom spärrarna hos det moraliska mäkleriets grindvakter, utan närmare eftertanke.

Notera dock att inlägget på Facebook är skrivet för 20 timmar sedan och artikeln i AB är skriven igår.
Det hela är ganska konstigt; på Facebook skriver hon alltså ett långt inlägg som försvar för att tidigare eller senare (?) säga i Aftonbladet att hon inte visste vad det handlade om. Spontant känns det som om inlägget på Facebook är skriven senare än artikeln på AB ty om fallet var att det vore tvärtom bör ändå AB tagit upp det nya inlägget.

I inlägget på Facebook tycker jag att det framgår med all önskvärd tydlighet att hon vet precis vad det handlar om. Denna sk pudel i Aftonbladet känns därav väldigt udda.

Expressen har ett stort reportage om de senaste tidens händelser med flyktingbråk, vedergällningar (rasism), sexövergrepp med mera. Det intressanta är att man fäster stor vikt vid att även utländsk media rapporterar stort och att de ser Sverige som ett skräckexempel:


Är det inte nu som Mona Sahlin och Reinfeldt ska rycka in och påpeka att vi ska vara glada istället för de här succépralinerna som ska rädda vår välfärd? Dahlberg har redan nämnts i tråden idag, det viktiga för mig är när hon även avfärdar högerns lösningar och konstaterar uppghivet:

"Så hur lyder denna ledarsidas recept? Jag måste vara ödmjuk och erkänna att jag inte ser hur Sverige ska lyckas lösa integrationsproblemen inom överskådlig tid."

Kvar blir repatriering eller ett avskaffande av välfärden såsom vi känner den idag. Jag anar att vi har en ny lång strid framför oss där vänstern visserligen har erkänt volymernas problem och att invandrarna nu inte är den framgångssaga man utlovat, men att det är Hitlerfasoner att tala om återtåg till sina hemländer och att vi minsann har råd med välfärden.

Katrine Marcal, Aftonbladet.

"Det finns bara en politisk fråga i Sverige i dag och det är flyktingkrisen. Den och allt som följer i dess spår är vad som nu måste hanteras. Det är en stor utmaning, men mycket av lösningarna ligger tack och lov på socialdemokratins hemmaplan. Regeringen borde fixa det här. Stefan Löfven kan baxa sitt parti igenom det och komma ut *starkare på andra sidan.
Framför allt är det vad Sverige behöver. Och antagligen är det bara socialdemokratin som kan genomföra det.
För Moderaterna är flyktingkrisen främst en murbräcka att riva välfärden med."

Jag vill inte förolämpa eventuella vänstersympatisörer i tråden men den oundvikliga fråga som inställer sig är om vänstern verkligen är så här hjärndöd. Jag har sedan migrationsuppgörelsen med MP 2011 diskuterat vänsterns aktiva hyllande av Reinfeldts massinvandringspolitik med politiskt intresserade vänner och kollegor. Samtliga har flackat med blicken, skakat på huvudet och slagit ut med armarna (detta inkluderar yours truly) och sagt ungefär "Jag förstår inte. Det är obegripligt". Nu, fem år senare, verkar vänstern så smått inse att det där med massinvandring av inkompatibla MENA-analfabeter kanske inte var det optimala för vänsterrörelsen. En större intellektuell härdsmälta lär vi nog aldrig mer få bevittna från vänsterhåll. Notera också att invandringsfrågan inte bara är en "viktig" fråga. Det är "den enda" frågan av politisk betydelse idag. Se där! Åtminstone någonting som jag och vänstern är överens om.

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle22178721.ab

Den här kapitulationen kommer vi att få se från alla ledarsidor, för varken hipstervänstern eller högern vet hur "Sverige ska lyckas lösa integrationsproblemen inom överskådlig tid.".

Med högerns lösning så blir det grymma klassklyftor, kåkstäder och ingen välfärd åt invandrarna och låglönejobb där två eller tre jobb krävs för att försörja sig. I motsats till kåkstadskaos blir det gated communities och privat välfärd för dom som har råd. USA helt enkelt. Nyliberal runkfantasi.

Eller så gör S som Löfvén säger sig vilja, att värna den svenska modellen och generell välfärd, på gammalt gråsossigt vis. Då är massiv repatriering den enda framkomliga vägen. "Integraschoooon" har vi hållit på med nu några decennier, och vi är enligt mätningar bäst i världen på det.

Av det kan man dra slutsatsen att både "migraschhooooon" och efterföljande "integraschooooon" ska dödförklaras som de sionistglobalistiska agendaidéer det är. Det lär väl hända näst-nästa vecka att Ygeman går ut och dödförklarar detta, i den fart det här går med nu. När dessa är dödförklarade så kan vi sen gå ner för den enda framkomliga repatrieringens väg. Det kommer bli en guppig resa, och stökigt, men dom andra vägarna finns ens inte. Det är schimärer.

Min gissning är alltså inte att vi kommer att se ett mediakrig om integrationen. Vi kommer att få se "integrationstjat" från Alice Teodorescu och Tove Lifvendal, men vi vet att det då blir nyliberalt kåkstadskaos och "den nya klassresan" på repeat.

Hipstervänstern i Aftonbladetbunkern kommer att förstå att repatriering är den enda framkomliga vägen för att undvika nyliberalernas kåkstadskaos, och kommer således mangrant att hålla käften i integrationsdebatten. Mediavänstern vill inte riskera att välta den sköra regering som har till uppgift att nu rädda välfärden medelst repatriering. Hipstervänstern kommer att prata om något annat istället, troligen barnfattigdom som dom kan ägna sig åt att relativisera sönder.

Men en sak jag inte begriper är att dessa våra journalister som propagerat för just sån här invandring med öppna gränser och allt till alla, hur fan kan dom se sig i spegeln och sova gott på nätterna? ... Det måste gå åt en och annan Imovane och Stilnoct på Södermalm kan man anta.

Minns inte att jag sett det här nämnas, även om PK-debatten följdes här.
http://nyadagbladet.se/inrikes/hamru...-att-tysta-sd/

Jag tror att vi har att se fram emot ett av mediakrigets viktigaste drabbningar. Frontlinjen har redan etablerats och ett par skärmytslingar har redan ägt rum (så klart uppmärksammade och diskuterade här i tråden). Nazi-huliganernas attack i centrala stockholm borde emellertid vara det första skottet i en långt mer långdragen och intensiv eldväxling.

Det handlar om yttrandefriheten i den svenska debatten (och i förlängningen toleransens och själva det öppna samhällets existens). Lynschjustisens plötsliga uppdykande på Stockholms gator utgör perfekt ammunition för de många skribenter, politiker och myndighetspersoner som förfasat sig över den nya frispråkigheten i media i allmänhet och på vissa ledarsidor i synnerhet.

Argumentet kommer i korthet att lyda:
”Se här vad som händer om yttrandefriheten inte används ansvarsfullt! Om det fortsätts rapporteras fritt om invandrarrelaterad brottslighet, talas om systemkollaps och myndigheter gående på knäna och om hatsajterna inte tyglas, har vi att förvänta förnyade och upptrappade attacker från nazistvigilanter mot oskyldiga människor som råkar ha mörk hy på fel plats eller vid fel tillfälle.”

Wolodarski kan nu nicka allvarsamt och förklara att det var precis detta scenario han fruktade när han lade upp riktlinjerna för DN’s ”balanserade” rapportering av invandringsrelaterad brottslighet. Dan Eliasson har nu ett perfekt försvar för sin kod 291 och Aftonbladets ledarsida kan för första gången på mycket länge (kankse någonsin?) säga ”vad var det vi sa!”.

Bilden av svartklädda, maskerade och påkbeväpnade män kommer att frammanas varje gång Dahlberg skriver om mångkulturens avigsidor eller Tino postar en graf på sin facebook-sida. De få som de senaste månaderna har vågat försvara tolerans och yttrandefrihet kommer att få huka sig under ett bombardemang av anklagelser i stil med: ”Hur kan du tycka det är värt att försvara en rasisists rättighet att näthata när konsekvensen är att små mörkhyade flickor trampas blodiga av nazistvigilanternas kängor?”.

Det är nu viktigare än någonsin att stå rakryggad emot dessa attacker och att inte darra på målet när det självklara svaret levereras:

”Om den öppna debattens spelregler hade respekterats i förstone, hade vi aldrig hamnat i en situation där nazistvigilanter på Stockholms gator ens varit tänkbara!”

Arpi måste stå emot sin instinkt att namedroppa liberala politiska filosofer och citera långa stycken från deras verk. Passionerade liberaler måste avstå ifrån högtravande tal om yttrandefrihetens okränkbarhet och självklara plats i den västerländska demokratins historia. Det som med kraft måste framföras är att yttrandefrihet och en öppen debatt inte är principer som måste respekteras endast på grund av en dogmatisk hållning gentemot västerländska demokratiska traditioner – de är nödvändiga verktyg för att upprätthålla ett stabilt samhälle.

Om media och politiker hade månat om en öppen debatt om invandring och mångkultur för 10 år sen istället för att uteslutande använda densamma för att kasta paj, vinna billiga politiska poänger och främja individuella karriärer, då hade vi befunnit oss i en helt annan situation idag. Svagheter i mottagningssystemet hade kunnat identifieras, en mer detaljerad analys av flyktingströmmarna över medelhavet hade kunnat göras och hållningen hos övriga europeiska stater hade i tid kunnat sonderas. Framförallt hade det svenska folkets stora tveksamhet inför det mångkulturella projektet kunnat synliggöras och luftas. Resultatet hade med största säkerhet blivit att en svensk regering (oavsett färg) hade anlagt en långt försiktigare approach i vilken belastningen för det svenska samhället hade kunnat minimeras och förtroendet för både medier och politiker bibehållas. Vi hade varken behövt se SD (ni vet det där främlingsfientliga partiet med RÖTTER I NAZISMEN) nå förstaplatsen i opinionsmätningar, eller maskerade män ta till gatan i frustration över ett handfalllet rättsväsende.

Vi står således idag inför ett vägskäl där två val är möjliga baserade på två i sig oförenliga grundinställningar:

Antingen tror man att dagens situation beror på att skadliga åsikter fått florera alltför fritt i både alternativ och mainstream media. Åtgärden måste alltså vara ytterligare repression. Självcensur i fruktan för social stigmatisering har helt enkelt inte varit nog. Regelverk måste ses över och individer som inte vill rätta sig i ledet måste lagföras. Alster av den typ som Dahlberg, Arpi eller Teodorescu på senare tid gjort sig skyldiga till, får absolut inte längre komma allmänheten till kännedom. Alternativmedia måste en gång för alla tystas. Filter måste upprättas för att reglera åtkomst av okontrollerad utländsk media och regelbunden scanning av sociala medier och forum måste utföras i jakt efter uttryck som enligt en rejält skärpt lagstiftning blivit olagliga.

Eller så tror man att det gångna decenniets stängda debatt var ett misstag och att en vidare åsiktspluralism hade varit av godo. Dagens utmaningar behöver därför mötas i en anda av transparens och öppenhet. Sanningen – hur obehaglig den än må te sig måste komma alla till kännedom för att rätt beslut, med tillräcklig folklig förankring, skall kunna fattas inför framtiden. På lång sikt kan kanske ett nytt förtroende etableras mellan folket och de styrande.

De som förespråkar det senare synsättet utgör en minoritet i dagens politikomediala komplex och de kommer inte att få det lätt i den kommande kampen. Både stort mod och obruten integritet kommer att krävas och även om de lyckas uppbåda bägge är det ändå ganska troligt att de inte utgår med segern.

Bed för dem.

Vänstern utgår från en handfull grundaxiom. De två viktigaste är:

● Det finns obegränsat med pengar/resurser. (Det är bara för staten att ta för sig.)

● Alla samhälleliga problem kan lösas genom att kasta skattepengar på problemen.

Med dessa utgångpunkter blir följande begripligt:

Fortsatt diskussuion om fru Janouch hänvisas till hennes egna tråd:
(FB) Skvaller om sexologen Katerina Janouch?
/Mod.

Anna Dahlbergs söndagskrönika är en av de bästa hon skrivit. Mycket just för att den framställer situationen i all sin nakenhet.


Ska den allmänna välfärden räddas, kunskapsnivån i skolan höjas och en återindustrialisering av Sverige kunna genomföras så måste en massiv repatriering genomföras. Det vet vi i tråden, det vet Anna Dahlberg och det vet säkerligen också Anders Lindberg.

Handen på hjärtat, hur många tror att Sverige på allvar kommer att genomföra några större återvandringsprogram? Jag tror det i vart fall inte. Signalpolitisk retorik om utvisning av dem som får asylavslag är en sak, att genomföra det i praktiken är något helt annat. Behovet av repatriering är dessutom betydligt mer omfattande än Ygemans 80000 personer med avslag.

Jag förutser att de två framkomliga spåren i debatten kommer att vara:

1) Den kontrollerade nedmonteringen av välfärden. Allmän välfärd och generell levnadsstandard ska successivt sänkas medan det gamla och det nya Sverige integreras. Nyckelordet kommer vara att upprätta ett nytt samhällskontrakt, fast på en ny och lägre nivå.

2) Den brutala nedmonteringen av välfärden. Snabb nedmonteringen av trygghetssystem, arbetsrätt och därmed också snabb sänkning av löner för stora grupper. Förespråkande av radikalt ökade klyftor. Förespråkande av polisstat, gated communities och egenfinansierade försäkringslösningar.

Båda alternativen innefattar ett omskrivet samhällskontrakt, och monterar man ner välfärdsstaten slår man också undan möjligheten att upprätthålla en generell högskattestat är min bedömning. Välfärdsstaten är *enda* anledningen till att svensken tollererar en högskattestat. Gör man våld på den kommer man att sänka skattemoralen i motsvarande grad, och då kommer övrig statlig verksamhet, infrastruktur osv. heller inte att kunna upprätthållas. Tar man bort välfärdsstaten helt så har man sänkt skattemoralen till nära noll.

Då har vi kanske en nattväktarstat kvar.

Sverigebilden som tyngre argument än svenska folkets väl. Narcissistens och självförhävarens rädsla att ses ned på. Mångkulturprojektet som ett MySpace för den bekräftelsesökande.

Återigen kan vi stämma av åsiktsmigranternas GPS-koordinater och konstatera riktning och avstånd till destinationen - där somliga av oss sedan länge befinner oss.

För visst är kretsloppsmigrationen som fullt uttänkt projekt inte långt borta när svensk socialdemokrati talar om att återsända 80 000 asylsökare med avslag och Angela Merkel säger att "alla ska återvända" när freden kommit.

För att etablerade debattörer för en gångs skull ska ta en genväg polemiskt och själva känna hur axlarna sjunker nedåt i trygg förvissning om att vara den som anklagar, inte anklagas, så vill jag tipsa om rätt ände att börja i: Afrika eller Mellanöstern är inte per definition människoovärdiga ställen att bo. Dess kvarvarande invånare är inte lägre stående än svenskar eller migranterna. En värdig framtid finns att skapa sig även utanför Sveriges trånga gränser.

Det är en kolonial blick, en rasistisk kränkning att tro att svensk kommunal service, bo- och levnadsstandard är den mänskliga erfarenhetens strålande krona, att just dessa bredd- och längdgrader är ett Shangri-la för vilsna sökare.

Eller att det passiviserade bidragslivet i svensk förort är bättre än ett i damm och solsken i den egna kulturkretsens kontinuitet och sammanhang, att ett svenskt plastgolv alla gånger och för alla individer är att föredra framför ett afrikanskt jordstampat.

Istället för att tala om repatriering som ett politiskt tvångsmedel, handlar det om ett internationellt solidaritetsprojekt från folk till folk, om en sant liberal nivellering av snedvridande ekonomiska incitament för att inte längre hindra den återvandring som många invandrare alltid drömt om genom inlåsningseffekter.

Invandringen till Sverige är till större delen en slags guldrush till Alaska. Skillnaden är att det här är de skattebetalande svenskarna som är naturresursen som lockar. Ta bort eller nollställ det incitamentet, antingen genom minskade/avskaffade transfereringar ELLER en avlönad återvandring finansierad ur biståndsbudgeten, så kommer en fundamental insikt att manifestera sig:

Migranter är rörliga. Sverige behöver bara fortsätta vara ett Hotel California man bara kan checka in på, men aldrig lämna - om vi själva väljer det.