Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, men det vet Leif D och dom flesta andra: På aftonbladets redaktion så är hederlighet ett skällsord. Sådant håller man inte på med där.



Grattulerar! Ett klockrent tecken på att Madon är på rätt spår.
Som vanligt har mångkulutralisterna inget sakligt att komma med, utan bara förolämplningar och rent nonsens.

Paula Neuding ger sig in i övergreppsdebatten och undrar "Varför behandla sexualbrott annorlunda än trafikbrott?"

Artikeln verkar tunn men kommer till den helt avgörande frågan:

"Varför är detaljerad analys på gruppnivå okontroversiellt i frågan om trafiksäkerhet, men problematiskt när det kommer till sexualbrott?

Kanske för att den som är vårdslös i trafiken ofta själv blir ett offer vid en olycka, vilket gör problemet lättare att tala om.

Det finns ett annat skäl: När det kommer till trafiksäkerhet finns en statlig nollvision för svåra olyckor. En myndighet som VTI eller Transportstyrelsen kan helt enkelt inte bortse från relevanta samband, eller uttrycka sig i vaga termer om att det är ”individer” som är inblandade i olyckor. Med en nollvision finns inget utrymme att välja bort viss typ av kunskap.

Varför förhålla sig annorlunda till sexualbrott?"


Frågan måste bollas över till kulturmarxisterna, feministerna och framför allt Löfven. För dem verkar det inte finnas något intresse att skydda våra tjejer och flickor. Det är som att om man bara kläcker ur sig att det handlar om kön kommer övergreppen att avta. Då tar men det inte på allvar.

Utländsk media är jätteintresserad av svensk utveckling och Tyskland råder förtvivlan över Melkers attityd till frågan. Därför lär ämnet inte avta i Sverige. När sådana som Heberlein och Ohlsson Wallin fräser ifrån relativiseringen och krav på tystnad händer något. Det är liksom inte Kent Ekeroth mot Gudrun Schyman längre utan en intern uppgörelse.

Lars Lars Trägårdh är tillbaka i GP. Han tar upp den ytterst viktiga och relevanta distinktionen mellan mänskliga rättigheter, och de rättigheter vi har som medborgare i en nationalstat.


https://www.gp.se/nyheter/ledare/gas...-folkopinionen

Internationell lag och konventioner är ett vanligt vapen som används mot nationell suveränitet. I Sverige har det används ytterst frekvent mot invandringskritiker med argumentet att Sverige omöjligt kan ändra sin massinvandringspolitik eftersom det skulle "strida mot internationella konventioner". Att det enbart var Sverige som verkade följa dessa konventioner verkade vara av mindre betydelse.

När det gäller trafiken så har man bland annat sin nollvision. Den är ett systemmål. Det finns inget konkret brottsoffer, särskilt inte något som kan vittna (och komma med rasistiska och fördommsfulla vittnesmål om att gärningsmännen talade på ett visst sätt och hade ett visst utseende som skiljer sig från typiskt noreuropeiskt (svenskt finns ju inte...)).

Desstuom anses det som fulare att begå sexualbrott än trafikbrott, och MSM är ju inte ett dugg intresserade av att framställa Nyadeln i dålig dager, tvärtom.

Sexualbrott drabbar individer, och individen är för vänstern ganska ointressant. System är viktigare, och viktigast av allt krossa dom klassiska västliga idealen och ersätta dom med nya, fräscha från mellanöstern och afrika.

http://www.affarsvarlden.se/tidninge...cle3956998.ece

Eric Hörstadius skriver en giftig krönika under rubriken "antirasismens pyrrhusseger" som är ovanligt rak och aldrig hade kunnat skrivas för ett år sedan. Nu vågar han vara frispråkig, förmodligen då Arnstads fatwor och brunmärkning inte fungerar längre. Bl a skriver Hörstadius:

"Negativ särbehandling på grund av etnicitet ska självklart bekämpas. Fast ibland går det överstyr. Som den förträngning både myndigheter och media tycks ha ägnat sig åt efter de organiserade sexattacker mot kvinnor och flickor, taharrush, i bland annat Köln och på en festival i Stockholm. Denna frånvaro av kritik är i sig nedvärderande; så bemöts inte en jämlik."

och:

"Antirasismen blev så framgångsrik som överideologi i det offentliga rummet att den snudd på segrade ihjäl sig. Länge vågade inte ens nationalekonomer tala öppet om invandringens kostnader. Brännjärnet med stämpeln Rasist låg ständigt glödgat, färdigt att märka den som ville få ner flyktingmottagningen till normaleuropeisk nivå."

Jag rekommenderar att ni läser artikeln i sin helhet och tycker det är synd att den inte publicerades på en större plattform då artikeln ändå är skriven av en av Sveriges mest inflytelserika journalister.

Det var väl ingen annan som var intresserad av att föra fram synpunkterna. Och än färre som hade stake nog att göra det.
Affärsvärlden har väl sådana vänner att dom kan, tydligen.

Man ska inte förminska Affärsvärlden, om det även gått ut i den tryckta upplagan - det är en tidskrift som en hel del företag prenumererar på. Har själv sett flera arbetsplatser där den antingen "går i cirkulation" bland de anställda och/eller finns fint uppsatt på en hylla i receptionen så att besökare som anlänt tidigt har något att bläddra i medan de väntar.

Dock är det ju inom en begränsad målgrupp - det är kontorsanställda tjänstemän på lite högre nivå som läser den på detta sätt: jurister, ekonomer och liknande. Men inom den gruppen är nog spridningen hyfsad.

Lögnen är en essentiell beståndsdel för befordrandet av multikulti. Mörkläggningen en annan. Om inte produkten multikulti kan kontrolleras eller stå på egna ben. Etablissemanget har investerat tungt i detta värdelösa projekt. Meiji och enondgris har svarat förtjänstfullt redan, ser jag.

---

Den slingrande, amorfa och allmänt obehaglige Per Svenssons advokatyr i Asylsvenskan:


Notera att Sverigeovännerna skrivs utan citationstecken, medan Sverigevännerna skrivs inom citationstecken.





NB: min fetning ovan.

Per Svensson är införstådd med kasuistiken - allvarligt sjuka Svea - eftersom han tycks överens om symptombilden; han skriver sin vana trogen kontrahenten på näsan, lägger orden i munnen på honom/henne. Men han har inget begrepp om, eller undviker nogsamt, alla patogenetiska, etiologiska förklaringar. Han vill inte befatta sig med orsak och verkan-sambandet, kausaliteten. I hans dikotoma värld är det endera (outsagt) vår mångfaldiga tid som är den bästa av alla - trots de uppräknade symptomen - eller gårdagens nostalgiska monotoni; det är endera nutidens islamisering och balkanisering eller dåtidens folkhem; det är endera postpolitikens pajasar i regeringen eller den gamla goda tidens Tage Erlander och Gunnar Sträng. Per Svensson avfärdar "nationalismen" i en enda mening och projicerar sin förbittring över att befinna sig på den förlorade sidan, den endimensionella mångfaldsutopin. Nostalgiska berättelser är inte fy skam för samling, men valet står inte mellan återställarnationalismens retrograda marsch, men lika mycket en konservativ motreaktion mot samhällsupplösningen i den inkompetenta, illojala Statsmaktens både våpiga och och folkilskna hägn. Konservatism eller helt enkelt självbevarelse.

From, dum, skenhelig... Präst, lesbisk, ledamot i Olof Palmes Minnesfond och värdegrundsdemokrat; Anna Karin Hammar (AKH) replikerar mot Ivar Arpi (IA) som genmäler:

Replik om tolerans

AKH:

IA:


Länk (unvisit): http://unvis.it/www.svd.se/replik-om-tolerans/om/ledare
Länk:
Prästen har uppenbarligen låtit sig luras av Reinfeldts dubbelspel, men kanske har också karriären gynnats av en tillsynes själsbefryndad resonans med PK-värdegrunden. Hon lägger också beslag på begreppet människovärdet, i syftet att misstänkliggöra kontrahenten; en av flera anspelade, falska dikotomier hon använder för att försöka smutskasta kontrahenten och uppfordra till lydnad gentemot (den kulturmarxistiska) värdegrunden. Medan hon och hennes gelikar gisslar landet går verkligheten vidare. MSM har blivit ett metafenomen, ett stigma. Som födkrok och studium kan det fortsatt fylla en funktion för de närmast berörda.

Det är en viktig insikt Lars Trägårdh kommer med; viktig för att avväpna PK-värdegrundsretoriken och överstatlighetsivrandet (globaliseringen; denationaliseringen), vilket tål att upprepas:




"mänskliga rättigheter" har blivit något slags universell och omåttlig fordran på svenskarna att betala, betala, betala... Avvisa bluffakturan bara.

Per Svenssons senaste luddiga och mångordiga övning i dubbeltänk i Sydan hyllas av landets miljöpartistiska sympatisörer, miljösossar och MR-liberaler: både Isobel, Virtanen, Anders Mildner och Daniel Swedin är hänryckta på twitter.

http://unvis.it/http://www.sydsvensk...hatar-sverige/

Själv ser jag mest en oärlig och tjafsig text som målar med så breda penseldrag att dess teser blir omöjliga att diskutera fristående från det positioneringsspel den faller in i. Dessutom verkar Per Svensson som vanligt inte göra någon skillnad mellan relativ kulturell (och soråklig) homogenitet och politiskt nertystande av avvikande meningar, t o m med våld. Han tycker att Sverige var mycket mer instängt, ruttet och otrevligt på 60-70-talen (oavsett vänstervågen, för det är inte den hans argument kretsar kring) än idag med en hårt polariserad debatt, nivåer på öppet våld som man bara kunde drömma om 1975 och massmedier som har vänt ryggen åt medborgarna och deras diskussioner. Han köper helt och hållet Filip&Fredrik-klyschan om "DDR-Sverige", men vi är ganska många som ser det som ett slag i ansiktet på den tidens östtyskar och östeuropéer att sitta och dilla om att Sverige var ens i närheten av att vara lika förtryckt och enkelriktat som DDR eller Polen (vad säger t ex Peter Wolodarski om denna populära klyscha - han hade som bekant föräldrar som flydde från Polen till Sverige för att kunna leva i frihet?)

Per Svensson anklagar Ivar Arpi och ett okänt antal danska och norska journalister för att hata Sverige så mycket att de vill stänga landet för att kunna rensa upp eller förvandla Sverige till ett Danmark. Men paradoxalt nog kan man vända på anklagelsen: Per Svensson hatar och föraktar Sverige som land, det Sverige han växte upp i och de svenskar som inte vill få politiken etnifierad, som inte bor i ett snofsigt gentrifierat kvarter med badbrygga runt knuten och teppanyakihäll i köket, som inte känner igen sig i Solsidan eller i Melodifestivalen - och som anser att politik ska bedömas i sak och inte utifrån en massa feta slagord, "stories" och vaga signalord. Han vill ha öppna gränser för dem som han tycker är mer häftigt exotiska och framför allt icke-svenska, helt oavsett vad de kan tänkas tillföra landet.

Det mångkulturella lyckoriket tycks utebli. Den politiska redaktionen på Expressen är orolig.


http://www.expressen.se/ledare/vi-ma...utanforskapet/

Ok. Varför inte pröva någonting helt nytt? Vad sägs om återvandring? Hur många svenska föräldrar kommer bli nöjda med att deras barn tvingas gå i mångkulturella kaosskolor där ingen pratar svenska? Det är hög tid att inse att Sverige aldrig kommer klara av att lösa problemen med "utanförskapet" med normal politik. Det enda rätta är att skicka hem alla som inte klarar av försörja sig på egen hand, allt annat är dömt att misslyckas. Nu när heliga kor måste slaktas är det lika bra att sikta högt. Slopade bidrag för alla icke-medborgare och en gratis flygbiljett hem är ett bra första steg för att få bort "utanförskapet" i Sverige.