Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tidholm försöker behålla makten över diskursen genom att -- hävda att han har makten över diskursen, att det är han som har rätt. I deras lilla värld är det inte ett giltigt alternativ att media är så kassa att folk tackar nej till media. Eftersom hans dogm är media har rätt så måste det vara fel på de som inte vill delges de rätta åsikterna.

Detta fungerar definitivt så länge det inte finns fungerande alternativ.

Rent spelteoretiskt så finns det klara paralleller med det politiska landskapet och DÖ. Reinfeldt förstod detta; SD kom, genom att utgöra ett valbart alternativ, att bli en avledare från det stora Krossa Sossarna-projektet. Han sade ju till och med det rent ut: "SD ska inte göras spelteoretiskt intressanta genom att man ger uppmärksamhet till dem".

Så länge alternativ inte finns kan media/politiker i princip göra vad de vill utan risk för att förlora makten. DÖ ska också ses i detta perspektiv; genom att bilda en större enhet ska man utestänga alternativ. Problemet är att politikerna nu har blivit så uppenbart odugliga och sinnessjuka att man skulle kunna skicka in en vattenbuffel med explosiv diarré i riksdagen och folk skulle hellre rösta på den.

Organisationer som har dessa tankesätt, må de vara politiska eller mediala, står förstås inte i demokratins eller sanningens tjänst och sådana uttalanden bekräftar endast att de måste bort.

Uppfattar Po Tidholm som en nolla.


Hela hans karriär verkar bestå i att framställa sig som norrlands röst i riksmedia och driva Stockholms agendor i norrland. Att han växt upp i en stockholmsk kommunistfamilj gör inte saken bättre precis. Oavsett vilka negativa konsekvenser som invandringen för med sig till mindre norrländska kommuner så kommer han förespråka en fördjupning av politiken. Det är helt jävla uppenbart. Hade känts bättre om han istället fokuserade på varför Sverige är mer centraliserat och har en dödare landsbygd än Finland och Norge (tips! skatte- och lönepolitik).

När ett moralfinansiellt utbyte faktiskt äger rum så fungerar det inte att förneka transaktionens, räkningens existens - det finns faktiskt ett saldo som måste beräknas till endera partens fördel.

Ta t ex mig och Loreen. Genom en gemensam svensk diskurs och statsapparat har vi en symbolisk balansräkning att göra upp, som kommer påverka högst reella politiska beslut och fördelning av rätt- och skyldigheter. Jag är vit svensk man - hon en afrikansk kvinna. Bluffakturan är att jag som representant för en grupp har en skuld till henne som representant för en annan.

Jag kan inte trolla bort det faktum att vita svenska män marginellt bidrog till den transatlantiska slavhandeln och sålde järn till bojor som fjättrade verkliga människor av kött och blod.

Vad jag däremot kan påpeka är Loreens berbiska förfäder tog över en miljon lika mänskliga vita européer som slavar, inklusive svenskar. Att afrikaner som grupp både tog och var slavar - ja, att dagens afrikaner med all sannolikhet snarare är ättlingar till de överlevande, vinnande förövarna av slaveri än de till största delen utrotade offren.

Att muslimerna tog fler slavar än de kristna och behandlade dem med mer folkmordisk hänsynslöshet (det borde bo många miljoner slavättlingar i arabvärlden, inklusive Loreens nordafrikanska ursprung, men gör det inte) - och att detta föregick den vite mannens patriarkala hegemoni och upphörde först i kraft av detta, med vapenmakt och diktat. Ingenstans frivilligt eller av idealism.

Alternativet till detta partiska bestridande - vad är det?

Jo, det är liberalernas förljugna illusion om att inga rättighetsägande grupper finns, bara atomiserade individer med teoretiskt lika möjligheter på den fria marknaden. En attityd som leder till allt tal om att "du har ingen rätt till ett land du råkade födas i av dess invånare" - och alltså är mycket mer hatiskt än den mest hårresande bluffaktura om min skuld att ge ifrån mig det jag äger.

Bättre att ha en bluffaktura mot svenska män att bestrida än att själva idén om ett svenskt folk med kollektiv äganderätt förnekas.

Det är det jag finner sympatiskt med de rasifierade - de är både mänskliga i sin självbejakande partiskhet och ärliga i sin antagonism. Värre då den kyliga, liberala lögnen om universalitet och opartiskhet som alltid har udden riktad mot det osynliggjorda svenska särintresset. Och farligare om SD gör sig till arvtagare av drömmen om ett Sverige som för att fortsatt vara homogent svenskt förutsätter att svenskheten av- och omdefinieras.

Människan är partisk, gruppsökande och exkluderande - och även svensken har rätt till sin mänsklighet.

Det här är ju intressant ur flera perspektiv. Först o främst är det ju att just Sydsvenskan som för upp detta på agendan i en ledare. Här är det en fråga som påverkar Lund som är huvudfrågan. Det är tom så att kommunen har sökt bygglov (!) för att dagens tiggarläger skall kunna flyttas från nuvarande plats.

Även EUs agerande är intressant. EU-domstolen har slagit fast att migranterna inte får ligga aktuellt land till last. Frågan är då vad domstolens dom kan innebära i praktiken - är det verkligen något att luta sig emot när det verkligen gäller att tex avhysa migranterna (vilket jävla ord egentligen, redan där blir något fel. EU-migranter. Sociala turister borde vara rätt benämning).

Ledarens avslutning är ju också något som får en att höja ögonbrynen. Det är alltså ekonomiska faktorer som gör att vi någonstans måste dra gränsen. Äntligen har tidningen börjat fatta vad det handlar om.

Det verkar verkligen som att det börjar blåsa nya vindar i konungariket Sverige...

Det behöver inte gå via lagstiftningen. Välfärden fungerade tidigare så att utsatt medborgare skulle få hjälp för att klara sig själv och därmed komma in på banan igen. Nu är strategin eller snarare policyn utifrån politisk korrekthet att alla ska vara jämlika. Vilket är förklaringen till att man även hjälper tiggarna. Ändras den policyn att Sverige omöjligen kan vara världens socialbyrå till att hjälp endast ges under kontrollerade former, som redan finns, försvinner mycket av problemen. Som det är nu t.ex. är kostnaden för att ge advokater till tiggarna enormt då de anklagar varandra för det ena till det andra. Mycket handlar om att göra upp i godo så att staten ska ge skadestånd. Det är en industri i sig själv. Helt sanslöst. Batikhäxorna i kommunerna måste helt enkelt bort och ersättas av verklighetsförankrade människor. Det tror jag är ett nytt krav som kommer att ställas och bli alltmer ett slags måste. Det finns ingen hejd för hur mycket systemet kan utnyttjas.

Situationen liknar fusket inom assistansbranschen. Ingen vågade införa krav på kvitto för kostnaderna eftersom det ansågs integritetskränkande. Socialministern, Berit Andnor, erkände att det var en allt för brännande fråga och sköt upp problemet. Tills skatteverket fick nog. Akututredning tillsattes av Maria Larsson och efter bara 1 månad kom man fram till det sensationella (ironi) beslutet att kvitton måste redovisas. Resten är historia där åtskilliga företagare hamnat i fängelse för förskingring. Det satt djupt inne, men väl när kulan rullade var det ingen som ifrågasatte. Och hur skulle man det. Nu sitter brukarorganisationerna där. Försäkringskassan kör över alla assistansberättigade och ger dem mindre timmar än praxis. Ingen lyssnar eftersom alla vet om att de stod främst för att försvara ett stopp för redovisningsplikt. Sammanfattningsvis kan man säga att man skötte sina kort djävligt illa, och den i särklass viktigaste faktorn handlar om att man använde anklagelse om fördomar som strategi. Det fungerar till en viss punkt. Om man inte är en viktig aktör för samhällets väl och ve vill säga. Men det är inte brukarorganisationerna. Inte heller invandrarna som grupp.

Det mediebråk vi nu ser är en trendsättare som kommer att få återverkningar i politiken och hur kommuner agerar. När riksdagen öppnar i september har det pågått en intensiv debatt i media om invandring. Det lär ju inte gå obemärkt förbi. KD och M förutsätter jag att de redan har en viss agenda. Ogenomtänkta utspel för strängare krav om ditten och datten kan vi redan nu anta kommer. Låt så vara att utspelen är i ren desperation, men vägen för tillnyktring är oundviklig. Det cv Ullenhag har i förtroende är givetvis en belastning för folkpartiet. Han må aldrig erkänna lögnerna, men om partiet ska överleva blir det omöjligt att ha honom kvar på ledande position. Det kommer Neuder och Dahlbergskan se till.

Väl poängterat. Kanske gör sig liknelsen kring bluffakturor till rätta om fakturan byts ut mot en anmälan? Det du föreslår utgör således en slags motanmälan mot den ursprungliga anmälan om "vit skuld". Hela meningen med en motanmälan brukar vara att pressa motparten till att närma sig en förlikning eller att dra tillbaka sin ursprungsanmälan.

En effektiv strategi om den kan nå ut till människor. Att agitera mot bilden av kolonialismen och Europas skuld är dock långt borta. Invandringskritik är en sak. Kolonialismen är Europas stora skam som inte bara vänstern utan hela kontinenter och USA använt för att legitimera stora politiska förändringar av maktförhållandena under 2000-talet. Men på sikt måste det göras. Europas skam och skuld känslorna blir på sikt vår undergång om det inte tillintetgörs.

Minns för många år sedan när jag studerade humaniora på universitet. Vi hade ett seminarie kring Europeisk skuld och kraven från Afrikanska stater att Europa skulle betala för slaveriet och kolonialismen. Jag underkände direkt kravet och hänvisade till att arvsskuld är en katolsk princip, inte en juridisk. Tyckte det fungerade rätt hyfsat även om det givetvis inte är en fråga som det tas lätt på. Det blev många sura miner och sårade stoltheter under det seminariet och tonläget blev stundstals ganska hätskt.

Inom vissa delar av statsvetenskapen och nationalekonomin är detta om europeisk skuld(i ren monetär bemärkelse) en ganska infekterad och omdiskuterad fråga där den postmoderna vänstern ligger på. Den här tråden fokuserar på tillståndet i svensk media, och det görs med otrolig skärpa för det mesta. Det hade dock varit intressant att bygga vidare på strider om mångkulturen både inom akademien och inom myndighetssverige.

Även om de antagligen skulle riskera att bli betydligt mindre lästa med tanke på att medias produktion är så mycket högre.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/en-...tankta-slapps/

DN om utebliven häktning av 32-åringen som blivit rullstolsburen till följd av sina "insatser" i Muhammeds krig i Syrien. För bara ett par dagar sedan stod inrikesminister Anders Ygeman och konstaterade vilken framgång detta var. Sen stod det lite i GP om risken för att mannen skulle undkomma häktning med hänvisning till hans skada. Jag minns hur jag tänkte, Nu visar det sig hur skenhelig de nya "tuffa" tagen är mot IS-terrorister, det svenska samhället är inte utrustat för sådana här tider utan givetvis kommer den stackars, frihetskämpen släppas med hänvisning till sin skada och sen fly landet..

Sätter en peng på att han inte kommer vara kvar när det blir dags för rättegång. Grattis Sverige. Massmördare undkommer sina straff och kan fortsatta som propagandamakare för IS i Syrien nånstans. Men vadådå? Vi vill väl inte vara diskriminerande mot rullstolsburna, även de måste ju kunna försörja sig.

Kan bli en rolig debatt att studera när det blir dags för rättegång och mannen försvunnit till Syrien. Framgången för SÄPO, svenska rättsväsendet och socialdemokraterna som man basunerade ut för bara ett par dagar sedan kommer falla som en sten. Oförtjänta känslor av stolthet gör sig inte bra på löpsedlar. "En fantastisk framgång" eller vad var det han sa, Anders?


Edit: "Mycket glädjande!" Så löd formuleringen. Någon skademinimering bör man heller inte syssla med från socialdemokratiskt håll, åtminstone inte genom att kritisera de mjuka reglerna för häktning. Man har ju själv stridit för att de ska luckras upp ytterligare! http://www.svd.se/ra-skarper-krav-pa-haktningstider

Jag har följt trådens utvikning kring det här med att känna tacksamhet som immigrant, eller den asociala bristen på visad tacksamhet; den allmänmänskliga förväntan om reciprocitet. Jag låter det vara osagt hur historiskt gångbar eller kontextberoende den föreställningen är, eller vilka kulturkrockar som kan medföra missförstånd.

I Danmark avlöstes vänsterregeringen för en månad sen av den nya, konservativa regeringen. I "Regeringsgrundlag" finns politiken förklarad, område för område. På området immigration och integration förklarar regeringen att det ska göras mindre attraktivt att söka asyl i Danmark (som har en bråkdel av den anstormning som Sverige upplever, men likväl gjorde detta politiska område högst prioriterat bland danskarna inför valet) och regeringen drar sig inte för att beteckna det för ghettoområden eller utlänningar, med press att komma i arbete; motsvarande ord på svenskt nyspråk är "utanförskapsområden", "nyanlända svenskar"/"invandrare" och "sysselsättning".


Under året har jag vid sporadisk läsning av de stora danska tidningarnas debattsidor sett ett flertal invandrare självsäkert göra politiska appeller; ej sällan tycks de vara juridikstuderande. När jag nu påminns om detta och kommer att tänka på det där med tacksamhet eller inte, finner jag anledning att posta ett smakprov på den danska fångsten; notera att den unga kvinnan formulerar sig som något av en talesman för ett kollektiv ("vores forældre" och "vi", inte mina föräldrar och jag):

Vores forældre var jo husslaver




Jag kommer att tänka på den ungerske veterinären Elöd Szanto, som inte kände sig diskriminerad i Sverige, hur ihärdigt journalisten än försökte övertyga honom om att han som invandrare visst är diskriminerad (länk till krönikan under spoilern nedan).



http://politiken.dk/debat/ECE2775949...-jo-husslaver/

Exemplen på kravmaskineri - här i förbigående med synpunkter på karusellers och godis utformning (men man får anta att det gäller allt, som klädkod, öppettider och restriktioner i simhallar, ja hela samhället) - som avslutar juridikstudentens debattinlägg i Politiken är alltså ett uttryck för andra eller tredje generationen invandrares självmedvetenhet. Frågan som uppenbarar sig är om det finns något kompromissinne i proklamationen, ett givande från den som så oförväget tar? Genom att uttala sig som "vi" refererar hon till ett kollektiv som antagoniserar mot det befintliga Danmark som ska maka sig till förmån för detta insinuerade kollektiv. Vad hon kunde ha gjort, för att balansera sina anspråk med lite klädsam ödmjukhet, är att tala för sig själv och anta att det finns andra med hennes bakgrund, men att det finns många individuella utvecklingar.

Självsäkra, juristutbildade, rasifierade generationer... Polariseringen kan öka. Frågan är vad det gör med nationstanken och staten, det tak inunder vilket vi ska samsas, helst lite mer än att knappt stå ut. Europa är under attack.

Jag skulle tro att en del tidningar i kris följer SvD:s och GP:s ledarsidor. Det verkar ju som om läsarna uppskattar dem. Så då vågar man en egen liten försöksballong. Fega kappvändare.

Komiskt att läsa SvDs artikel av Teresa Küchler betitlad Oron för ”Fästning Europa" ökar. Komiskt för att den är så tydlig i sin agenda och uppvisandet av PK-klassens (journalister och politiker) oro. Inte ett ord om varför murar mellan länder byggs nu såhär efter många år med Schengen. Inte ett ord om den oro som befolkningar som utsatts för mångkultur utan att ha bett om det känner. Inget om det allt annat än märkliga att självständiga nationalstater stärker sin gränskontroll om de vill, speciellt mot länder som inte ens är med i EU.


Nej, den enda oro som tas på allvar är EU-byråkraters, FN-politikers, journalisters och organisationer som jobbar för att dekonstruera Väst.


Japp, Serbien blir ett "koncentrationsläger" om Ungern upprätthåller sin gränskontroll…


Jätteoroande att EU "anklagas" för att säkra sina gränser…verkligen… Vad ska folk tro? Kanske ser vi en ny Förintelse i uppseglande?
Hur j-a svårt ska det vara att förstå att folk i allmänhet känner stark växande "oro" för mångkulturen och den totala omvandling av de europeiska samhällena den innebär?

Länk:
http://unvis.it/www.svd.se/oro-for-a...opa/om/varlden

Jag läste sällan GP tidigare, men nu finns det en anledning att göra det. Håkan Boströms senaste ledare skulle kunna vara ett inlägg i den här tråden. Vem vet, till nyår kanske man inte behöver läsa alternativ media längre utan kan följa mångkulturhaveriet på ledarplats i ett par av de svenska dagstidningarna. Jag prenumererade på Dagens Industri tidigare under en period, och om PM Nilsson drar igång en häxjakt på Alliansen inför den kommande budgetomröstningen i höst kanske det känns värt att återta prenumerationen. Det kommande halvåret kommer bli mycket intressant i svensk politik. Spelplanen har förändrats i snabb takt.


https://www.gp.se/nyheter/ledare/led...forbundet-ssr-

Bagdad Bob-retorik Tidigare har det varit möjligt att ljuga ihop vad som helst när det gällde invandringens konsekvenser. Nu börjar det bli lite svårare med tanke på åt vilket håll samhällsutvecklingen går.

Anna Kinberg Batra anser som bekant att lantisar är dummare än stockholmare. Vilket visar att åtminstone en stockholmare än dummare än lantisar. Och att en person som omväxlande är lantis och stockholmare - PO Tidholm - också är tämligen dum.

Urbaniseringen har pågått i många decennier i Sverige. På 40- och 50-talen var avfolkningen av landsbygden en stor debattfråga. Centerpartiets starka ställning på 70-talet - 25 % av rösterna och statsministerposten - var i mycket en reaktion på utvecklingen.

Urholkningen av landsbygden har accelererat under de senaste par decennierna. Somliga hävdar att ett motmedel är att placera stora mängder människor från Afrika och Mellanöstern på landsbygden.

Så dumma är dock inte lantisarna att de tycker detta är en lösning. De förstår att dessa horder kräver stora kostnader, för bostad, mat och övrigt uppehälle. Bevisligen har det svenska samhället kunnat ordna fram penningresurser för detta ändamål.

Aha, tänker lantisen. Det fanns alltså pengar. Men hade man då inte i stället kunnat använda dessa pengar till att ha en vårdcentral med personal, en byskola med personal, till äldrevård där det behövs personal, till att stödja en lanthandel, till vägunderhåll? Det hade givit landsbygden större chans att leva och varit bra mycket trevligare för oss än afghaner och somalier.

Men så långt förmår PO Tidholm alltså inte tänka.