Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag skulle snarare vilja sätta fingret på skillnaden mellan Hubinette å ena sidan och Virtanen & Lindberg å andra sidan.

Virtanen & Lindberg förnekar att invandringen ens är stor eller att den har några som helst effekter på samhället och Sverige i allmänhet.

Hubinette däremot säger istället att invandringen är så stor att svenskarna snart blir en minoritet och att de ekonomiska och sociala kostnaderna blir enorma. Hubinette hymlar inte med att det kommer behövas köpas sämre vin...

Hur kan då Hubinette och Lindberg trivas i samma ormgrop? Varför målas inte Hubinette ut som apokalypsens femte riddare?

Frågor som denna kan inte bara skava i mitt huvud, det är ju mediala dörrar som bara väntar på att sparkas in av den som ser vart åt det barkar och vill positionera sig som 2016 års avantgarde inom MSM.

På samma tema så är det bara en vältajmad twitter-aktion bort att få herrarna Norberg och Segerfeldt att lämna ormgropen med allt-åt-alla-vänstern genom att öppet lufta målkonflikten mellan fri invandring och välfärd. 2016 är året då sanningen blir högsta mode, och vem vill bli sittande med förra årets modeattribut i trendkänsligt kissnödiga capital of scandifuckingnavia?

Det beror på att ingen vill sitta med svarte petter (Yes pun intended) när ansvar för situationen skall fördelas.

Hubinette vill lägga skulden på etniska svenskar.
Lindberg vill förneka problemet helt.

Klassiskt blame game.

Edit: tidigare var SD den gemensamma syndabocken men i takt med att de vinner i oppositionen så måste nu en ny syndabock lanseras.
Jag gissar att MP får den rollen.
Börjar med att Kaplan åker. Sedan rullar det på.

Ett tecken i tiden.

När jag snubblade ur sängen i föräldrahemmet och till slut masade mig ner till köket för en kopp kaffe fann jag morgonens DN. Ernman fick inte mindre än 5,5 sidor att breda ut sig på (inräknat kulturdelens första sida). Huvudbudskapet var att Sverige har råd, att SD ska sluta vara rädda och hata samt att hon själv var blyg och introvert och att hon ' aldrig skulle ta steget till att bli politisk'. Och att hon då har 209k följare i sociala medier.

5,5 sidor.

Kulturdel, sa Bill.
Agendasättande, sa Bull.

En nyårsönskan så god som någon.

Oh. The irony.

Nu ska jag tvätta ögonen med karbolsyra.
--
För den masochistiskt lagde:
http://www.dn.se/kultur-noje/malena-...g-och-asocial/

Jag anlände som av en händelse just själv till föräldrahemmet där jag fick syn på detta mysreportage. En så fantastiskt god människa det är, det där. Frågan är bara varför hon bor i en etnisk enklav på Kungsholmen, om hon nu tycker så bra om invandrare. Hade då inte exempelvis Husby eller Vårby Gård varit ett för henne mer lämpligt väl? Nåväl, godheten känner som vi bekant inga gränser. Mamman diakonia och arbetar med flyktingar 24/7, pappa hjälper till med läxläsning och övningskörning. Det är full on godhet med kontakter på ministernivå för ökat mottagande. Malena delar sina insikter:
Herregud..

På tal om kollaps: i SvD en TT-artikel bakom vilken TT samarbetat med nyhetsbyråer i fyra av Nordens fem länder; man har frågat "experter" och det kanske kan stämma - Ruist är en av dem - men rubriken är vilseledande:

Experter: Nordisk välfärd tål stor flyktingström



Nja, det räcker ju att man kräver identitetskontroller (81% saknar ju sådana handlingar när de kommer till Sveriges gräns, en uppgift som länkades på tråden igår) och insisterar på Dublinförordningen eller hänvisar åter till närmast föregående land.




http://www.svd.se/valfardsstaten-und...risen-i-europa

Nyhetsbyråerna undersöker tillsammans. Lömsk rubricering av SvD i förhållande till innehållet som i princip är tydlig med det motsatta. Samarbetet påminner en del om när en simpel debattartikel undertecknas av en drös medförfattare som gömmer sig bakom varandra (fiskstimmet som brutit sig ur den stora klungan eller anser sig gå i bräschen), när ämnet anses känsligt eller känslosåsen dallrar tjockt och högtidstalet appellerar. Nej, välfärdssamhället har aldrig varit till för alla, som Djuve rikigt konstaterar. Och Ruist tror inte på något fullskaligt, mellanstatligt blame-game, eftersom "man vet inte var man själv står i morgon"... Så kan det vara när principlöshet parats med utopiskt tankegods som inte tålde verklighetens krav. Men även en vindflöjel kan blåsas omkull.

Två skäl till varför Hübinette inte framställs som apokalypsens femte riddare.

Du har själv redan identifierat det ena skälet: avsändarens motiv avgör, om det sagda kan passera.

Vidare är Anders Lindberg och likasinnade rasister ut i fingerspetsarna. Lindberg håller Arpi, Dahlberg, PM Nilsson och Teodorescu ansvariga för *oönskade* utsagor, eftersom de är vita - till skillnad från Hübinette.

-----

Att som du vara matematiskt och naturvetenskapligt skolad innebär, att man har lite svårt (jag talar från egen erfarenhet ) att ta till sig, att det INTE är centralt för Lindberg & co om deras resonemang är empiriskt och/eller logiskt underbyggda. Anders Lindberg och likasinnade åberopar empiri *enbart* när empirin passar deras (från början fastspikade) inställning.

Om något är (empiriskt och/eller logiskt) sant eller (empiriskt och/eller logiskt) falskt är INTE centralt för dem.

För den som saknar Facebook finns texten också på
https://tobiashubinette.wordpress.co...ige-demografi/
samt https://archive.is/qKFCW

Sedan finns ju ett uppenbart partipolitiskt motiv bakom Lindbergs text: han vill låtsas att ondskan också finns inom liberalismen (men inte inom socialdemokratin). I verkligheten kunde vilket som helst av ryttarnas fyra huvuden ha bytts ut mot Widar Anderssons eller Johan Westerholms.

Lindberg är både korkad och ohederlig.

Jag ser ingen motsättning mellan Lindberg och Hübinette, dessa två är helt och hållet på samma sida. Dystopiska och våldsamma visioner om framtiden är i sig inget som marxister av Lindbergs snitt motsätter sig. Det handlar bara om vilket politiskt motiv som driver konflikten.

Hübinettes inbördeskrigsscenario är en klassiskt revolutionär konflikt där den hunsade underklassen kämpar mot kapitalet, överklassen och det gamla Sverige. Således inget Lindberg torde ha något emot, tvärtom.

Det som Lindberg m.fl. motsätter sig är strömningar som leder till en kontrarevolutionärt - eller fascistiskt - driven konflikt där det gamla Sverige sätter sig till motvärn mot den importerade underklassen och för det gamla Sveriges överlevnad. Givetvis så ser ju Lindberg SD och alternativmedia som drivande på de kontrarevolutionäras sida, men också att de onda liberalerna tenderar till att försvara det gamla Sverige i den konflikt som oundvikligen tornar upp sig. Således måste de onda liberalerna hatas för att man beskriver den stundande konflikten ur fel perspektiv.

De goda liberalerna - de liberala massinvandringsdårarna - ser Lindberg som varande på revolutionärernas sida. De goda liberalerna hatar också det gamla Sverige.

Skillnaden mellan Lindberg och Hubinette är att den senare har markkontakt och löper linan ut med vad som menas med mångkultur och dess senare avart, identitetspolitik. Eller biopolitik som Michel Foucault grundade. Han var god vän med en flykting från Iran. När revolutionen startade i Iran reste flyktingen tillbaka. Foucault vinkade adjö och önskade lycka till. Flyktingen skulle senare gå under namnet Ayatollah Khomeini.

Fredrik Ekelund skrev i sydsvenskan för snart sex år sedan:



Jag ska inte likställa Hubinettes och Dominguez:s identitetspolitik med Stalins Gulag eller Khomeinis revolution. Däremot lutar sig Hubinette och Dominguez sig på tankesystem som bortser från upprättande av terrorläger och diktaturer byggd på religiös fanatism. Det gör också Lindberg och Virtanen. Alla hamnar de i samma fack, trots olika utgångspunkter eftersom de har relativismen som grund.

Framtiden är partisk. I ett fragmenterat, etnifierat Sverige kommer det inte saknas publik för Hübinette - men väl för hussvenskarna på Aftonbladet. Framtidens svenskar kommer med darwinistisk lagbundenhet inte att vara självutplånande.

Jag har ju tidigare varit inne på att de rasifierade i all sin orimliga antagonism ändå är mänskliga och ärliga. De söker en identitet och grupptillhörighet i ett rotlöst sammanhang. Varje sådan gruppindelning handlar med nödvändighet minst lika mycket om att ex-, som inkludera. Klubben "humanoider inom Sveriges territorialgränser" har mycket litet värde för medlemmarna.

I förlängningen handlar det om en diskussion som är intimt förknippad med demokratins uppkomst och värde. I kejsardömets Tyskland, t ex, sattes demokratins splittring mot monarkins endräkt. Samma tanke går igen i kommunistiska system - eller teokratiska. Att vara god tysk, kommunist eller muslim sågs/ses som ett demokratin kategoriskt överordnat ideal.

Samma sak med den universella svenskheten som överideologi idag, från MP till SD. Alla i Sverige är, eller ska bli svenskar - antingen om metoden är att förneka svenskhetens existens bortom medborgarskapet eller bjuda in till den med frestande, normerande dalahästar, falukorvar och ceremonier.

Ingen i det politiska spektrat företräder idag det jag ser som en verklighetsbaserad, bottom-up-riktad, verkligt demokratisk ansats. Dvs att inte försöka motverka eller frammana tillhörigheter och överidentiteter utan istället bejaka det som demokratins uppgift att väl representera alla kivande särintressen såsom dessa själv definierar sig underifrån. Att låta det mänskliga landskapet styra den politiska kartan istället för tvärtom.

De rasifierade har två motståndare framöver. Dels de etniska svenskar/vita européer de själva sätter sig i motsatsförhållande till i konkurrensen om resurser och utrymme. Dels de politiska krafter som vill upprätthålla illusionen av den allmänna svenskhetens endräkt som verklighet eller visionär möjlighet.

Oavsett om den senare gruppen förstås kan strypa tillflödet av offentliga medel och fördöma från sina eroderande åsiktsplattformar, så finns här en politisk kraft som kommer att söka sig uttryck.

Återigen tål det att påminna om USA, där den vita majoritetens (relativt minoriteterna) färgblindhet inte blir mer uttalad, bara för att man närmar sig minoritetsstatus. Tvärtom blir svartas och latinos tendens att "rösta etniskt" antagligen även vitas norm i allt högre utsträckning ju färre dess representanter blir. Obama hade, som första president, inte blivit återvald om de vita väljarna fått bestämma.

Och för den som ändå vill insistera på att det välmenande, duktiga vi:et tillsammans ska komma bortom primatens exkluderande flockmentalitet med alla dess följder, så är ju bra ställen att börja omvändelsearbetet vid urnan i ett afroamerikanskt dominerat valdistrikt, en syriansk kulturförening eller Tobias Hübinettes Facebook-grupp. Lycka till.

Som tidigare konstaterats så kan det vara uppfriskande med en utifrån kommande blick på debattklimatet i Sverige.

Här har Søren Jacobsen Damm försökt att ta ett grepp på Svensk debatt, med avstamp i den dansk-svenska feministdebatten på TV.


( "nosser" = "testiklar")

http://ekstrabladet.dk/opinionen/sor...sition/5886366

Läs gärna hela, är det något i danskan ni inte begriper så höra av er för assistans.