Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Att hänvisa till Alex Jones är att sticka ut skallen ordentligt. Han är betydligt större än vad PK-media erkänner, själv har jag lite för dålig koll för att ge mig på ett statement angående det. När Alex själv nämner sina tittarsiffror så är dom iaf väldigt höga.

Alex Jones måste man bilda sin egen uppfattning om. Men enkelt uttryckt, om tror du att JFK mördades av en ensam galning, att 9/11 utfördes av en hop getskändare från en grotta i Afhganistan, att Agenda 21&30 är en konpirationsteori, så lär du inte gilla honom.

Själv påstår jag att han har rätt i ca 80% av sina påståenden. Min största aversion mot honom är att han som de flesta konservativa är troende, och själv anser jag att tror man på the mother of all fantasy så är man kanske inte trovärdig överhuvudtaget.

Men jag överser med det, och har stor behållning av att lyssna på programmet. Förutom den horribla reklamen var 10 minut. Vidare har han hyfsat prominenta gäster, senast en timme med Donald Trump.

Den som har nån form av nätradiomöjlighet i sitt boende bör lyssna och känna efter. Dator funkar förstås. Alla ämnen kanske inte är till belåtenhet, men det skulle förvåna mig om inte denna tråds besökare skulle finna det mesta som sägs fallande i linje med egna åsikter.

Senaste tiden är den muslimska massinvandringen till Europa och även till USA något som avhandlas varje dag.

Edit:

Programmet sänds på vardagar mellan 18-21 svensk tid, sen rullar en repris av programmet löpande på kanalen tills nästa direktsändning startar, så det är ganska enkelt att få en möjlighet att lyssna.

Man behöver dock inte ens sträcka sig utanför Katedralens sfär för att att hitta tillhyggen att punktera den svenska självgodhetsbubblan med. Se artikeln i NYT(!) ovan. DET måste svida för alla MP-globalister, en bannbulla från Vatikanen riktad till de mest rabiata av katoliker. Sveriges etablissemang blev till slut ett globalisternas Röda Khmererna, en källa till dålig PR för Saken, ett självklart motargument för alla motståndare. Ni vill ju att det ska bli som i Sverige!

På ledarsidorna och i krönikorna har det hänt mycket, men på nyhetsplats... Arpis slakt av identitetsvänster och antirasism flankeras i dagsläget av snyftartiklar om Gula båtarna och hyllningar till romsk kulturhistoria.

Bra reflektion! Viktigt är också att de utländska rapportörerna mycket väl vet att de har svenska folkets stöd. Postmarxisterna har kidnappat alla informationskanaler av msm-format och varje svensk befinner sig i ett enormt brus av de rätta värdegrunderna. Därför har de utländska rapportörerna en viktig lucka att fylla: ett land fyllt av ivriga konsumenter som dammsuger varje uns av sådant som inte är politiskt tillrättalagt. Såväl dansk som norsk press har större förtroende hos svenska folket än det svenska, som i stort sett hatas av de flesta. Virtanen kommer att saknas av ingen.

En annan reflektion man kan göra är att belysa sådana som Gösta Ekman och Sven Wolter. Båda hard core vänster. I Wolters fall kommunist. De respekteras ändå eftersom de inte fördömer. Jag har aldrig hört att Ekman eller Wolter sagt att moderater är egoistiska samhällsparasiter som borde förbjudas. Däremot har Ernman och Gardell sagt så om sverigedemokrater, alltså en fjärdedel eller snart en tredjedel av befolkningen. Det kommer att få negativa konsekvenser för dem inom snar framtid eftersom internet inte glömmer (vilket menas att varje person kan med några tangentslag eller musklick få ett galleri av sånt material där Gardell och Ernman kräks över svenskar), medans däremot Ekman och Wolter behåller sin respekt.

Godhetsfenotypen förtar sig icke vad gäller optimism och framtidstro. I sitt jultal höll Lövfén fast vid framgångsreceptet och vidhöll hans egen och föregående regeringars flyktingimport som ren samhällsvinst.

http://www.svd.se/stefan-lofven-jult...olm/om/sverige

Samtidigt meddelar Dan Eliasson att sosseriet ämnar göra avsteg från den heliga princip som upprättades en ödesdiger dag i Ådalen. Nu ska alltså militären sättas in till att sörja för flyktingbarnen. Ni vet, de där som från krigets fasor flyr för sina liv.

http://www.svd.se/eliasson-militarer...tingmottagande

Expertutlåtanden i form av ris och ros dröjer väl inte allt för länge..

Widar Andersson:

Flummig politik vid vägs ände


S, MP och SD röstade som bekant igenom förslaget. Vad hände med "spela SD i händerna"?


Ännu finns det åsiktsmarknad för marxism och new age. Välfärd och dolda kostnader är förmodligen den sortens eskapisms möjliggörare. De kan tillåta sig att drömma när deras idéer inte behöver konfronteras med verkligheten. Kanske kommer det mänskliga naturtillståndet åter, i spillrorna av välfärden, men det ger nog ingen marknad för marxism eller new age, möjligen ultraliberalism eller anarki. Om ultraliberalism överhuvudtaget kan realiseras, organiseras utan att det upphäver sig själv i samma stund. Widars mediala anslag är den om den dumma regeringen, som begriper sent, agerar för sent eller för dåligt... OBS-klassen som vallas i mål. Regeringen är en parodi på en modern välfärdsstats styre, men bara ett symptom på ett större demokratiproblem med bl a en fusionerad Statsmakt som ett karaktäristikum.

”Vi måste bemöta hatet och rasismen”

http://unvis.it/www.svt.se/nyheter/i...t-och-rasismen

Han säger inget om dubbelmordet i Västerås, eller de två våldtäkterna på en kvinna i Strängnäs. "rasismen" i det minst rasistiska landet i världen är således förbehållen svenskarna (med vilket jag menar svenskar, inte "svenska medborgare", "nysvenskar" eller annat nyspråkligt inkluderande och utspädande begrepp). Löfven talar också om "flyktingkris", ett ohederligt begrepp att jämställa med bedrägeri. Situationen för Sverige är emellertid kritisk. Han uppfordrar till en gemenskap som är ett uppifrån kommande imperativ. Man kan fråga sig hur och varför svensken ska solidarisera med en politik av lika delar lögn, inkompetens, illojalitet och självgodhet ska tas till nåder av svensken. Inte nog med det, han kräver. Sordin på julstämningen. Låt oss se om muslimer (Eskilstuna-gate 2014...) eller Reinfeldt (TV4-intervjun julaftonen 2014) kan lägga sordin även på årets julstämning.

Borgerlig landsortspress gör det granskande jobbet där övriga MSM har svikit; Mattias Olsson på NT genomskådar finansminister Margareta Andersson (S) och kastar en välförtjänt fråga i fejset på DN:

Full fart framåt, med skygglappar och sedelpress



Utöver vilseledande retorik, tal om BNP och andra dubiösa markörer, så är lån ett sätt att dölja, "dissociera", kostnaderna från massimmigrationen och integrationshaveriet.


Kan det bero på att DN är en opportunist som har agendan klar för sig; emellanåt får man slacka på linan och så att säga hantera opinionen och kontrollera oppositionen?

När året ska summeras är det prästen Annika Borg i GP som ger en försmak av icke negligerbara frågor om Sveriges framtid, som kommer att göra sig alltmer hörda det kommande året; medan volymfrågan endast tonats ned och volymen mildrats för stunden - och en ny immigrationstsunami kan befaras till våren - så kommer de integrationsrelaterade problem i fokus och det är i "andrummet" som de mer långsiktiga frågorna tränger fram, de som handlar om svenskarnas livsmål och de facto existens:

Ett gott nytt år på intåg?



Det är i den relativa vilan, "andrummet", äkta eller illusorisk, som tröttheten tränger fram; följden av en lång tids nötningar. Jag minns anekdoten om en överste som överlevde alla krigen men dog i stillhet som nybliven pensionär. Med Statsmaktens närsynta, omsöm reaktiva och ömsom utopiska framförhållning är det mer troligt att det sociala kontraktet kommer att dikteras av omvärldsfaktorer och inrikes konsekvenser, än en proaktiv politik inriktad på adekvat problemlösning och förutseende.

Ånyo ställs det frågor. Farhågor, svårigheter, problem av allehanda slag. Men inga svar. Framför allt inga svar av de mer obehagliga slaget. Det tycks som att MSM är vid en korsväg just nu. Man väljer mellan att fortsätta på hittillsvarande vägen, där multikulturalism är önskvärt, där "integration" är metoden och där man kan finna på nya sammanhållningsformer, och den andra vägen som leder in på betydligt mer konfliktbaserade förklaringar och framtidsutsikter. Sannolikt får vi se att en betydande del av mediekriget kommer att stå mellan de som väljer olika vägar i denna korsning. Illustreras kan det av DN och SvD, vars respektive huvudspår mycket väl kan bli tongivande härvid.

Det finns förstås också den tredje vägen, den som utgörs av alternativmedia, och det blir intressant att se hur väl denna tredje väg kommer att samutvecklas med de båda andra.

Peter Wolodarski tar sig ton för värnplikten, med integrationen som lyckosam biprodukt:



Och efterklokhetens fräcka frånvaro av blygselns rodnad:





http://www.dn.se/ledare/signerat/pet...var-utan-folk/

Den konspirationsbenägne kan naturligtvis se ivrandet för värnplikten som drivet av en potentiell institutionell kapacitet för mangrann indoktrinering i Värdegrunden, i likhet med skolans fostrande stadium och studium. Man kan naturligtvis ifrågasätta det rent militära värdet av värnpliktiga i en konkret operation, men försvarsstyrkan handlar om så mycket mer: moral, beredskap, mentalitet, lojalitet, uthållighet, faktisk manuell eller praktisk förmåga osv osv... Dessutom utesluter inte värnplikt tillägget av yrkesmilitär. Vill kullarna slåss för "Kronan"? Sjuklövern? "Humanitära åtaganden"? Beväringar behöver auktoriteter, inte fredsskadade miljöfundamentalister.

Den postmoderna vänstern är i sin trendkänslighet extremt beroende av populärkultur för att förstå sin omvärld. Det kanske inte är så konstigt: ser man världen som svart och vit, och som en ideologisk kamp mellan gott och ont är det såklart väldigt lätt att ta till sig en förenklad och överpedagogisk berättelse om en kamp mot det onda som utspelas i filmernas värld.


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21971255.ab

Nej, det är inget som är värt att tänka på. Föreställningen om den "moraliska supermakten" är endast något som levt i fantasin hos en del riksdagspolitiker, journalister och politiska tjänstemän. I de breda folklagren var det knappt någon som ens hört talas om begreppet innan Fredrik Reinfeldt nämnde det inför valet 2014. De "svenskar" som "älskar" idén om den "moraliska supermakten" som Katrine Marçal refererar till utgör inte någon stort befolkningssegment ute i landet, utan innefattar endast en trendkänslig elit innanför tullarna i Stockholm.

Den bild av Sverige som lever djupt inom befolkningen i detta land är de moraliska premisser som byggde Folkhemssverige och de samhällsinstitutioner som är så intimt förknippade med det samhällsbygget. Vi i Sverige befriade oss från religiösa och klassbaserade motsättningar till förmån för ett relativt sammanhållet och välfungerande samhälle som lyckades bli ett av världens rikaste. Vårt välstånd bygger inte på militär aggression eller plundring av andra nationer och folk utan på hårt eget arbete och social sammanhållning. Sett utifrån ett världshistoriskt perspektiv är det någonting unikt som vi inte delar med många andra nationer.

Föreställningen om den "moraliska stormakten" är endast till för en samling idioter inom journalistiken och politiken som behöver ge utlopp för sin välfärdsångest och sitt dåliga samvete över att inte vara födda i en kaosstat i Afrika eller Mellanöstern. Att svenskar generellt sett är välkomnande av personer som vill vara med och delta i det svenska samhällsbygget ser inte jag som någonting märkligt; det är helt enkelt något som de flesta i det här landet upplever som något som är värt att satsa på. Det som däremot är ytterst märkligt är att svenska politiker verkar vilja montera ned vårt samhällssystem till förmån för hur folk lever i konfliktländer. Hur kan konsekvenserna av detta bli något annat än ökade konflikter i Sverige?


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21970860.ab

Konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken börjar nu göra sig ordentligt kännbara för breda samhällsgrupper. De enda som fortfarande är relativt skyddade är politikerna och journalisterna som bor i Sveriges överklassområden dit mångkulturen inte når. Hur många LO-arbetare känner igen sig i något som Anders Lindberg skriver? Att beskriva 2015 som en "arbetsseger" för regeringen vittnar om en verklighetsbild som inte klarat av att lämna sitt eget trapphus de senaste 10 åren.


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21966927.ab

Berättelsen är viktig för alla ideologiskt orienterade aktivister. Svensk välfärd har gett jordmån för eskapistiskt dagdrömmande... politisk prägel rent av. MP är ett exempel, som emellertid, när taburetterna står på spel, har språkrör som är beredda att förnedra sig dubbelt: först som skogstokiga miljötalibaner, sen som kompromissvilliga opportunister när köttgrytan visas företräde framför tofun med krasse.

Madelaine Levy, Maria Schottenius och Csaba Perlenberg (vad hände honom förresten?) är några som återgivits på tråden som inspirerats av eller värdesatt fiktionen högre än verkligheten de beskriver, och en plattform; det är en lyx som välfärdsstaten medgivit dem.