Citat:
Ursprungligen postat av
Nebeltag
"Afghanistan oroas för kunskapsflykt." Ett smakprov på hur det kan komma att låta från miljöpartistiskt håll när idén om kretsloppsmigration lanseras.
http://www.sydsvenskan.se/varlden/af...kunskapsflykt/
Först lite påklistad självflagellering för att Sverige bidrar till kunskapsflykt genom att locka till sig ungdomar som bättre skulle behövas i Afghanistan för att bygga upp landet. Man understryker också hur "bekymrade" beslutsfattarna i Afghanistan är över detta. Sedan kan den humanitära stormakten träda in med återvändandebidrag och hjälp på hemmaplan för att bidra till ett socialt hållbart Afghanistan. (Just "hållbarhet" är ett honnörsord för MP, och det skulle kunna vara mycket användbart i en migrationskontext.) Och så något om insatser mot hänsynslösa flyktingsmugglare på det. Med en sådan retorik kan även den mest blöthjärtade miljöpartist sova gott om nätterna.
Understrykas bör att detta är en TT-notis. Det är rätt stort med tanke på att TT hör till de mest propagandistiska medieorganen i det här landet, särskilt när det gäller frågor som rör mångkultur. Är det ett embryot till en ny migrationspolitik från vänster vi ser här?
Och på fredag blir det som bekant förhandlingar med Afghanistans president:
(FB) Migrationsverket: 30.000 ensamkommande under 2015
(FB) Migrationsverket: 30.000 ensamkommande under 2015
Det ska bli intressant att se hur media väljer att rapportera om detta.
Detta är det vackra - det har aldrig handlat om att ändra ideologisk hemvist eller värdegrund - utan om att renodla och avlägsna det vansläktade. Att hitta hem. Metoden är enkel: När politiken av praktiska skäl måste omprövas, bör den folkvalda/opinionsbildaren helt enkelt utgå från sina egna honnörsord, vilka de än kan tänkas vara.
Hållbarhet.
Valfrihet. Omfördelning. Solidaritet. Avreglering. Gränslöshet. Sedan bakifrån resonera sig fram till varför begreppen faktiskt kräver mindre invandring.
Som -
jämställdhet. Som om Katrine Marçal fjärrstyrts av min
post för några dagar sedan, anlägger hon i
Aftonbladet ett feministiskt perspektiv i en trevande omprövning av migrationspolitiken:
Citat:
Den förföljelse som kvinnor upplever ser ofta annorlunda ut, den tar oftare plats i den privata sfären och blir därför mer osynlig. Dessutom är det alltså svårare för kvinnor att över huvud taget ta sig från sitt hemland, själva grunden för att definieras som flykting. Just med tanke på kvinnorna är det särskilt tragiskt att FN:s flyktingorgan UNHCR har så ont om pengar. Organisationen behöver 37 miljarder per år, men har bara fått 15. Matransonerna för syriska flyktingar i Libanon och Jordanien har fått skäras ner och FN:s sjukvård har fått stängas i stora delar av Irak vilket gjort att miljoner interna flyktingar står helt utan tillgång till läkare. Det är därför bra att den svenska regeringen har ökat anslagen till UNHCR med 75 miljoner kronor inför nästa år, men mer behöver göras – av stater, privatpersoner och näringsliv.
Till större delen är texten fantastiskt förstående - en ynnest svenska män sällan förunnas i det offentliga rummet - för de specifikt manliga behoven och rättigheterna. Och det avslutande receptet på omprövning är kategoriskt - svävande:
Citat:
Samtidigt finns det naturligtvis alla skäl att analysera flyktingpolitiken utifrån kön. Om vår europeiska politik slår särskilt hårt mot kvinnor, vilket mycket talar för att den gör, finns det all anledning att förändra den. Inte främst i relation till en uppjagad diskussion om terror, men en om feminism och rättvisa.
Hur, ja det är nästa fråga.
Men - det är onekligen ett embryo och ett typexempel på
omprövning genom ideologisk renodling.
För övrigt är
männen även svaret på en SD:ares, moderats eller kristdemokrats önskan om profilerande "radikalisering" och överflyglande av ett smidigt ompositionerande S.
"Lag och ordning" och kriminalitet till följd av migrationen är faktiskt inget kontroversiellt ämne. Inte det minsta. Hemligheten är att inte tala om muslimsk kultur eller arabisk och afrikansk genetik i relation till överrepresentation i alla brottskategorier.
Nej - det är i egenskap av unga
män migranterna med statistisk säkerhet och vetenskaplig konsensus skapar ett otryggare samhälle. Ingen krimiolog skulle påstå annat än att brott övervägande begås av män i brottsaktiv ålder - det är en trivialitet som hittills använts som slagträ
mot invändningar mot invandringen. Att hävda att skillnad föreligger mellan svensk och invandrare är minerad mark.
Inte så med skillnaden män-kvinnor. Nu när könsobalansen äntligen sipprar ut i det allmänna medvetandet - t ex genom Katrine Marçal - så är det en bred väg att använda, även för hennes politiska, ofeministiska motståndare:
Män våldtar, misshandlar, rånar, mördar.
Män invandrar. Alltså ökar invandringen våldtäkter, misshandlar, rån och mord.
Allmänmänsklighet är alltid det retoriska svaret, särskiljandet alltid måltavlan.