Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Är förmodligen ett mer sannolikt scenarie än att de skulle få för sig att stänga gränserna. Fast å andra sidan är ju begränsningarna utav yttrandefriheten något som de facto redan instiftats. Då är det nog mer sannolikt att vi får se hmf tillämpas allt mer liberalt och vidlyftigt.

Widar Anderson höjer tonläget och flyttar fram positionerna rejält i inbördeskriget inom S i mediekriget:


http://www.folkbladet.se/opinion/fol...r-8735572.aspx

Nu är det välfärdsstaten som står på spel. Är det en front mellan parterna som kan upprätthållas eller är stridslinjen en fråga om global moral som Aftonbladets ledare förfäktar?

För vad bråkar de om egentligen? Är det inte om idéer eller verkligheten som kampen faktiskt står om? Mediekriget i medierna.
Verklighetens nationella folkhem eller idéernas globala godhet?

Johan Westerholm svingar mot Anders Lindberg och några inkompetenta lokala Malmösossar. Men detta är intressant:



Man ska läsa detta med Westerholms åsikter om olika frågor och hans bakgrund som underrättelseofficer i åtanke. Tanken på att medborgarskap ska inbegripa t.ex. en ed där man svär trohet till Sverige är ju för den generella multikulturalisten befängd, men det finns helt klart opinion nog för att få uppbackning för ett sånt förslag, dessutom även grund i FN-deklarationer.

Vi ser nu fler och fler som talar om en positiv nationalism och nationalstatens betydelse för ett land och speciellt välfärden.

http://ledarsidorna.se/2015/10/den-r...ka-stormakten/

Katt bland hermeliner? Nja. Marteus och Kronqvist är på samma team, liksom PM Nilsson, Teodorescu, Boström, Widar Andersson, Gudmundson m fl. Jag skulle hävda att kritikerna på borgerliga ledarsidor numera är i majoritet, i alla fall bland de stora drakarna, med ett stort undantag givetvis för avfällingen DN.

Ingen av dessa föreslår på allvar samarbete med SD utan hellre med ärkefienden S, därmed är de inte seriösa. Det finns en anledning till att vi sitter i skiten och kommer sitta än mer i skiten framgent. Och den är inte SD.

Inlägg utbrutna till ny tråd: (FB) Vetenskapsradion: Vi och dom, serie om nationalism
/Mod.

Pettersson skriver en tokrolig krönika i Aftonbladet. Hon opponerar sedvanligt förvirrat mot integrationsförslaget om "sänkta trösklar" på arbetsmarknaden.

Hennes egna "förslag" består av fullkomligt innehållslöst svammel som att skaka fram mer resurser till välfärd och ta mer ansvar.

Inget av detta gör krönikan speciellt uppseendeväckande.
Det intressanta är däremot stycket nedan, som visar med vilken enkelhet ansvaret för det svenska asylhaveriet förflyttas från opinionsbildare till politiker.

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21612995.ab

Pettersson har i åratal agiterat för en maximalt destruktiv och fullkomligt ogenomförbar invandringspolitik på Sveriges bredaste nyhetsplattform. När nu verkligheten kommit ifatt bollar hon över 100% av ansvaret på politikeretablissemanget.

Det är såhär det kommer se ut över hela slagfältet framöver. Opinionsjournalisternas aktivistiska arv sopas under mattan med några meningar. En ynka textparagraf och den mångkulturfixerade krönikören knuffar politikerpolarna under folkabussen, medans hon själv visslande spatserar mot solnedgången.

Självklart är svenska politiker ytterst ansvariga för samhällsdestruktionen som komma skall, men manegen har nogsamt krattats av en journalistkår som sedan länge förkastat sin yrkesheder och sitt uppdrag.

Karin Pettersson vädjar i ledaren direkt till statsminister Löfven. Hon manar honom att se till att invandringens kostnader och umbäranden för det svenska folket fördelas jämnt över landet. Att skiten bres jämnt över landet. Manar sin statminister att inte gå på snacket om lägre löner och slopandet av LAS. Manar honom att skaka fram resurser till mottagandet av nya svenskar i form av skolplatser och bostäder, oklart hur, men fram med resurserna manar Karin Pettersson. Hon påstår också att situationen är exeptionell och att historien kommer att döma dagens politiker och makthavare efter hur de lyckas hantera situationen.

Karin Pettersson är en idiot. Det är uppenbart. Inga pengar i världen, eller resurser som det så fint heter, kan trolla fram fler läkare, fler lärare, fler bostäder eller fler omsorgsplatser till de kommande anhöriginvandrarna av årsmodell äldre. Inte ens det mest solidariska hjärta i världen kan skaka fram det som behövs för att klara av den fria invandringen. Hon, Karin Pettersson, är delaktig, för att inte säga drivande, i skapandet av dagens kaos. Drivande i skapandet av framtidens kommande oundvikliga kaos. Och precis som du skriver, försöker hon lassa över ansvaret på andra. Det hon gör i sin ledare är att indirekt anklaga alla som inte delar hennes uppfattning om att Sverige är allas i hela världens egendom, är de skyldiga till att den politik hon själv förespråkar har blivit en katastrof. Ansvaret för misslyckandet hos den fria invandringens politik, vilar inte på den politikens tillskyndares axlar. Vilar inte på Karin Pettersson axlar. Ansvaret för kaoset vilar på alla dem som motsatte sig den politiken, öppet och aktivt eller passivt i tysthet. Eller bara inte sjöng med i lovsången med tillräckligt stor entusiasm. Själv bidrar hon bara med fina ord. Vilket i hennes värld förmodligen är det viktigaste. Andra ska bidra med den praktiska solidariteten och de materiella resursena. Utan knot. Det är för Karin Pettersson en självklarhet.

Följderna av den politik som Karin Pettersson i flera år propagerat för, är hon inte ansvarig för när den politiken verkligen blir verklighet. När den fria invandringen väl under hösten 2015 blivit verklighet, svär hon sig fri. Hon skyller på de borgerliga. Hon förmanar vår statsminister. Hon spyr galla omkring sig. Bristen på bostäder, skolplatser och vårdplatser är inte en följd av den fria invandringens politik. Det är en följd av främlingsfientlighet, bristande solidaritet och rasism. De trista följderna av den fria invandringens politik, den politik hon helhjärtat och passionerat arbetat för, är inte en följd av hennes politik. Det är en följd av att andra är dumma och inte tycker som hon. Hon är uppenbarligen en idiot. Och det är väl därför hon frodas och trivs på Aftonbladet, gissar jag.

Var Aftonbladet och Karin Pettersson står i mediekriget, är uppenbart. På fel sida. På den onda sidan, skulle jag säga vore jag religiös. Men det säger jag inte. För jag är inte religiös.

Sitationen lär förvärras i och med att politikerna och vänsterjournalisterna delar samma svaghet - en övertro på politikens makt. INGA politiska åtgärder kommer att kunna göra en syrier med ofullständig grundskoleutbildning attraktiv på den krävande svenska informationsarbetsmarknaden. Man kan sätta människor i olika åtgärder, men vi vet redan att det inte leder till riktiga jobb. Man kan sänka lönen med 50%, men forskning visar att det inte heller kommer att hjälpa nämnvärt. Det är kort sagt ett olösligt problem. Enda lindringen är tid, och mycket av den varan. Men när man tar emot hundratusentals per år blir det som att dricka från en brandslang.

I takt med att situationen förvärras så kommer givetvis också kraven på ansvarstagande att öka i media. Journalisterna kommer förstås inte att ta något ansvar själva utan lär rikta udden mot politikerna. Men givetvis kommer det att låta som i fallet Pettersson; kritiken kommer att gälla den usla integrationen (som politikerna faktiskt inte kan hållas speciellt ansvariga för) snarare än det naiva mottagandet av svårassimilerade flyktingar (som de faktiskt KAN lastas för).

Situationen kommer att förvärras. Och precis som du säger kommer inga åtgärder i världen att lätta upp situationen. Med den ökning av Sveriges befolkning som nu medvetet genomförs, kommer vi att befinna oss i ett konstant tillstånd av kris under överskådlig tid. Blir situationen tillräckligt trist, vilket jag tror den kan bli, så får vi vara glada om det verkligen hålls allmänna val 2018. Men det är en fråga som inte hör till trådens ämne.

Till trådens ämne hör dock frågan hur borgergliga skribenter kommer att förhålla sig till den verkliga krissituation som kommer att infinna sig inom kort. Kommer man att fortsätta prata om sänkta ingångslöner? Dilla om LAS? Fortsätta prata troskyldigt om integration? Som GP:s Teodorescu, vars ledare, hennes form och uttryckssätt till trots, är så fyllda av slutledningsfel att det är närmast smärtsamt att läsa dem.

Faktum är ju, att bara framskaffandet av bostäder till alla nya svenskar, är en fråga som inte beror på vare sig ingångslöner, LAS eller integration. Det är en fråga om resurser. Resurser som saknas i dagens Sverige. Kommer någon borgerlig skribent att våga säga det? Kommer någon borgerlig politiker att våga säga det? Våga säga vad avvärjandet av denna kris kräver? Vågar någon säga att gränserna måste stängas? För det måste gränserna göras, ska vi välja bort kasoet.

Den som lever får se. Stäng gränsen eller acceptera kaoset. Valet är inte svårare än så. Tyvärr kommer ingen, inte ens de mest hårdföra borgerliga skribenterna eller politikerna att våga föreslå nåt sånt. Hellre kaos och elände, än att riskera utsättas för vänsterns twitterstormskritik. På riktigt är dagens svenska intellektuella och politiker så uselt fega. Varenda en av dem. God natt Sverige!


Överdriver som vanligt. Men det måste man göra ibland.

Karin Petterson har rätt men också fel. Det är väl det som gör henne desperat.
Ledarkrönikans första och sista rader:
Karin Petterson har rätt i avslutningen. Detta har en avgörande betydelse för Sverige och eftermälet för de ansvariga.

Nu pekar allt på att detta moraliskt burna projekt kommer att misslyckas monumentalt redan i närtid.

Det kan också var på plats att hon då funderar på sitt egna eftermäle och ansvar i det monumentala misslyckandet i hanteringen av den värsta krisen i modern tid för Sverige.

Men hon har fel i problemformuleringen.
Det är inte det parlamentariska läget som är krisen utan det är avsaknad av förmåga att inse verkligheten som är den stora krisen. Ingvar Carlson som hon refererar till har fel:

Karin Petterson har alltså också grundläggande fel i sin analys för det är inte i första rummet en politisk eller moralisk kris. Det är en kris i perceptionsförmåga. En monumental oförmåga att uppfatta verkligheten som den är.

Oxytocin och sjalar... Akademikerförbundet SSR har ett ledargarnityr som vill profilera sig i den överbudande, humanitära andan. De kommer sent men framfusigt för att piska det stackars öket, mjölkkossan Svea:



http://www.dagenssamhalle.se/debatt/...357?pack=17296

Det är inte hur man har det utan hur man tar det... Artikeln är full av felaktiga antaganden eller trosvissa uppfattningar, om "ensamkommande flyktingbarn" som ju sällan är vare sig ensamma, flyktingar eller barn, eller om orsakerna till sjukskrivningarna bland socialsekreterarna osv. Heike Erkers och Ursula Berge kan ha transcenderat till den höga politiska nivån, pretendenternas hemmasnickrade Palatinen, där föreställningar, viljeriktningar och "visioner" står över verklighetens orsaker och samband, realiteterna. Det är helt enkelt Godheten som talar, den som inte behöver förklara sig, den som bara är, eller rättare sagt tror sig vara. Kordong, echelong, tampong; det är kvinnliga hormoner som härskar. Mödrar i alla åldrar garanterar det omsorgsfulla omhändertagandet av det som är i blickfånget. Rimlighet, proportioner, konsekvenser eller denna ruinerande exceptionalismens förutsättningar, sekler av mankraft och ackumulerad rikedom, röner ingen tanke eller tacksamhet. Se förresten Akademikerförbundet SSR:s hemsida, som nu stoltserar med närmare tiotalet artiklar om "ensamkommande" och en - ska vi säga - exotisk, ung kvinna högst upp, som representant för framtidens medlem: Vi är välfärdens akademiker