Citat:
Ursprungligen postat av
Vimur
Jo, nationalvänstern lever, jag tillhör den själv och har god inblick i de interna stridigheter som nu pågår inom vänsterrörelsen. Det är lite slarvigt att beskriva "vänstern" som en homogen massa representerad av MSMs chicvänster och narcissistiska kändisar även om de tyvärr har störst inflytande just nu.
Det finns många exempel på hur chicvänsterns mediemonopol även drabbar andra falanger på vänsterkanten som inte passar in i det mångkulturalistiska paradigmet.
Det är inte omöjligt att nationalvänstern får en revival när konsekvenserna av den nuvarande vansinnespolitiken blir alltmer kännbara. Löfven tangerade ju den retoriken i det senaste utspelet om tiggarna.
Löfven är trots allt fostrad i nationlvänsterns fackföreningstradition, något Reinfeldt högg på direkt när Löfven och LO t.ex. ville återreglera arbetskraftsinvandringen. "Protektionism" fnös Reinfeldt och anklagade Löfven för att använda "främlingsfientlig retorik" enbart för att Löfven helt naturligt värnade arbetarna i sitt eget land.
http://www.expressen.se/nyheter/rein...-dom-tankande/
På det sättet brännmärkte Reinfeldt med MP i hasorna allt värnande om Sverige och svenskarna som främlingsfientlighet även då det kom från vänsterhåll. När debatten nu börjar nyanseras inte minst i MSM tror jag att vi kommer att se mer av nationalvänsterns tankegångar även inom S.
Mitt budskap till alla politiska läger har hela tiden varit att vägen ur dagens ohållbara situation INTE är att göra våld på de egna idétraditionerna. Tvärtom är det att hitta tillbaka, att vända det vansläktade ryggen. Att renodla den egna doktinen och så att säga följa minsta motståndets naturliga, breda väg.
Det fungerar lika väl för vänstern som du beskriver, som marknadsliberalerna. Dessa ska sluta hänge sig åt en globalsocialistisk omfördelningspolitik som sätter marknadskrafterna ur spel. Att genom skattefinansierade bidragsincitament skapa en migration till Sverige och Europa från Mellansöstern och Afrika är att att sätta handfängsel på kapitalismens osynliga hand och bryta fingrarna av den.
Segerfeldts kåkstäder i Sverige minimerar det globala skapandet av lycka och Bert Karlsson kunde aldrig konkurrera om lindrade av elände, om utblicken var lika global som vid tillverkningen av elektronik, tennisskor eller kaffeodling. INGET kaffe bör drivas upp i uppvärmda växthus nära polcirkeln och INGEN livskvalitetsproduktion för andra länders medborgare har kostnadsfördelar i Sverige.
Och medvetet, överlagt bortslösad godhet är inget annat än ondska. Det är en moralkapitalistisk pliktförgätenhet mot såväl humanitärkonsumerande kunder som -producerande aktieägare, en komparativ förlust i en balansräkning i den viktigaste av valutor.
Även miljörörelsen kan besjälas av en vilja att inte skada alla människors gemensamma globala habitat genom att skapa otroligt resurs- och utsläppsbelastande folkförflyttningar från ekvatorn till polcirkel. Volymen växthusgaser per capita är 60 ggr större i Sverige och Somalia. Och framtidens miljökatastrofer i ett Afrika som av FN projiceras fyrdubbla sin befolkning inom hundra år, kommer kunna få dagens flyktingtryck att te sig idylliskt.
En sådan som Gustav Fridolin är ung nog att mycket sannolikt själv få uppleva ett Europa som inte släpper någon enda själ över Medelhavet, eftersom det är enda alternativet till att hantera en miljard och fler.
Även "nationalistiska" SD har anledning att gå tillbaka till en klassisk europeisk nationalism. Jag vill illustrera problemet som att de rört sig mot en "turkisk", uppifråndikterad och inkluderande statsnationalism och fjärmat sig från den organiska "kurdnationalismen", där det är ett självidentifierande folk som söker politiskt uttryck - inte en politisk doktrin som söker skapa ett folk.
Kanske kan förståelsen för och rehabiliteringen av nationalismen som en okontroversiell ideologi komma från de goda exempel på organisk grupplojalitet som stabiliserande och demokratiskapande faktorer som Kurdistan och Somaliland. Demokratiska folkhem är de bästa byggstenar och grannar i en global värld. Hoten är istället de måttlösa, gränslösa ideologiernas glupska anspråk, som bara växer under ätandet av människor och nationer.
I alla fallen handlar det om att låta gravitationen sköta jobbet, att hitta tillbaka till en naturlig, politiskt strömlinjeformad kropp. En droppes form är resultatet av
avsaknaden av onaturlig energiförlust.
Med andra ord: Positionsförändringarna både ska och kommer till stor del vara enkla att göra, när låsningen väl är bruten.