Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Intressant. Greider erkänner att det finns ett tabu kring invandringsfrågan. I vanliga fall brukar man ofta höra att det inte alls är problematiskt att diskutera den här frågan på ett sakligt sätt i Sverige. Anna Dahlberg verkar ganska vettig. Expressen har idag en osignerad ledare som förmodligen är författad av henne.


http://www.expressen.se/ledare/dags-...artiet-lofven/

Kan väl knappast bli mer tydligt än så. Expressen förespråkar nu officiellt en minskad invandring till Sverige.

Är detta slutet på början av vändningen i svensk media?

Det har hänt otroligt mycket på så kort tid. Jag minns sommaren då flera borgerliga ledarskribenter började sticka ut hakan ordentligt (Arpi, Teodorescu, Gudmundson m.fl.) och naturligtvis fick enormt med kritik för detta. Detta var definitivt en förändring av det svenska debattklimatet men verkade inte ha så stora effekter på partipolitiken. Förvisso kunde somliga borgerliga politiker göra utspel, men dessa gick ju inte att ta på allvar eftersom DÖ var i full effekt.

Sedan kom hösten, bilden på den drunknade treåringen och den stora ökningen av folkströmmarna genom Balkan. De som förespråkar öppna gränser genomförde en imponerande mobilisering i det offentliga debattklimatet. Vi såg väl alla hur känslorna stormade hos diverse gamla bekanta i våra facebookflöden. Det hölls gala i Globen och Rosling verkade bli missförstådd av alla möjliga människor både till höger och vänster. Vänstern gav sken av att vara fullständigt fanatisk. Beredd att surra sig vid masterna och följa skutan ner i djupet.

Ett tag såg det ut som om idén att sprida en positiv stämning i samhället ("kom igen vi klarar det, tillsammans!" etc) faktiskt verkade lyckas. Det var/är en god tanke. Mycket bättre att sprida positiva tankar istället för att beklaga sig över en "växande rasism".

Men samtidigt blev det inre trycket på de borgerliga partiledarna för stort. Medlemmarna kunde inte acceptera något så absurt som DÖ. Det blev för mig uppenbart att de borgerliga partiledarna skulle inleda en låtsad motvillig reträtt, långsam men säker, bort från DÖ. Detta började ju sedan också vid KDs riksmöte.

Här någonstans började en alliansregering med tyst stöd av SD framstå som ett realistiskt alternativ på sikt. Jag tror att många andra gjorde samma bedömning.
Kort sagt: att omläggningen i svensk migrationspolitik skulle ske genom att borgarna inledde samarbete med SD.

Men nu verkar vi inte riktigt vara på väg mot det hållet. Det verkar helt enkelt som att det ständigt ökade asyltrycket mot Sverige nu har blivit så stort och så kostsamt att ledande socialdemokrater tvingats till insikten att detta helt enkelt blir för dyrt. Det handlar inte om att locka väljare från SD längre, det handlar om att skydda välfärdssystemen från den explosiva kostnadsökningen.

Fortfarande finns skräcken för rasiststämpeln där, men jag tycker mig se att den är på väg att tyna bort. Alldeles för många tunga namn talar nu om att minska antalet flyktingar, och för många av dessa namn hör hemma i vänstern.

Så sammanfattat: Migrationspolitiken kommer nog inte förändras genom ett borgerligt närmande till SD, utan snarare genom att utmattade socialdemokrater byter ståndpunkt och gör upp med borgarna om en ny politik som faktiskt kommer att minska antalet asylsökande i Sverige.
Isåfall kan ju "mediakriget" vara överspelat. Många vänsterröster kommer att ge upp och tystna helt när sossarna svänger. De borgerliga ledarskribenterna kommer lugna sig.
Vilka blir då kvar, förutom några förvirrade miljöpartister och gläfsande avpixlare?

Tråden handlar om mediekriget om mångkultur. Du beskriver mycket bra mediekriget om den förda migrationspolitiken. De två begreppen lever i symbios men är inte samma sak. Mediekriget om mångkulturen har knappt börjat medan kriget om migrationspolitiken snart är över.

Det vi ser är en omvändelse under galgen av migrationspolitiken. Vi har lång väg att gå för att en liknande omvändelse skall ske om den förda mångkulturpolitiken. I politik är det dock ofta paradoxer som leder till förändringar varför det är troligt att migrationskollapsen kommer påverka synen på mångkultur på ett högst oväntat sätt. Jag skulle inte bli förvånad om utvecklingen nu leder till att medierna kräver minskad integration och mer koncentrerad mångkultur=migrantghetton för att kunna skicka tillbaka de migranter som inte får stanna och skall kunna avvisas.

Visst ja det har vi redan. Asylboenden. Nu snart också tältläger. Och det är medierna som kräver det.

Det är tillfredställande att få rätt, mindre tillfredställande är att konstaterandet sker från en rykande ruinhög.

Från Ledarsidorna.se en text som väl beskriver hur snabbt kollapsen i den förda migrationspolitiken skedde:


Frågan är om kriget om mångkulturen kommer att förändras i lika snabbt tempo nu när verkligheten till slut får ta sin rättmätiga plats i medierna.
60 dagar från nu och det kan bli en bra julklapp.

Men mer troligt är att det måste till en liknande kris inom mångkulturen som inom migrationen för att medierna skall ta till sig verkligheten och ändra sin retorik till realism istället för naiv idealism.

Men kanske är migrationskrisen katalysatorn för ett ny efterlängtad realism i medierna.

Då kumulativa effekter nått fram till migrationskrisen kan vi förstås få en liknande utveckling ifråga om mångkulturen, men vi är inte där riktigt än. Mitt råd är som vanligt att hålla ett vakande öga på väderleksrapporterna framöver. 200-års stormen nalkas.

Radiodebatt från svenska yle, kanske har relevans också för svenska förhållanden. Flyktingombud rasat över att folkvandrare och migranter tvingas in under asylparaplyet och kloggar upp systemet för de med riktiga skäl.

http://arenan.yle.fi/1-3028377?autoplay=true

Apropå det där med mediakrig kontra verklighet. På väg till lunchen läste jag PM Nilssons ledare i DI där han listade krav på förändringar han önskade skulle komma till stånd som en följd av de blocköverskridande invandringsdiskussioner som för närvarande pågår. Han anför bland annat

"Det första är att den kommande migrationsöverenskommelsen inför en skarp volympolitik med tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav, ålderskontroll och gränskontroll så att antalet asylsökande minskar. Det andra är att bygga ut migrationsöverenskommelsen till att också omfatta ett budgetsamarbete så att det råder enighet om finansieringen."

Och detta hade man väl fått anse som ett någorlunda vettigt myrsteg i rätt riktning även om jag för egen del hade kunnat tänka mig en och annan mer drakonisk åtgärd. Orden "minska volymen" förekommer till och med i rubriken och det hör ju sannerligen inte till vardagligheterna. Allt som allt fullkomliga självklarheter som borde ha implementerats för länge sedan, men där signalvärdet kanske hade kunnat få någon betydelse på invällningstrycket.

http://www.di.se/artiklar/2015/10/22...a-i-nyanlanda/

Straxt efter återkomst efter lunch fick man ett kvitto på vad det blev, genom en ledare i Expressen. Resultatet blev väl........... så där, för att skildra en gigantisk katastrof med en axelryckning. Kontentan av uppgörelsen kommenteras enligt följande.

"Lärlingsjobb, utvidgat rutavdrag, yrkesskola - inget förslag tycks ha varit för perifert för att nattmanglas. I en tid när det kommer att saknas boendeplatser motsvarande en medelstor svensk stad är det rent ut sagt provocerande att politikerna har ägnat tid åt att diskutera skatteavdrag för IT-tjänster i hemmet.

Att läsa uppgörelsen parallellt med Migrationsverkets prognos är närmast en surrealistisk upplevelse. Medan verket flaggar för att det kan bli aktuellt att inhysa flyktingar i industrilokaler och skyddsrum ska det tillsättas en utredning om humanitära visum. När madrasserna är slut svarar politiken alltså med att öppna för ett ökat flyktingtryck mot Sverige.

Frågan: "Vem är det som kör egentligen?" har skämtsamt upprepats under de senaste veckornas politiska turbulens. Migrationsuppgörelsen har gett ett bistert svar: det är tomt i förarsätet. "

För den som till äventyrs inte gett upp hoppet ännu så är det nog ett mycket bra tillfälle att göra det nu... Detta har all potential att gå åt helvete på allvar.

http://www.expressen.se/ledare/flykt...nte-ur-krisen/

Det var klarspråk från Expressen. Det börjar väl gå upp för allt fler att vi har ett gäng inkompetenta idioter som styr Sverige. Det kommer bli intressant att se vad den här överenskommelsen kommer få för reaktioner i media. Jag misstänker att kritiken kommer börja komma ganska snart. Det här är långt ifrån tillräckligt under nuvarande omständigheter.

Det verkar nu klarlagt att morden i Trollhättan handlat om någon form av nazi-terrorism.
Ord är otillräckliga för att beskriva vidrigheten av denna satans terrorist som i kallt blod mördat oskyldiga civilpersoner och barn.

Mördaren, Nazist-Anton, har med all rätta fördömts för sina monstruösa handlingar, bland annat av Anders Lindberg i Aftonbladet.
Lindberg utvecklar sitt resonemang vidare:

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21634154.ab

Det är ytterst sällan jag är överens med Lindberg, men i detta fall är jag helt och hållet enig.

Vad har då detta med mediakriget att göra?

Jo, morden i Trollhättan sätter fingret på hyckleriet i form av de dubbla måttstockar som Lindberg och svensk massmedia i allmänhet tillämpar.

Nazist-Anton är nämligen inte den enda terroristen Sverige producerat i år.
Sverige producerar på löpande band hundratals och åter hundratals IS-terrorister, vars brott är minst lika bestialiska som Nazist-Antons. Deras terror sker dock inte i Sverige utan i Mellanösterns konflikthärdar. Svenskproducerad terror på export.

Det svenska medieetablissemanget har specialiserat sig på att sopa IS-terroristerna under mattan.

Kan ni ens tänka er Lindberg skriva något i den här stilen?


Hyckleriet är såpass internaliserat att det är osynligt.

Ja, jag håller med om att de du räknar upp kan bita ifrån hyfsat rejält ibland, men det som diskussionen började med var varför politikerna inte lyssnar på Dahlberg. Och då är naturligtvis förklaringen det totala trycket som har utövats och i detta nu utövas mot politikerna. Och där är Dahlbergs mest extrema exempel eller de andra du räknar upp inte tongivande totalt sett.

Och det handlar inte om att vi är kräsna, det handlar om vad som är funktionellt. Det är inte funktionellt att nu i detta krisläge någon gång ta upp problemen, men aldrig ge en klar lösning och aldrig säga: "Så här måste vi göra. Punkt". Artiklarna slutar alltsom oftast med lite mumlande, som du väl kanske har rätt om är en förutsättning för att bli publicerad.

Men det är fortfarande inte funktionellt. Det utövar inte tillräckligt tryck på politikerna. Det som skulle behövas är att 25-50 journalister ställer sig upp och skriker att nu får det vara nog.

Du får ha din uppfattning, men jag är övertygad om att min lösning vore effektivare. Ingen av våra lösningar kommer dock ge resultat - din för att den är för mesig och min för att den är orealistisk.

Men att kalla oss kräsna, när din lösning är att säga till patienten som har druckit en helflaska om dagen i tio år och nu har levercirrhos och behöver en levertransplantation snarast (För vilket kravet är att man är alkoholfri) att "du kanske borde dra ner lite på drickandet" medan min lösning, som är den medicinskt vedertagna och funktionella, är att säga "slutar du inte dricka så dör du", ter sig lite övermaga.

Vi kommer nog inte längre och får nog nöja oss med att hålla med om att inte hålla med varandra.

En väldigt intressant vinkling, jag hade inte själv tänkt på den. Jag skulle inte bli förvånad om någon journalist lånar resonemanget vid lämpligt tillfälle, då jag tror de läser här.

Med det sagt är det såklart inget fel på åsikten att vi ska hindra personer som Anton eller Eritreanen att döda folk på svensk mark.

I grund och botten tolkar jag idéen om att det är viktigare att se till välbefinnandet hos terrorister som befinner sig på svensk mark (skattefinansierat boende, arbete, bidrag till radikaliseranade imamer), än att hindra dem från att begå terrorbrott, delta i folkmord, och etniska rensningar utanför Sverige som extremt nationalistisk i sin mest negativa bemärkelse. Tanken kan så klart också vara att man hoppas att de dör i striderna där så att man slipper dem här.

Nu misstänker jag i.o.f.s. att andra skäl ligger till grund för detta, som att gärningsmännen själva tillhör en "utsatt" grupp. Men kanske är det helt enkelt så att vissa jourmalister och politiker som tagit islam till sitt hjärta/plånbok och som politiskt och journalistiskt agerat för att sverige ska vara en säker viloplats mellan illdåden i mellanöstern, i själva verket mutas av exempelvis saudierna som stödjer sunni-grupper i mellanöstern, http://www.journalisten.se/nyheter/s...landska-medier.