Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jo du har rätt men det sitter oändligt långt inne hos vissa att fatta vad för komponenter som står på spel. De som själva står för idéerna och alltså för frånvaro av verklighetsförankring förstår nog många gånger inte vilka alternativ som finns. Det är tillspetsat antingen, verkligheten inkl ekonomiska konsekvenser, eller idéerna. De som hörs mest är de mest extremt troende bland idéernas godhet. När då viss insikt, inifrån eller utifrån dessa slutna sekteristiska grupper, når dem kan det bli rörigt. Även på extremmedia som Aftonbladet och liknande.

Svd:


http://www.svd.se/tillat-handel-med-...oter/om/debatt

Har Martin Ljunge figurerat i tråden tidigare...?

Och av dem du räknar upp är det möjligtvis ca tre-fyra som har satt ner foten och sagt, dock lite försiktigt och alltid med kvalifikationer, att nu får det vara nog på riktigt.

När jag tänker efter vet jag faktiskt inte ens om det finns mer än 2 (två) journalister, kanske ingen alls, som på riktigt sagt till politikerna: "Vad håller ni på med, landet rämnar på åtskilliga plan och ni står som harar i strålkastarljuset, helt handlingsförlamade. Vill ni medvetet förstöra landet? Politiker är satta för att ta ansvar för landets och dess egna medborgares väl. Skärp er för fan!" Naturligtvis lite finkänsligare och trevligare formulerat, men andemeningen skulle behöva vara den, och det vet jag som sagt inte om jag sett mer än två journalister säga, och då högst två gånger vardera.

Jämför det med den enorma mängden journalister som under ca 20 års tid dresserat politikerna till att få de postmarxistiska åsikter (All repressivitet är förbjuden vare sig det gäller skola eller kriminalitet (Förutom när det rör högerextremister), rasism är det värsta som finns (värre än mord och pedofili), det finns inget svenskt och ingen svensk kultur och vem är svensk? Och förresten, du är väl inte rasist för att du vill sjunga Du gamla, du fria på skolavslutningen? - Så har det låtit under dessa år) som de nu har så blir det uppenbart, för mig åtminstone, varför politikerna inte vågar ta några rejäla tag.

Widar, PM, Dahlberg, Gudmundson och Arpi uttrycker sig ganska skarpt numera. Att de mumlade i skägget tidigare, vilket tycks vara ständigt föremål för skuldbeläggande i den här kräsna tråden där allt under total domedagsprofetia-nivå anses vara fegt och undanglidande, handlar om att man måste hitta en balans för att bli lyssnad på. Är man för återhållsam blir det platt och meningslöst, tar man i för hårt placeras man i foliehatt-frysfacket samt blir inkallad till chefredaktören och får bekymrade frågor om huruvida man har tappat fattningen och behöver en time-out. Och ingen i den ängsliga allmänheten vågar dela artiklarna.

Hur avprogrammerar man bäst en religiös sekt, vilket ju mer eller mindre är den faktiska premissen här? Om man klampar rakt in under Livets Ords gudstjänst och proklamerar "Gud finns inte, idioter. Punkt slut", kommer det att fastna? Nja, mer troligt blir man utburen och sen fortsätter allt som förut. Man måste lirka, sakta, myrsteg för myrsteg. Flytta fram positionerna utan att trigga larmen och bli förvisad tillbaka till ruta ett.

Ja det är oerhört märkligt att inte fler i forumet förstår vad en optimal strategi kräver från såväl SD som borgerliga invandringskritiker. Det är precis som att flera verkar tycka att medlen helgar ändamålet.

Nu är händelseförloppet lite snabbare:
Använd liknelsen att kyrkan brinner under gudstjänsten istället. Skall man då jollrande och curlande lirka, sakta, myrsteg för myrsteg övertala de berörda om att taket strax faller in?

Tål de inte höra sanningen och agera efter verklighet hämtar gud dem direkt.

Det är precis det som hänt i denna fråga om mångkulturen. Nu brinner det i knutarna.
Skall man då fortsätta att lirka, sakta, myrsteg för myrsteg övertyga idioterna om sitt eget bästa?

Nej nu gäller det att rädda de som kan och vill rädda sig. De övriga kommer inte hinna agera i tid.

Smålandsposten låter professorn i nationalekonomi Mats Hammarstedt berätta sanningen på ledarplats idag.

http://www.smp.se/ledare/tveksamma-a...om-flyktingar/

Jag talar om myrsteg som togs av t ex Anna Dahlberg med start ungefär 2012 när hon höjde ett varnande finger första gången. Jag kan inte tycka att de personer jag räknade upp sysslar med sysslar med några försiktiga myrsteg nu.

Dahlberg skriver "Låt inte Sverige gå in i väggen" och "Många hävdar att det inte bara vore moraliskt förkastligt, utan också omöjligt, att bromsa strömmen av asylsökande till Sverige. Det är en felsyn."

Widar skriver "Antalet asylsökande är på tok för stort. Systemet har klappat ihop. Socialdemokraterna och Moderaterna behöver frigöra sig från handlingsförlamning och från aktivistiska ytterlighetsrådgivare. In på mittfältet och ta tag i den verkliga politiken. Förmodligen är det dags att använda Utlänningslagens möjlighet att temporärt stoppa all annan invandring än konventionsflyktingar medan vi får ordning på gränsskyddet, hanteringen av anhöriginvandringen och restaurerar mottagningssystemet."

Nilsson skriver "Lyssna på landet" och "Fram till 2006 hade Sverige en politisk volymkontroll i Utlänningsnämnden. Det var en vinst för rättssäkerheten att den försvann och ersattes av en oberoende myndighet och domstol. Men Sverige avhände sig därmed verktygen för att vid behov minska söktrycket och den migrationspolitiska debatten kom att domineras av en koalition mellan nyliberaler och idealister på vänsterkanten. Nyliberalerna ser stor migration som ett sätt att krossa välfärdsstaten och idealisterna ser ingen som helst gräns för hur långt skattemedel räcker. På kommunal nivå är gränsen mycket tydlig. Om det är någon politisk nivå som på allvar räknar krona för krona så är det en kommunal nämnd. Här spelar antalet asylsökande en avgörande roll för hur skolor och det sociala ansvaret fungerar. Temporära uppehållstillstånd och försörjningskrav gör att Sverige inte avviker från andra EU-länder och förhoppningen är att asylsökande därför väljer andra länder. Sverige har en svår bostads- och arbetsmarknad och dåligt fungerande skolor för nyanlända och ska därför inte locka folk med skenbart generösa villkor."

Är det för mesigt och otydligt? Vad ska de skriva då? Det ska trots allt ställas i relation till att vi har en statsminister som säger att han har allt under kontroll och ända till för ett par dagar sedan sa att det inte finns någon gräns.

En kortare reflektion.

Ingress:

Jag dristar mig till att spekulera i om denna ingress är ännu en milstolpe i debatten.

En professor (i nationalekonomi) tillåts på ledarplats (även om det beskrivs som en krönika) 'avslöja' att propagandan 'saknar stöd i forskningen' - eller enklare uttryckt är hittepå.

Punkt 1 - Finansiering av åldrande befolkning:
Subtilt förvisso. Men likväl ett fulständigt pulveriserande av huvudargumentet för dagens migrationspolitik.

Punkt 2 - fylla på avfokningsbyggden:
Hoppla. Tämligen elementärt förvisso. Men återigen, i landsortspressen (relativt sett) tillåts helt plötsligt en akademiker att argumentera att det är idiotiskt att placera stora mängder människor i avfolkningsbygd.


Punkt 3 - 'högutbildade flyktingar från Syrien':
Tveeggat - dels är den höga utbildningsgraden önsketänkande/lögnaktigt (välj det som passar), dels framhålls att det blir en smula problematiskt att fixa arbeten till stora mängder invandrare som ligger långt under genomsnittlig svensk utbildningsnivå. Oaktat språkproblematik och kulturella bekymmer.

Kanske inga revolutionerande avslöjanden per se - T. Sanandaji, Arnstberg, Formgren et. al. har ju med en dåres envishet framhållit samma sak under en längre tid, men det faktum att det tillåts manifestera sig på ledarplats i en morgontidning torde onekligen vara ett brohuvud i mediakriget.

Jag misstänker att SmP, i dagens situation, skulle välkomna en migrationsuppgörelse med SD och vidare föredra ett borgerligt samregerande med SD snarare än den cirkus vi betraktar idag.

Frågan är hur länge det dröjer innan de argumenten återfinns på ledarplats?

Doktoranden Johan Wennström stoppar Sahlin, Reinfeldt och Lomfors i soptunnan för oikofobi, med mjuk hand, och känner sig som en motståndsman för att påpeka det självklara:


Angående en svensk, litterär sammankomst i en kyrka, som samlade mestadels personer pensionsåldern:



http://www.svd.se/johan-wennstrom-en...are-gastinlagg

"innanförskapets" utanförskap. Svenskheten som kult eller arv i medveten bemärkelse är individualiserad, sällan ses det någon samling kring det svenska. Kanske kommer liknande udda, svenska fåglar att ge röst åt sin alienerade normalitet. Det råder en inflaterad multikultibubbla, stinn, däst och osund, redo att spricka.

En liten intressant vändning såg jag på TV4:s morgonprogram i dag. Vinjetten som ledsagade nyheter om den ökande asylinvandringen var inte det vanliga "Flyktingkrisen", utan man använde "Asylkrisen". Det kan möjligen vara ett litet steg i att byta perspektiv, och vem det är som har kris. Vi får se om de byter i kväll.

Angående liknelse med journalistkåren/eliten som ett prästerskap kom jag på en annan sak som skulle kunna gestalta vad som händer när den breda massan ganska fort ställs inför ett faktum.

Under medeltid, och säkert annars också, menade prästerna att olika sjukdomar som drabbade folk var orsakat av synd. Människor hade en extremt hög tilltro till kyrkans män. När digerdöden kom så dog även präster som flugor. Plötsligt kunde folk se att pratet om synd antingen innebar att prästerna själva var syndare, eller att förklaringen var något helt annat. Vissa menar att starten på reformationen av det kristna Europa faktiskt började med den stora pestepidemin.

Kanske är det något sådant vi står inför nu, svart på vitt ser vi absurda siffror från Migrationsverket kablas ut i media samtidigt som väldigt många opinionsbildare står i det närmaste svarslösa inför situationen.