Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En inte oviktig stridande i mediekriget är TT. SvD publicerar i dag ett närmast skrattretande pekoral direkt från TT:

http://www.svd.se/barnen-vadar-i-lera-for-ett-nytt-liv


Artikeln är läsvärd i sin uselhet. Återigen vill man frammana bilden av gråtande dagisbarn som kämpar sig fram i leran och regnet. Dessutom kan man ifrågasätta om verkligen mer än hälften är barn. Officiella siffror brukar väl tala om omkring 15% barn bland flyktingarna?

Samtidigt, i Aftonbladets intellektuella bollhav, går redaktionens mediakrigare fullständigt upp i limningen efter SDs utspel idag. Det är fråga om ett närmast Arnstadianskt näthat, där halmgubbarna radas upp en masse likt en nordkoreansk militärparad.

SD beskrivs som "desperata", "förlorare" som målar upp en "skräckbild" av Sverige och "missbrukar skattepengar".

Den mest förnuftsvidriga naivismen står Aagård för:


http://www.aftonbladet.se/kultur/article21589882.ab

Med tanke på Aftonbladets hysteriska ramaskri kan man lätt konstatera att SD är på rätt spår.

Intervju med Paula Bieler (SD) i Studio Ett om den nya kampanjen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6279642

Det intressanta är att journalisten hugger på den bild av Sverige som SD målar upp. Man undrar också varför SD ska "representera" Sverige utomlands. Bieler försvarar sig bra och säger som det är att fakta som till och med regeringen presenterar pekar åt en systemkollaps, men journalisten ger sig inte.

Sveriges Radio har själva publicerat bevis för hur illa läget är, men det verkar inte ske koordination mellan Ekot och Studio Ett.

Det finns även tendenser till att ifrågasätta varför Sveriges välstånd är viktigare än migranternas, vilket alltid varit en falsk dikotomi. Givetvis kan inte någon i Sverige, oavsett vem det är, tjäna på en systemkollaps men det är ju för realistiskt tänkande för den genomsnittlige journalisten.

Bieler visar också på den korrekta bilden av vad som skiljer flyktingar och övriga migranter men SR-journalisten vill såklart blanda bort korten.

När Sverige är nära kollaps, myndigheter dukar under, volontärer bränner ut sig och politikerna har panikångest, när Sverige är fullständigt självutplånande i sin gränslösa godhet, då släpps den hypade rasifierade separatistiska plattformen "Rummet" som bok med ett osande sverigehat.

På SvDs kultursidor skriver Qaisar Mahmood om boken i en kommentar med rubriken ”Rasism är rasism, oavsett avsändare”.

"I dagarna har sajten Rummet, som beskriver sig som en plattform för ”feminister och antirasister som rasifieras”, kommit som bok. Under rubriken ”Varför är det så skönt att knulla med vita partners” finns ett slags test – de som får 5-6 poäng får veta att ”Grattis: du är som Qaisar Mahmood! Det kommer att ta dig långt här i Norden. Du älskar Sverige och svenskarna så hårt att du borde köpa ett par knäskydd så du inte får ont i knäna när du suger av dessa härliga Vasaättlingar!”"
http://www.svd.se/rasism-ar-rasism-oavsett-avsandare

Mahmood ställer frågor som många svenskar undrat över men misstänkliggjorts om de ställt dem öppet.

"Varför har vi högre tolerans när personer som tillskriver sig ett utanförskap eller underläge (många gånger utan förankring i det verkliga livet) uttrycker sig rasistiskt och sexistiskt?
Varför tar vi sällan avstånd ifrån rasistiska tanke- och bildfigurer som uttrycks av personer som bekänner sig till den antirastiska rörelsen?

Rasism är rasism, oavsett avsändarens pigmenthalt eller om man är ”fyra hippa tjejer med sneakers”, som det heter i förlaget Galagos marknadsföring av boken. I Sverige verkar det finnas en utbredd föreställning om att alla medel är tillåtna om man slår underifrån.

En stilla påminnelse: att anse sig tillhöra en underprivilegierad grupp behöver inte innebära ett faktiskt utanförskap på individnivå. "

Det sista stycket är högaktuellt nu när vanliga svenskar ute i landet drabbas hårt av vansinnespolitiken utan att kunna påverka situationen eller göra sin röst hörd i MSM. Priviligierade rasifierade debattörer inom kultureliten får nästan obegränsat utrymme i medierna medan folket hålls utanför MSM nästan som om det inte existerar.

Svd kan inte vara omedvetet om den effekt Mahmoods kommentar får under rådande omständigheter. Även Ivar Arpi attackeras i boken och Arpis svar till SVT som uppmärksammat Mahmoods kritik är (som alltid) klockrent.

"Ivar Arpi figurerar själv i boken. I kapitlet ”Det värsta som finns är självcensur” driver skribenterna med de som argumenterat för att Mohammed-karikatyrer och skämt om sexuella minoriteter ryms inom åsiktsfriheten, och ger exempel på egna ”ocensurerade åsikter”. Bland annat görs ett fotomontage på Ivar Arpi i nazistuniform, medan Göran Greider beskrivs som ”frasradikal”.

I sociala medier har flera privatpersoner krävt att boken borde stoppas. Ivar Arpi menar att eftersom det är tydligt att detta är ett skämt, är det självklart att det ska få publiceras.

– De driver med att jag stått bakom publiceringarna av Charlie Hebdos teckningar. De drar det kanske absurt långt, men det vore olyckligt om diskussionen fastnade i att handla om förbud här. Diskussionen bör handla om innehållet, inte om det är olagligt, säger Ivar Arpi."
http://www.svt.se/kultur/bok/antiras...gas-for-rasism

SVT rapporterar bara om kritiken av boken men rubriksättningen är kanske ett tecken i tiden: "Antirasister anklagas för rasism"

Journalisten frågar också indignerat med vilken rätt SD gör anspråk på att tala för det svenska folket när det gäller SDs reklambudskap som skall visas för potentiella asylmigranter.

Min stilla undran är om det finns en enda journalist i riket som ens skulle tänka tanken att ställa samma fråga till människorna bakom "Refugees Welcome"?

Hyckleriet hos "opartisk" media kunde inte vara mer uppenbart.

I dagens Rapport förklarade Mats Knutsson varför sd idag kallade till presskonferens. Skälet enligt Knutsson var på ett ungefär att sd hamnat i mediaskugga och att de nu är oroliga att övriga partier vinner mark i deras hjärtefråga. Dvs detta var en rent taktiska åtgärd för att ånyo skapa fokus på Sd, inget annat skäl överhuvudtaget.

Tillåt mig småle.

Jag vill påstå att Sd och dess ledning med all rätt är genuint orolig över utvecklingen. De ser i dagsläget ingen annan utväg än att gå utanför boxen. Varför nämner exempelvis inte Knutsson att Sd ju i det närmaste ber på sina bara knän att få lägga sina röster på dessa "som nu vinner mark".
Att sk politiska experter som tillika är politiskt korrekt inte vill se denna approach är väl tämligen väntat, men ack så tragiskt.
Tycker nog att Mats Knutsson är någorlunda vettig i vanliga fall men här tar det stopp i hjärnan. Det finns inte på kartan att han kan nedlåta sig tro att Sd agerar utifrån ett, enligt mig, osjälvisk perspektiv.

Jag har tyvärr ingen avslutande knorr på denna text. Kan bara konstatera att låsningen på SVT är total, precis som vanligt.

Expressens Lotta Gröning försöker slingra sig ur MSMs mörkande och tangera medborgarnas hittills försummade perspektiv genom att helt enkelt spela dum.

I ledaren "Månader av kyla och isolering väntar flyktingarna" oroar hon sig för flyktingarna som skickas rill Riksgränsen och välkomnar samtidigt mötet mellan regeringen och alliansen imorgon. Gröning tillägger:

"Expressen har vid flera tillfällen pekat på de asylsökandes utsatta situation, vi har visat på deras desperation, på deras maktlöshet och på deras totala sorg över att ha hamnat i ”landet ingenstans”. De tillfälliga asylboendena har blivit permanenta. Vissa bor där mer än ett år. De får uppehållstillstånd, men tvingas ändå bo kvar i rummet som de delar med sex andra.

Många känner sig lurade och jag kan förstå det. Hittills har regeringen inte talat klarspråk inte för de asylsökande och inte för oss svenska medborgare. De måste tro att vi är rasister eftersom de inte kan tala med oss om flyktingpolitiken."
http://www.expressen.se/kronikorer/l...-flyktingarna/

Kommentarer överflödiga.

Om det främst är barn (!), som idag vill sätta sitt namn under förkunnelsen... så kanske vi ser början på slutet?

Detta är tämligen intressant då man alltså är så pass desperat att man inte bara använder känsloargument utan dessutom kombinerar det med att det är ett litet oskyldigt barn som säger något. Medierna har verkligen fått extraordinärt nära till hands att hetsa upp sig över i princip vad som helst.

http://www.svd.se/flyktingkrisen-kra...risen-i-europa

Svd publicerar tyska politiker:


Angående fetningen (min): Ja tack.

Den mycket korta "debattartikeln" är det sedvanliga svenska tramset om ansvar, samarbete och förpackning av, låt oss ta detta ord i bruk, totalinvandringen i bedrägligt omslagspapper. Fast den är inte svensk, utan tysk och farbröderna som skrivit snömoset är Tysklands vicekansler och utrikesminister. Två av de mäktigaste politikerna i Europas ekonomiska stormakt. Nej, mina herrar, ni erbjuder ingen realism. Orban är realist, ni är något annat, som säkerligen kommer att ges ett namn efter ert inte alltför avlägsna frånfälle.

Är det ändå inte lite lustigt att GP får ny chefredaktör och en ung man vid namn Håkan Boström får tillfälle att blomma ut i en tidigare inte skådad frispråkighet, där realism måste sägas vara en av flera viktiga komponenter. Samtidigt publicerar Svd en översättning av en liten tramstext av Tysklands högsta politiker, där namnen är okända för svenska medborgare och textinnehållet är av EU-standard. När får vi läsa Peter Hitchens, Mark Steyn eller Douglas Murray i Svd? Förmodligen aldrig.

Det går att ana en skitnödighet mellan raderna i den tyska texten. Rädsla och den unkna doften av adrenalin. En politik genom vädjan, som någon uttryckte det häromveckan. Det är som ett starkt elektriskt fält ligger över Europa, mellan himmel och jord. Det får det att krypa i skinnet på de vars känselspröt är lite bättre, lite känsligare. Och man vet att i takt med att hattifnattarna strömmar in över kontinenten, så kommer århundradets åskväder till slut att bryta ut.

Även om jag inte instämmer i varje stavelse så lyfter jag på hatten för ditt språkbruk. Av någon outgrundlig anledning befinner sig just den här tråden på en nivå långt över de andra i detta delforum. Ett mysterium, men ett välkommet sådant.

Lika viktigt som vad medierna skriver är det de inte skriver.

Anders Danielsson är Sveriges viktigaste politiska makthavare just nu. Verket han är GD för tar politiska beslut av en magnitud som andra statsråd bara kan drömma om. Vi pratar alltså om en politisk makthavare som har gett både finansministern och statsministern ett strypkoppel och gagball och samtidigt påstår sig vara opolitisk.

Detta är fullkomligt unikt i svensk politisk kontext och borde vara huvudfokus för den politiska journalistiken i många månader. Vill man vara välvillig kan man kalla det för ett förbiseende, men den bistra sanningen är nog att det är ett medvetet val i agendajournalistikens tidevarv.

Frågan är om någon av de nymornade försiktiga kritikerna av dagens ohållbara situation (Expressen, GP mfl.) vågar plocka upp bollen kring det exceptionella och demokratiskt vidriga i att en tjänsteman ägnar sig åt dominanslekar med landets demokratiskt valda företrädare?