Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Har inte kunnat se att denna artikeln varit uppe i tråden tidigare:
Vilket är lite förvånande, tycker den hade en hel del intressanta inslag. En första offentlig uppmuntran av Moderaternas högersväng? Och kanske också en slags uppgörelse med arvet från Reinfeldt och den nyliberalism som präglade hans hållning i migrationsfrågan.



Många moderater förespråkar numera en restriktiv migrationspolitik men få har ifrågasatt ideologin bakom mångkulturen tidigare. Beskrivningen av den tidigare liberala politiken som dogmatisk är bra och riktigt. Det ger också en utväg för alla kappvändare. Man kan vara liberal och samtidigt för en restriktiv invandringspolitik, så länge som andra liberala värden skyddas av att man håller alla problem som invandring medför ute.

En slags konsekvensliberalism eller pragmatisk liberalism, med andra ord. Fortsätter utvecklingen så här så har vi väl snart tre konservativa block som aspirerar på regeringsmakten. Ett nationalkonservativt Sverigedemokraterna. Ett liberalkonservativt Moderaterna. Samt ett socialkonservativt Socialdemokraterna. Och sen en massa liberala och socialistiska småpartier som ingen bryr sig om, varav flera ligger nära 4 %-strecket.

Man kan alltid hoppas..

Religionsstriden fortgår både i media och i verkligheten. Kampanjen "Mitt kors" har onekligen fått synnerligen stort genomslag i media. För någon dag sedan var det (censur) Göran Rosenberg som kritiserade kampanjen med motiveringen att den ställde grupper mot varandra. Inte bara Hitler utan också Julius Streicher nämns i Rosenbergs inlägg (här dammar den genomsnittlige Expressenläsaren av några väl tummade exemplar av Der Stürmer.....). Kontentan av Rosenbergs resonemang är att kristendomen är en djupt ondskefull religion.

"En symbol som genom århundrandena inspirerat till både de mörkaste massakrer och den djupaste medmänsklighet är inte en symbol som kan användas utan tanke på tolkning och sammanhang. Detta gäller naturligtvis inte bara korset utan varje symbol som visat sig kunna inspirera till både gott och ont. En davidsstjärna på den ockuperade Västbanken symboliserar något helt annat än en davidsstjärna på en synagoga i Europa, för att ta ett mig näraliggande exempel."

http://www.expressen.se/kultur/goran...s-kors-bar-du/

Detta inlägg har fått grundarna av Mitt Kors att fullkomligt gå i taket. Först ut prästen Annika Borg.

För drygt två veckor sedan startade vi, tre präster, Facebook-gruppen "Mitt kors" (#mittkors). Den konkreta orsaken var avrättningen av Fader Jacques Hamel under en mässa i franska Rouen. Syftet är enkelt och tydligt. Vi ville visa solidaritet med världens utsatta kristna och uppmanade människor att sätta på sig ett kors runt halsen, ta en bild av sig själva och posta i gruppen. Vi beskriver korset som en kärlekens symbol mot mörker och våld. Så har den kristna kyrkan talat om korset i tvåtusen år.

Göran Rosenberg har inte gjort sig mödan att besöka sidan, utan försöker i en artikel i Expressen (14/8) misstänkliggöra detta initiativ genom ett svep över historiens värsta förbrytelser mot mänskligheten och påståenden om att vi uppmanar till religionskrig. Det är oanständigt.

Artikeln består av grundlösa och svepande anklagelser mot oss som personer.

Gruppen #mittkors är ett privat initiativ av oss utifrån känslor av vanmakt och sorg. Att det ska svärtas ned å det grövsta och påstås handla om annat än det gör, visar väl om något att det finns de som tycks ha intresse av polariseringar. Göran Rosenberg är skyldig mig, de andra initiativtagarna och gruppens 5800 medlemmar en ordentlig ursäkt."

http://www.expressen.se/kultur/mitt-...entlig-ursakt/

Nu har även prästen Johanna Andersson valt att lämna svenska kyrkan som en öppen och offentlig protest, vilken är ett direkt resultat av protesterna mot Mitt Kors.


"Uppmaningen att bära kors har problematiserats och svärtats ner av ledande kyrkliga företrädare. Jag vill inte längre bidra för att stödja Svenska kyrkan under nuvarande ledning, skriver prästen Johanna Andersson.

Till sist har jag fått nog. Svenska kyrkans förenklade ställningstaganden i komplexa sakpolitiska frågor har länge utgjort en källa till djup besvikelse. Också de ständiga utfallen mot Israel från kyrkans ledning har varit en prövning. Men till sist blev det oviljan att uttrycka stöd för förföljda kristna som blev det avgörande. Kyrkoledningen har i flera veckor drivit just en kampanj mot oss som startade gruppen ”Mitt Kors”. I denna kampanj har jag misstänkliggjorts, kallats ”tvivelaktig”, ”solkig”, ”uppviglare”, ”okristlig” och tillskrivits främlingsfientliga dolda agendor. Jag har därför begärt utträde ur Svenska kyrkan. Jag vill inte längre bidra med mitt engagemang eller mina pengar för att stödja Svenska kyrkan under nuvarande ledning. Nu går jag."


http://www.expressen.se/debatt/prast...venska-kyrkan/

Det är precis som Enoch Thulin skrev i tråden nyligen. Förr i tiden lämnade man svenska kyrkan som en protest mot religion i största allmänhet (och för att slippa undan skatt). Nu lämnar man kyrkan av helt andra, politiserade, skäl. En strid som blir intressant att följa.

En renodlad "liberalkonservatism" trumfar "socialkonservatism" på migrations/mångkulturområdet, även om den senare är ett får i nationalistiska ulvakläder.

Tänk såhär - vad är den Heliga Graal i svensk politik, hur gör man bly till guld? Jo, en politik som samtidigt är moraliskt överlägsen MP och hårdare än SD:s på migrationsområdet. INGA asylinvandrare, för att RÄDDA LIV.

Som jag var inne på nyss är det svårt för ett parti med SD:s doktrin och temperament att framstå som annat än ogina hycklare när de talar om "hjälp i närområdet". Alternativet - att sälja in att de verkligen bryr sig om jordens utsatta - är inte mycket bättre, eftersom de då uppfattas svika sina svenska uppdragsgivare, som är hjärtligt trötta på att stå tillbaka.

Häri ligger partiets feltänk: Det hade ju varit så mycket lättare att riva ned Fridolins och Björklunds fallfärdiga moraliska plattform, än att mödosamt bygga upp den egna. Resultatet hade blivit detsamma: En utjämnad spelplan.

Eftersom man inte förstod att nationalismen som ideologi är ytterligt rumsren, har man ägnat all kraft åt att fjärma sig från den - på samma sätt som både S och M i mångkulturens namn fjärmat sig från sina rötter, vilket citerade Månsby et al berör:


Precis som jag ordinerat handlar det om att renodla, att hitta tillbaka till rötterna, att ta avstånd från det vansläktade. Att sluta kämpa mot gravitationen och landa mjukt i den egna ideologin.

Det intressanta är dock att betoningen på konservatism i M:s fall inte är det potentiellt riktigt revolutionerande, utan på liberalismen. Ren, outspädd marknadsekonomi dikterar att den enda invandringen till Sverige ska vara den lönsamma - varje krona och varje miljard kronor av medborgarnas pengar som på frivillig eller ofrivillig basis ska spenderas humanitärt på icke-medborgare, måste av den som inte är ond användas så nyttomaximerande som möjligt.

Varje afghansk våldtäktsman i Sverige är dessutom hundra våltagna flickor i underfinansierade flyktingläger. Och även mönstereleven i Sverige kostar hundra lika lovande flickor sin utbildning. Om inte den insikten kan få en ung liberal med global utblick att brinna, argumentera och ta sig fram politiskt, vad kan då göra det?

I jämförelse med detta kvantifierande i moralisk hårdvaluta är det svårare att konkret "kulturnationalistiskt" motivera radikalt vänd migrationspolaritet, annat än med luddiga farhågor om islamisering och hotad svenskhet. Det blir svävande teori med definitionsångest, fromma förhoppningar om folkdansassimilation och till sist beroende av att väljarna läser in vad de önskar.

Du må ha rätt i detta. Misstaget du gör(?) är att tro att det spelar någon roll. Ingen bryr sig. Efter 40 år av konstant utblick och fokus på resten av världens problem, så finns en trötthet gränsande till desillusion hos en mycket hög andel av väljarkåren i dessa frågor. SD gör som de gör för att slippa det värsta bjäbbandet från journalister, krönikörer och ledarsidor.

Ordet "liberal" tror jag f.ö. går en mycket dyster framtid till mötes. Möjligen med undantag för användningen beskrivande epitet på de värden, friheter och rättigheter som i allt snabbare takt går förlorade - som en konsekvens av liberala politikers arbete (här och annorstädes).

Almedalsveckans breda, nationalistiska våg gav "nationalismen" absolution. Vad den än betyder; som ängslig anpasslighet och läpparnas bekännelse eller något som ska fyllas med konkretion. Löfven tycktes famla efter rötter, plikter och folkhem; den sortens nostalgi som etablissemanget i många år unisont slagit ner på. Globalisterna/"liberalerna"/kosmopoliterna uppfordrar till "ansvarsfull nationalism"; en strategisk reträtt som syftar offensivt mot samma mål som alltid: att för storföretagens räkning nedmontera gränshinder som nationalstater och friktioner som parlamentarisk demokrati och nationella lagstiftningar.

Få se om "den svenska modellen" och "de svenska värderingarna" kan ges stadga och vågen fortsätta i höst, eller om det var ett kittlande avsteg från den långvariga förnekelsen av det svenska och det samhällsbärande till förmån för "mångkultur" och postmoderna irrläror. "utmaningarna" lär inte bli mindre iallafall.

Integrationen, som aldrig definierats vad den ska anses innebära, är Utmaningen med stort u. Den debattmässiga utmaningen är att jämka "mångfalden" med "de svenska värderingarna". Hittills har svenskheten kidnappats och analfabeter från MENA eller bortom har gjorts till svenskar vid första plankade tunnelbaneresan. Almedalsveckan tycktes väcka föreställningar om assimilering rent av. Kanske var det självsuggestion eller en hägring. Även om retoriken aldrig blir politik - "debatten" är en kuliss - så kan man nog inte helt bortse från värdet av aldrig så löst artikulerade tankar, eftersom de lägger till och förstärker tankegångar i populasen som väntar på bekräftelse. Återstår att se om det var för att vinna tid/förtroende, eller om det finns något allvar bakom. Populasen reagerar med avtagande förtroende eller ökade förväntningar, beroende på hur den veckolånga Almedalsnationalismen förvaltas.

Det tror jag det. Ett snäpp sämre ekonomi, mer jihadism/islamism, undanträngningseffekter, ytterligare gråtmilda reportage om otacksamma välfärdmigranter och förment förfördelade identitetspolitiska särintressen, arbetslöshet och mörkad kriminalitet av "nya svenskar", en drastiskt ändrad upplevelse av demografin vid varje vistelse i det offentliga rummet uppkommen på kort tid... Allt som behövs för att svennebanan ska ge blanka fasen i alla förmaningar och vädjanden om "humanitet". Mot den bakgrunden skulle Almedalsveckans "nationalism" kunna förstås; ett sätt att hantera sentiment och tilltagande "utmaningar". Låt oss se vad dessa "populistiskt" erinrande halvlöften ger vid handen härifrån till valet 2018. Jag tror att det finns en ekonomisk bomb i finanserna som statsmakterna gör vad de kan för att skyla, för att inte tala om "mångkulturens" inneboende separatism. Att smeka nationalistiskt svältfödda svenskar en smula är ett sätt att försöka hantera stämningar som snabbt kan bli riktigt ilskna.

Lite festlig Damage Control från Sydsvenskan/HD avseende hur kul det är att bo i invandrarghetto i miljonprogrammet. Det handlar om Koppargården i Landskrona där det regelbundet sprängs & skjuts & polisen inte ens vågade gå in för att undsätta två kollegor som anfölls av en pöbelhop..

Man beger sig med raska steg ut till Koppargården & haffar första bästa intervjuoffer.
http://www.hd.se/2074-01-01/fordomar...l-koppargarden

Av en närmast ofattbar märklig slump är denna random snubbe, som Sydsvenskan råkade springa på, vänsterexrtremisten & hustrumisshandlaren Kim Fredriksson, medlem i Researchgruppen

Kim Fredriksson är före detta nazist som blev utslängd därifrån efter ett antal domar för kvinnomisshandel & därefter konverterade till våldsvänstern & istället blev expert på rasism i otaliga mediesammanhang.

Det är helt groteskt & väldigt typiskt för svinen på Bonniers att gå hur långt som helst i sina äckliga agendalögner för att släta över det mångkulturella fiaskot som man själv varit med om att skapa.

Helt skamlösa lögner. Ren ondska.

Här var ett groteskt överfall på det svenska folket i form av en replik från den avgående förbundsordföranden från LUF, Henrik Edin. Med den balanserade titeln "Svensk folkvilja är irrelevant".

Citat:

https://www.gp.se/nyheter/debatt/svensk-folkvilja-%C3%A4r-irrelevant-1.3699647

Här hoppar han på en moderat och anklagar honom för att ruva på "dold nationalism". Vi får anta att denna dolda ondska sipprar fram ur öronen på honom under märkliga nattliga sektmöten tillsammans med andra moderata nationalister, Ultima Thule på skivspelaren och sill och potäter till förtäring..

Blir en intressant artikel detta. En slags mätare av var debatten befinner sig. Kommer Edin få stöd? Kommer han hudflängas i media eller kommer hans övergrepp gå obemärkt förbi?




Demokratin och svenska folket är med andra ord irrelevanta. De existerar inte och är därför inget man behöver ta politisk hänsyn till. Åtminstone en uppfriskande ärlighet från det kosmopolitiska etablissemanget. EU är viktigare än demokratin och svenskarnas rätt till självbestämmande, hur odemokratiskt det än är. Läs gärna hela replikskiftet, det ger en bra fingervisning om hur striden om EU, nationalismen och mångkulturen kan komma att låta framöver.

Förövrigt tror jag nog att både göteborgare och europeer anser att de har en folkvilja som de vill att politikerna ska ta hänsyn till. Det är väl det man normalt sätt associerar med demokrati? Han har nog gått och skjutit sig ordentligt i foten här.

David Icke, av alla, men ibland har han sina klarsynta stunder sa i någon intervju jag såg att "det är viktigt att vi som är gamla nog att komma ihåg hur det var innan globalismen vaknar upp och ställer oss upp och säger att det som är nu, med globalismen är inte det normala."

Här har vi två ungdomsförbundare, födda ca: 1990 - dom har gått igenom svenska trasiga indoktrinerings-skolan "allas lika värde"; EU kom 1994, den riktigt perversa globalismen 2001. Dom här ungdomarna vet inget annat än "europeisk liberal demokrati". Jag är även jag något ung att komma ihåg "europeiska nationalstaters självbestämmande" - jag har upplevt det under min uppväxt, men jag var vid tiden för ung för att ha någon politisk förståelse.

Kan nån i tråden hjälpa mig? Vi har sett övergången från "demokrati=folkstyre" till "demokrati=alla är lika mycket värda och alla har okränkbara rättigheter"; när exakt skedde den här övergången?

Jag tror det är viktigt att förstå detta, för att vi som lärde oss att "demokrati betyder folkstyre" tar det för givet - men jag tror att dom här artikelförfattarna inte har lärt sig det, utan att "demokrati = pöbelvälde"; och "europeisk liberal demokrati = kumbayaaa och frihet till alla", så jag är inte ens säker på att vi pratar om samma fenomen.

När ändrades betydelsen? Det var tidigare än 2001, var det vid EUs inlobbande i Europa?

Håller med. Kontrollera historien och du kontrollerar framtiden, som man brukar säga. De som inte vet hur det varit förr har inget att förhålla sig till och därmed inte lika mycket att kritisera. Samma sak som att få svenskar födda 2000 kommer förstå vad som har tagits ifrån dem genom de tidigare decenniernas invandringspolitik. Dock förstår jag inte vem som är den andra ungdomsförbundaren?

My bad om ungdomsförbundare. Båda är dock 20-somethings, så det är samma åldersgrupp. Därför hävdar jag att dom vet inte bättre, för dom vet inte hur det var före EU och hela globalismorgien vi sett från 2001 och framåt...

Dom vet bara "kumbayaaaa-allas-lika-värde-demokrati", är min hypotes.

När jag läste följande stycke i Rosenbergs inlägg tänkte jag osökt på hijabuppropet som har blivit en återkommande referenspunkt för alla möjliga religionsdebatter i MSM.
Hijabuppropet handlade som bekant om att bära en muslimsk symbol (hijab) för att solidarisera sig med muslimska offer för s.k. islamofobi från icke-muslimer. Vad är egentligen skillnaden mellan de två initiativen?

Det är förstås den kristna gemenskapen i sig som provocerar. Rasifieringsdebatten ledde till en ökad vit medvetenhet, problematiska importerade kulturella företeelser tvingade fram erkännanden om att kulturer kan värderas och att svenska värderingar tillhör de bättre och nu ser vi hur kristna svenskar, då slakten av kristna har nått och passerat Europas gränser, börjar reflektera över sin religiösa identitet. Vit, svensk och kristen kan vara några av de mest provocerande identitetsmarkörerna i vår tid och ändå har de synliggjorts genom en debatt inom politik och medier som tvärtom avsåg att osynliggöra och helt utrota dem.

Rosenberg med flera rycker ut för att stoppa denna oönskade konsekvens av minoritets och identitetspolitiken och resultatet blir på sin höjd patetiskt. Man behöver gå tillbaka rätt långt i historien för att hitta kristna förbrytelser som ens kan jämföras med dagens förföljelser och utrotning av kristna. Till och med Hitler-kortet åker fram trots att just kyrkorna många gånger blev en fristad för judiska flyktingar. Den enda faran med att bära ett kors idag är ideologisk (och att bli selektivt avrättad under ett terrordåd förstås). Undersåtarna agerar inte som förväntat, trots att det aldrig har funnits något folk genom historien som frivilligt har avsagt sig sin identitet, sitt ursprung och sin historia.

Nu har Rosenberg svarat på Borgs kritik.
Minoriteter äger som vi har fått lära oss alltid tolkningsföreträdet men här instruerar alltså Rosenberg kristna i hur de bör använda sina egna symboler. Sedan följer en rad personangrepp på bl.a. Borg om hennes suspekta islamkritik och kontakter.

En präst får halsen avskuren framför sitt altare i ett litet franskt samhälle men den stora faran, det riktigt obehagliga, är alltså att "fel" sorts präster med "fel" åsikter har fräckheten att solidarisera sig med sin avrättade kristne broder genom att bära kors. Man undrar vad fader Hamel själv skulle ha sagt. Hans sista ord efter att ha försökt sparka undan terroristerna var i alla fall enligt de närvarande nunnorna "Go away, Satan!".
http://www.dailymail.co.uk/news/arti...S-jihadis.html