Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var viktigt att Breivik hade lite kristna tendenser också. Det är ingen konspirationsteori att svensk media alltid tycker det är oviktigt när en muslim gjort något samtidigt som det är jätteviktigt att påpeka när en vit svensk gjort någonting. Även de mest inbitna kulturmarxisterna med någon form av intellektuell hederlighet borde inte ha några problem att erkänna detta. Synd bara att det inte finns några intellektuellt hederliga kulturmarxister.

Eftersom agendajournalistikens mål varit fastställt sen länge så bör vi mer erfarna näthatare kanske inte i dagens läge vara särskilt förvånade över omoralen och ohederligheten.

För nytillkomma tittare så är alltså agendajournalistikens mål att mot folkviljan hålla gränserna öppna och vinka in ickesvenskar tills dess vi svenskar är i minoritet och aldrig nånsin mer via valurnorna ska kunna hejda och/eller reversera invällningen.

Så när man kommit till ro med den insikten så bör frustrationen riktas om från ifrågasättandet av hederligheten hos Sveriges journalistkår till något helt annat.

Nja. Du har rätt och ändå inte. Alla journalister blir inte journalister för att förändra världen i allmänhet och Sverige i synnerhet. Åtminstone inte i extrem multikulturell riktning. De må dela sådana åsikter, men knappast är alla så utstuderat sluga och beräknande i sin folkuppfostran.

Jag menar nog att det finns andra komponenter i detta, som har mer med självupptagenhet, exhibitionism och sårad stolthet att göra. Därav den självgoda solidariteten och besvikelsen när ett pet-project knivar välgörarna på IKEA. Snabbt bort med sökarljuset från händelsernas centrum och ut i periferin istället, som någon liknade det hela vid. Ett moraliskt och hedervärt agerande, vore att säga: Vår politik och våra uppfattningar har inslag som kan betraktas som skönhetsfel. Vi kommer att få betala ett pris, ett högt pris för vissa, men det är det värt.

Men å andra sidan, hur kan man förvänta sig en sådan absurd sak som en rakryggad utilitarism?

I fallet med attentatet mot pride-tåget i Israel så var media mycket snabba och noga med att betona att gärningsmannen var jude.

Naturligtvis. I mångkulturella samhällen är alltid stamtavlan intressant. Utom i Sverige och möjligen våldtäktsindien.

Patrik Engellau har författat en insiktsfull krönika om den politiska och mediala elitens självpåtagna isolering. Läs även kommentarerna.

En isolerads bekännelser
http://detgodasamhallet.com/2015/09/...ser/#more-2449

Varför inte?


http://www.smp.se/ledare/lat-forsikt...lturpolitiken/

I alla fall är radikalismen norm inom svenskt kulturliv, eller? Normkritiken är maktkonserverande inom kulturlivet och mediesfären.


Mer "normkritik":


http://www.smp.se/ledare/rattsstaten-ar-belagrad/

Som någon skribent (Dahlberg?) skrev häromdagen: det finns numera bara good cops, ingen bad cop. Ingen som sätter ner foten i träsket av gränslöshet.

För att liva upp diskussionen, slänger jag in en ledare eller vad det är, från minf favvo-tidning Norrskensflamman, http://www.flamman.se/ska-vi-borja-prata-om-annat-snart, där man vet att dagens politik bara handlar om hur man benämner saker.

Jag håller er på halster ett tag, men minns, att det man på Flamman säger öppet, det är det man egentligen tycker till och med på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor, men där bara mumlar om vad man tycker, tänker, vill och avser. På Flamman är man mer direkta. Men säger egentligen inte annat än det som mumlas om på i prncip alla borgerliga ledarsidor. Säger rakt ut.

Skribenten Johan Wikström säger det man på alla svenska tidningsredaktioner tycker och tänker. Även så tycker och tänker på statens tv och radio.

Johan Wikström förordar, anmodar, en pakt mot verkligheten. Han talar om att strategierna inte fungerar. Folket köper inte den mångkulturella agendan. Därför vill han se en pakt mot dem som ogillar Sverigedemokraterna. Som om vi som vänder oss mot det mångkulturella Sverige, alla vore Sverigedemokrater. Han hänvisar till Ny Demokrati. Jämför Sverigedemokraterna, jämför mig svensk, med stollarna i Ny Demokrati. Johan Wikström anser att bara man pratar på rätt sätt om massinvandringen och det kaos den för med sig, så kommer inte bara Sverigedemokraterna, utan också jag svensk, att älska mångkulturen och den fria invandringen. Inte bara älska dessa båda, utan också utan knot acceptera de negativa konsekvenserna av dessa båda. Johan Wikström tror på fullaste allvar att jag svensk tänker lägga mig ner och dö frivilligt. Min svenska överlevnadsinstikt är bara en inbillning. En instikt som kan frånhändas mig, bara alla goda krafter vänder sig emot mig svensk. Där jag sitter och snörvlar och petar mig i näsan och tittar i kors. Outbildad, obildad, bitter och utan varje egen egenskap, annat än att jag är otäck. När jag motsätter mig min utplåning.

Johan Wikströms avslutning är riktigt bra. Har tagit mig friheten att skriva om den. Har ändrat bara några ord till "verkligheten". Ändringen är understruken, italiserad och fetad.


Det Johan Wikström efterfrågar är att debatten inte ska handla om verkligheten i dagens Sverige. Han vill att debatten ska handla om nåt annat. Han kunde inte sagt det bättre än ledarsidorna och på redaktionerna hos valfri svensk massmedia av valfri sort. Verkligheten är jobbig. Är besvärlig. Är till och med otäck. Prata om nåt annat. Blundar vi tillräckligt hårt, så blir allt bra. Skapar vi bara en pakt mot verkligheten, så försvinner verkligheten. Sålunda resonerer man i dagens Sverige. Sålunda agerar makthavarna i dagens Sverige.

Men han har ju rätt? Om media kan behålla kontrollen över "berättelsen" så kan man få svenska folket att gå med på precis vilka stolligheter som helst.

Det är som i en religiös kult. Är folk tillräckligt troende så begår man hellre mass-självmord än förlikar sig med verkligheten (länk).

Det finns en objektiv verklighet som bäst förstås med vetenskapliga metoder. Men de agendasättande journalisterna har greppat det mycket viktigare faktumet att folk i allmänhet har en väldigt dålig koll på den objektiva verkligheten. Istället sväljer folk glatt alla möjliga "berättelser".

Det är mycket effektivare att arbeta med lockande berättelser än att begränsa sig till argument som måste stämma med den objektiva verkligheten.

Det går nog inte att hänföra fulspelet till gruppen argumentationsfel, eftersom svensk "public service" inte har den sakliga intentionen. Det hindrar inte att det vimlar av argumentationsfel iallafall, men då mer av misstag eller oskicklighet; genomträngande i nyhetsprogrammen är det maligna uppsåtet med lögnen som instrument. Eftersom instrumenten är så systematiskt och dagligt inarbetade så torde det finnas mer eller mindre vedertagna benämningar i propagandamanualen eller i den interna jargongen. I förhållande till den svenske tittaren kan man se det som en eller flera klassiska härskartekniker: osynliggörande, påförande av skuld och skam och undanhållande av information...

Johan Westerholm tog upp detta härförleden, där en berättelse blåses upp maximalt (drunknade Aylan) och det andra sopas under mattan (dubbelmordet på IKEA). Se, jag kommer inte ens själv ihåg namnet på kvinnan och sonen som mördades av utlänningen.

http://ledarsidorna.se/2015/09/berattelsen-i-bild/

I Dagens Samhälle länkades idag gårdagens inlägg av jurist Krister Thelins (KT) i Det goda samhället:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/k...-avhysas-18679

Länken till KT:s inlägg finns några stycken ner i artikeln i Dagens Samhälle. Jag anser att inlägget är en utmärkt "avklädning" av den nakne kejsaren; den avslöjar statsmakternas motvilja att agera på verkliga problem och deras massiva, veritofoba undanflykter. Att jag tar upp det på mediekrigstråden är mer som ett exempel på cirkulationen av debattmässigt sprängstoff från bloggar och andra nymedier till mer traditionella medier. Nu är förvisso Dagens Samhälle det förmodligen, i handling, minst fördomsfulla traditionella mediet genom åsiktsmångfalden som tillåts i ämnen som MSM anser kontroversiella och därför har ett underskott inom.

Jag tror det var Uppdrag gransknings bombnedslag av frispråkighet i förra veckan på SVT, gällande den östeuropeiska zigenarockupationen av svenska, privata fastigheter, som var den precipiterande händelsen för KT:s inlägg. Kritisk massa, rätt plattform och avsändare, lämplig tajming och positiva kedjereaktioner resulterar. Medan SVT bjöd på både Debatt- och UG-bomberna hindrar inte nyhetsprogrammen i "public service" att fortsätta sagoberättandet om opinioner, volontärers välvilja, framtidens guld och gröna skogar osv. Det finns inga gratis bomber.

Svenska kändisars socialpornografiska utspel om flyktingkrisen tog en ny vändning när salongsrebellen Kjell Bergqvist gick till hård attack mot Löfven under gårdagens insamlingsgala. Bergqvists uttalande är förstås genant okunnigt men det intressanta är svaret från Morgan Johanssons pressekreterare.

Kjell trippar på sig egen förträfflighet, (notera att det tydligen är viktigt för Kjell att nämna hur många flyktingar han har utfodrat):

"Bergqvist berättade om sitt eget engagemang, hur han själv rest till centralstationerna i de stora svenska städerna för att träffa flyktingar och hjälpa till. Han berättade hur han tillsammans med sin dotter köpt mat till ett par hundra personer när maten på det tillfälliga boende de fått inte höll måttet.

– De som borde ta ansvar här hemma, Löfven och några andra som borde ta ansvar och göra det, gör ingenting, de har inte spenderat en jävla krona här ännu, säger Kjell Bergqvist.
(... )
– De kunde lika gärna gå ner på Centralstationen och pissa på de här flyktingarna, säger han och avbröts av Kattis Ahlström som lämnade över till nya gäster, representanter från hjälporganisationerna."

Frågan är om det, som ovan nämnts, finns gränser för vältrandet i medial humanism och det verkar som om Bergqvist åtminstone tangerar den. Löfven själv var som bekant på galej med de stora killarna och hade inte tid med Kjell. Svaret kom alltså i stället från Morgan Johanssons pressekreterare Jonatan Holst.

"– Sverige är ett av de länder i världen som tar emot flest flyktingar i relation till vår befolkning. Alla som söker asyl tas om hand i Sverige och Migrationsverket arbetar dygnet runt för att kunna se till att alla får mat, husrum och en säker asylprövning. Det kostar i dag runt 17 miljarder kronor per år."
http://www.expressen.se/nyheter/kjel...ik-mot-lofven/

Även om siffran är inte stämmer var det antagligen inte det svar Kjell hade förväntat sig. Han hoppades säkert på några floskler som skulle bekräfta att han gjorde en livsavgörande insats och kanske en ursäkt från "the Man" inför Kjells klarsyn. Direktcitatet i Expressen blir en nästan komisk kontrast till Kjells parad.

Det vore kul om Kjell startar en trend bland kändisar att konfrontera regeringen om kostnader och insatser, de har sannolikt inte en susning om hur det verkligen ser ut, men den kanske dog där och då.