Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ruben Östlunds "Play" och reaktioner på den.

Nyss hemkommen efter att ha sett denna omdiskuterade film måste jag först pusta ut. Regissören Ruben Östlund slungar utan nåd tillbaka tittaren till elvaårsåldern, till den tid när vuxna bara finns i bakgrunden, när man måste hålls utkik och vara på sin vakt mot fjorton- femtonåringar med onda avsikter eller som bara vill ha kul på din bekostnad ett tag.
Östlund får barnen att agera extremt övertygande, trots att flera har väldigt svåra roller så sitter repliker och spel där direkt, naturligt och utan överspel. En gudabenådad regissör. Jag kan verkligen rekommendera denna film och hoppas att den visas på skolorna, eftersom den avhandlar tunga frågor runt mobbing, förtryck, kamratskap och en oförstående distanserad vuxenvärld.
Som alla kanske redan vet handlar den om tre grabbar, varav två helvita svenskar och en försvenskad asiat, vilket av en hel del recensenter glömt bort och gjort alla tre till vita medelklassgossar. Dessa tre råkar ut för fem svarta killar som med förfinat skådespel bryter ner deras motstånd och till slut rånar dem på allt de har. Det finns sedan några slutscener där några extremt PK-aktiga åsikter får komma fram och brytas mot verkligheten i all sin eländighet.
Men nu är temat för tråden media och mångkulturen och en hel del har redan avhandlats en del i denna tråd.

Östlund viker inte för obehagliga frågor. Han utgår från ett verkligt rättsfall där förövarna var svarta och offren vita. Bara där visar han en oförskräckthet. Kjell Sundvall censurerade sig själv i Jägarna 2 när han gjorde om zigenare till Sverigefinnar ”- Men det går inte att göra zigenare i en film för då blir det rasistiskt. Det går inte att kopiera verkligheten på det sättet.” sa Sundvall till DN.
http://svt.se/2.27170/1.2550611/rome...ar_i_jagarna_2

Recensenterna har överlag varit mycket positiva till filmen och den har också skördat många fina priser på festivaler utomlands.
G-P ger den en fyra av fel på ungdomssidan och nämner inte någon rasproblematik.
Likasinnat beröm finns i de flesta av de vanliga landsortstidningarnas biorescensenters bedömning, där Östlund lovordas just för att han beskriver fördomar, förövare och offer med hudfärg utan att vika undan för någon slags politiskt korrekthet. ”Östlunds totala tonträff ” skriver Sydsvenskan.
Eva af Geijerstam skriver i DN att
”Redan vid premiären i Cannes i våras höjdes en del avståndstagande röster mot den. Den skulle framför allt vara ”rasistisk” eftersom kvintetten rånare är svarta och rånoffren ur vit medelklass.
Det är att förminska och förenkla ”Play”. Genom sitt intelligenta bildspråk och sitt sinne för människors inbördes förhållanden rör den sig snarare systematiskt bort från alla sådana enkelt tudelade förklaringsmodeller. ”


Problemen tornar upp sig när filmen når stockholms innerstad, den politiska korrekthetens centrum. Åsa Linderborg tuggar av fradga i AB när hon vill misskreditera filmen. Inte för att Östlund på något sätt skulle vara rasistisk lagd, det är hon för smart för att påstå (och något sådant finns inte att finna i filmen heller) utan för att debatten kring den inte har handlat om hur vithet konstruerats i filmen. En slags metakritik där man försöker dra ner en film genom guilt by association. Den svarte förövaren kan skildras aldrig så väl och psykologiskt klartänkt, men eftersom det finns rasism inbyggd i vårt samhälle blir effekten av filmen att den rasismen får reproducera sig. Ingen skugga över filmen, men en varning åt den som försöker ta utgångspunkt från verkligheten istället för i den politiskt korrekta handboken.

Hustrumisshandlaren Hynek Pallas som gudbevars doktorerat på bilden av vithet i svensk film ser här en chans att reparera sitt törnade rykte och hänger på så mycket han kan. Jonas Hassem Khemiri gråter i sin rescension över hur kommentarerna ska flöda över denna film och över att en modig film kan vara farlig. Han passar också på att gråta över att publiken är vit och utnämner filmen till både rasistisk och fascistisk. Man tar alltså ut allt i förskott utan att behöva finna något stöd i själva filmen (som inte har något rasistiskt i sig alls).
Men Östlund är inte den som viker ner sig. Han skriver i DN ett motinlägg och börjar med att beskriva den hätska stämningen vid en politisk demonstration dör motdemonstranterna är argast. Tanken går till en SD-demonstration.
Han jämför med hur hans film bemöts i Cannes: ”Några är arga och en fransk tv-journalists första fråga är: ”So you don’t like black people?” Jag frågar honom vad det är som gör att han läser filmen så. Vad är det som gör att han ser de fem rånande barnen i filmen som representanter för en grupp? Varför ser han dem inte som individer? Jag säger att det är en av de frågor jag vill att filmen skall tvinga oss att ställa. Men journalisten är för arg för att lyssna eller så är det bara så att han inte vill förstå.”
Och med adress till Åsa Linderborg: ”..till Åsa själv som blir arg på ”Play” när hon konfronteras med sin egen fördomsfulla blick vill jag ge ett tips om en funktion på Iphone 4-telefonen. När telefonen är i kameraläget så finns det en knapp som skiftar från den främre kameran till kameran som filmar bakåt mot dig själv. Testa att trycka på den.”


Avslutningsvis bjuder jag på några oneliners ur filmen. Hoppas jag inte spoilat den. Gå och se den!
- Ser jag ut som en tjuv eller? (svart rånare till vitt offer)
- Visar du upp en mobiltelefon för fem svarta killar får du skylla dig själv. (svart rånare igen)
- Du blåser mej väl inte nu? (svart rånare till vitt offer när han tvingat till sig offrets Dieselbrallor och ska byta om)
- Vi är sju barn därhemma och jag svälter (svart glassätande rånare förklarar sitt underläge)
- Förstår du inte att de här barnen är i dubbelt underläge (PK-dam försöker föreläsa)
- Alltså, att man gjort scenen som att de (rånarna, min anm) skulle se ut som lejon, som apor som delar sitt byte..(Svårt PK-skadad biobesökare avlyssnad i foajen på väg ut)