Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var kanske inga poliser utan istället privata säkerhetsvakter. Fd. poliser eller fd. militärer. Inte så konstigt att Mona Walter kan ha fått intrycket av att det rörde sig om poliser.

Britt Börjesson, adjunkt i journalistik vid Göteborgs Universitet, skriver på SvT Opinion att journalistikens uppgift inte är att berätta allt. Berättandet ska istället utformas på ett sätt så det "inte i onödan sårar eller skadar någon". Den livliga debatt kring mediernas mörkläggning som fått sitt uppsving post-IKEA avrundas här enligt följande:
För trots allt så är det ju så, att journalister undanhåller regelmässigt irrelevant material från att publiceras. Börjesson jämställer här "passion för trädgårdsskötsel" med frågan om våldsverkares etniska härkomst i rapporteringen om invandrares våld mot svenskar. För trots allt:
Gud förbjude om man råkade såra en eritreansk eller somalisk våldsverkare genom att publicera uppgifter kring dennes etnicitet efter den mördat och/eller våldtagit en svensk. Bättre då att undanhålla den informationen och rent av beskriva gärningsmännen som svenskar, då vem som helst givetvis kan bli svensk och alla människor självfallet bär samma värde

edit: Glömde infoga länken:
http://www.svt.se/opinion/article3237706.svt

Det förklarar en hel del i den Svenska rapporteringen av IS, Saudiska avrättningar, ryska härjningar i Ukraina och annat som kan såra läsarna.

Helt uppenbart att dessa journalistpolitruker inte anser att vanligt folk är mogna att ta del av verkligheten som den är, utan att verkligheten måste förpackas om i gladpack för att inte störa den imaginär verklighet som politrukerna målat upp.

Mer troligt är det är dessa politruker som måste skydda sig från verkligheten då deras världsbild inte stämmer med hur verkligheten faktiskt ser ut. Då väljer de sina marxistiska teorier istället för verkligheten.

Varför är jag inte förvånad?

Intressant är ju också att adjunkten beskriver sig själv på följande sätt:
"Vi läsare", jo jag tackar. På vilket sätt ovanstående skulle vara argument för etnisk mörkläggning i rapporteringen av det besinningslösa våld som följer i spåret utav den ohämmade massinvandringen förtäljer icke historien. Om något är det ju argument för publicering utav sådana uppgifter att ge en "så vitt möjligt korrekt orientering om vad som hänt". Men om kartan inte överensstämmer med verkligheten så är det självfallet den senare som gäller för dessa kretiner.

Det handlar om verkligt *grundläggande* värderingar.

Det överordnade målet för medias rapportering i en demokrati är, att väljarna ska kunna utvärdera den förda politikens utfall.

Men, Sverige är tyvärr inte någon fungerande demokrati och för Britt Börjesson, adjunkt i journalistik, så är det överordnade målet för svensk journalistik ett helt annat mål.

Det överordnade målet för svensk journalistik är, att svensk rapportering INTE berättar något (för väljarna), som någon person, som tillhör samma kategori som gärningsmannen (eller som svenska politiker), inte vill ska nämnas.

Den antidemokratiska adjunkten skriver t.o.m. i klartext, att svensk journalistik är och skall (!) enl henne vara "värdelös" för väljarnas möjlighet att själva göra några egna värderingar av politikens utfall.

– Malmö är en stad där nästan hälften av invånarna har invandrarbakgrund, och skyltarna sattes upp för att ovana museibesökare som kanske kommer från en icke-akademisk bakgrund inte skulle känna sig ovälkomna på museet, säger John Peter Nilsson, museichef och curator för utställningen.

När kommer det varningar om sådant som gör att personer med etnisk svensk bakgrund kan antas känna sig ovälkomna någonstans?

När svängde egentligen de svenska lärarna på journalistutbildningarna till denna åsikt?
De som pluggade journalistik på 90-talet hade Erik Fichtelius och hans konsekvensneutralitet som evangelium. Vad fick dem att överge detta till att tycka att bra journalistik är att själva börja bestämma vad allmänheten klara av att höra?

Att etniskt ursprung varit ointressant under alla de år Sverige haft en försvinnande liten del utlänningar torde vara självskrivet. Så varför ta upp det?

Varför det fortsätter att vara ointressant beror enligt Britt Börjesson på att de har blivit professionella:

Och när de har blivit professionella bedöms etnicitet vara irrelevant. Teoretiskt sett skulle 100% av alla våldsdåd i Sverige kunna begås av utlänningar och svensken skulle också fortsättningsvis kunna hållas ovetande om utvecklingen - med hänvisning till att man har blivit professionella. Det är inte utan att vi som inte är professionella journalister ställer oss aningen tveksamma till denna profession, vilket också flera undersökningar visat. De har - paradoxalt - gjort sig själva till irrelevanta i sin föreställning om relevans.


Nej, det finns givetvis inget skäl - inte med anledning av professionens riktlinjer och självuppfattning. Med anledning av utvecklingen i landet framstår denna professionella uppfattning om relevans märkligt ideologisk.

Själva artikeln är dock ett ganska bra exempel på vad svenska journalister är, eller rättare sagt vad de inte är. De är inte svenska i någon djupare mening.


Skulle kunna skrivas om som "Den svenska journalistens uppgift är inte att berätta allt för svensken". Jämför gärna med utländsk media.

Debatten om hedersförtryck i förorten fortsatte idag i Gomorron Sverige. Hanna Gadban mötte Seluah Alsaati, som var med i torsdags. Det blev ett klockrent exempel på Pk syntax error från Seluah Alsaatis sida vilket oftast händer när Social Justice Warriors ska debattera förortens problem.

http://www.svtplay.se/klipp/3251254/...dikaliseringen

Nja... som jag har förstått det, så framhöll Erik Fichtelius konsekvensneutralitet i opposition mot den förhärskande ideologin på journalistutbildningen.

Blott 28 år gammal utsågs Lars Furhoff 1966 av Olof Palme till ensamutredare kring en ny journalistutbildning. Året efter (1967) förordnades Furhoff till sekreterare i pressutredningen om statligt presstöd. Furhoff var rektor för Journalisthögskolan i tjugotalet år och ansåg, att det var "ren enfald att kräva ’ovinklad’ information” samt skriver i sin bok "Makten över Medierna":



Journalistutbildningen skolar svenska journalister in i föreställningen, att de tillhör en elit som ska sätta agendan för politik och samhällsutveckling - att fostra väljarna ingår som en del i det. Journalistutbildningarna har därför inte svängt till den åsikt, som Britt Börjesson, adjunkt i journalistik, redovisar; den här (antidemokratiska) målsättningen för svensk journalistik lades fast redan när Journalisthögskolan skapades.

Visst gör det. Vill man läsa journalistiska verk som är annat än värdelösa så är det förstås till alternativ media man ska söka sig. Där publiceras typexempel på sådan information som adjunkter och andra censurvurmare är måna om inte ska komma till allmänhetens kännedom, då det riskerar "såra":
http://www.friatider.se/poliskalla-h...utat-i-blodbad

Och i SvD skriver Arpi om det nya Sverige som står värnlöst mot stöldligorna som härjar fritt i landet:
TACK svenska journalister och politiker som skapat detta sköna, nya Sverige!

Jag misstänker i och för sig att de som propsade på skyltarna för de "kränkande" bilderna hade just akademisk bakgrund. Förmodligen hundratals poäng från både Södertörn och Malmö högskola.

Vidare så är det ju bisarrt att museifjanten tycks tro att just ickeakademiker skulle bli kränkta utan skyltarna? Varför skulle just ickeakademiker vara mer benägna?