Csaba Bene Perlenberg går i
GT till storms mot "nätmobben", "näthatarna", "nätets lögnare", och, tycks det, även nätet i allmänhet, där "vem som helst kan skriva vad som helst" och där det råder "en perverterad form av yttrandefrihet, där allt för många tar sig rätten att bete sig på rätt svinaktiga vis".
Perlenberg idkar i denna affekterade och osammanhängande drapa, skriven som om året vore 1999, förstås ingen självkritik. Allt verkar vara frid och fröjd i det journalistiska landskapet, om det bara inte vore för
mobben...
Citat:
Därför ställer jag följande frågor till alla dessa nätets lögnare: Hur många nätmobbsincidenter med direkt felaktiga uppgifter och hemmasnickrade pseuedospekulationer ska det krävas innan ni rannsakar er själva? Behöver någon stackars oskyldig flykting lynchas och dö innan ni tar er samman? Om fel person hängs ut på grund av undermåligt hobbydetektivarbete och får sitt liv förstört, vilket ansvar har ni? Hur många gånger ska ni behöva ha fel, fel, fel innan ni inser att det kanske börjar bli dags att ta ett djupt andetag och inte fabulera hej vilt om saker som uppenbarligen har en begränsad relation till verkligheten? Hur mycket hat ska ni sprida innan ni blir nöjda?
Något säger mig att Perlenberg inte anser att det är helt tillräckligt med de rättrognas förmaningar för att nå framgång på det här området. Pöbeln behöver nog stävjas medelst verkliga sanktioner.