Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är en intressant parallell mellan fackföreningar och massmedia. I fackföreningarnas fall har de tillkämpat sig en så stark maktställning på arbetsmarknaden att man håller på att göra sig själva irrelevanta. När ett antal fackförbund övertas av SD-majoriteter och alternativa lösningar genom outsourcing, automatisering och utlandsflytt gjort den traditionella fackföreningsmodellen obehövlig, så kommer det att utvecklas andra arbetsmarknadslösningar framöver. På samma sätt kommer journalismen genom likartade processer, att göra sig själv irrelevant i den traditionella meningen. Därför blir en parallell till mediekriget, nämligen MSM:s överlevnadskrig, lika viktig att följa. Man skulle nästan kunna säga att det kan bli en tävling mellan huruvida MSM blir politiskt irrelevant eller ekonomiskt sönderslaget först.


Helt analogt med mina tidigare paralleller med hur Kyrkan förlorade sitt monopol på information och sanning i samhället från ca Frihetstiden till 1968. Lång dags färd från monopol till irrelevans. Den liberalsocialistiska journalismen ser ut att kunna gå samma väg, även om man försöker på olika sätt klamra sig fast vid makten.

FAst...för alliansen verkar en liberal migrationspolitik vara mycket viktigare än att få regera (med SD som stöd).........så vänstern behöver inte hulka och gråta alls. I a f inte de närmaste 7 åren.

Svensk politik är absurd.

Jag köper till stora delar ditt resonemang men det är vissa saker som för mig inte faller på plats. Du säger S och M ökar inte trots "invandringsrestriktiva" förslag (TUT, etc). Det beror på att dessa partier har byggt upp en förtroendeskuld som är gigantisk. Man har sagt ett och gjort ett annat och folk litar helt enkelt inte på dessa partier längre.

Det som kan bli ett stort problem för 7K är att om dom låter det gå tillräckligt långt innan dom byter ut sina respektive ledningar till vad majoriteten vill ha så hinner SD bli största parti. Det kommer dom att bli redan under hösten i år, givet den senaste tidens utveckling i OU. Och då kommer 7K att bli "underdog" i samarbetsförhållandena. Inte bra för S och M:s självbild och image, då jag tror att det i sig själv skulle hindra ett samarbete. S och M har kvar bilden av sig själva som "statsbärande" och kommer inte acceptera att spela andrafiol.

Vidare hyser jag en inte så liten farhåga att även om 7K lyckas mobilisera krafter som förespråkar en politisk linje som faktiskt en majoritet av medlemmarna står bakom så är respektive "partivarumärke" redan så skadat så det är omöjligt att gå ut och säga:

"Hej, nu har vi reformerat partiet internt och nu tycker vi som allmänheten vill. Vi tycker lika som de personer vars dörrar vi tills alldeles nyss hade överseende med att våldsvänstern satte yxor i."

Ser du behov av ett nytt parti kanske? Det finns ju inom borgerligheten några för torgfört att man skulle satsa på ett nytt parti för att komma ifrån "nyliberalstämpeln". Risken ur liberal medias synpunkt är ju att dom driver alla konservativa till det redan existerande socialkonservativa partiet. Att etablera ett nytt borgerligt parti skulle ta 10-15 år för att jobba upp ett track-record och den tiden finns inte.

Jag har väldigt svårt att begripa vad han egentligen menar. Så här kryptisk var han inte innan han hamnade på DN. Att i det här läget gå till DN känns mer än lite kamikaze rent karriärmässigt.

Sen ska man ha i åtanke att denna Arenaartikel inte är skriven nyligen. Har alltså inget med sommarens debatter att göra. Artikeln är från årets första nummer av Arena, troligen publicerat tidig vår.

Men samtidigt visar den att saker ligger och småputtrar. Då kunde det skrivas att liberaler vill avveckla välfärden utan att någon reagerar, när Granskning Sverige låter visa det så ropas det halleluja om saker som sagt tidigare många gånger som helst.

Det är mest fundersam på är varför ingen större fraktion inom vänstern motattackerar om bibehllen välfärd. Alla kan ju inte ha skygglappar eller vara strykrädda. Det är deras skötebarn, eller så är det väl tragiskt nog så att bl.a. S har fragmenterats till en oigenkännbar sörja av genusteorier, identitetspolitik och karriärbroilers.

http://www.dagensarena.se/magasineta...-mar-hogern-2/

Jag minns nu inte vilken undersökning som åsyftas, men känner igen påståendet om 7% SD-sympatier, resten är proteströster. Min uppfattning är dock att många M- och S-röster som flytt till SD består av determinerade personer som ser ett svek av deras gamla partier och en väldigt hög tröskel att återvända. Det krävs mycket för att reparera skadan av ett svek. Hur många SD:s kärnväljare är visar sig så småningom, när SD tar makten och måste leverera ett helt politiskt program, inte minste leva upp till sin kritik på immigrations- och integrationsområdet. Det är ett rörligt mål som naturligtvis också påverkas av i vad mån sjuklöverblocket förmår att göra. De få förslag, från M och KD exempelvis, som kommit, är bara tentativa; lättviktigt otillräckliga från början och til syvende og sidst endast förslag långt borta från något slags implementering.

Jag har hört det där också - men precis som du så tror jag att siffran lojala SDare är mycket mycket högre just på grund av svek och icke-representation. Hur många det blir till slut, kommer att visa sig när SD får makt och måste leverera. "Dålig leveranskapacitet" är SDs enda punkt som kan innebära en tillbakagång i opinion (och sedermera valresultat) i nuläget.

Angående PM. Nilsson är han en nyliberalsk jävla orm. Han är bara sugen på att "normalisera" SD så pass så att Moderaterna (den nuvarande nyliberala sorten) ska våga ta i dem och kunna behålla regeringsmakten. Att invandringen höjdes berodde på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och kunde tjalla om den överbeastninsattack av välfärden som pågick. Reinfeldt fick för bråttom. PM Nilsson har rätt i det att hade inte SD kommit in hade nog Alliansen vunnit 2014 och fått 3 mandatperioder - och då hade vi stått inför fullbordat faktum med välfärdshaveriet i knät utan att någon har kunnat trycka på larmknappen.

Därför undrar jag om inte liberal media kommer att driva tillväxt för SD istället för som tänkt Alliansen, iallafall under tiden DÖ finns. Och när dom märker det - kanske dom gör en Arpi.

Är det verkligen så? Själv röstar jag på SD bara som protestgrej. SD är egentligen på tok för vänsterorienterade för att passa mig, men det finns inget vettigare alternativ. Dessutom vet jag att ett starkt SD retar upp 7-klövern och bara det duger som skäl att rösta SD.

Dom före detta moderater och såzzialdemokrater som gått till SD går inte tillbaka. Dom har insett att dom blivit lurade. Det räcker att bli lurad en gång.

Är detta ett faktum eller bara en retorisk manöver? Sen Lucia beslutet har det väl i praktiken inte från politiskt håll stramats till någonstans, tvärtom.

Han drar sig i alla fall inte för att hänvisa till fiktionen. Csaba "Spielberg" Perlenberg, den lille illusionisten. Kompassen är förvirrad, den geopolitiska polen tycks röra sig. Hela DN fladdrar i fiendelägret. Ibland släpps det demokratiska alibit Hanne Kjöller fram, men det var ett tag sen. Och vem kan uttolka Kreml? Välkommen Mr Chance!

Frågan är ju vad som driver dem? Krossad välfärdsstat enligt Lundgren men i dagsläget ger man ju bara fritt spelrum för S att göra vad de vill. Inte direkt bra ur marknadsekonomisk synvinkel, se senaste rapporten från KI, höjda skatter är att vänta, för hela Sverige. Inte direkt en nyliberal politik. Förhoppningsvis inser de själva att de har mer att vinna på att göra upp med Sverigedemokraterna, även ur deras synvinkel, SD får kompromissa om vissa ekonomiska frågor, Alliansen om flyktingpolitiken. Framförallt hålls vänstern borta från makten för oöverskådlig framtid.

Såg en intressant tendens i dagens GP(15 aug), svårt att länka till eftersom det är från pappersorganisationen men jag gör mitt bästa för att beskriva det hela. Ledarsidan håller en blygsam ton och gör inga ansträngningar för att provocera eller agitera för avvikande åsikter den här gången. Luften tycks ha gått ur. Möjligtvis har man skrämts något av rasismanklagelser och liknande på senare tid.

Nyhetsdelen inleds med en beskrivning av lärarkrisen i Göteborg. Skolor har avsevärda problem med att rekrytera tillräckligt med lärare. Juladådet, där en försvarsanställd i uniform blivit knivhuggen utanför Jula ges en notis(!), inte mer. Trots att SÄPO kopplats in. Trots likheterna med liknande dåd som skett i exempelvis Storbritannien där islamister knivhuggit ihjäl soldater på öppen gata.

På nästa sida beskrivs ett mord i Bergsjön av en vietnamesisk medborgare som lett till att två män häktades. Männens ursprung(Nordafrika, väster om tunisien(?)) och status som asylsökare redovisas öppet. Man avslöjar också männens låga ålder, varav den ena är född så sent som 1999(förmodligen ensam kommande flyktingbarn? Skulle kunna vara äldre än vad han utgett sig för.)

Under denna artikel är en artikel om förhören om IKEA-morden, som sker i nästa vecka. Mittenuppslaget är ett försök till skademinimering, där man visserligen redogör för alla grova mord som skett under sommaren, Lisa Holm, IKEA osv och avslöjar att det varit en mycket mordfylld sommar. Artikeln avslutas dock med att det dödliga våldet minskar, vilket "bevisas" genom att antalet mord har sjunkit något i en jämförelse med snittet under 90-talet. En otroligt stor slutsats dras från ett väldigt begränsat underlag, där får man IG på neutraliteten.

En jämförelse med 70-talet, 80-talet, eller enskilda år under 90-talet ger en annan bild. Dessutom belyser man inte andra brottskategorier eller former av brott, överhuvudtaget. Man erkänner dock att det kan ske kraftiga variationer under enskilda år.

Nyhetssidan avslutas med att "Hatsajter kokade efter Ikeamord" där man redogör för hur media ser på pressetik och vilka "regler" som gäller angående redovisning av ursprung, kön, nationalitet etc. Man beskyller även Avpixlat mfl. för det "gamla vanliga".

Intressant dock att man "bryter" mot samma pressetiska regler på samma sida i tidningen. I sidorna där på skriver man om det nyöppnade Segerstedsinstitutet där några forskare klagat över att pengarna istället skulle gå till forskning om rasism. Sen skrivs det om hur staten ska rädda Göte kanal. Eftersom infrastrukturen är så eftersatt att den håller på att göras obrukbar på sina håll.

Läsaren möts här av en bild av mängder av brott av brutal och ny typ i Sverige. Utöver det framgångar en allmän bild av kris och bristande förmåga att styra samhället. Med problem inom skolväsendet och eftersatt infrastruktur.

Medias försöker underminera bilden av att brottsligheten är bortom kontroll och försöker påvisa att dödliga våldet minskar, trots bristande underlag. Det är i princip det enda i tidningen som motsäger bilden av ett Sverige i kaos och bortom kontroll. Att ifrågasätta den metoden från media blir därför väldigt viktigt för den som vill belysa problemen i Sverige.

I DN går tongångarna igen.


Här är en mycket löjeväckande artikel som går i brännmärkningstecken. Människor som misstror medias rapportering kring brottsligheten i Sverige är nu att likställa med konspirationsteoretiker och "klimatförnekare" får vi veta. Hur nu någon kan förneka förekomsten av ett klimat?

Man hänvisar till en undersökning från BRÅ som visar att människor "känner sig tryggare" Detta anses bevisa att brottsligheten inte är så farlig trots allt. Det redovisas inte när denna undersökning är utförd och vilka år de jämförs emot. Så här skriver tidningen:


Denna påstått "breda" bild består i att man redovisar att dödligt våld har minskat sedan 90-talet. Att andra faktorer än just ökad trygghet är orsaken har man inte tänkt på, som exempelvis sjukvårdens ökande förmåga att hantera dödligt våld. Man tar heller inte hänsyn till att det under 90-talet var flera år där andelen fall av dödligt våld var lägre än 87 st.

Sedan hävdar man att 2-4 % av befolkningen utsätts för misshandel, trenden är "svagt fallande". Om man tagit hänsyn till den ökande befolkningen framgår inte. Antalet personrån har minskat sedan 2013, vilket de flesta med elementära kunskaper om statistik inser är en ganska kort tidsspann, det kan röra sig om årliga variationer och inte en långvarig trend mot ökad nedgång. Förövrigt är frågan hur stor andel av personrånen som faktiskt anmäls?

Man redovisar ingenting om ökningen av antalet sprängdåd i exempelvis Malmö. Om antalet skjutningar i svenska storstäder sedan 90-talet osv. En stor andel av brottsligheten utelämnas. Man gör heller ingen längre undersökning av hur brottsligheten förändrat sig sedan exempelvis 80-talet eller 70-talet.

Sammantaget använder man sig av begränsad statistik, gör överdrivna tolkningar och avslutar sedan med att de som försöker skildra brottsligheten i Sverige är personer som vill skylla allt på invandring och sedan försöker man brännmärka de som i princip galningar och konspirationsteoretiker.

Detta är den enda motbilden som finns. Kaoset i Sverige är tydligt att se för de som läser tidningar numera. Tidigare var man tvungen att vända sig till alternativ media. Fortfarande försöker media släta över och förklara bort, det är det sista hindret för att visa hur illa läget har blivit i Sverige, hur väl det fungerar vet jag faktiskt inte?

Att DN känner sig tvungna att bemöta och brännmärka "statistikskeptikerna" måste ju visa att de verkligen gjort ett avtryck i debatten och att man känt av det på DN. Att GP känner sig tvungna att bemöta Avpixlat visar också på att konfrontationen trappats upp och jag tror att alternativ media blivit en större maktfaktor under året. Tidigare räckte det att ignorera och kanske skriva en artikel om att de är rasister nån gång ibland. Idag kämpar grindvakterna för att mota bort deras världsbild i dörrn.

Det får mig att tänka på rakbladen i semlan, som jag skrev om tidigare i tråden. Alltså själva förnekandet av något i DN som en reproduktion av detsamma.

Det är ju ett nollsummespel DN ger sig in på när man konfronterar rykten och motbilder, faktiskt vare sig de är vederhäftiga eller inte. I BÄSTA FALL stagar man upp de vankelmodiga och triggar de redan frälsta - men kan inte längre vinna tillbaka mark från läsare som är medvetna om Sandviken- och OECD-rapporterna, som läste hela det upphaussade temanumret om Skandinaviens vikingaekonomier i The Economist eller vet vem Tino Sanandaji är.

Mer sannolikt väcker man frågan om den egna trovärdigheten och lockar läsare att titta på alternativen man fördömer. I sämsta fall sår man ett frö av tvivel där inget tidigare fanns. "Många litar inte på DN" är ett budskap det är svårt att göra något bra av och att debunka "konspirationsteorier" är ju ett sätt att popularisera dem.