Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det tycker jag låter som en utmärkt idé. En vidare definition av begreppet kan vi läsa om på Wiki,

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Resiliens

Det finns således fog för att tala om Europas och de europeiska folkens resiliens. Här kan vi konstatera att Visegradländerna uppvisar betydligt resiliens jämfört med Tyskland och Sverige. Det är förstås viktigt att vara tydlig om vad som åsyftas när man talar om resiliens, då ett folks resiliens inte nödvändigtvis är detsamma som ett lands resiliens. Detta då ett land kan bestå utav flera folkslag exempelvis.

Här finns även utrymme för liknelser till andra biologiska ekosystem där invaderande arter hotar tränga bort i vårt fall då det svenska, nordgermanska urfolket. Även frågan om systemkollaps är som vi ser exempel på ovan närliggande frågan om resiliens.

Det finns definitivt fog för att använda sig av begreppet på mer än pk-certifierat vis. En sak kan vara att arbeta för, uppmana till och kräva ökad resiliens - då Sverige är det land som i Word Values Survey ligger absolut sämst till ifråga om överlevnadsvärden bör begreppet också aktualiseras i relation till frågan om överlevnad.

Inte minst på ett individuellt plan kan resiliens understrykas som en förmåga, något som kan tränas och stärkas vilket då även gäller i kollektivet. Resiliens som nordisk motståndskraft, översätts lätt till ledordsmotiv med

Tack för den utvikningen, det skadar inte med sådan teoretisk ryggrad för att greppa de pågående processerna och resurserna i politiken och samhällets stora hushåll. Vad har då Statsmaktens (MSM:s och politikernas) massiva förringande, förklenande och förnekande av svenskens särart gjort med svenskarnas resiliens? Som du påpekar kan den byggas upp och brytas ner. Har den tubbade svenskheten kompenserats av förljugna föreställningar om humanitära frälsarkall, medan den eroderat andras nationella stolthet och sporrat andra till motvärn? Jag tror att de humanitära jihadisterna, om man får kalla de politiska eller politiserade gnostikerna i det numera villrådiga etablissemanget för det, har säckat ihop i och med den ovälkomna realitetsprövningen inför den alltmer påträngande verkligheten, samtidigt som den tubbade kohorten svenskar har ett vakuum att fylla med något slags upprättelse och de verkligt resilientas karta bekräftas giltig.

Det svenska etablissemangets mindervärdeskomplex gör att man är villig att offra vad som helst för att lura sig själva att man är relevanta i ett globalt sammanhang. Ett kort inslag på CNN om progressiva Sverige med hentoaletter kan skänka glädje åt gänget på Södermalm i ett helt år.

Även om Stefan Olsson inte säger det själv så förstår man vad som driver svenska journalister när det gäller massinvandringen. Det handlar inte om att hjälpa andra, det handlar om att bli omtalad på dessa happenings med den globala eliten. När ingen bryr sig och nämner den humanitära stormakten så blir det inte roligt alls. Att "rädda" livet på invandrare här inget värde i sig.

Man måste fråga Stefan Olsson, om Sverige hade blivit omnämnt som den humanitära stormakten, hade det då plötsligt varit värt den samhällskollaps vi ser? Krävs det inte mer "betalt" för att offra hela nationen? Skillnaden på ett lyckat samhällsexperiment och ett katastrofalt är om Sverige blir omnämnt i en diskussion eller inte? Beundransvärda prioriteringar från den svenska eliten.

Problemet med att låta radikalfeminister ta över samhället och försöka föra det svenska arvet vidare är att dessa mentalt instabila personer fokuserar på frågor som ingen annan bryr sig om. För att vara ett land som andra ser upp till måste man åstadkomma något som kräver någonting mer än ett instabilt psyke. Vilket land som helst skulle kunna öppna gränserna och ignorera den oundvikliga samhällskollapsen som följer. Det finns inget att beundra om det enda som krävs för ett genomförande är naivitet och ren dumhet. Förhoppningsvis kommer fler till denna insikt efter detta debaclet.

Så länge vita män med något intressant att säga ska sitta tysta och ge plats åt Kakan Hermansson så finns det ingen räddning för Sverige. Första steget i kriget om mångkulturen är att göra upp med feminismen!

Arnstberg är inne på det feministiska paradigmet - det som jag på tråden kallat oxytocin och sjalar, det överdrivna omsorgsperspektivet och veka, missriktade handlaget som kännetecknar debatten och förvaltningen:



https://morklaggning.wordpress.com/2...iv/#more-14500

Det feministiska samhället har problem att hantera horderna av brunstiga män i våldsaktiv ålder. Det är en realitet. Omsorgsperspektivet ska vara selektivt - kalla det behovsprövat den som vill, med risk att suggerera en överdimensionerad offentlig förvaltning eller välfärdsstat med elefantiasis på civilsamhällets bekostnad (men det är en elefantiasis som kommer att underkastas en drastisk bantningsdiet så som ekonomin och finanserna tros utvecklas...) - och doseras med måtta.

Feminismen var så otroligt effektiv att marginalisera alla rationellt tänkande individer i den svenska offentligheten. Kvar blev extremfeminister, några kvinnor och "män" som Anders Lindberg, Gustaf Fridolin och Fredrik Virtanen. Maktbalansen blev så förskjuten att det män som faktiskt kan betraktas som män förstod att enda alternativet var att hålla tyst och spela med. När kriget om mångkulturen startade hade feminismen redan rensat bort allt tänkbart motstånd.

Strategin att alla som på något sätt ifrågasatte att hela samhället skulle tas över av radikalfeminister var mansgrisar som inte kunde hantera starka kvinnor återanvändes effektivt i kriget om mångkulturen genom att istället kalla alla rasister. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Kriget om mångkulturen är bara en fortsättning på kriget om feminismen. Kombattanterna är de samma. Ett kollektiv av feminister och "män" som inte trivdes med riktiga män som ständig försöker förminska vita män som inte rakt av köper all galenskap som introduceras i "jämställdhetens" och mångkulturens namn. Ett kollektiv som drivs av ett starkt hämndbegär mot den vita heterosexuella mansrollen.

Det är inte konstigt att galningar som Gudrun Schyman blundar för allt negativt vi importerar och istället enbart fokuserar på vita män. För henne är detta bara en fortsättning på den feministiska kampen där vita rationellt tänkande män inte ska få ta tillbaka någon mark som extremfeministerna kämpat så hårt för att beröva dem. Det viktigaste för det feministiska etablissemanget är att personer som Hanna Stjärne även fortsättningsvis ska sätta agendan och inte bytas ut mot någon vit rationellt tänkande heterosexuell man i SD:s "svans".

Så länge de feministiska bastionerna, SvT, SR och tidningsredaktionerna, tillåts att ohämmat och oemotsagda basunera ut sitt hat och snyft kommer aldrig någon tillnyktring att ske! Det därifrån dagens helvete har sitt origo och även så framgent, om inget görs.

Grannländer, gränstrakter och utländska populationer av etniska landsmän inbjuder till jämförelser. Det mycket politiskt korrekta Svenska Yle, dvs den svenska avdelningen av finsk public service, förmedlar budskap som appellerar till det medelklassiga etablissemangets goda smak. För den luttrade trådföljaren kan det te sig mycket senkommet med temat invandringens betydelse för exporten, men undersöker man saken så finns det minst ett par trådar på temat i Flashback; likaså kan man se att MSM kommit dragandes med detta årligen de senaste åren, inte minst DN, och denna tråden har inte missat den återkommande vandringsmyten om lönsamheten:

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Åter till Svenska Yle:

Migrationen kan ge exporten ny fart


Hur svårt kan det vara? Allt annat mäts till öret, atomen om inte kvarken när.


Länk (unvisit): http://unvis.it/svenska.yle.fi/artik...porten-ny-fart
Länk:
Även om det aldrig blir helt jämförbart mellan länderna så ligger Danmark år och ljusår före Sverige i debatten om immigrationen och integrationen. Den finlandssvenska debatten är en förlängning av det stockholmska narrativet och en återvändsgränd som för många alltjämt framlever i välmåga, en skyddad tillvaro; givetvis finns det ett slutdatum även för den. Lögner härsknar med tiden och den självförstärkande moraliserande finlandssvenska feedbackloopen som kämpar mot verklighetens tyngd kan inte försvara pendelns trygga jämviktsläge i evinnerlighet.

Det är väl inte långsökt att tro att vandringsmyten om asylinvandringens gynnande av exporten kan komma att presenteras på nytt av svenska/"svenska" MSM, även om cirklarna kan ha rubbats på somliga redaktioner av den politiska 180-gradersgiren det senaste kvartalet. Alltid lurar det någon med lögner som repeteras och bildar endemisk prevalens av tankeviruset i samma eller muterad form.

---

Tino Sanandaji på sin blogg 2013, som intressant nog berörde både Sverige och Finland:

Flyktinginvandring oviktig för exporten

NB: min fetning ovan.

Jag kanske har en minneslucka som undrar varför inte (radikal)feministerna nöjer sig med att svenskarna är mest jämställda i världen... Hur psykologiskt kastrerade ska de svenska männen bli? Kanske är det så att (radikal)feministernas existensberättigande bygger på en ständig kamp utan ände, förrän männen är utplånade. Sedan kommer de att hitta "män" bland alla "hen" och hetsa mot dem. Mansimporten kommer sätta stopp för sådana rörelser. Vem är jag att klandra dem? Nog är det väl bergsturks axiom, mer än en doktrin, att feminismen är en fripassagerare på den manligt säkrade national(välfärds)staten? Precis som "liberalismen" och miljöaktivismen.

I dagens studio ett var det ett inslag om den tidigare länkade professorn som skrev att politikerna och eliten drivit på för massinvandring trots att folklig förankring saknas. Det nämndes inte i påan så det var en ren slump att jag hörde det. Det finns inte som separat artikel på sr.se som jag kan länka så vill man höra det får man nog allt ta o lyssna på hela programmet. Jag skulle tippa på att det började runt 17:20 någonting.

Fredrik Federley och Lotta Gröning fick kommentera och den ena var förstås helt oförstående om kritiken och yrade om helt irrelevanta grejer. Lotta Gröning var däremot ganska öppen med att det faktiskt finns ett demokratiskt problem med massinvandringen, givetvis efter att först ha sagt att hon minsann vill ha ett "öppet samhälle" och invandring. Man får lätt en fadd smak i munnen.

Nåväl, kvällsbestyren pockar på uppmärksamheten så jag hinner inte recensera mer än så. Men jag kan rekommendera att man lyssnar.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=1637

1:22:10 in i programmet.

EBT konstaterar faktum:


https://www.gp.se/nyheter/sverige/1....er-ej-?ref=yfp

Samtidigt i EU:


https://www.gp.se/nyheter/varlden/1....itik-ohallbar-

En gnutta realism håller nog på att sippra in i olika delar av det politiska maskineriet i både Sverige och EU. Ett erkännande att den tidigare Allianspolitiken var ohållbar är väl så nära en pudel man kan komma i det här sammanhanget. Ett konstaterande att misstaget inte kommer upprepas är iallafall ett steg på vägen. Svensk media har varit märkvärdigt förlåtande och överseende med all inkompetens som Erik Ullenhag och liknande figurer bidrog med under Reinfeldts regim. Att Sverige faller sönder i kaos på grund av verklighetsfrånvänd politik är visst inte så farligt så länge det är "rätt" orsaker som ligger bakom.

"aldrig" är en fasligt lång tid. Om MSM är förlåtande visavi retorikens och politikens omsvängning så är det pga att de är tungt investerade i massimmigrationen; de kan svårligen kritisera sånt de själva fanatiskt ivrat för. Det är fiskstimmet Statsmakten vi talar om. DN har ändå haft fräckheten att skylla ifrån sig och försöka radera sin aktivism och skuld, låtsas som inget; DN känner ingen skuld, ty som politiskt/politiserat organ är det viljans makt och möjligheter som rättfärdigar.