Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Han har antagligen gjort observationen att övriga partier haft lite svårt att hantera situationen, och att de inte lär åtgärda SD's huvudfråga inom rimlig tid, och att SD därför är här för att stanna en tid.
Och då bör man se till att utbilda SD i realiteter. Regeringspartier får genomgångar i näringslivets villkor, och anpassar sig motvilligt en aning iaf. (Man kan se att partier som V, Mp och SD saknar de insikterna).

Jag skulle nog säga att PM Nilsson i det fallet gör mer för landet än de flesta andra.

Svamp-regeringen är det knappast många inom näringsliv som kan vara tilltalade av.
Men samtidigt är det svårt att se någon annan konstellation. Jag har adresserat det i andra trådar så det behöver vi inte ta här.

Det är nog riktigt att näringslivet inte har speciellt mycket inflytande över politiken. Det dom gör är att påtala näringslivets villkor. Man får här ha i bakhuvudet att storföretagen omallokerat så att endast en del av verksamheten är i Sverige. För Ericsson är det ca 13% av de anställda som finns i Sverige. Jag skulle bli förvånad om Ericssons VD ens träffat Batra. Han lär vara fullt upptagen med att diskutera med stora kunder och statschefer i länder med större betydelse för företaget.

Jag skulle tvärtom säga att det finns en klar logik i det. Och behöver inte alls handla om känsla.

OM PM Nilsson tar ett näringslivsperspektiv så vet han att vi behöver ha anställda från andra länder. Och som blir lokalanställda i Sverige.
Och då vill man inte att det ska finnas anti-invandrar beteenden i Sverige, vare sig bland de andra anställda eller i samhället i övrigt.
Skulle det förekomma så kommer de dugliga man behöver anställa inte att stanna, vilket skadar näringslivet.

Så allt som på något sätt misskrediterar människor från andra länder, finns det en logik i att vara emot. (Däremot gäller inte det att diskutera invandringens kostnader, eller ifall kriminella ska utvisas etc. De delarna av SD's politik har antagligen PM Nilsson inget större bekymmer med. Dock lär han ha problem med deras något förvirrade 60-tals politik som inte är kompatibel med dagens verklighet).

Ja, Lifvendahl går från klarhet till klarhet och ansluter sig här till kulturmarxisternas världsfrånvända verklighetsuppfattning. Självklart ska hon dra in sina egna barn också.

För något år sedan var jag lite tveksam till Lifvendahl. Skulle verkligheten få henne att gå samma väg som Dahlberg eller Rayman. Nu vet vi, Tove har definitivt stängt den dörren och har väl samma typ av invandringsvision som muf.

Ann-Charlotte Marteus glänser igen:

Antirasism kan inte ersätta riktig politik



Tja, vad ska man säga. Expressen har kovänt i ämnet och får väl sägas vara ett av de vassaste mediet i invandringsfrågan. Kul är det i alla fall.

Jenny Sonesson retweetar följande från MSelander:


Citatet säger nog allt som behöver sägas. Inflytelserika personer i Svenskt näringsliv har beslutat om en kursomläggning. Hur stor den blir vet vi inte idag. Vi vet heller inte varför, vad målet är. Och det är lite av problemet. Vi sitter här och måste tolka texter och försöka gissa oss fram till vad som händer framöver.

Nästan varje dag kan vi lyfta fram en ny text som breddat den trånga åsiktskorridoren lite till. Det finns nog många journalister där ute som precis som oss medborgare burit på en stor frustration. Det måste vara väldigt befriande att äntligen få sätta ord på alla dom där tankarna man burit på.

Problemet för mig är ledningen. Ägarna. Männen och kvinnorna som fattar besluten. Det är klart man inte kan diskutera alla strategiska beslut offentligt. Men trots att media tappat stor mark dom senaste åren så går det inte att komma ifrån att man fortfarande har ett stort inflytande. Jag kanske är naiv men man borde kunna kräva att stora beslut som påverkar så många människor förklaras och lyfts fram. Där media för en öppen dialog med sina läsare.

Ena stunden kartläggs vi av vänsterextrema organisationer och hängs ut på löpsedlarna. Andra stunden är våra åsikter inte längre problematiska utan anses närmast normala. Missförstå mig inte. Jag tycker självklart att den här vändningen är bra. Det känns nästan som att man kan börja andas igen. Men jag vill att ansvariga personer förklarar varför det sker innan dom kan få mitt förtroende.

Horace Engdahls teorier var intressanta.

Han kom först in på frågan om kollektiv skuld efter andra världskriget och spekulationen att denna skulle piska oss till att vara extra moraliska med större iver än andra. Det håller inte historiskt med tanke på att vi har mindre än de flesta andra länder att känna skuld över vad gäller VK2. Däremot kan VK2 ha varit ett nederlag by proxy för att Tyskland var mest likt oss kulturellt, etniskt och andligt. Att vi därför delade skammen, nederlaget och hjälplösheten i sammanbrottet. Tyskland var ju det andra landet med ett statligt sanktionerat rasbiologiskt institut, Sverige var det första, och i allt väsentligt var arbetarrörelsens makthegemoni och appropriation av civilsamhället en spegel av nazityskland fast utan dödsmaskin.

Han nämnde också lutherdomen och dess tonvikt på sparsamhet, flit och misstänksamhet mot lyx och utsvävningar. Att vi kom att förnimma att vi levde omoraliskt för att andra hade det dåligt på andra håll i världen, därav ambitiösa biståndsprogram och andra idealistiska projekt. Sen sa han att detta kanske är en skenförklaring. Jovars. Lutheranska statskyrkor finns även i Finland, Estland, Norge, Danmark och Island och det har inte förvandlat länderna till nationella självmordssekter.

Det Sverige han växte upp i präglades inte av skuldkänslor, snarare var det "självförgudande". Och det kanske är där skon klämmer. Exceptionalismen. Nu när vi inte har något att skryta med längre i form av välstånd, industri, konst och idrott så har vi hittat en ny nisch att vara världsbäst i - vi är lite mer progressiva, upplysta och moraliska än andra, och detta tar sig uttryck i ett enormt flyktingmottagande, "feministisk utrikespolitik", ambitiös miljöpolitik et cetera.

Hybris rimmar naturligtvis illa med den av lutherdomen påbjudna ödmjukheten, så vad gör man då?
Jackpot! Man hittar klanderfria utlopp för hybris. Ambitionen att vara en "humanitär stormakt" är ju moraliskt oantastlig. Ett fredat rum där man kan släppa ut sin hybris helt utan hämningar, som primalskrik uppe i bergen. Det finns inget tak för den som vill vara mest humanitär i universum. Luther kan ju omöjligen sätta skamstrut på oss för det.

Därför är SD och den allt mer realistiska invandringsdebatten ett akut hot mot självbilden. Vi är numera mediokra på alla fronter utom denna. Man märker hur det skaver hos äldre realister som fått höra att de kommer från landet världsbäst... som t ex Staffan Danielsson, som inser att något måste göras men samtidigt skruvar på sig och säger att "vi ska ha en flyktingpolitik i EU-tät". Ja usch för att vara nummer fem eller tio, det vore otäckt va? Då vet vi inte vilka vi är längre, eller?

SD är det nya, ödmjuka Sverige som sett sina begränsningar och accepterat sin lott som ett land i mängden, mot det gamla narcissistiska Sverige som klamrar sig fast vid sin sista bastion. Narcissism är som bekant en sköld för att dölja djupa mindervärdeskomplex och rycker man ifrån dem skölden kommer de att sky speglar som pesten hädanefter. "Förädlad form av maktlöshet", som Engdahls diagnos löd. Men på grund av brist på sjukdomsinsikt projicerar Hybrissverige sina egna tankar på SD och säger "Jaså? Tycker ni etniska svenskar är mer värda än andra?", när det är precis tvärtom - SD säger nej, vi är ett folk i mängden och ska sluta låtsas som något annat. Just därför ska vi se våra begränsningar och rätta in oss i ledet.

Men, som Engdahl avslutade, "Så snart vår förmåga prövas mot reella hot förnimmer vi vår svaghet". Ryssen, IS, eskalerande mängder ensamkommande, akut bostadsbrist, migration äter allt reformutrymme och mer därtill, sämst på integration trots bäst integrationspolitik, SD på 20%... vi närmar oss den humanitära stormaktens Alamo och det gamla Hybrissverige gör klokt i att förbereda sig på fantomsmärtor när det sjunde och sista huvudet på den svenska exceptionalismens leviatan faller till backen med en stum duns. Eller, invandringshaveriet är nog huvud #6. Det sjunde faller när vi går med i NATO.

Var kommer då dessa djupa mindervärdeskomplex ifrån? Tja, det är bara lite över 100 år sedan vi var ett fattigt skitland med stampade jordgolv. Sen vann vi av olika skäl storvinsten på Lotto och fick uppleva en guldålder. Och likt en nyrik hiphoppare från ghettot fick vi storhetsvansinne och brände kapitalet på skit. Nu är det på upphällningen och snart måste hela Sverige svälja förnedringen att flytta till en nedgången hyrestvåa i Huddinge och tyna bort där, muttrandes över allt vi kunde ha gjort annorlunda. Gå gömda under huva på den internationella scenen och hoppas att ingen ska känna igen oss och fråga vad som hände med karriären.

Om näringslivet har svängt om, eller helt enkelt vädrar vad det egentligen tycker. Förmodligen är det den lifvendahlska varianten som avses, när det pläderas för den gränslösa immigrationen. Minns t ex Svenskt Näringslivs famösa "motannons" framtagen i samarbete med Fores, efter DN:s sent omsider fattade beslut att godta Arnstbergs och Sandelins reklamannons för sin bok Invandring och mörkläggning, 2013.

Här är annonsen, med åtskilliga punkter i ullenhagsk mytomanklass eller lögn med statistik, åtskilligt som Tino Sanandaji sågat:

http://www.svensktnaringsliv.se/migr...ingspolitiken-

Jag har sett liknande annons från Svenskt Näringsliv så sent som i år, i olika tidskrifter, som med förment mångfalds- och humanitetsivran går företagandets ärenden, med mångkultur och humanitet som falsk förpackning; möjligen har man gått från oselekterade volymer eller framhåller just arbetskraftsinvandringen och kanske mer fokus på "integration". Näringslivets enda intresse torde vara att gynna företagandets förutsättningar att fortleva så lönsamt som möjligt. Om det finns samhällsintresse därutöver så är det sekundära intressen, fritidsintressen, eller en investering i varumärket.

Den invandring näringslivet försvarar är arbetskraftsinvandringen, det är en helig ko. Alliansen öppnade en dörr som varit stängd sedan början på 70-talet efter LO-påtryckningar. Asylinvandringen är av mer tveksamt intresse. Det skulle nog inte göra näringslivet något om vi hade kanadensisk modell istället för svensk, snarare tvärtom. Jag tror att deras iver att försvara arbetskraftsinvandringen ledde till en ovilja att bryta ner i bra och dålig invandring, de drevs av någon slags panik att bygga en försvarsmur runt invandring i alla dess former. De är inte lika slarviga längre och det kommer att bli bättre successivt. Yxan byts mot skalpell.

Nej, det handlar nog inte så mycket om invandringen som om DÖ, vilket märks tydligt på DI.
Vad som hänt är nämligen näringslivets stora skräck, att man kan få vänsterregering med tydliga avtryck av MP och V trots att mittenhögern är i majoritet om man tillgodoräknar sig SD. De är inte dummare än att de kunnat göra analysen att den direkta orsaken till att vi fått vänsterregering är borgarnas invandringspolitik. Det är M som tappar mest till SD, och där ligger detta för näringslivet åtråvärda väljarstöd som en stor hägrande guldklimp som slängts ut med badvattnet.

För SN finns det bara en sak som är värre än att ha vänsterregering, och det är en svag regering som skapar osäkerhet. Nu fick man båda. Och man gör den nyktra bedömningen att svagheten kommer att bestå så länge SD hålls utanför, så en borgerlig regering som drar nytta av DÖ efter valet 2018 är en klen tröst. Därför säger PM Nilssons och näringslivets kalkyl att SD-väljarna måste inkluderas på ett eller annat sätt, antingen genom att vinnas tillbaka eller genom att välkomnas in från kylan. Alltså säger kalkylen att asylinvandringen, tiggeriet och SD-isoleringen är tre vägavspärrningar som måste forceras för att de svaga regeringarnas, handlingsförlamningens och osäkerhetens tid ska få ett slutdatum som är synligt vid horisonten.

De ser förmodligen också att bostadsbristen gör det svårare att rekrytera. Dels inom landet för att folk får svårare att flytta. Dels från utlandet, för om alla lediga bostäder ockuperas av asylsökande ballast har ju arbetskraften ingenstans att bo. Näringslivet är inte intresserat av en politik vars enda vinnare i de egna leden är Bert Karlsson och slemmiga fastighetsmäklare.

Alltså kan man sannolikt hädanefter räkna näringslivet som mäktig vapendragare i kriget om mångkulturen, både i media och bakom kulisserna. Därför kan man också räkna med att näringslivet är en fiende till MUF och delar av M. Det blir ett tvåfrontskrig inom M, dels mellan ny- och gammelmoderater med olika syn på invandring historiskt, dels mellan moderater med nära anknytning till SN-lobbyn och moderater som är fixerade vid det nymoderata projektet att locka vänsterväljare och därför intalar sig att den generösa asylpolitiken är en omistlig del av lockbetet.

Så ja, jag tror näringslivet vill ha bort asylinvandringen och tiggeriet, inte för Sveriges väl eller av sympati med drabbade svenskar, utan endast för att det politiska priset är mycket större än vinsten. Och eftersom de är företagare har de stark överlevnadsinstinkt kopplad till snabb anpassningsförmåga. Det fastnar inte i "njääääääää, jag vet inte". Det är "nu är läget så här och då gör vi så här", pragmatiskt och osentimentalt, över på en sekund. Allt medan den politiska makten får en sengångare att se koffeinstinn ut.

Fast nu gör du ju missen att utgå från att Svenskt Näringsliv är samma sak som näringslivet. Ja, det är en intresseorganisation för näringslivet, men det är ju inte samma sak som att man automatiskt representerar de enskilda personer som tillsammans utgör det faktiska näringslivet. Snarare är ju Svenskt Näringsliv en integrerad del av det svenska politiska och mediala komplexet även om de i mångt och mycket är en intresseorganisation för just företagare på den arenan. Dock är det fortfarande så att de ju då lyder under mycket av det gemensamma grupptänk som smittat ner den svenska tyckarklassen, och därför är de inte nödvändigtvis representativa för vad företagarna själva egentligen tycker.

Om näringslivet håller i trådarna idag och pressar på för en omsvängning så är det ju knappast så att man gör det genom att skicka mail till Svenskt Näringsliv som sedan skickat en beställning till DI. Snarare är det ju så att PM Nilsson och många andra går på gemensamma luncher och andra aktiviteter med företagare, som då en efter en har framfört sin förfäran över utvecklingen i landet där problemen tornar upp sig (vilket ju faktiskt är dåligt för företagen) plus att man är missnöjda med en regering som har i princip obefintligt förtroende* bland chefer på olika nivåer i det svenska näringslivet. Finns det någon gemensam aktion så har man ju naturligtvis snackat ihop sig utanför Svenskt Näringsliv, och sedan haft ett möte.

Ska vi bedöma vad näringslivet tycker baserat på vad Svenskt Näringsliv annonserar, så kan vi väl också dra slutsatser om vad den vanliga byggarbetaren tycker på grundval av vad Byggnads och LO kampanjar om. Det är väl ungefär lika representativt. Sedan är det ju som CrispyKreem säger så att den heliga kon för näringslivet är arbetskraftsinvandring, och man kan väl applicera samma resonemang här som Sonesson gjort vad gäller asylinvandringen. Hotet mot den framtida arbetskraftsinvandringen är ju att vi missköter dagens invandring, så långt bör ju även Svenskt Näringsliv kunna tänka. I nuläget är det ju uppenbart att det pågår en kraftig backlash mot invandringen bland mannen på gatan, och det kommer ju att spilla över även på arbetskraftsinvandringen. Särskilt när denna till stor del består av okvalificerad arbetskraft utan hänsyn till behov. Jämför med Kanada: http://www.cic.gc.ca/english/work/em...lmo-basics.asp

Du skrev ner så många av de tankar jag hade i huvudet när jag var ute och klippte gräsmattan

Jag ser också att delar av näringslivet - så här fem i tolv - försöker riskminimera då utvecklingen i stora delar går åt fel håll.

Med den nuvarande utvecklingen av asylstormen så riskerar vi en situation med utarmad välfärd OCH fortsatt högt skattetryck. Knappast något näringslivet önskar sig. Vidare så orsakar asylstormen ett nivelleringstryck i skolsystemet vilket kommer att påverka Sveriges konkurrenskraft negativt.

Och precis som vi här i tråden så torde mången inom näringslivet ha förstånd nog att se hur den extrema polariseringen kan komma att skada Sverige på ett irreparabelt sätt.

Och det är i det som jag tror PM Nilssons funderingar om det går att "uppfostra" SD bottnar. Om SD kan acceptera generös arbetskraftsinvandring, ökad lönespridning och sänkta skatter så kan partiet som belöning få en eller annan karamell.

Edit: Efter kommentar av Doktor Pork här ovan. När jag i texten skriver "näringslivet" så syftar jag på kapitalister och företagare och kött och blod, ej organisationen Svenskt Näringsliv.

Det är kapitalister och företagare av kött och blod jag tror figurerar i bakgrunden bakom skribenter i DI, GP och SvD.

Misstänker att Svensk Näringsliv harmoniserar sina åsikter efter amerikanska trender i storföretagarvärlden ungefär på samma sätt som svensk nyvänster harmoniserar sina åsikter efter vad som sker på amerikanska campus.

http://www.nationalreview.com/corner...mark-krikorian


Den typen av trender tror jag påverkar Svenskt Näringsliv starkt. Om de har en salongsfähig ideologi så ökar de sina chanser att få besöka roliga konferenser och liknande. Om deras ideologi gynnar Sverige och deras uppdragsgivare tror jag spelar mindre roll för dem.

Precis. Och DI jobbar parallellt med att uppfostra SD och att uppfostra PK-eliten för att minska avståndet så pass att man kan bygga en hängbro.

Utmärkt analys!

Visst är det skillnad mellan näringslivet och Svenskt Näringsliv. Om inte SN byter "yxan till skalpell", som CrispyKreem benämner det, så är det den sedvanliga myndighets- och organisationsframtoningen vi får oss till livs, den officiellt hållna värdegrunden som för tiden ansetts gångbar, kulisserna och plakaten, alltmedan den fönstershoppande mannen på gatan pekar, förundras, skakar på huvudet och går vidare. Man skulle kunna kalla den sortens fogliga bekännelse till den samhällsfördärvliga etiketten för hyckleri. SN + Fores luktar inte växtkraft och klorofyll, snarare sulfit.

Kremlologiska tolkningar eller insidesinformation är inte nödvändigt för att ana sig till verksamheten bakom muren, bara lite slutledningsförmåga med psykologisk förståelse för incitament och beteenden. Om SN och andra intressenter fortsätter sitt putsande på shoppingfönstret och bedriver annan verksamhet i de inre gemaken, eller nere i Fritzl-källaren, så är det en beklaglig klyvning och underkastelse för åsiktskorridoren. Insides eller hinsides, vi kan i alla fall som dissidenter - och vardande norm - glädjas åt den klyvning mellan offentlighet och verklighet som nu löper genom organisationerna och inbördes i sjuklöverspektrumets partier.