Citat:
Bauhn och Rothstein är i alla fall bra på att peka ut problemen som finns i den pseudohumanitära politiken och särintressenas rofferi. Som akademiker respekterar jag deras sakliga framställan, jag kräver inte att det tar politisk ställning, det kan läsaren göra med hjälp av professorernas nyktra analyser. En annan professor, som bubblat upp som värsta debattören de senaste veckorna, är nationalekonomen Calmfors, som påtalade bristerna i den eftersatta försvarspolitiken i en artikel i DN för ett par veckor sen och vidare uttalat sig i TV beträffande sysselsättningsmålet som regeringen ställt upp; han håller det för uteslutet att det ska råda lägst arbetslöshet i Sverige 2020 i hela EU, med den rådande massinvandringen till i synnerhet Sverige.
Nu är ju i och för sig Per Bauhns artikel intressant men den är ju bara ännu ett exempel på den här antingen eller situationen vi har i den svenska debatten. Antingen får man en konkret artikel som säger att vi vill minska antalet invandrare och satsa pengarna på plats, men som inte tar ut svängarna något väsentligt vad gäller den intellektuella biten, eller så får man en intellektuellt resonerande artikel som Bauhns där författaren medvetet går som katten kring het gröt och inte vill ta ställning i volymsfrågan. Bauhns artikel är visserligen ett stort steg mot en sundare debatt, men notera samtidigt att han medvetet inte tar ställning på något sätt som ligger i linje med SD:s politik.
Det är det här som är det intressanta med det här inlägget i Verdens Gang att det både är intellektuellt resonerande och tar tvärsäker ställning i frågan om att ta emot de där invandrarna från Syrien istället för att hjälpa folk mycket effektivt på plats. Den kombinationen av mer djupa analyser som sedan landar i ett konkret ställningstagande mot antalet invandrare vi tar emot är det väldigt sällan vi ser i svensk mainstreammedia. Arnstbergs texter är ju naturligtvis intressanta, men de publiceras ju bara på nätet på hans och Sandelins hemsida och är därför per definition inte intressanta om vi ska diskutera vad som tas upp i etablerad media. Poängen är ju just att den här texten som bara förekommer i den invandringskritiska internetsfären i Sverige i Norge kan publiceras på en vanlig debattsida.
Rothsteins artikel i DN om den nordiska samhällsmodellen är inte bättre för den delen. Den är också intellektuellt av visst intresse, men lider av samma katten kring het gröt känsla som de flesta andra artiklar av svenska mer framstående akademiker. Han tar upp identitetspolitik, vilket visserligen gör saker och ting värre eftersom man då i princip bankar i minoriteter att staten missgynnar dem, men tar inte någon stans i hela artikeln upp elefanten i rummet vad gäller utvecklingen av tillit i Sverige, d.v.s. den stora invandringen från lågtillitsländer i tredje världen.
Det är komplett självklart att tilliten sjunker om en allt större del av befolkningen kommer från länder där man har starka erfarenheter av att inte lita på andra människor, och till detta tillkommer att mindre homogena samhällen också har svårare att upprätthålla hög tillit mellan medborgarna. Skulle Rothstein ha hållt en normal norsk eller dansk nivå hade han naturligtvis någonstans skrivit rakt ut i artikeln att den höga invandringen från lågtillitsländer bidrar till att sänka tilliten och undergräver därför den svenska samhällsmodellen i längden. Det gör han inte, och därför är artikeln inte så värst intressant eftersom den vanliga läsaren inte får några konkreta slutsatser att dra.
Det är det här som är det intressanta med det här inlägget i Verdens Gang att det både är intellektuellt resonerande och tar tvärsäker ställning i frågan om att ta emot de där invandrarna från Syrien istället för att hjälpa folk mycket effektivt på plats. Den kombinationen av mer djupa analyser som sedan landar i ett konkret ställningstagande mot antalet invandrare vi tar emot är det väldigt sällan vi ser i svensk mainstreammedia. Arnstbergs texter är ju naturligtvis intressanta, men de publiceras ju bara på nätet på hans och Sandelins hemsida och är därför per definition inte intressanta om vi ska diskutera vad som tas upp i etablerad media. Poängen är ju just att den här texten som bara förekommer i den invandringskritiska internetsfären i Sverige i Norge kan publiceras på en vanlig debattsida.
Rothsteins artikel i DN om den nordiska samhällsmodellen är inte bättre för den delen. Den är också intellektuellt av visst intresse, men lider av samma katten kring het gröt känsla som de flesta andra artiklar av svenska mer framstående akademiker. Han tar upp identitetspolitik, vilket visserligen gör saker och ting värre eftersom man då i princip bankar i minoriteter att staten missgynnar dem, men tar inte någon stans i hela artikeln upp elefanten i rummet vad gäller utvecklingen av tillit i Sverige, d.v.s. den stora invandringen från lågtillitsländer i tredje världen.
Det är komplett självklart att tilliten sjunker om en allt större del av befolkningen kommer från länder där man har starka erfarenheter av att inte lita på andra människor, och till detta tillkommer att mindre homogena samhällen också har svårare att upprätthålla hög tillit mellan medborgarna. Skulle Rothstein ha hållt en normal norsk eller dansk nivå hade han naturligtvis någonstans skrivit rakt ut i artikeln att den höga invandringen från lågtillitsländer bidrar till att sänka tilliten och undergräver därför den svenska samhällsmodellen i längden. Det gör han inte, och därför är artikeln inte så värst intressant eftersom den vanliga läsaren inte får några konkreta slutsatser att dra.
Vad man kan hoppas dock, är fler akademikers deltagande i debatten samt skarpa krav på politikerna att i opposition sätta press på regeringen. Vad medierna beträffar är det skam att SVT är genompolitiserat av rödgrönrosa multikulti och statsfeministisk propaganda som styr urvalet av alla nyheter och infallsvinkeln i nyheterna och många andra program. Jag vet inte vad som ska väcka rikspolitikerna, mer än en långsam opinionsmässig förtvining och en kommande ekonomisk kris. Lite chockterapi behövs, frågan är om DÖ kan sprängas inifrån eller behöver tryck utifrån. Det går inte med fortsatt låt gå-mentalitet; att S-kongressen som pågår negligerar invandringsfrågan är i sig ett tecken på en bristande sjukdomsinsikt, otakt med tiden och bristen på uttalad vilja och bristen på förmåga att lösa samhällsproblem.
